MER AV BARCELONA / VÄRLDENS BÄSTA JUICE / EN SKOTSK OSTDROTTNING / CEVICHEPREMIÄR

Men vet ni vad, det finns ju en hel hög berättelser kvar från min och Mattias Europaturné. Jag verkar aldrig kunna få bukt med det här eftersläntrandet, så jag fortsätter strö ut skärvor av Europa här tills vi når fram till resans slut.

Vi är fortfarande i Barcelona och det är strax innan Primavera Sound börjar. Boquerian som ligger vid Ramblan är ju en klassiker och allt som oftast ganska outhärdlig att hänga i då den blir klaustrofobiskt trång av turister. Vi försökte ändå gå dit helst en gång om dagen för att köpa juice för en euro för den är helt enastående. Kokos/jordgubb var exempelvis helt grym.

Det är ett helt fantastiskt ställe när det är lite lugnare. Däremot vill många att en inte ska fota (mycket förståeligt, måste vara väldigt enerverande att ha en kamera i ansiktet hela tiden när en försöker arbeta) så jag har inte så värst mycket bilder därifrån. 

Från en reseguide i The Guardian hittade jag tipset om den här ostbutiken som ligger i mysiga Born. Det är en stencool skotsk kvinna som har den, hon pratar högt och mycket, skrattar och skäller, berättar engagerat om ostarna och gav oss tips om två restauranger som visade sig bli några av resans verkliga höjdpunkter.

En kan köpa provtallrikar med ost och vin för tre euro. Sjukt bra ost.

Små djur som visar var osten kommer ifrån. Ko till exempel.

Och får. Vi stod och gafflade med henne en lång stund, klottrade tips i anteckningsböcker, frågade om de lokalproducerade vinerna, valde bland ostarna och hon lät oss gå iväg till bankomaten när vi märkte att kontanterna var på upphällning. 

Vi frågade om bra tapas eftersom det är ett sådant överflöd av den varan att det är svårt att orientera sig när en är ny i stan. 

Hon tipsade om La Candela som låg på ett av alla tusen små torg. 

Det var fullt på uteserveringen men servitören trollade fram ett extra bord och så beställde vi. Jag åt ceviche för första gången och jag och Mattias bara stirrade på varandra. Mathimlen hade just anlänt.

Och det bara fortsatte. Friterade padrones och någon röd sås, manchego inrullad i krispig deg, päronmarmelad och krossade nötter. Alltså allting var så bisarrt gott. Vi gick dit ännu en gång ett par dagar senare och rekommenderar varenda matförtjust person som passerar den katalanska huvudstaden att genast slå sig ner vid ett av de schackrutiga borden.

EN RIKTIG LEOPARD / TRISS I FÖL / VINANDE VINDKRAFTVERK / STOCKHOLMSPRISER OCH ÄNDÅ SÅ HIMLA VACKERT

Oh, jag har ju glömt bort att visa bilderna från den här förträffliga Gotlandsdagen. Kanske för att det brändes att åka därifrån kanske för att jag längtar tillbaka för mycket, för att den där paradisön ligger för långt bort. Men jag tar den risken, det är bland annat alldeles för många gulliga djur för att gå miste om:

Det var en helt blå himmel och jag och Mattias fick ledigt från butiken i ladan för att dejta innan jag skulle fara hem.

Egentligen är merparten av min garderob anpassad efter det här vädret, men det händer ju max ett par veckor om året att de får komma till sin rätt. Så det är ju en ständig källa till glädje när de dagarna väl infaller.

Hade ojämna utbakade flätor och nyfärgat hår. 
Planen var att vi skulle bege oss till Hablingbo crêperie för att käka samt gå på varieté (finns det fortfarande?) vilket tydligen är en tradition på stället. Först fick vi svänga förbi en granne och skriva ut våra biljetter.

Grannen hade EN LEOPARD i trädgården. Eller närmare bestämt en ozelot, eller närmare bestämt en ocicat som jag tror det heter. Oavsett hur det nu är med beteckningarna så var det den vackraste och mjukaste katten jag träffat i hela mitt liv och jag blev stormförtjust föll handlöst.

Alltså kolla leopardfläckarna på silkesryggen.

MEN KOLLA VAD GOSIG. Har så många bilder på det här djuret, vi hade en lätt euforisk stund tillsammans.

Det tog inte slut på goskavalkaden där. Vi passerade en hage där det stod tre föl och en unghäst, Mattias fick stanna tvärt så att jag kunde kliva ut och gosa. Kolla vilka spetiga små tändsticksben den har! 

KOLLA TUFSLUGGEN.

Där satt jag på huk i stenmuren med mjuka hästar överallt. Visste redan då att det var ett av de lyckligaste ögonblicken i sommar.

När jag hade hämtat mig någorlunda från denna dubbeldos i djureufori (ja, det är en helt egen kategori) for vi ut till en vindkraftspark. Såg en utställning om den, åt gratis godis och promenerade i vad som kändes som ett science fictionlandskap. Stort och vidsträckt med vinodlingar och de vinande vindkraftverken i geometriska formationer.

<3 <3

Sen kom vi till Hablingbos crêperie som huserade i den här ladan.

Ett ställe som verkar ha genomgått den sedvanliga förändringen från litet/speciellt/billigt till opersonligt/dyrt. 

Men det var mycket fint ändå, särskilt att bara hänga med Mattias.

Det stod en flyer för varietén på bordet. Såg lovande magisk ut tyckte jag.

Jag åt en galette med grillad chèvre och hjortronsylt, mycket gott men liksom ändå inte helt värt pengarna. 150 spänn för pannkaka? Inte säker på att det känns lugnt.
Sedan föll graderna och så fick vi tränga ihop oss i ett cirkustält för varietén. Miljön hade en stor dos magisk potential, men föreställningen var dessvärre ingen höjdare. Hade föreställt mig något i stil med Cirkus Cirkör, men tji fick jag. Ska inte fördjupa mig ytterligare i detta, och egentligen var det inte särskilt betydelsefullt . För jag fick med mig två konfettifjärilar att spara i plånboken och en dag av kattguld att lägga i hjärtkammaren.

EN PLATS SOM KALLAS FENGAN

Dalslandsjuli, värmevåg, högtryck. Storstilad trädgårdsfest, drömtårtor och studsande barn, ett syskonbarn som plötsligt sa Hanna och pekade på mig, namnpremiär för den här överförtjusta fastern. Knarrbysjön som är en port mellan två grönklädda sluttningar, att bada flera gånger om dagen för att svalka sig, för att svetten pärlar sig. Finbesök från Lund i form av Dan och vi äter helt förträffliga frukostar med knallrosa vattenmelon. Träffa Mattias efter två veckors avstånd; konfettiregn i hjärttrakten och jag-får-inte-nog-av-att-titta-på-dig. Denna person jag aldrig verkar sluta förundras av och förälska mig i. Beska körsbär, att lägga sig raklång på bryggan och torka på ett ögonblick, att sova hand i hand ovanpå täcket. Gå och promenera med sommarprat i fickan, det är han från Imperiet och det finns mörker och basgångar och avgrunder och ljus. Göra dumplings och vi börjar få till snitsen nu, Mattias hanterar bambukorgarna oklanderligt och det blir mycket bra. Tvärdrag genom lägenhet och Tindersticks nittiotalshouse Warpaint och soul på skivspelaren. Att vara varm hela tiden, att aldrig spänna sig av kyla, att springa och bli så svettig så att hela kroppen är en vattenrutschbana. Himlen som måste ladda ur sig efter dagar av hetta, som måste åska av sig och regna ut sig, och det är väl tur för gräset och det blir ju så vacker dimma sedan, när det lättar. 

DET VÄRSTA SOM HÄNDER DET HÄNDER JUST NU

Det går inte att inte prata om Gaza. Det går inte att inte tänka på världens största fängelse även om jag aktivt måste stänga ute tankarna på barnen som brinner upp eller blir apatiska på gravplatserna som börjar ta slut på flyktvägarna som är blockerade på vattnet som inte rinner på familjer som raderas. För att den fortgående mardrömmen är verklighet. För att det Aldrig. Tar. Slut.
Det ofattbara i att ett land kommit så långt i sin ockupation sin våldsutövning sin retorik att de får stå över all internationell rätt. Att omvärlden ger sig tysta godkännande. Att staten som uppstod för att skapa en fristad åt ett förföljt folk nu förföljer förtrycker invaderar massakrerar värre och värre.

Men det värsta är ändå nästan omvärldens våld. Ibland är tystnad den största våldsamheten. Att förneka det som sker, sveket i att inte handla. Låta fortgå. Let go. Passera. Brutaliteten i att inte fördöma det som pågår, att äga stor makt en röst som världen lyssnar på, att inte använda den. Att en viss partiledare, som påstår sig ha en röd färg, när Israel hade dödat 170 palestinier varav flertalet civila uttrycker sig i termer av att man har rätt att försvara sig och att det på sin höjd tyder på övervåld. Förminskar, låter gå. Berättar för världen att 170 liv av palestinsk sort inte spelar någon roll.
Vi är i en värld som gör skillnad på människor, stor skillnad.
Debattklimatet där den största dygden är att vara nyanserad och tala om saken som om det gällde två jämbördiga parter, oviljan att ta ställning och som genom det tar ställning: som genom sin påstådda objektivitet med all önskvärd tydlighet visar att Israel får mörda och göra vad helst faller dem in.
Alla vi som har röster måste använda dem till att tala och skrika och säga ifrån. Om du är i en stad kan du demonstrera, om du har pengar på kontot kan du ge ett bidrag till exempelvis ISM eller Ship to Gaza eller Röda korset, om du är journalist kan du skriva, om du är konsument kan du låta bli att handla varor som stöder krigsmakten, osv osv.
Det är våra människosyskon som blir till siffror i en nattsvart statistik, en statistik som rusar mot tusen.  

HOPE TOURIST CENTER / EPISOD 2

Morgonen på lördagen i gruvan vaknade jag och Daniel genomsvettiga i tältet som vi råkat placera precis i skottlinjen för morgonsolen. Sömndruckna kravlade vi oss ut med våra liggunderlag och sovsäckar och sträckte ut oss på gräset i skuggan. Sov och slumrade i två timmar till med björkrassel över huvudet och hela Fleet Foxes diskografi i bakgrunden, hur fint som helst. 

Så småningom tog sig den nya dagen in, uteköket vaknade till liv och så också vi. Kröp ut ur sovsäckarna och gick och köpte frukost.

Alltid så bra mat på de här små festivalerna. Vi åt veganpannkakor med massor av sirap och sylt och fick gratis påtår. Alltså pannkakspåtår.

Malou kom förbi och var fabulous en stund.

Hängde med fina Emelie och Fredrik.

Sedan stod badutflykt på schemat. Vad är en festival utan badutflykt menar jag. Vädret var nyckfullt och himlen var både turkost bländande fläckar och regnoväder som drogs ner mot marken som blygrå gardiner. Men så plötsligt sprack det upp och vi lämnades i fred under himlens ostört blåa tak. Vi badade i järnhaltigt sjövatten och det var väldigt härligt.

Ägnade oss åt att bygga pinn- och näverskulpturer i sanden, att sova och äta morotskaka och wraps som lagades på stranden.

Med sjöblött hår men piggare nu kom vi tillbaka och fanns det fler spännande programpunkter än vi hann gå på. Prio ett var i alla fall att se Malous performance som hon jobbat med på plats i en vecka. En utflykt eller en variant på hennes egenprojekt som hon gör på scenskolan i Stockholm i höst.

Om en kapten som rymt från sitt Viking Line, med texter av Clarice Lispector och Malougeniet själv. Det var strålande förstås, existentiellt poetiskt berörande roligt.  

Vi gick till laven och såg mycket fina cellplastskultpurer.

Hittade en person högt upp i tornet som smälte kristaller.

Gruvutsikt. En annan strålande grej vi var på var Fäboland, en queerfeministisk fäbodsutopi byggd av lastpallar och glitter där folkmusikern Sara Parkman berättade fantastiskt bra om kulning, om hur det uppstod ur ett kvinnoseparatistiskt rum, ur ett säsongsbestämt matriarkat, om queera och feministiska berättelser och vem som har rätt att skriva om historien. Och så kulade hon, och det är nåt av det mest magiska jag vet. Fattar ej varför jag inte fotade detta?! Oh well, vi kan väl säga som så att jag var uppslukad av nuet.

Det blev kväll och det blev spelning, Maria Horn spelade sin sjukt k00la elektroniska musik och det var massor av lysrör, strobe och rök. 

Eftersom det var sista kvällen och klart med alla performances/spelningar/konstverk var det dags för finisage, vilket jag fick lära mig är precis som vernissage fast tvärt om, alltså festligheter bubbel och salta pinnar sista utställningsdagen för att fira. Sara bullade upp med kilovis av glitter och spexigt smink och tillställningen bytte snabbt namn till femmisage. 

Malou fick en fjärilssvärm på kinden.

Emelie fick gröna glitterstenar under ögonbrynen.

Daniel och Sara gick loss i glitterträsket och snart var det kalas av bästa kaliber.

<3

Glittret och festen eskalerade och sedan var jag inte så flitig med kameran, hade fullt upp med att vikariera i baren och sedan dansa och skratta mig knäsvag i svettiga omgångar tills klockan slog fem och en ny dag för längesedan tagit vid. 
Tack alla för en frikkin enastående och oförglömligt awesome helg. Jag hoppas vi sammanstrålar vid den där vidunderliga gruvan nästa gång Bergslagen är ljus och varm och juli igen.

HOPE TOURIST CENTER / EPISOD 1

I helgen styrde jag kosan mot Bergslagen och Ställbergs gruva för festivalen Hope Tourist Center. Det är tredje året gilt som jag spenderar en helg i gruvdistriktet bland vidsträckta granskogar, sovringsverk, rökiga dansgolv, platsspecifika konstverk, kulturpolitiska frågeställning och ett överflöd av discokulor. Det har kommit att bli ett av sommarens starkast lysande inslag och så även detta år. 

Direkt efter jobbet svidade jag om till de obligatoriska avklippta 501-shortsen och lastade mig själv full med festivalpackning. Luftkonditioneringen är förkylningsframkallande isig på tågen men i Hallsberg där jag fick vänta i en och en halv timme kunde jag sträcka ut mig och halvslumra på en bänk i solen som brände. 

Väl framme i Ställdalen hade ett regnväder just svept förbi och en regnbåge ritade sig fram över himlen.

Fick vänta en stund på skjuts från stationen och tog tillfället i akt att föreviga min sjuttiotalsbetonade packning.

Fick denna fråga av en vägg.

Var utrustad för festival med tre nyanser av blått nagellack och en smärre uppsättning av spexiga klistermärken och låtsastatueringar för alla upptänkliga pyntsituationer.

När jag anlände till festivalen var det solnedgång och hemskt vackert.

Det är en så sjukt speciell plats med allt en industriromantiker kan drömma om.

Det här är sovringsverket och på bottenvåningen hölls det spelningar och klubb om kvällarna. Jag hälsades med gos och puss av Malou och Daniel och rusade sedan dit eftersom en spelning just skulle börja.

Var bara tvungen att stanna och fota min snygga festivalstämpel.

En discokula i ett träd.

Och denna festliga ljuskrona.

Sedan lyssnade/såg vi på Teenage dream, en ljud- och ljusperformance med blixtrande lysrör, rök och droneiga ljud, eller "postapokalyptisk högromantik" som de själva beskriver sig. Mycket coolt, visste tillslut inte om jag såg ljud eller hörde ljus.

Efter spelningen gick vi tillbaka upp till kafét/baren och jag drog mitt ess i rockärmen: klistermärken och låtsastatueringar. Det är troligen det absolut säkraste vägen till social framgång, succé varje gång.

Veine fick en exotisk drink på bröstet.

Daniel en papegoja på halsen.

Malou fick sjöstjärnor under ögonen, en maritim tolkning av det klassiska Broder Danielsminket.

Sedan var det kväll och sent och dansgolv. Gammal industrilokal + discokulor + rök + god DJ är ett annat framgångsrecept som alltid är gångbart samt fantastiskt.

Om en ville ta en paus från dansen fanns en ljussatt eld där det brann en och annan gran. 

Bra gäng som hänger.

Malou <3

Timmarna gick och solen klättrade upp bakom skogshorisonten.

VILL HÄNGA SÅHÄR I LJUSA SOMMARNÄTTER ALLTID.

Alltså så fint att hänga med dessa.

Och så dansade hängde pratade eldade dansade vi tills klockan slog fyra.

Vid det laget var det helt ljust. Är inte gruvan fin.

Vi störtade i säng och sov som små stenar tills en stekhet sol smälte oss genom tältduken. Och sedan kom en annan dag!

(Här, här, här och här har jag skrivit om tidigare festivaler om någon vill vältra sig i ytterligare hippiehipstrig skogs- och industriromantik.)

BARCELONA! BARCELONA!

Min utdragna fragmentariska reseskildring av en arton dagar lång roadtrip som sträckte sig från Dalslands skogar till Barcelonas gränder skejtare och havshorisont tar nu vid igen. Jag fortsätter vara oregelbunden och utspridd fast jag har andra ambitioner om ordning och jämt flöde; kanske blir jag aldrig sådan. Kanske, till och med troligen, blir jag aldrig den symmetriskt produktiva bloggaren, kanske spelar det ingen roll.
Här kommer i alla fall nästa del, den första spanska. 

Vår GPS gick ju förlorad mitt i en fransk alpdal med spöklikt tomma gator, stängda boulangerier och överprisade logis med tvivelaktig inredning. Därefter fick vi hänga på Googlemaps så fort vi stötte på ett sällsynt trådlöst internet, och hela min anteckningsbok är fulla av nerklottrade vägbeskrivningar. Efter natten på slottet Cardona och den fullständigt överdådiga frukosten  ringlade vi nerför berget och söderut mot Kataloniens huvudstad. Vi längtande nog mycket efter att få kliva ur bilen för mer än ett par timmar, att få slippa motorvägarnas hets och den strypta luftkonditioneringens kvava luftrum. Det var en vacker väg och vi for tätt intill foten av Montserrat, berget som jag och Maxime åkte tåg uppför förförra vintern, ett tåg som stannade i vertikalt läge och var tvunget att evakueras.
Med mina kartanteckningar och Mattias otroliga känsla för riktningar hittade vi till vårt parkeringshus med nästan osannolik smidighet. Vi tömde bilen och lastade oss fulla med packning, tog en kaffe och drog ett djupt andetag innan vi tog oss an tunnelbanan och kartletade oss fram till vår lägenhet.

Som låg i en typisk Barcelonagränd i Gothico, många stentrappor upp.

Vi bokade lägenhet via Airbnb, en ren och fin sak med en något brysk men schysst hyresvärd som osade gräs. Alltså lättnaden i att få ställa av sig sin packning och få vara på samma ställe i fler än en natt efter sju dagar i bil!

Den stora planen med Barcelona var att gå på festivalen Primavera Sound men vi hade två dagar i stan innan det började, att landa och vänja oss, göra vad som föll oss in. Ett mål var förstås att äta så mycket god mat som möjligt, exempelvis på burgarstället El club de la hamburguesa i Born någon av de första dagarna.

Typiskt hipsterhak, men så goda vegetariska burgare, kanske bästa jag ätit.

Vi promenerade förstås massor, fotograferade art decofasader, tog in stan som Mattias lärde sig att navigera i på cirka fyra minuter.

Turistfotograferade lyktstolpar och husen som ser ut som att de har tapeter av puder och glass på utsidan.

En gång kom ett ösregn och jag smet in i ett antikvariat och bad om att få fota den stolta tigerkatten som vilade mellan bokhyllorna och gav mig en sträng blick. Kanske blir den fotad av turister mest hela dagarna, stackarn.

Vi satt en stund i fina Santa Maria Del Mar med sina gotiska valv och regnbågsfärgade fönster.

Det går ju ej att inte älska en stad som har sådana här gränder.

Och sådana här träd som ser ut som att de smakar viol.

Vi gick till Parc de la Ciutadella, apelsinträden och alléerna.

Hittade ett hus med träd i som var en så ypperlig backdrop.

Poserade låtsasnonchalant i min avklippta magtröja av krossad sammet.

Såg bister ut och var kanske inte riktigt frisk de här dagarna, men det var ändå så himla fint att vara där, i den svettiga cavastaden med sina konstnärsgenier och tvåspråkiga gatskyltar, med sina oräkneliga torg, sin storslagna smutsiga arkitektur, sin fattigdom, sin hetta och sina taggiga palmer.

DET SOM HÄNDER I GAZA HÄNDER I MIG

Känner just nu sådan vanmakt över situationen i Gaza, Israels absolut vansinniga brutalitet och våldsamhet. Ser det från mitt sömniga kontor, hör omvärldens tystnad. Det råder akut brist på mat/medicin/sjukhusutrustning/vatten/allt som är viktigt. Det finns inga vettiga vägar ut ur Gaza, det är en sluten zon. Blir så oändligt trött på världens bortvändhet och passivitet, att denna massaker får fortsätta. De civila, barnen. Läget är absolut akut och vi som sitter på privilegierna får försöka göra någonting, åtminstone något litet. Vill demonstrera, men sitter i en skog mitt i ingenstans. Det en ändå kan göra är att ge pengar till International Solidarity Movement (som undertecknad själv varit aktivist i) eller Ship to Gaza, två fantastiskt bra organisationer som jobbar med ickevåldsaktivism och att bryta blockaden som folket i Gaza lever i varje dag. Ge en smula resurser till de som är på plats. Det kan vi göra.

EN PÅHÄLSNING, EN HEMKOMST, EN SKUMDINOSAURIE; EN HELG AV GULD OCH SOCKER

Jag spenderar nästan ingen tid i staden på G längre, staden som var min hemstad i åtta år fram tills alldeles nyss. Vi är klara med varandra på ett tag, men det finns personer och platser där som dröjer kvar i hjärtat och prickar pilar av saknar. Så någon helg nyligen lämnade jag skogen för spårvagnarna, om än bara för ett par dagar:

Jag åkte på minisemester med mig själv och bodde i Annas och Martins tvärfina lägenhet vid Korsvägen. Det finns teakmöbler, Dylanbiografier och girlanger av ballonger

Bollskulpturer och en cykel på trägolv.

Små odlingar och finskor på en pall.

Åh den här fina mattan från när de bodde i Egypten. Här softade jag runt och hade trevligt i eget sällskap. 

Åt frukost i godan ro och lyckades praktisera min fumliga fallenhet på ett alldeles exemplariskt vis med kaffe och müsli överallt (inklusive i juicen). 

En dag spenderade jag med Erika som nästa dag skulle lämna för Norrland i fem veckor. Hon hade en liten liten ek som växte.

Vi satt i hennes kök och åt lång frukost med hennes sambo Lovisa och pratade och pratade.

I hennes tak hänger en hel flock med origamitranor och jag fick dra mitt strå till den vikta fågelstacken.

Sedan gick vi ut och promenerade i nästan tre timmar. Ner till Röda sten, under Älvsborgsbron vid hamninloppet.

Och snackade internet, springande, om att vilja bort från Göteborg, om skolor och framtiden, lyxen i krossad ananas, England och hur vara en scenkonstgrupp när vi är utspridda i landet.

Och på söndagen fick jag träffa Maxime!!! Hon har varit i Karibien och Sydamerika i ett halvår med sin syster Norea och jag har saknat henne maxmycket.

Så himla glad att denna fullfjädrade pangpingla är hemma igen.

Och Norea med! Vi satt på Hagabions uteservering i timmar och pratade och gosade.

Och åt deras undantagslöst asgoda mat. Jag åt klassikern karljohanssvampstortellini, men bytte talrik med Maxime och hennes röda curry med tofu då och då.

Sedan gick vi hem till Majorna där Norea numera bor, och hittade en container utanför dörren. I den stod en flyttlåda full med böcker, och bra sådana. Hittade spanska språkböcker till Maxime, Sylvia Plath, Beauvoir, Nina Björk och allt möjligt fint. Vilken skattkista. Där fanns även ett gäng anteckningsböcker fulla av Ulf Lundelltexter skrivna i kalligrafi och fastklistrade tidningsurklipp med densamme, men de lämnade vi därhän. Tänker att det var ett innerligt älskande fan som bestämt sig för att slutligen gå vidare i livet och klippa banden till Uffe?

När vi var klara med litteraturdumstrandet gick vi in och Norea visade mig dessa. Kanske den roligaste uppfinningen. Instant prehistoric, olikfärgade kapslar som en lägger i ett glas varmt vatten...

... kapseln smälter, och ut kommer ett förhistoriskt djur av skum! Vi fick en lila Tyrannosaurus rex. Hur genialt.

Sedan gosade vi ner oss i soffan och åt mängder av jordgubbar, chips, glass, choklad och kollade på fotboll. Delade säng med denna gosiga som absolut ville få sig en lässtund innan frukost dagen därpå.

Norea fixade sjukaste frukosten med grillade chèvre- och vårlöksmackor, perfekt stekta ägg, fräst, sparris, smoothie.

Och ingefärspannkakor med jordgubbar och vaniljkesella! Alltså livet.

Och en dag hängde jag med Anna och Martin en hel räcka med timmar i solen. Satt på parkbänkar och vid kanalen, åt falafel och foule, hann avhandla alla viktiga samtalsämnen och ha det soligt.
En helg av guld och socker, det ger mig så mycket energi och kärlekskänslor att ha så här bra personer omkring mig.  

SENT OMSIDER: SVAR PÅ Q&A

Hej oh hej, nu ska jag svara på era frågor! Tack för dem, jag blir lite tagen faktiskt, att ni intresserar er och tar er tid. Lång tid tog att skaka fram svar och jag känner att jag är en nybörjare i dessa sammanhang, virar gärna in mig i alldeles för långa haranger och vill att mina svar ska vara heltäckande, heltgiltiga och helt rätt. Det är de inte, men det här är mitt försök:

Favorit-
-färg?
Vinröd, midnattsblå och nästan alla andra sorters blå. Och grå.

-maträtt?
Burgare med krispiga pommes och perfekt krämig coleslaw, thaigryta med kokosmjölk, finhackade jordnötter och stekt marinerad tofu, indisk paneer, riktigt bra falafel i nybakt bröd, färsk pasta med gräddiga såser och massor av grönsaker, tapas, fin fisk, dim sum, allt på Hagabions meny. Och mandelbollar! Och frukost/brunch i stora lass!

- djur?
Älskar dem, ungefär alla sorter. Men kanske allra mest hundar och rävar.

- stad?
Barcelona, Hamburg, Paris, London, Lissabon! Har tyckt om de flesta städer jag varit i och har hur många som helst jag drömmer om att besöka.

by konditorn.jpg

- land?
Har tyvärr inte rest så mycket utanför Europa, så jag får väl vara förutsägbar och svara att jag nog har en fäbless för Storbritannien, Frankrike och Spanien. Och Portugal.

- klädesplagg?
Askorta kjolar, aslånga kjolar, skira klänningar, hårda bomberjackor, magtröjor och kick asskängor med platåer! Sammanfattningsvis; allt som får mig att känna mig glamourös/punkig/stark/k00l/superhjältinnig.

Hej! Jag är en av dem som nyss hittade hit, genom Jennifer, så jag vet inte så mycket om dig egentligen. Fastnade verkligen för att din blogg är välskriven, inspirerande och kändes ärlig från första stund på något sätt! Mina frågor är såklart många men kan du inte berätta om ditt liv? Vad du vill i livet, drömmar och förhoppningar och hur du vill se tillbaka på livet som gammal? Vad är viktigt i livet och vad får dig att älska att leva?


Oh tack så väldigt mycket och oh vilka stora frågor. Fabulerar fritt kring i något sorts ostrukturerat och snurrigt svar:

Mina systerskaper, mina vänskaper, kärlek, förtjusning, fascination. Långa fördjupande relationer och nya möten. Tänkandet, lärandet; att inse och upplysas, att begrunda och förundras, att gräva fram nya tankebanor och påbörja nya insikter, att utvidga mitt språk och min blick, att lära mig nytt, att få expandera i (tanke-)världen. Konstformer; att tänka och kollektivt frammana scenerier gestaltningar, idéer, koncept, projekt. Leken och utforskandet, processerna, att tänka i utopier och bygga alternativa magiska universum, att storma ut ur normer, att hitta sin röst. Att gå med lusten och magkänslan, alltid fortsätta nyfikenheten, att sjunga Lana del Rey högt i bilen, att gosa med två alldeles nya föl, att somna och vakna med den älskade, att sträva efter solidaritet och kämpa för saker som kallas radikala men egentligen bara är självklara, att bli salongsberusad på bubbel och somna i stora himmelsängar medan solen går upp.

När började du kalla dig feminist och hur blev du introducerad till det?

Jag vet inte exakt, men ganska tidigt tror jag, kanske när jag var tolv-tretton år. Ska försöka gå igenom mina dagböcker från barndomen nu i sommar, för jag vet att det finns ilskna feministiska iakttagelser från mellanstadieåldern någonstans, vore väldigt spännande att hitta. Vet att jag tidigt blev upprörd över hur tjejer/kvinnor anpassade sig, tystade ner sig och passade upp sina män. Jag minns att jag var arg. Min äldsta bror och hans tjej var politiskt aktiva så jag gissar att de inspirerade mig stort. Sedan har det alltid varit med mig och fortsätter att växa och utvecklas som ett analysverktyg, ett språk, pågående insikter, en källa till styrka och inspiration, ett helt förhållningssätt till livet. Feminismen är det bästa!

Vad använder du för kamera?

En Canon Eos 550D. Sökaren har dock varit trasig i evigheter vilket ju är helt och hållet uselt eftersom jag inte ser var bilden blir skarp. Så jag håller på att titta på ett nytt kamerahus nu, känner att den kreativa nöden kräver det.

Hur i hela världen lärde du dig skriva så himmelskt?
Wow, tack. Om det är så så är det nog en kombination av:
- att jag alltid har blivit uppmuntrad att skriva så jag har gjort det, varken särskilt frekvent eller strukturerat, men det har alltid återkommit och alltid funnits där.
- Att jag har många skrivande personer i min familj, två författare och tre som skriver andra saker så text har alltid varit närvarande i mitt liv.
- Att jag har haft turen/privilegiet att få läsa sådant som inspirerar mig, vilket kanske bitvis har klistrat sig fast i mitt språk.
- Att jag över huvud taget är intresserad av text, språk, berättelser, poesi och ord och tycker det är spännande att utforska det. Ord är QL!

Favoritböcker?
Åh, många! Men okej, jag väljer tre som finns nära till hands i minnet och hjärtat:
Yarden av Kristian Lundberg. En nattsvart, poetisk, kompromisslöst politisk och vacker berättelse om skuggsidan av vårt samhälle, om vilka som är förlorare från början, om solidaritet, fattigdom, kärlek och ett iskallt system som gör människor till siffror. Såå bra.
Sommarboken av Tove Jansson. Älskar allt hon skriver och kanske särskilt den här lågmälda boken om ett barn och hennes farmor på en ö i finska skärgården. Den är bara så stämningsfull, enkel och filosofisk, känslosam, rak, rolig och fantastisk. Måste läsa varje sommar.
Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk. För att det är en helt fantastisk och lättförståelig facklitterär bok om pengar, människovärde, varor, ekonomi och utopier. Har förändrat min världsuppfattning och politiska riktning forevah. Alltså alla måste läsa!
Bubblare: Skamgrepp av Ulrika Dahl. En essäsamling om feminism, femme-inism, femininiteter, rasism, intersektionalitet, makt och sexualitet som har tagit mig med storm efter bara några sidor.

Har du några personer du ser upp till? Vilka?

Till exempel mamma som tagit sig igenom rader av skador, sorger och bedrövelser utan att bli bitter eller sluta vara nyfiken och förundrad av livet. Det är en stor sak!
Professionellt ser jag till exempel väldigt mycket upp till Suzanne Osten som gjort underverk för den svenska scenkonsten, som var tidig med feminism och queer på scen, gör helt unik barnteater och gett mig några av mina mest magiska teaterupplevelser. Och även ett lysande exempel på en lite äldre kvinna som definieras av sin kunskap och kompetens, som aldrig låter sig tystas trots att hon har haft sjuka motgångar på ett sätt som ett manligt geni förmodligen aldrig skulle haft. Hon ger mig hopp om åldrandet!
Och vidare: Ann Petrén, Bianca Kronlöf, min vän Malou, Cecilia Uddén, Jonas Hassen Khemiri, Michaela Hej Blekk, min bror Andreas & hans tjej Shora, Nina Björk osv

Vad är den bästa resan du har gjort?
Det måste nog ändå vara när jag och Mattias bilade till Lissabon förra året och var på en minifestival vid havet där The Xx spelade. Jag kanske glorifierar en aning så här i backspegeln, men den resan var magisk rakt igenom. Så himla förälskad och det var berg, hav, sol och skimmer över alltsammans.

Vilken är din favoritplats i hela världen?
Just nu måste jag nog säga Mattias föräldrars hus på Gotland alltså. Ville inte åka därifrån och vill bara vara där hela tiden. Det är något med himlen/ljuset/stenhusen/vallmon/havet. 


Några låtar som alla bara måste lyssna på?
Åh, svåraste! Får göra som med böckerna, fast väljer tio istället:
When the Sun Hits med Slowdive
Just Desserts med Marina and the Diamond feat. Charli XCX
Sprawl II med Arcade Fire
White Foxes med Susanne Sundfør
Gods and Monsters med Lana del Rey
Towers med Bon Iver
Your Protector med Fleet Foxes
Modern Love med David Bowie
Teignmouth med Patrick Wolf
Fistful of Love med Anthony and the Johnsons

Lyssnar just nu mest av allt på Lana Del Reys nya album som är helt strålande i sin förvirrande lolitadekadens och på First Aid Kits nya som också är mycket fint.

Vem var du när du precis hade tagit studenten? Och vad hände sen i ditt liv? (Försöker fatta hur mitt liv ska bli from here. Ja, jag tog studenten i onsdags.) Så om du har några tips till en 18-årig tjej med både panik och lyckorus över att ha tagit studenten, feel free to dela med dig.


Jag tror att jag kände mig lite som att jag var gjord av gelé. Ostadig, sökande, kände mig nog otillräcklig och liten fast samtidigt hoppfull om framtiden. Jag var just i en process om att överge drömmen att bli musikalartist som jag närt i cirka åtta år, jag hade sökt musikalutbildningar och det hade gått åt skogen. Jag grät i ett par veckor och sedan började jag tänka om, en process som nu efter fem år lett till att jag hittat fram till något annat som jag verkligen vill göra. Sommaren efter studenten var jag i Palestina en månad som människorättsaktivist, det är en av de viktigaste sakerna jag gjort men också oerhört jobbig upplevelse. Efter den turbulenta sommaren började jag plugga dramatik/teatervetenskap på Göteborgs universitet vilket visade sig vara kanske världens bästa idé. Ta det lugnt och var så lite stressad över livet som det går! Lyssna hårt på magkänslan och gör roliga, spännande, intressanta saker som får dig att må bra. Tiden är lång!

Tack så himla mycket för era fina frågor, vilken ära att få svara på dem. Detta gör vi om någon gång, va? Eller det kanske bara är jag som är förtjust i att dilla på om mig själv och få anledning att försöka formulera mig kring saker.. Men ah, tack för denna gång!


PYJAMASPUNK

Jag tror jag lovade mig själv att aldrig någonsin haka på nittiotalsvurmen när den började bubbla för ett par år sedan. Att aldrig falla för det där årtiondet som var så estetiskt frånstötande och förknippad med ångestladdade mellanstadiediscon. Men nu står jag här i oversizad tisha och platåkängor, en stil jag kallar pyamaspunk och som inte är unik men helt ny för mig. Och det är det bekvämaste jag vet just nu. People change osv!

HELA HANDEN

Dagen efter midsommar fyllde ett av mina två favoritsyskon barn hela fem år, av mig och Mattias fick hon sugrör med inbyggd oboy och såhär såg det ut när vi var där på grattis-i-efterskott-lunch:

En rad med ballonger vill en ju ha.

Spexigt blombarn som fått ansiktsmålning i present.

Gullig familj.

Åt asgoda saker såsom färskpotatis uppgrävda ur trädgården, bönsallad, färskostbollar och mmm.

Ansiktsmålningen hamnade lite överallt, som rosa fläckar på händerna.

Och regnbågsfärgade händer.

Åt en episk chokladtårta med pecannötter.

Läste högt och gosade i soffan. Alltså, dessa ungar!! Kommer brutalsakna när jag flyttar till Malmö.

Så promenerade vi nerför backen och det var sommar överallt.

Vägrenen var en delikatess disk, vi plockade fyra strån smultron! 

Som lämpade sig väg att läggas i olika formationer på det blå köksbordet innan de blandades med yoghurt och slukades i rödaste rappet. 

JULIAN RED POP-UP NO.2 GOTLAND EDITION

Klockan tjugo i tre natten mellan fredag och lördag rullade jag och Mattias ut med hans grå lilla bil ur den stora Gotlandsfärjan. Söderut, med solen som steg i ryggen och sommarängarna som var nästan påhittat filmiska med sin dimma. Här är vi nu och min frånvaro på den här platsen beror främst på att internet bara finns på en liten sticka här, fram tills idag. Nu finns det wifi överallt i luften och det är såklart tokpraktiskt, även om jag saknar den befriande internetbristen en smula. Vi håller på och fixar och donar med Mattias klädmärke Julian Reds popup butik, i den stora ladan hänger vi rails med mjuka stickade tröjor, luftlätta linnen, sidenskjortor, k00la hoodies, episka shorts och travar med kvalitetsjeans. Imorgon slår vi upp ladugårdsdörrarna och sedan är det öppet resten av juli. Här finns info om öppettider, hur en hittar dit osv. Om du eller någon du känner har vägarna förbi södra Gotland så kom förbi vettja! 

5 X SOMMARMAT

Är ju extremt ledig nu sedan en tid tillbaka och ännu en liten tid framåt. Och trogen sommarklyschan som jag är så vill jag använda en del av den tiden till att laga osannolikt god mat, pga en av livets bästa grejer. Här kommer några av de rätter som jag och min käresta tillika bästa kulinariska kökskompanjon lagat samt slukat på sista tiden:

Episk sommarlunch; smörstekt sparris, perfektkokt ägg och rågbröd med chevre, honung och timjan i ugn. AH.

Den indiska färskosten paneer har varit en av mina älsklingsrätter i evigheter, äter det undantagslöst när jag går på indisk restaurang. Har så länge velat göra det själv och nu har jag och Mattias testat! Det är ganska lätt men tar en del tid eftersom osten görs från scratch och måste först rinna av, sedan marineras, sedan stekas.. Men SÅ värt, för det är helt magiskt gott. Utgick ifrån detta recept med sås och marinad på saffran, cashewnötter, kokos, tusen kryddor. Gjorde chapatibröd, smörade dem och hade på hackad vitlök och flingsalt innan de veks ihop.

Tomatsås med chilli och vitlök som får puttra länge, spaghetti, massor av parmesan och edamamebönor med flingsalt.

Blev så sjukt sugen på att göra kroketter efter Barcelona eftersom det finns på varenda tapasmeny men alltid verkar innehålla kyckling. Så jag gjorde egna, efter det här receptet. Mattias gjorde en sjukt god spenatcreme och ugnsgrillade tomater i åttiotalsskepnad. Hans pappa fick i uppdrag att smörsteka färsk torsk och gudars, så gott allt blev.

Mer chèvre kommer lastat. Nu panerad i panko och stekt i smör. Redan där är himlen nådd. Ugnsrostar även alla grönsaker och rotfrukter jag för tillfället råkar ha hemma, här var det färskpotatis, morot, blomkål, fänkål, färsk vitkål och paprika med hackad mandel. Plus liten tomatsallad med rödlök och persilja. Jag och Mattias säger jämt "jamen det är bra att vi gör mycket, då räcker det till imorgon också". Detta inträffar dock aldrig, det går inte att vara måttfull med såhär goda saker. Och det behöver en ju inte vara heller!
Vad är er bästa sommarmat?

STJÄRNSYSTER / BURGARDATE / PARKTEATER / DET VIKTIGA

Jag for ifrån Gotland några dagar innan Mattias och tog vägen om Stockholm för att träffa min käraste Malou, min flätsyster, fellow bruksbestigare, min powerpingla utan motstycke. Hon har varit i Brasilien i tre månader på utbyte och jag ville absolut knipa en bit umgänge med henne innan vi försvann åt olika håll igen. Vi hängde i hennes litteraturbelamrade rum och på hennes soliga balkong, hade riktig date på Flippin burgers och sörplade riksgod milkshake, gick på spelning i en galleria och ojade oss över Stockholmspriser, hängde med fina Daniel sådär som vi alltid gjorde när vi gick på samma folkis, åt grillad chèvre, en hel vattenmelon och kollade på VM, kramades och bullerskrattade, gick på bästa konceptet Parkteater och såg Cyrano, hade intensiva samtal om relationer, förväntningar, scenskolor, resor och orosmoment, om människor och feminism och allt som måste avhandlas efter tre månaders avstånd. Är så väldigt glad för de två dagarna och för de två personerna, vilka stjärnor. 

PARADOR DE CARDONA

Efter campingnatten hade vi bara en natt kvar innan vår vecka i Barcelona, och den skulle spenderas på ungefär motsatt sätt, långt ifrån knöliga liggunderlag och regnvåta tältdukar. Vi åkte minimala kustvägar sista biten av Frankrike, passerade otaliga nerlagda nöjesfält och jag ville gråta blod över mitt slutkörda kamerabatteri. Gränssamhällena till Spanien var inte som jag upplever att gränssamhällen brukar vara, dvs miserabla på allehanda vis, istället helt otroliga. Det var storslagna havsvyer och berg, byggnader som påminde om Grand Budapest Hotel och hela byar som såg ut som filmscenografier. Någonstans dit en vill åka och författa Den Stora Romanen ni vet. Jag har lovat mig själv att åka tåg längs med kusten där någon gång, för det hade magisk potential.
Hur som helst! Jag hade sedan flera månader tillbaka, på den tiden då jag dubbeljobbade som personlig assistent och som vikarie inom kommunen och var i desperat behov av romantiska dagdrömmar, bokat ett rum till oss i ett Disneyslott. Nåväl, något minst lika pampigt. I Spanien har staten köpt upp en massa historiska byggnader och gjort om till hotell, det kallas paradores och detta var ett sådant. Jag lyckades inte få någon bild på det utifrån, men alltså kolla här!! Sjukt ställe. Det är alltså ett gammalt fort som ligger mitt på en liten bergstopp dit en får åka brant serpentinväg upp. Vi blev visade till vårt tjusiga rum där vi vilade en stund.

På himmelssängen. 

En acceptabel utsikt.

Lapptäcke i flammande solnedgång.

Vi spanade på interiören. 

Gick ut och klättrade upp på något torn.

Jag parerade min svindel, hisnade av utsikten och fotade den här vackra personen.

Så var det dags för middag. Jag är egentligen inte så mycket för den här typen av fancy restauranger, dessutom är det enligt min ringa erfarenhet oftast inte sådär fantastiskt gott. Den här maten var bra, men inget extraordinärt. Råkade dessutom äta kött för första gången på tretton år!! Det var en förrädisk skinkmousse med russin på toppen (?) som utgav sig för att vara vegetarisk men sedan smakade misstänkt likt skinkmackorna som mormor och morfar bredde till mig på barndomens utflykter. Uh. Men sedan fick jag en god marinerad zeitan med sparris och lyxig cava så ingen större skada skedd.
Sedan satt vi i sammetsfåtöljerna i någon av de många stenrummen och läste högt någon timme innan vi tvärsomnade i himmelsängen.

Nästa morgon väntade dagens höjdpunkt, frukosten. Var de enda gästerna till en början, som att abonnera Hogwarts matsal ungefär. Hade seriöst knarkat bilder på den här frukostbuffén på hotellets hemsida många gångar och längtat. 

Kan ej riktigt återge överdådet här, men det var otroligt. Allt fanns, och allt var så bra. 

Liksom tio olika bord med frukt, yoghurt, ostar, bakverk, sötsaker, bröd, tortillas, små tapas, juicer, precis allt en kan drömma om.

Vi satt i minst en timme och ville aldrig sluta äta. Alltså har aldrig ätit så perfekt stekta ägg, så bra manchego, så bra juice osv osv. Absolut drömfrulle.

Det fanns också ett tjusigt tak att vila ögonen på.

Eftersom vår gps var sönder fick vi tillbringa en stund efter utcheckning med att skriva ner vägbeskrivningen härifrån till vårt parkeringshus i Barcelona.

Och så satte jag mig på den helt vanliga borggården och läste Yarden i solen. Så fantastiskt bra bok för övrigt, ska försöka dedikera ett inlägg till den snart. Sedan vidare mot Barcelona, men det är en helt annan historia.

MANLIGA GENIER, AVDEMOKRATISERING & EN QUEERPIONJÄR

Ett blogginlägg kommer lastat med två lästips och ett radioprogram fulla av viktigheter, politisk ilska och inspiration:

Maria Svelands deprimerande men OH så viktiga krönika om hur myten om det manliga konstnärsgeniet reproduceras om och om igen på våra teatrar. Nu senast representerat i den milsvida skillnaden i hur Lars Noréns respektive Suzanne Ostens sjuttioårsdagar uppmärksammats eller inte uppmärksammats. Så viktigt att belysa detta tills det verkligen blir ändring!

Kajsa Ekis Ekmans ledare om hur privatisering = avdemokratisering. Hårt, logiskt och rakt om hur bolagiseringen av samhället är ett allvarligt demokratiproblem.

Stils program om Claude Cahun, en fantastiskt inspirerande fotograf med starka feministiska och queera förtecken som var lika kreativ i sitt konstnärsskap som i sin aktivism. De pratar även med författaren Lena Andersson och konstnären Bella Rune som berättar om sitt superintressanta samarbete med The Knife. Blev så inspirerad av detta.

Älskar sommaren och ledigheten för att den frigör tid där jag hinner läsa, fundera, reflektera och samla kunskap om det som är angeläget. Har ni läst/lyssnat på/sett något särskilt intressant det senaste?

DEPPCAMPINGEN SOM VAR EN LYCKTRÄFF

När vi for från St Guilhem Le Desert visste vi återigen inte var vi skulle spendera natten. Vi hade tidigare under resan fått spendera två nätter på ställen som var antingen sunkiga eller orimligt dyra, platser vi inte riktigt tyckt om eller kunnat slappna av på. Efter Montpellier åkte vi pyttesmå vägar längs havet, stannade och köpte bröd på ett bageri och grönsaker i en by som bestod av uppskattningsvis tre hus. Så stötte vi på en camping och tog ett snabbt beslut, för vi ville ju så gärna tälta.

Och hamnade här! På detta lätt förfallna pangställe som troligtvis haft sin storhetstid för ett antal år sedan. Men det så himla skönt att komma hit, att få slå upp tältet och bygga tillfälligt bo, att slippa irra runt på okända vägar efter mörkrets inbrott. Det var helt lugnt, vänliga ägare och kostade drygt en hunka.  

Det fanns palmer och röda bergarter. När vi gjort oss hemmastadda frågade vi på knagglig franska om det gick att springa någonstans, ägaren gestikulerade åt vilket håll havet låg och att det var två kilometer dit. Efter att ha suttit still i en bil så oräkneligt många timmar de senaste dagarna var det så sjukt skönt att skakas om, väcka sig. Vi sprang förbi märkligt spooky barackliknande stugor med skällande hundar innanför rostiga staket och högt gräs omkring. Vi sprang över en tågräls, nådde havet, andades salt och plockade med oss snäckor i fickorna, sprang tillbaka. 

Duschade och tog en fotorunda på området. Det var en plats som verkligen lyckades kombinera lätt tragiskt förfall med charm. Det hade kunnat kännas så deppigt men det var faktiskt mysigt, och kändes tryggt. Och dubbel vattenrutschkana fanns det! 

Pelargoner.

Några andra campare, om än få. 

Det fanns en scen med en tecknad mexikan där jag föreställer mig att det utspelat sig en och annan ansträngd öppen scen-kväll. Och flagnade lekparkshundar.

Det som jag föreställer mig en gång i tiden var stora entrén var nu relativt nedgången.

Sedan fick vi äntligen laga mat på trangiakök! Peppen. Alltså, detta kvalar in på resans topp tre godaste måltider. Det här med att äta ute och hur gott det är skulle kunna vara den mest sanna klyschan.

Fräst morot och purjolök, bröd rostat i olivolja, ägg och en delad portion frystorkad mat. Vi satt på luftmadrassen och slukade allt i ett huj, sedan läste jag högt för M i Egenmäktigt förfarande tills myggen invaderade luften och vi retirerade till tälthemmet. 

OCH DET BÄSTA ÄR ATT DET ALLRA MESTA AV SOMMAREN INTE HÄNT ÄN

Hej i juniljuset. Hoppas ni har haft en fin midsommar oavsett om ni firat storslaget eller inte alls. Jag hade en av finaste sort med helhimmelsk mat, nya och gamla bekantskaper, Dalslandsidyll och dans på bryggan. Idag softar jag och Mattias, läser i solen och kollar på serier och K Special om min idol Suzanne Osten. Se den gärna, hon är en så fantastisk och egensinnig regissör och teaterperson, en verkligt betydelsefull kulturdrottning.
Från teatertips till stil, såhär såg jag ut igår innan vi for på midsommarfest:

Är nästan generande begeistrad över dessa skor, de tar mig högt över marken. 
Om ni vill passa på att fråga något i frågestunden så gör det snart vettja, tänkte ta och samla ihop svaren i ett inlägg snart. Är himla glad för de frågor jag fått redan, lite överväldigad faktiskt. Åh fint.