PEACH PARTY

Selfiedax!! Det är sånt en kan ägna sig åt när en övertygar sig själv om att en har sommarlov och inte bara är vanligt arbetslös. När en behöver ett enkelt och pastellfärgat avbrott från bråddjupa existentiella processer, framtidskval & uppsatsskrivande. Jag vet inte om det är faktumet att jag ser Twin Peaks för första gången (popkulturell bakläxa på mig, huvaligen) & att alla tjejer där är pyntade i persikofärg eller den generella trenden, men det enda jag vill ha just nu är persika från ögonlock till läppar. Och när jag är i Tyskland som nu får min necessär alltid nya tillskott eftersom smink & hudvård är så mkt billigare här. Så då kan en pensla sig med persika & aprikos över hela fejan & sedan ta bilder på det. 

HOODIE. BARBIE.

Härmed bryter jag ett års dagens outfit-tystnad och tillkännager för världen: i vår tänker jag spendera de flesta dagar iklädd magkort hoodie och barbiefärgat läppstift. Varsågod för oumbärlig information och glad söndag <3

(Men vid det här laget är mitt hår nästan jämnbrunt, stod inte ut med 50 shades of eldsvåda och aska mera. Men det är en annan historia.)

GINGE.

Så, jag gjorde mig av med tio år av Snövitkomplex och blev redhead, for till Tyskland och poserade med Bowie. Blev ansatt av feber och krampande livmoder, missade en efterlängtad fest, plöjde tredje säsongen av Skam och grät i kudden, blev sedan långsamt bättre och åkte till Berlin i ett skramlande tåg med den jag är så vansinnigt kär i för att spendera en annorlunda och väldigt, väldigt fin jul. <3 

I WOKE UP LIKE THIS ETC

Det luktar kiss & kanelbullar i tunnelbaneuppgången och de dagar jag kan ha något annat än svettiga repkläder på mig vill jag bara ha polotröjor och blingiga ringar i öronen. Det här projektlivet är så märkligt; allt handlar om en sak superintensivt en tid och då är det nästan som att inget annat finns. Och när det projektet tar slut tar ett annat projekt och en annan värld vid. Jag lever i Britneyworld, bara. Blir stressad över att jag inte hinner fotografera höstens eldar och av att regnet drar med sig de sista färgerna i fallet. När det regnar är undersidan av taket på tunnelbanestationen täckt av gömda duvor. Queen B, Princess of Pop & MIA tar mig över mitt Mount Everest, genom min premiärförlossning och andas syre i utmattade hjärtmuskler (den förblindande väggen av saknad). Den här veckan framtill lördag känns som ett liv. Gick till Storkyrkobadet och bastade med sjuttioåriga tanter som kommit varje vecka i trettio år, svettades ut ångest och simmade i den där märkliga kakelklädda tunneln. Sedan tar vi på oss våra blonda peruker, vår bronzing och våra knästrumpor och dansar vår Britneyarmé in i premiär.

LJUD & LUGG

Jag föll för tre frestelser;
1. Att klippa av mig luggen efter ett år av envist sparande. Det händer alltid, efter tillräckligt många månader av plågsamt oformlig emoutväxt inser jag att jag inte klär i panna och kapar av det igen. Ett sk sisyfosarbete. 
2. Att köpa ett par Urbanears i Trendfärgen Puderrosa. För att jag hittade mina förra på Vasagatan i Gbg för kanske tre år sedan, ett par inears där bara den ena funkade. 
3. Att dokumentera det hela.  Posera, blixtra och filtra.

90 - TALET 90 - TALET 90 - TALET 90 - TALET 90 - TALET 90 - TALET 90 - TALET 90 - TALET

Här står jag och iscensätter äkta 90-talsfrisyr som om det inte fanns någon morgondag. Att säga farväl till ett tioårigt liv med knivskarp lugg var nödvändigt, att bryta mig ur känslan av att vara determinerad till ett liv som övervintrad popflikka med Snövitkomplex. Efter några månader med otillfredsställande snedlugg har jag bejakat mittbenan. Låtit min gollumbleka panna möta dagens ljus. Ambitionen var att se ut som Brigitte Bardot med sensuell 60-talsgardinlugg. Ser istället ut som Nick Carter i en mörk period i livet. Men jag gillar det lite ändå! När jag Tänker Positivt känner jag mig som Justine Frischmann. Oavsett vad jag tycker är det liksom ingen idé att kämpa emot 90-talsestetikens återinträde i mitt liv. I min garderob hänger till exempel ett par utsvängda ljusa Levis 501:or. Vad som helst kan hända nu. 

EN ALG, EN ALGORITM, EN HIMLAKROPP PÅ MIN KROPP

En söndag för några veckor sedan låg jag på en brits under en sylvass tunn nål i ett industriområde på Hisingen och märkte min kropp för evigt. Jag snicksnackar mycket om tatueringar, har alltid planer men har bara en enda sedan tidigare. Men så fick jag ett intensivt behov av att känna att jag kunde  slå slag i saker, så när jag stötte på Anders och hans fantastiskt fina algorithmkonst föll snicksnack och planer på plats. För att hans bilder förenar vetenskap och natur och poesi på ett perfekt sätt och är grafiskt och estetiskt fulländade. Den blev större och mörkare än vad jag tänkt mig men jag tycker så himla mycket om den. Den är inspirerad av en alg men känns lika mycket som något från rymden, den är absolut inte för alla, den rör sig när jag rör mig, den är evig, den är min. 

(Tack Calle för att du gjorde den så bra)

VINTERBLOMSTER & SAMMETSSVART

Hej och ÅH, tack så himla mycket för era ord och rader om förra inlägget. Kändes så himla fint att mina ord studsade mot era, att ni finns där och svarar. Det är ju trots allt själva förutsättningen och drivkraften för det här formatet, annars blir det bara vakuum och tomhet. Nu till en helt igenom världslig sak. En ny garderobsinvånare i sammet och brodyr. Min skola är lite som ett svart hål som slukar upp alla andra intressen och tiden för dem, tex stil och sånt. Och köper kläder gör jag mycket sällan. Men ibland händer det ju att en stöter på ett plagg som tittar uppfordrande på en och är så perfekt att det bara är att kapitulera. Så var det med de här shortsen. Jag och Maxime hade en perfekt mysig söndag i Stockholm och gick på stan (vilket seriöst är en exotisk företeelse i mitt liv numera) och så plötsligt stod de där och lyste. 

Vi ska hänga så mycket va. Tröjan är förresten också ett riktigt kap, från fina danska märket SNS som har sin helt egna bubbliga stickning, som kostar uppemot tvåtusen. Min hittade jag på Kupan för en hunka. Så redo för en vinter som aldrig kommer, men på söndag far jag till Island och där tror jag de kommer precis till sin rätt.

LÅNGTKORT FRISYR / ANDERKATTEN

Jag har ju haft undercut sedan början på året då jag fick en mkt stark impuls och hetsade Mattias att slå slag i saken innan jag kunde hinna ångra mig. Trivs som tusan med den pga den tillför ett visst mått av punk i tillvaron. Nu när min lugg växer ut delade den sig och det uppstod liksom en slokande gardin på högersidan medan resten av luggen försvann i en skarp vänstersväng. Not så klädsamt, så gardinen rakades också av. Gillar verkligen detta med att ha långt och kort hår samtidigt, att kunna välja trassligt svall eller kortklippt k00lness. Det är också så wild n crazy som en person som har så mycket stolthet och identitet i sitt hår som jag vågar vara. Borde ju tagit dessa bilder när mitt hår var nyfärgat och helsvart, men nu fick jag tid för att jag var hemma och sjuk så håll till godo:

90-TALET, LUGGVÅGEN & NOVEMBERMÖRKRET

En skolpojke anno 1994 har flyttat in i min garderob/min kropp tillsammans med mörkt glitter och en utväxt lugg som växer sig vild och snor sig som den vill, plattången får tjänstledigt efter tio års ihärdigt arbete. Denna regniga novemberkväll när jag var klädd såhär såg jag och Mattias Ariel Pink på inkonst och det var sjukt bra. En sådan sak som gör att regnet blir mer skimmer än kyla och mörkret mera sammet än asfalt.

HÄR I DEN LILLA VÄRLDEN

Skolbubblan är intakt, den håller mig innesluten och uppslukad. Det är Shakespeare, Elisabetansk fars, tai chi, situationsanalys, immersive-begreppet, ett större teaterrum, uppblåsbara möbler och jag tar med mig en hög puls tills sömnen tar vid. Utanför bubblan känns världen apokalyptisk och den känns så becksvart. Men motståndet finns där och jag vill vara där i den riktiga världen,göra riktiga saker, vara en del av det. Men mina dagar ägnas åt fiktionen, scenen, den lilla världen. En ynnest större än vad som är rimligt, men att ha ett liv utanför är relativt omöjligt. Den där lilla världen är allt som får plats, även om jag inte alltid får plats i den. Därav sömnen på den här platsen. Men här i alla fall; en favoritskjorta, ett par avklippta jeans och en undercut som växer: 

TRIVIALT / LIVSVIKTIGT

Såhär såg jag ut i måndags när skolan började, unnade mig lite piff eftersom jag nu går in i den årslånga tights-och-tisha-period som ett skådisskolår innebär. Tröjan är ny från Maison Kitsuné och är helt perfekt, den djupblå färgen, hålstickningen och midjelängden. Nertill;Julian Reds finaste modell, de himmelsblå lady high air. Och så blåvitspräckliga strumpor, vita skor och ryggsäcken från Essl. Tycker mycket om blått med blått med blått just nu. 

Men det känns svårt att bara skriva om piffiga utstyrslar när Europas karta målas i fler lager blod varje dag, när vi varje dag begår sådana oerhörda svek mot flyende medmänniskor. Fort Europa måste rämna och gränserna öppnas. Alla får plats. Att de mest utsatta människorna i världen pekas ut som ett problem och benämns som ohanterliga volymer är den värsta lögnen, bara våld. Men det finns som alltid motkrafter, och det behöver vi alla vara en del av. Givetvis kan en skänka pengar så att akut hjälp når fram, tex via Röda Korset eller Radiohjälpen. Det arrangeras demos runtom i landet för att visa solidaritet med flyktingarna och sätta press på politiker att på riktigt ändra systemet, tex i Göteborg och Malmö. Det måste inte vara såhär. Solidaritet goddamnit. 

att bära mina bördor

Förra veckan var jag i Berlin och är nu landad på Gotland just när de andra turisterna packar sig härifrån, stränderna glesnar och stället där en kan överhöra gamla Lundsbergselever och köpa överprisade potatisrätter tömmer sina barskåp.
Mer om Berlin sen, tänkte bara visa vad jag fick med mig därifrån. I fem år har jag snedvridit min rygg genom att ständigt kånka runt på denna satchel-väska, fin förvisso, men  förfärligt oskön. Har letat ryggsäck i säkert ett år men inte velat ha en Sandqvist och inte haft råd men andra jag tyckt om. Berlin däremot levererade! På Voo store hittade jag denna ryggsäck från Essl, och den bär jag allt i nu:

Visst har den samma friluftsvurmande retrolook som märket jag just vände mig ifrån, men den är så otroligt fint sydd, har en klar djupblå färg och ljust ljust läder, tycker så himla mycket om den. Dessutom sitter den skönt, är mkt rymlig och kan bära massor av böcker, gympaskor, dator och matlådor. Så födelsedagspengarna jag fick till en ryggsäck för fem månader sedan och som sedan länge är förbrukade på annat kom äntligen till användning.

LÅNGA SHORTS/ TRAPPUPPGÅNG / FIKTION

Nästan varenda en av de dagar den här sommaren som inte är av det hetaste slaget spenderar jag i de här långa svarta shortsen. Som idag, efter det tropiska temperatursjok som igår natt raserades av ett rytande åskoväder Älskar siluetten, den slackiga elegansen. Ser dock nästan generande parigt ut när jag och Mattias hänger tillsammans ute i varsitt par långa shorts och godissneakers, teamstylade till tänderna.  Min look är en sorts budgetvariant av Julian Reds förra kollektion, jag är en nöjd kopia.

Bäres exemplevis med en hundraprocentig sidentisha i silvergrått som är lite som vatten.

Har klippt undercutten själv utan spegel, tycker ändå att mina skills att "känna hur det ser ut" tog mig ganska långt, men medförde ett och annat hack samt en alltför lång spets som bör kapas snarast.

Känns underligt att ta selfies när jag gör det såpass sällan, påminns om hur en väljer, vrider, censurerar och redigerar sig. Vilken fiktion det är. Ser ju liksom inte ut såhär och är rätt sällan såhär uppstyrd i riktiga life. MEN, jag har funnit min nya outfitbackdrop också - trapphuset. Det är fint ljus där om eftermiddagarna och trappan tjänar väl som kamerastativ. 

ENGELSK KONFEKT SOM SPRINGER

Det är ledig dag och det är guld värt, klockan är två och jag har inte ens gjort mig i ordning än. Att få släppa rutinerna och schemat ett ögonblick. Jag har varit oerhört förkyld i över en vecka, tappade rösten i lördags och den har varit som en trasig tågvissla tills nu då den långsamt tar form igen. Min röstlärare säger till mig att hålla käft utanför repetitionerna men jag kan förstås inte hålla mig. I övrigt tänker jag på: att det går att åka färja Danmark-England nu och att det går att åka tåg Malmö- Berlin för 333 kronor, att vänstern borde genomgå en rejäl grafisk makeover och sluta upp med sin nostalgi, vilka kläder jag ska ha med mig till Portugal (för om mindre än en månad åker jag och ett magiskt crew just dit), hur tusan min ekonomi ska hålla sig på benen i sommar, the precariat-ized mind, det här med skådespeleri och vilka färger jag ska ha på bloggen. Och så har jag ett par nya skor, de snabbaste och färgintensivaste jag någonsin haft. Det går att välja sina egna färger på vissa modeller hos Adidas och jag tänker inte ens berätta hur mycket tid jag la på att bestämma mig för den här kombinationen. Orimligt. Det tog en massa veckor innan de kom på posten, men nu går vi omkring tillsammans hela dagarna. Tillåt mig att presentera:

Glada va! Balla va! Snabba va! Jag har även lyckats dra på mig en krispigt bronsfärgad solbränna som ni ser, är så redo för avklippta 501:or och beachhäng.
Nu ska jag och mina skor ut och gå till havet.

GRÖN LÅTSASMOCKA & ETT RÖTT ÖGA

Denna mörkgröna magtröja med tryggknappar fann jag på Humana, eller om den fann mig. Oavsett: ett utmärkt tillskott till min blygsamma croptop-samling. Jag vill ha på mig den ofta, till exempel med skor som smutsvita traktordäck, a-linjekjol i svart ull och stjärnörhängen. Den här dagen hade jag även en härlig ögoninfektion som la sig som en röd dimma över vänsterögat. Idag är det fredag och min sista dag som tjugofyraåring, jag ska se premiären av Svenskjävel med bästa Bianca i huvudrollen och äta finmeze. Imorgon är jag äldre är någonsin, det ska firas och det med besked!

MED EN VINTERGATA AV GULDBLOMMOR

Nu ljusnar kvällarna hastigt men det fanns en tid för inte alls längesen (som vi snabbt låter glömma bort) där det var dunkelt redan vid fem. En sådan dag var jag i Västerås och stod utanför ett par röda dörrar iklädd sidentopp, nyrakad undercut och en dramatisk långkjol med guldbroderade blommor på:

Den följde med mig från en av Berlins klassiska kiloprisloppisar och är något av det stiligaste som bor i min garderob. 

UNDERCUT & EN KJOL AV SKOG

Nu är ledighet och högtider över, ny tid ny strid, samma liv men ändå annat. Två förändringar som syns på ytan är dels en liten hög nya (fast mest vintage) garderobstillskott som fick följa med från Berlin samt att jag snaggat en liten undercut. Eller, Mattias har gjort det åt mig. Har tänkt göra det länge (inspirerad av bl.a. Frida) men tvekat pga har orimligt mycket identitet i mitt hår. Men så peppade Maxime mig och jag kände ba' göre nu medan jag har feeling. Gillar det väldigt mycket och klappar på det hela tiden.
Såhär såg jag ut igår när jag var ledig, jag och Mattias promenerade i Pildammsparken, han visade mig denna magiska trädtunnel och jag hade på mig ett av Berlinfynden, en cirkelkjol med finaste skogsprintet.

I EN SEKVENS NÄR ALLT FLYTER SAMMAN / GENOM EN SPRICKA EMELLAN NATT OCH DAG

Det här med stil och att uttrycka sig genom kläder är verkligen något som existerat i parentes hela hösten. Det får inte riktigt plats, precis som mycket annat. Men Ibland kan jag ha på mig annat än bekväma tråktights och trikålinnen. Tex så har jag äntligen en mössa, ville prompt ha en vinröd och så blev det. Och ett fynd som den här hösten haft med sig är den här klänningen från Dunderdon i midnattsblå ullblandning och svarta manchesterdetaljer. Perfekt enkelhet men med karaktär. Ah, såhär då:

Att fotografera med naturligt ljus den här tiden på året och i detta konstanta gråväder är nästan omöjligt, så det är bara att bejaka blixtestetiken.

Kolla vecket på framsidan! Fint!

Kärlek till dessa kängor.

Och ryggknappen. 

Förresten, det har varit så himla många här de sista dagarna, får jag fråga hur ni hittat hit? Blir förvånad och glad och lite nervös. Men HEJ i alla fall och hoppas ni vill komma tillbaka! Och god jul också!