IT'S ONLY A TODDLER OF A NIGHT

Det är som att naturen tar veckolånga språng varje dag här nu & så har det varit i mer än en månad. Nu är staden i syrén-stadiet & under de varma kvällarna (som varit värdiga juli) är broarna belamrade av sommarsuktande personer i flock. Det är fantastiskt, men jag drömmer om klimatkatastrofer på natten för det ska ju inte vara juli-varmt i april, det får jag vara climate killjoy nog att påpeka. Jag har spenderat cirka fem dagar i veckan på balkongen den senaste tiden, när jag inte spelat in ljudbok i min mkt primitiva men välfungerande hemmastudio som är belägen i en pläd- & sovsäcksvadderad klädkammare. Men detta ska inte bli en generell uppdatering utan en specifik sådan, från när min gulligaste tjeckiska person var här. KOLLA:

Hade längtat mkt. Just här var det kanske lite dålig stämning iofs, som det kan vara även med personer en gillar otroligt mkt. 

Åt sjukt god mat på Pacifico, ett av mina bästa ställen. DESSA BAOS. Alltid lika deppigt när de är uppätna. 

Var på Uferstudios för att erbjuda Adam the real artzy Berlin deal. Kollade på 4.5 timmar dans av avgångsstudenterna på koreografiutbildningen i Amsterdam. 

Artist at work work work work work

påse.jpg

En annan dag köpte vi croissanter men det gjorde alla andra med så vi fick ta de som var fyllda med nutella eller ost eftersom alla naturella var tagna.

blommor.jpg

Sa jag att naturen EXPLODERAR

US LD.jpg

Nästan lika snygga som när vi träffades (även om jag tyvärr var död inuti här pga pre-koffein)

Åkte lite fel, promenerade, fotade byggnad som nog snart kommer gentrifieras bort. 

Blev bjudna på drottninglik brunch hos kompisar i Friedrichshain men mitt objektiv klarar enbart närbilder på scrambled eggs.

Så svag för magnolia.

swing.jpg

En av personerna jag önskar jag kunde hänga med hela tiden. 

Min mobilkamera berättar tex också att vi hängde vid en mkt solig vägg & i en park där jag råkade köpa två glassar istället för två kulor i en glass, som en ändå skulle kunna hävda är kutym. 

tempelhof.jpg

En kväll var det så varmt & Tempelhofer Feld var den perfekta anledningen att bo i Berlin. Att sitta med en bästis på en sådan här plats & dricka en bärs som kostar 12 kronor & ha intensiva konversationer & sedan promenera hem barbent. Ja alltså, det. 

AV- & PÅFÅGLAR, POWER-PAF-PINGLOR & BOTANISKA STRUKTURER

kolla på deeen LD.jpg
arbetsrum.jpg
av och påfåglar.jpg
allt.så..jpg
skidor.jpg

Fick en vecka med en av livets personer på en av livets bästa platser (tack Konstnärsnämnden för det). I ett mycket tyst, mycket stort gammalt kloster omvandlat till ett artsy muminhus har vi försjunkit i subjektsteori, nedsuttna soffor, vegetativ filosofi & naturexperiment för barn. Var här med Olof för två år sedan på filosofivecka & då var hela stället fullt av professorer som mumlade obskyrt om Spinoza & Deleuze men nu var det nästan tomt. Har kunnat lägga ifrån mig telefonen flera timmar i taget & läst mer teori på en vecka än vad jag gjort senaste halvåret. Har kunnat läsa i timmar. Vi har även stirrat ut påfåglarna som bor i trädgården, ätit alla ostar & all choklad, halkat runt på leriga skogsvägar, trampat oss genomsvettiga på usla cyklar, misslyckats med att lära oss cykla elcykel, försökt haffa den mycket kvicka slottskatten för gos, minglat med holländska valpar & franska konstkritiker, skrivit, läst & hållit en mässa för ogräs. För några år sedan hade jag nog inte gissat att jag skulle värdesätta känslan av lugn såhär mycket, men den är sällsynt i frilansprekariatet & därför så efterlängtad. Blir så lycklig av denna person & denna plats. Vill. Bara. Ha. Mer.

EN GÅNG DÅ DET RÅDDE HARMONI

För några veckor sedan fyllde mitt syskonbarn Hilma åtta stora år & jag, mamma & pappa åkte de 2.5 timmarna genom skogen för att fira. 

Jonatan & Lisas hem på en kulle mitt i en djup dalsländsk skog är en av de bästa & tryggaste platserna jag vet på jorden & jag hade inte varit där på mer än ett år. 

Bästa barnet, jordgubbstårtan & pappan.

Bestämda barn, mjuka katter, gulliga föräldrar & föräldrars föräldrar.

Den här dagen var ungefär som jag alltid önskar att midsommar ska vara men som det sällan blir. Dvs strålande väder, sjukt god mat, mkt bra stämning.

Sociala höns & en Ville i hängmattan.

Och så gick vi till en sjö.

Och jag förstår inte hur jag kunnat ha kvar något syre i blodet efter att ha varit så långt ifrån skogen så länge.

Och det var just så blankt, lugnt & ljust.

Grillade korv & de modiga (Lisa, Hilma, Ville) badade.

Gammhunden <3

Näckrosorna.

Och ängen med de fridlysta orkidéerna. En av sommarens bästa dagar det är ett som är säkert.

SKOGSEXIL

Det bästa för min själ som varit så på bristningsgränsen skör, skälvande & ledsen i vår är att vara nära skogen, långt bort från bruset. Helst den skogen som är vid mitt föräldrahem. Måste. Komma. Ihåg. Detta. Att efter varje kris bör skogsrehab hända för att sammanfoga alla känslomässiga vrakdelar & andas pioner, lupiner & rent regn tills pulsen landat i ett betydligt långsammare tempo. I hela nio dagar var jag där, men det hade gärna fått vara minst en vecka till. Lite såhär var det:

Om en har rhododendron i trädgården & pioner på bordet blir allt genast bättre.

Det analoga hemmet.

En en som inte valde den lättaste vägen i livet.

Ett stycke gullig bror. 

Gjorde veganmaränger till midsommar vilket blev succé!!

Kolla goa grejer en kan göra

Det var förresten efterrättsbonanza hela veckan. Gjorde tex inkokta päron för första gången, mkt bra. & så vegangrädde & karamelliserade hasselnötter. 

Alla promenaderna & allt som blommar nu.

En dag på en av mina bästa platser på jorden. 

Tur för mig att jag har de gulligaste syskonen med tillhörande barn.

Litteraturbror.

Barkbåtsbarn.

& strand-Karen.

Och så skogen, skogen, ljuset, luften, skogen, ljuset, skogen. 

PRAG / MILK HONEY & SOME CORPORATE MAGIC

För två veckor sedan var jag & hälsade på Adam i Prag, bodde med honom & hans pojkvän Alex i deras kollektiv i fem dagar. Jag & A hade inte setts på ett år och bara skypat ett par gånger, men det var så himla himla fint att ses, så mkt bästisfeeling. Langar allt från våra dagar på en gång, såhär:

Lätt för en sådan som mig att förälska mig i en stad med sådana här fasader & spårvagnsnät både längs med och ovanför gatorna.

Själva föremålet för resan. 

Hipsterkaffe till alla.

A's Twin Peaks-tatuering <3

Gå på utställning & bli mest imponerad av byggnaden i sig, bli förvirrad över målade dörrar & balkonger, generas över illa skrivna verkbeskrivningar & fota A som fotar en text på en vägg. 

En jag vill bo på samma ställe som & hänga med jämt.

A & A tog mig på promenader varje dag, utsikterna var megaidylliska mest hela tiden.

Arbetade hårt på mitt sockerberoende samt att äta mig in i lokala specialiteter. Vallmofrön & maräng verkar vara grundämnen i den tjeckiska dieten.

Lägg av vad gulliga. Längtade halvt ihjäl mig efter den jag i kär i när jag hängde med dessa lovebirds.

De var hemmablinda för denna stads cuteness & förvånades över mitt översvallande tycke för glassfärgade fasader. 

Ett stycke brunch hände. 

Ganska statytät stad, & någonstans måste de ju förvaras. Då kan en hitta en sån här ockult kör av tjurpräster uppradad på en innergård.

En dag gick vi förbi en konstskola som hade öppet hus. Mkt klassisk stämning.

Dåligt dokumenterade parkhäng. Jag & Adam tog med fleecefilten med delfiner på som spelade en betydelsefull roll för oss i Gießen förra året & la den hälften i skugga, hälften i sol så vi både fick som vi ville. Varvade sedan olika lågintensiva parkaktiviteter som ätande (det bästa är att tofu är så orimligt billigt i detta land), läsning, solning & sömn. Mkt zen stämning vilket var precis vad min febrigt rotlösa själ behövde.

alx.jpg

En annan dag var vi på bokmarknad & Alex köpte enbart böcker som matchade hans outfit.

A's & A's  hållplats där kidsen idkade parkour.

Hängde med ett av de k00la kidzen. 

Som visade tydliga tecken på att han är en urban ungdom.

Den kvällen skulle vi på födelsedagsfirande hos en av deras vänner & vi försåg oss av vad naturen hade att erbjuda i blomsterväg.

Den urbana parkourpojken byttes ut mot en ung Morrissey på ett ögonblick. 

Denna bild får symbolisera alla avsnitt av OITNB som vi såg på med ihopkopplade hörlurar på en madrass på golvet. Lägg av vad fantastisk, hjärtskärande & vidrig denna säsongen var, förstår ej hur jag ska kunna vänta ett år på nästa. 

Mer stad, mer fasad. 

Du blickar in i ögonen på Tjeckiens nästa stora regissör. Javisst såäre.  

Obligatorisk tjeckisk matupplevelse: panerad stekt ost med pommes & tartarsås. Ville ha the real deal på sunkigt kvartershak & ej piffig dyrisversion. Det fick jag. Vi misstänker att det inte kanske egentligen var någon ost utan mest fett inuti annat fett. Men ändå gött n greasy. 

En gång på en didaktisk & illustrativ utställning om big data.

De här dagarna var så mkt mer; kanalhäng, två föreställningar med urblekt kollagedramaturgi, medeltidsstämning, ritualer & matlagning, uteserveringar & generiska hipsterbarer, mat så deppig att A nästan skrek this food should go to hell!!, stengrottor, picknick & sömn under trädkronorna, en märklig marknad mest bestående av plagiatväskor & knogjärn, men allra mest alla samtalen & skrattsalvorna som inte går att återge. Men nu blir det extramaterial!!-------------------------->

Sista dagen gnällde jag över att det inte fanns några bilder på mig & Adam från resan. Då langade Alex fram dessa, blev så glad <3

Och så två bilder som A tog med sin engångskamerai Gießen förra året. Dog nostalgidöden. Första bilden är på vår poolspecifika föreställning Keiko som sedan blev den renaste upplevelsen av ett fiasko jag någonsin varit med om. Minnet av det fyller mig med en märkligt intensiv mix av skam & kärlek. Den senare bilden fyller mig enbart med de senare. Må denna vänskap leva lycklig i alla våra dagar. 

DEN SISTA DAGEN

2 juni 2017 är ett datum som existerat som en suddig antydan vid horisonten sedan våren 2014 då jag kom in på Teaterhögskolan i Malmö. Datumet som markerar slutpunkten för det som jag nu resten av mitt liv kan referera till min scenskoletid. Håhåjaja. Den dagen var för tio dagar sedan, och den blir väl mitt första häng-med-på-min-dag-inlägg på cirka ett år? Jag måste säga att min ihärdighet som dålig bloggare är snudd på imponerande. Nåväl. Det här var min utsparksdag, en sista excess i uppmärksamhet & firande innan den hårda verkligheten tar över:

Jag sov hos Paula & Calle och på morgonen slogs jag & Calle över vilka låtar vi skulle peppa igång till, blev såklart mest Britney pga vårt gemensamma anknytning till henne. Sedan promenerade vi genom Möllan, tjusklädda så folk kastade uppskattande & undrande blickar.

Bar blommig kimono eftersom det är det plagg som med störst säkerhet försätter en i lämplig glamourös känsla.

Poserade och "övade" vår version av Vit päls låt Kärleken bryr sig inte. Jamen det är ju nästan obligatoriskt att ersätta texten till en poplåt med komprimerade gemensamma erfarenheter & anekdoter klädda i nödrim.

Började med frukost hos Viktor i hans och hans flickvän Magdas sjukt fina lägenhet.

Sonia & Linn levererade stil & flärd.

Poppa bubbel på balkong. 

Filmstjärnan & Dramatendebutanten.

Det fanns hundar också, dvs 100% mer livskvalité!! Denna heter Fröken Östman & hade exakt samma ansiktsuttryck & vinkel på öronen som Sniff.

Åt croissanter, drack finkaffe, skålade i bubbel & övade låt.

Calle gosade med Pablo samt såg ut som en exakt kopia av James i Twin Peaks.

Dessa tjejkvinnor alltså, akta er för nu TAR DE ÖVER

Sista gruppbilden på detta tre år långa tolvpersons-tvångsgifte <3 

Sedan gick vi in på skolan och möttes av jubel? Kanske enda gången jag kommer uppleva det i lajf. Sedan var det ceremoni, stipendier & tal & diplom & blommor & allt sånt där. Lite tjusigt, lite obekvämt & onekligen en konkurrenssituation til' the very end.

Vissa var mkt känslomässigt tagna.

Vad skulle jag gjort utan dessa två alltså.

Sedan började egentligen själva utsparken. Vår uppmärksamhet fångades av jubel från fönstren.

Sedan följde ledtrådar & uppgifter, en sista gång fick vi hantera utmaningen att fatta beslut i grupp, en aspekt av denna utbildning jag definitivt ej kommer sakna. Linn blev tvungen att köpa nya skor pga skoskav of doom och vi beordrades att lajvstreama allt på fejan.

Denna sekvens av möhippa/fångarna på fortet ledde till slut fram till denna välbehövliga picknick.

Mkt trevligt & fint fixat.

Ettorna & tvåorna fixade allt för oss och hade tex förberett norsk karaoke, ändå en av de bättre sällskapslekarna.

Vid det här laget var jag & Calle redan så trötta så vi sov en stund där bland bärsburkar & Aladdinaskar. 

Men dagen var bara halvvägs hunnen ju! Vi fick åka taxi tillbaka till skolan & hade sedan tid att göra oss i ordning för middag.

Här ser vi pinglor som piffar för sista gången i vårt omklädningsrum.

Pojkz som svidade om till vitt.

Anja i dramatikerklassen, vår enda parallellklass som vi följts åt med de här tre åren.

Efter att ha softat på kuddar & filtar i omklädningsrummet blev vi inlotsade i ett rum där ett långbord stod dukat. Detta var början på den sjukaste middagen i mitt liv, en sjurättersorgie som var typ det godaste & mest omtänksamma nån kan önska sig. 

Smörslungad sparris, hollandaise & krutonger. Stop it already.

Långbakad spetskål med smetana, mandel & skirat smör (tror jag?). Allt var i alla fall helt bisarrt gott & genomarbetat, Einar & Rasmus som lagade maten hade komponerat alla rätterna själva & lagat allt ifrån kroppkakor till champagnesorbet från scratch. Orkar ej. 

Och så fortsatte det med den traditionella galan, roasts, spex & nostalgifilm. Själv fick jag en alldeles egen begravning med Amazing Grace acapella & minnesaltare pga att jag gjort mina avvikelser från utbildningen & varit borta ganska mycket. Ändå fint, hade väntat mig något betydligt elakare. Efter denna fyratimmarsmangling hade jag noll procent festlig energi kvar så när vi gått igenom den sista ritualen av att bokstavligen 'kastas ut i Teatersverige' kramade jag min klass hejdå för sista gången, promenerade längs Amiralsgatan till mitt tillfälliga hem och lämnade min scenskoletid bakom mig.

SOMMAR, SVUNNEN

Två anledningar till att publicera inaktuella bilder; 1. Jag har fortfarande ingen laddare till kameran så kan ej producera några aktuella. 2. Det är februari och lite digital eskapism känns rimligt när det är så kallt och färglöst som nu. 

Och då tänker jag på en natt i augusti på Performing Arts Forum när det serverades tacos på slottsinnergården, grillarna mättade luften med osande rök, en britt som såg ut exakt som Steve Merchant höll ett smattrande anförande om noise och dess etymologiska släktskap med nausea,  det hängde värmeljus i glasburkar i träden som vi satt under, jag kände mig omväxlande underhållen av/underlägsen olika forskare inom konst och filosofi som levde och verkade i USA/Libanon/Berlin/världen, vi dansade oss genomsvettiga i sportshorts och kimonos i the rave cave, hämtade andan i sommarnatten, satt i nedsjunkna trädgårdsstolar och det var så många stjärnfall den natten.

EXILJUL

Visst har vi inte tröttnat på julältande, right? Jag tänker i alla fall utnyttja mitt fönster på The Internetz till att ställa ut min julafton innan det gått en månad. Det var en så himla speciell julafton för mig, första gången jag inte firade med familjen utan bara med käresta och vänner istället. Det kan en ju inte förvägra sin blogg och därmed omvärlden hur som helst.

Berlin var så tomt och tyst över jul. Och så grått. Vi gick upp i vår lägenhet i Neukölln och var ev de enda människorna kvar i världen. 

Styrde med en osedvanligt maxad frukost värdig en julafton. Tänkte göra saffransscones men saffran var omöjligt att få tag på till och med på lyxiga bio company? Det verkar behandlas lite som vi behandlar glykos dvs det måste köpas på apotek. Fick bli kardemummascones istället, också juligt. Samt bowl (alltså skäms för att använda detta ord men skål funkar inte heller?) med blåbär. banan, avokado, mandelmjölk, ingefära, honung och kanel. Plus ägg, kaffe, stekt vårlök osv. Lägg aaaav vad gott.

Åt väldigt mycket och länge och hade sedan julklappsutdelning i sängen. Mina paket var illa tilltygade efter att de fått utstå en tjugo timmars tågresa inklämda i överbelastat baggage.  

Vi softade, skypade med våra familjer och lagade mat i flera timmar innan vi i solnedgången masade oss iväg till Prenzlauer berg. 

Jag var nybliven ginger och lycklig på riktigt.

Trampade oss uppför trapporna till Konstfacks lägenhet med en dörr som tydligt markerade var julfirandet skulle äga rum (cred till Agnes för paketporten).

För nu är det ju så att både Konstfack och Mejan har egna lägenheter i Berra dit deras studenter kan åka för att jobba och inspireras. Sjukt och sjukt lyxigt. Agnes var där över jul, samt några till från Konstfack och Mejan och vi samlades i förstnämnda skolas lägga där de gjort en beundransvärd anstränging för att kirra julmyset.

Det var mkt chill stämning, vi var ju liksom alla på någon sorts exiljul från våra familjer och alla verkade uppskatta att luckra upp julritualerna och gå in för ett mer prestigelöst upplägg. Men julbord hade vi ändå! Sjukt brunt och sjukt gott. Auberginesill, grönkål, väldigt bra vegbullar- och korvar. Jag och F gjorde mandelbollar och sötpotatisfries och kirrade ostbricka. Vid varje tallrik fanns tomtebloss vilket ju är en osviklig stämningshöjare. 

Julklappsleken hände.

F's bidrag var Stratego, ett brädspel i gravt imperialistisk anda som skapade oväntad entusiasm. Själv gav jag bort ett racket med en boll som tyvärr hade förlorat sin studs samt en pepparkaksform i form av varg och kammade hem ett virkat rosa halsband, knastrande badsalt och fläckborttagningsmedel specialiserat för rödvinsfläckar. Alla tiders. 

Det var ej lätt att fotografera med mitt alldeles för starka teleobjektiv i denna mörka lägenhet, men vi hade det mycket mysigt vill jag lova. Lappleken genererade allt som oftast krampskratt, hetsiga dispyter om reglerna och episka gestaltningar. Omtagning av julbord, ris a la malta, rullcigg i fönster och häng in på småtimmarna då några gick ut i natten och jag gick hem med den finaste jag vet. Den tonårigaste och kanske samtidigt vuxnaste men mest av allt en av de bästa julaftnarna jag haft. 

PAF / EPISOD 2

Jag lämnade (är detta det enda sättet jag börjar meningar på nuförtiden? Alla dessa separationer) PAF i söndags med 35 kilo packning (fortfarande uppblandad med chiafrön, jag hittar dem innanför shampoolock och fastklistrade i underkläder - efter tvätt) och ett sömnunderskott som plöjde genom kroppen som en försvagande våg. Jag hade inte lämnat slottet (låt oss kort och gott kalla det för det) på en vecka förutom den lika overkliga skogen intill. Det var tveklöst en av de mer intakta drömvärldar jag befunnit mig i. Jag ville aldrig åka hem och jag vill tillbaka så fort det går.

Dagarna flyter ihop och bilderna är i oordning men vad spelar kronologi för roll egentligen, va.

När jag ser det här ser jag på min egen ansträngning och oförmåga att greppa alla föredrag & resonemang med större förståelse. Det var inte direkt ett tema, en tråd att följa och en riktning att gå och fördjupa sig i. Snarare detta enorma spektrum av skolor, riktningar, tider och teorier. 

Och schemat var rörligt som Hogwarts trappor så det var säkrast att håll sig uppdaterad om när nästa cyborg-tarot-spåsession eller cave rave eller strukturalism-föreläsning skulle hända.

Ibland gick jag runt och fotade nedgånget elegant interiör. Kände mig så mycket som en förstagångsbesökare som var sådär naivt begeistrad över hur amaaaazing allt var. Men det var ju det. 

Samma häst, annan plats. Sa ju att det var magiskt.

Efter ett par dagar vågade jag börja (smyg)fota folk. 

Haydn & Mikkel. Haydns föredrag var så bra.

När det var förrädiskt kallt stannade vi inne i ett av alla rum som var täckta av ett brokigt lapptäcke av täcken och kuddar. Studiemiljö är viktigt.

Och när värmen böljade in över oss flyttade vi ut. 

Inget liv utan bröd ost kaffe.

Det går ju inte att sluta swoona över påfågelnärvaron.

De två klanderfria kockarna, möjligen planerandes nästa kulinariska utspel.

Herren på täppan, dvs Jan som äger stället. 

Alltså. Varje måltid.

orkar inte/vill gråta/för bra för att vara sant/låt det aldrig ta slut

Middag i kapellet vid tiotiden, ett sagoscenario som blev någon sorts vardag.

Och efterrätterna. 

Lucie & Nisaar i trädgården under någon av föreläsningarna. 

KOLLA VAD HÄRLIGT MED FILOSOFIKOLLO KOLLA VAD GLAD MAN BLIR

När en inser att en sitter på en slottsgård under en hängbjörk och denna vandrande sinnebild av en fransk samtida intellektuell står framför en och pratar om Lacan och kapitalismens freudianska felsägningar och njutningen i att upprepa destruktiva mönster och påfåglarna spatserar runt omkring en och någon tar fram en flaska bubbel och det är 27 grader i solen och ingen annan värld känns

Nämnde jag påfåglarna? Påfåglarna. 

THESBIANS - EN LÅNGVARIG KÄRLEKSHISTORIA, EPISOD 2

Det känns märkligt nog som att denna plats helt missvisande mest består av Berlin just nu. Inte för att den här platsen någonsin egentligen återger den sk verkligheten, men mest är jag ju i bubblan på G och rör mig inom en ganska liten radie. Men nu; mera Berra, mera Malou och mest av allt; mera mat. 

Det var söndag och äntligen hade jag lyckats pricka in tredje söndagen i månaden och Markthalle Neuns frukostmarknad. Med tanke på att frukost och matmarknader båda är Njutning och Life förkroppsligat måste en fusion innebära paradiset mitt bland oss. 

Vi tog oss dit genom duggregn och förbi betongsmutsiga och murgrönstäckta fasader. Och så träden som blomstrade i cerise. 

Söndagsstängda stökiga antikbutiker.

Äntrade frukostparadiset.

Denna lokal + detta upplägg <3 <3 

Blev ögonblickligen euforisk. Började med kaffe och försökte sedan behärska min exaltation och titta på allt långsamt.

Visste att jag ville prova Das brunch som är en pop up-brunchrestaurang. En gullig person i kön frågade om vi ville att hon skulle ta kort på oss och det ville vi. Så sympatisk grej att fråga tycker jag. 

Bilden till vänster + följande skrattattack.

Beställde och fick kölapp.

Åt denna himmelska röra av kvarg som var typ mer som grädde + jordgubbar + karamelliserade nötter medan vi väntade. Som vaniljsmakande moln och essensen av juli ungefär.

Jag tror vi delade på precis varenda rätt under den här resan. Mitt bästa sätt att äta. Denna anrättning var episk; pocherat ägg, någon typ av potatisrösti, ugnsbakade tomater, zucchini, avve, bröd, fetaost, surdegsbröd osv. 

Gå runt och titta på allt och vilja ha allt. Det var inte ens särskilt trångt och jobbigt så det gick verkligen att strosa och chilla.

När det är semester och brunchmarknad får en dricka bubbel till frukost bara för att det är så glamouröst.

Gärna med donut till.

Och sedan mera kaffe. Timmarna gick och samtalen blixtrade och gastronomin flödade.

Detta ställe har mitt hjärta nu.

Och så våfflor med nutella eftersom vi uppenbarligen var helt bottenlösa denna dag. Satt i solen utanför och diskuterade frilansliv, Teatersverige, långsiktiga konstnärliga relationer och konstellationer, bekräftelsebehov och karriärsjakt och sökandet efter något mindre ensamt, något friare, mer kreativt och större. Och ungefär där hade halva den Berlinresan passerat, vi åt en sista pata neta och ett cornbread med chipotlehonung och lämnade sedan frukostparadiset bakom oss bortom belåtenhet. 

THESBIANS - EN LÅNGVARIG KÄRLEKSHISTORIA, EPISOD 1

Då var det dags för Berlin igen. Nu ska jag stanna här i G ett tag, på samma plats, inom den intakta bubblan i den lilla fulrara staden med sina våffel- och glasshak, sin flod och sina högljudda fåglar. Men i fredags tog jag mig till från punkt G till punkt B och det var såhär;

Planen med hela helgen var teaterbonanza med flätsyster, konstnärsamazon och queen of queens Malou. Hon skulle komma först på lördag morgon så jag spenderade först en kväll och natt själv för att möta upp henne. Fyllde på min nomadiskt krympta garderob på ett välkänt och ganska förfärligt varuhus och hade ensammiddag med dumplings i Neukölln och åt chips i sängen i ett nästan tomt hosteldorm. 

Sedan kom hon, denna orkan till favoritmänniska. Hon fick vänta på mig i två minuter vid hållplatsen där vi bestämt träff och hade vid det laget förstås gjort två nya bekantskaper.

Vi gick till Le bon för frukost.  Börjar få platser jag återkommer till och det är ändå väldigt fint, även om jag hela tiden vill leta jaga hitta nytt. Lovordade dagens första kaffe som en instans i livet som alltid kommer att vara bra.

Alltså lägg av. Topp tre bästa frukostar i lajf. Min kaffekopp avslöjar mitt underutvecklade bordsskick samt min koffeiniver. 

Älskar att vara i början på en resa.

Promenera genom en av de bästa delarna i ett stillsamt lördagsberlin. 

Manen! Pondusen! Kepsen!

Mera kaffe och häng i sol. Allt det livsviktiga som måste avhandlas så fort att samtalsämnena är som fyrfiliga motovägskonversationer med avklippta och hoptvinnade trådar, fri hastighet. Under denna kaffepaus fick vi veta att en klasskompis från Wendelsberg kommit in på scenskolan i Stockholm varpå vi skrek så högt att våra bordsgrannar applåderade åt oss. 

Sedan fick vi komma till vår Airbnb-lya. Stället hade rubriken Neukölln Love Nest och en skäggig amerikansk dude hämtar upp oss på gatan. Här uppstod en konversation som var så förvirrande. Vi introducerar oss varpå han säger ah, thesbians, ett för mig nytt begrepp vilket bidrar till förvirringen,  jag tror bara han säger lesbians men kan ej avgöra om han är homofobisk eller sleezy eller nice. Han leder oss in och uppför trapporna och frågar om vi ska på fringe theatre (jag hade skrivit om våra teaterplaner) vilket också går mig förbi, jag bara what, french theatre? SÅ bortkollrad. Hur som helst så var konsekvensen av denna förvirring att jag lämnade mig andra väska, min rosa tygkasse med alla mina kläder samt gårdagens nytillkomna plagg, på gatan och märker inte det förrän två timmar senare. Universum försöker lära mig något om att frigöra mig från materiella begär. Men resan fick i alla fall en självklar rubrik av denna incident.

Vi chillade i vårt thesbian love nest i några timmar. 

Och hade sedan middag på Kimchi Princess vilket gjorde Malou frireligiös av dessa gudabenådade smaker.

Begav oss sedan till Volksbühne for en fem timmar lång Castorf-föreställning. Längsta grejen jag sett tror jag. Älskar att de mest konventionella teatrarna vågar 'utsätta' sin publik för något så pass krävande och hur tålig den tyska publiken är. Det finns något i det som är befriande hänsynslöst och samtidigt så respektfullt.

<3

Knaprade Ritter sport för att hålla energin uppe, det är ju inte helt okomplicerat för en youtubefragmenterad hjärna att fokusera i fem timmar på ett textbaserad föreställning på ett språk en inte förstår. Blir så slagen av skådisarnas till synes helt outtömliga energi och tillgång till uttryck. Blir också ledsen över hur oundvikligt det är att se hur de kvinnliga skådisarna till så mycket högre grad definieras av sina kroppar och förhåller sig till positionen som objekt och betraktad, även om de bryter ut och blir subjekt också. Men kontentan var ändå en mycket bra teaterupplevelse.
Sedan köpte vi merch i form av varsin collegetröja (samt gratis tändsticksaskar). Känns lite som att bära en Stoneströja om en bara hört Satisfaction, men fuck it, den var sjukt fin och min garderob i desperat behov av gödning.

TVILLINGGATOR & TJEJGÄNGHÄNG

Berlin lämnar mig med trasiga naglar, de är alltid de som går sönder först. Berlin äter mina pengar, slickar mina fickor, det är oundvikligt. Berlin lämnar mig med spår av sömnlösa nätter och skrattattacker och power balladtrötthet. Det är så lätt att tro att det ligger nära bara för att jag är i Tyskland, men i själva verket är det bara en timme kortare med buss Frankfurt-Berlin än från Köpenhamn. Men i fredags tog jag cykeln till tåget till bussen dit. 

Till Agnes och Astrid, hade peppat så mycket hela veckan på att få hänga med dessa queens. Agnes går på Konstfack och de har en lägenhet som delas med Umeå konstnhögskola där vi bodde. Eller, konstrack och umei som dörrskylten uttryckte det. 

Chillade lite på sängen i ett solbadande rum och catchade up och vilade. Jag hade nämligen vaknat 4.30 (av mig själv??) och var lite mör.

Åt nötchoklad och Agnes hängde med Knausis.

Så småningom masade vi oss upp och piffade för kvällen.

Och efter den här kvällen kommer jag aldrig glömma att den här staden en gång i världen har varit två städer och därför har två uppsättningar av varje gata. Vi skulle på performance på ett ställe men kom till fel version av adressen, öst istället för väst och hamnade i ett oroväckande tyst bostadsområde. Vi hoppades in i det sista, tog oss hela vägen in på en innergård och tänkte jomen här skuuuulle det ändå kunna vara tills vi tvingades inse att vi var så off, så off. 

Men ingen skada skedd, vi tog oss till Neukölln och hängde på bar och fick till slut bord på Dr To's för asiatisk tapas.

Helt sjuuukt gott. Var tvungna att beställa in mer tofu och mer dumplings när första omgången var slut.

Sedan gick vi till en bar inredd som en djungel med ett akvarium där vita salamandrar skedsimmade och som Agnes enligt egen utsago misstagit för möss vid sitt senaste besök.

<3 <3 Så bra tjejgänghäng.

Och så hände det nya obligatoriska; karaoke. Hon som jobbade där kände igen mig från förra gången jag var där så vi fick gå före i kön till båsen, veckans ros till denna person och spexigt att få känna sig som karaokestammis. Två dudes försökte inkräkta på vårt bås men jag avvisade dem Mean girls style vilket fungerade - både empowering och praktiskt.

Halo, Toxic, Beautiful, Titanium, Let it go, The greatest love of all, Wrecking ball etc etc.

Ramla hem genom staden och komma hem och borsta tänderna tillsammans och störta i säng och inte sätta någon väckarklocka.

Vi åt frukost vid klockan två, betalade lite för mycket för avokadotoasts och pocherade ägg och hittade det här morbida spelet, en slaktversion av fia med knuff.

Hängde lite lojt på stan, gick i för dyra konceptbutiker med blyertstandborstar och tretusenkronorstishor. Såna där butiker där en bara skulle ha råd med det absolut billigaste och det billigaste är en kopparfärgad tejprulle för sjuttio spänn. Agnes gick hem och softade, jag och Astrid åt lunch på osvikliga Yamyam och pratade om våra skolor, teori och figurationer och frihet och makt och strukturer och allt sånt där.

Sedan gick vi också hem för att vila och vakna till liv med berocca.

Vi var så trötta men fixade yoghurtglass och kinderägg som energikälla. Fungerade bra. 

Och sen gick jag och Agnes på födelsedagsfest i en lägenhet med uppskattningsvis tvåhundra eksticklingar där födelsedagsbarnet byggt en äkta ballongbåge och jag åt minst 15 laxsnittar som middagssubstitut. 

Hejdå B, du har blivit min favoritstad, ses om en månad igen.

H A M B U R G

Mattias åkte ju med mig för att äntra mitt nya lilla liv i min nya lilla stad. På vägen från Malmö till Gießen ligger ju Hamburg och eftersom det är en stad vi både är förtjusta i spenderade vi ett par dagar där på vägen. 

Gick upp snortidigt en morgon, åkte billighetstaxi med tunga väskor till centralen, tog en buss. Älskar att det är så lätt och billigt att åka buss Sverige- Tyskland. Åkte lite färja, åt matsäck, kollade på Togetherness (och grät pga bästa serien). 

Efter en del misskommunikation med vår Airbnb-värd pga kapade sms gick vi en lång bit i fel riktning och underkylt regn innan vi slutligen kom fram rätt. Helt nice lägenhet med tågen som en dov metronom utanför. Obs, mitt 28-millimetersobjektiv som haft grus i linsen i två år har mirakulöst börjat fungera igen. Så sjukt glad för detta, att kunna fota annat än grässtrån med kort skärpedjup och alltid behöva gå tjugo meter bort för att uppnå någon som helst helhetskänsla.

Vi hade varit en aning för väderoptimistiska och förväntat oss nästansommar, det hände inte riktigt. Men solsken-genom-regnet är alltid en magisk historia. 

Från och med denna dag och en vecka framåt kommenterade jag lyckan över att ha tillbaka mitt nya gamla objektiv och fotopeppen detta medförde. 

Så vi gick ut för att äta. 

Praktperson pratar med händerna.

Vi slog till på en trerätters på Klippkroog. 

En rar servitris förklarade menyn för oss tyskaokunniga och sedan fick vi väldigt god mat, bäst var borstjin med rotfrukter, så bra rätt som är så lätt att underskatta.

Tog en promenad och fann denna till synes övergivna hotellobby som var helt fantastiskt inredd. Twin peaks möter Grand Budapest Hotel. 

Och andra nattliga stadsvyer. Sedan köpte jag grapefruktjuice och vi lärde oss att många tyskar handlar i papplådor istället för plastkassar, ca 200% vettigare.

Nästa morgon ville vi förstås ta tillfället i akt att få tysk frukost eftersom de tenderar att vara så bra på rätt ställen. Gick till Kaffee Stark. 

De var underbemannade och blev överväldigade av att det kom folk så vi satt blodsockerlåga och klagade över att vi fick vänta en timme. Är verkligen ej mottaglig för motgångar innan frukost (vet, så privilegierat gnäll). Det var i alla fall helt gott när det väl hände. Denna ostbricka exempelvis, bangar aldrig. 

Gosig typ utanför fönstret.

Nästa plan var en outlet med dyrismärken som Mattias sett ut. Den var belägen i ett tält vid motorvägen och M köpte oerhört tjusiga byxor och jag själv ordnade äntligen med nya springskor (de jag hade är långlånade/stulna från Maxime sedan 2013, helt platta i sulan och luktar tonårsfotbollslag). Träden blommade osv.

På kvällen hade jag bokat biljetter till denna tjusiga teater. 

Valde den här eftersom vi såg en annan Katie Mitchell-produktion i Berlin och jag var fullständigt tagen. Hon jobbar helt sanslöst tekniskt virtuost med livefilmning-/klippning på ett sätt som både är oerhört intimt och samtidigt distanserat, fiktionen är liksom både helt intakt och konstant redovisad. Ah. Svårt att förklara. Älskade det i alla fall. 

Teatern var Dramatentjusig.

<3

Tredje och sista dagen erbjöd ännu en utefrulle. Obs på piccolomjölkkannan.

Kan. Ej. Få. Nog. 

Tog oss till Museum für Kunst und Gewerbe. Drack lite mer kaffe i ett sömnigt museicafé med enstaka pensionärer och ljusa orkidéer.  

Tjenahejsan. 

Var främst där för att se utställningen Geniale dilletanten, om en DIY-baserad subkultur i Tyskland under 80- talet.

Bandet Mania D, k00laste katterna i stan.

Punkiga accessoarer såsom tandställning av pärlor.

Dessa automater finns utströdda över det här landet vad det verkar, som lämningar från decennier sedan. Av denna fick en byta 50 cent mot en punkig pin. Bangar aldrig en punkig pin.

Och utsnitt av hur denna gör-det-själv-punkiga antiestetik sipprade in i designen. 

Vidare till andra flyglar och hallar, det här printet var fin tatueringsinspiration.

Klipp å klistra med löv. Så enkel bra grej, att använda löv som pappersmaterial.

Legopopkonst. 

Och en epileptiskt intensiv sextiotalssalong i alla nyanser av orange.

Och sedan var det hämta blanka hyrbilen och styra kosan rakt söderut mot ny tid, nytt liv.

RESPEKTINGIVANDE PURUNGDOM

Innan jag for blev jag tjugosex år en dag. Agnes beskrev det som en ålder som "inger respekt men en är fortfarande purung", huvudet på spiken kände jag. Och eftersom jag är student kan jag skjuta upp åldersnederlaget att åka dyrtåg ett år till. Så här var dagen:

Sängen, sången, frukosten. Om detta inträffar på ens födelsedag är allt redan mycket lyckat.

Fluffiga bröstbakelser med vit choklad- och limemousse, björnbär, pecannötter och annat sockerchockande. 

Paket! Och brev och blomma! Hurra!

Avslöjande om innehåll följer längre fram i livet.

Födelsedagsbrunch var mitt val av firande, förutom att det är en av de bästa grejerna i lajf kändes det också rimligt att inte leva loppan natten lång pga skulle packa ihop mitt liv och fara snart.

Lovisa och Annelie var först. Här L, så gullig och smart person.

Dukade med dubbla bord i vardagsrummet, tre sorters kaffekoppar och vinglas till smoothien.

Annelie, Jesper, Emma. Annelie med My little pony-hårtoppar och Jeppan i inbakad fläta, fint.

Paulalala.

Lovisa & Agnes.

Emma <3

Kolla fiiiin.

Och Alex! Fint gäng vare. Mattias fastnade knasigt nog ej på bild, han rände fram och tillbaka till köket och gräddade våfflor och kokade kaffe i ett och var diskret briljant.

Äkta presentbord! En övervikt på anteckningsböcker (kan ju inte ha för många) med inslag av tandborste, choklad, kaffe och kärleksfulla meddelanden.

Det här är presenten från Mattias. Han hade suttit i köket i typ sex timmar dagen innan och pysslat mycket hemlighetsfullt med stängd dörr. Och så hade han byggt ett tittskåp i papper med parfymflaskor från Comme de garçons, istället för att skriva ett vanligt presentkort. Bara en person med hemskt mycket lööv och kreativitet i sig gör så tror jag.

Känner ni respekten/purungdomen som strålar ut från mig. 

Efter flera timmar av våfflor och påtår och äggröra på rostade mackor stämde herrskapet upp i sång tillägnad undertecknad! 

Sen åkte cavan fram.

Det byttes plats och divanerna intogs.

Jag tog fram hårögonskugga och glitter som jag behövde ge bort och Annelie haffade de förstnämnda. 

Och så småningom droppade alla fina gäster av.

Hejdååå, puss puss.

Men det var inte slut på härligheten, för Malou passerade genom stan direkt från dimmiga Berlinäventyr och lyste upp min dag ytterligare. Hon var full av skrönor och analyser och rullande skratt och engagerade frågor och respons och största karisman i stan, som alltid.

Och vi åt insane god middag på Tempo. Hade dock en oerhörd sinnesförvirring när jag bet i den där runda gula kulan i tron om att det var mango eller möjligen någon rotbeta och det tog några oändligt långa sekunder innan jag insåg att det var en äggula. 
Vi krampussades hejdå, så himla glad att ha fått sett henne en gång till innan jag åkte, och smygtummade på att ses i Berlin i maj. Resten av kvällen innehöll bebisbad med Latifa, grötmatning och gosande, ett hjärtslitande brev och gråtfest i tvättstugan. Klart slut på födelsedag som slet med mig över branta känslospektrum. 

EN ÄKTA KLASSRESA

Maratoninlägg på ingång, tag er i akt.
Vi var ju alltså i Berlin för ett par veckor sedan på en tvättäkta klassresa. Trodde aldrig jag skulle få uppleva en sådan igen efter barndomens turer till Ekhagens forntidsby, Kaknästornet och livrustkammaren, men se jo det fick jag. Vansinnigt lyxigt, fick resa och boende och teaterbiljetter i staden som bara växer och växer i mitt hjärta. Snart väntar ett annat Tysklandsäventyr som är större, mer omfattande, men omstörtande, okänt och fullständigt marinerat i förhoppningar. Men först, den där gången då vi gick på scenskolan och åkte till Berlin:

1. När vi anlände på hotellet efter att ha gått upp 4.30 och åkt buss i 7.5 timme. Ätit vaniljdrömmar, sovit under huvtröjor, åkt färja och förklarat saker utan att få använda bokstaven s. På vårt hotell vid Zoologischer garten och vi var i början av allt. 

2. När jag, Jesper, Johan, Emma, Sonia, Paula och Linn gick på kiloloppisar och Sing black bird, drack finkaffe, provade långklänningar och bomberjackor och blodröda polotröjor. 

3. När vi sedan gick till The bird och tre av oss hade en mkt mastig och underbar burgarupplevelse medan fyra av oss fick vänta en timme på mat och Linn fick en caesarsallad endast innehållandes isbergssallad, dressing och parmesan.

4. När vi sjöng karaoke första gången av tre, jag blåste av stolen av mina klasskamraters röstliga krut, de överträffade sig själva i det där båset och det slog gnistor och världsrekord och jag var tvungen att sjunga Everyday is like sunday för att indiebalansera med powerballaderna och musikalhymnerna. 

5. När vi gjorde DDR-museet och blev besvikna på den övertydligt kritiska informationen och 'fakta' av typen "materialism var en viktig dogm inom marxismen". Hade ju sett fram emot att lära mig 4real. 

6. När vi åt lunch på Yamyam, jag åt en svingod mungbönepannkaka och Johan förlorade sin dumplingsoskuld dvs stor dag.

7. När jag fikade nån typ av väldigt god pistasch-cheesecake med några av mina favoritmänniskor.

8. När vi gick på Volksbühne och såg den sista föreställningen under nuvarande teaterchefen innan teatern går in i, vad det verkar som, en ny kommersialiserad era. Sörjer alla teatrar som går det ödet till mötes.

9. När vi åt middag på ett ställe i Mitte som hade ett helt rum i källaren tillägnat någon typ av altarinstallation. För min del den enda deppiga maten på resan (och typ nånsin i Berlin), men Paulas drink var flott.

10. När vi i gåsmarsch promenerade in på Hamburg Bahnhof och såg den fantastiska utställningen Manifesto med Cate Blanchett i huvudrollen i alla de tolv videor som utgör verket, baserade på en lång rad konstnärliga/politiska manifest. 

11. När vi var prick alla plus några till runt ett långbord på en italiensk restaurang och åt upp vår klasskassa. 

12. När vi hade en fantastisk natt och vad som kändes som en grundkurs i att kalasa i Berlin med techodans i mörk lokal, karaoke, fotoautomater och hemgång vid sju. 

13. När vi var på Schaubühne och vår ena guide och ledstjärna Ano berättade om teatern, dess historia och arkitektur. När vi sedan såg en av de starkaste föreställningar jag någonsin upplevt.

14. När Emma skulle åka hem tidigare än jag och vi gick på brunchdate. Åt helt fantastiska saker på Le bon och hade good times, fem av fem toasters.

15. När jag, Calle och Tiril gick på KW och såg en samlingsutställning om ytor som var stor, intrycksladdad, visuellt stark och teoretiskt utmanande. 

16. När jag efter fem dagar fick min första ordentliga energidipp, ville gråta, trotsade fomon och bangade kvällens föreställning. Tog mörka självporträtt och sov istället. 

17. När jag tänkte spendera natten inne med mangoyoghurt mellan fluffiga hotellakan men tog mig ut trots allt. När vi hamnade i Berliner ensembles (Brechts teater) kantin och blev de sista kvar förutom skådisarna och teaterarbetarna som hade en vinylspelare i en väska uppfälld på bordet. När två skådespelarparodier i femtio nyanser av tweed respektive svart polo uppifrån och ner bjöd in oss till sitt bord och askade i kapsyler och bjöd alla på vodkashots och jag elegant föste undan min. När vi pratade med hon skådisen som ser ut som Regina Spektor och hon delger sina spådomar om vilken roll vi alla spelar i vår klass och hon tittar på mig länge och säger sedan you wish you were younger than you are but you are really the strongest person in you class. När det visar sig att hon spelar i en av mina favoritfilmer och jag swoonar sönder av beundran. När det var som mest våt scenskoledröm ever, en inrökt kliché och allt som kändes nära.

18. När det till sist blev den sista dagen och jag, Paula och Sonia hyrde vårt rum tre extra timmar för att få sova ut. När vi åt en välsignad brunch på Kaffee A Horn och allt kändes så varmt i mig, det bästa sättet att avsluta resan på. Dramaturgin att det här var det sista jag gjorde med min klass innan sista terminen i trean är så genial.

HAMNEN, HARPAN, HAMSTRAR

Fler vykort från Island på ingång. Det var den andra dagen, vi vaknade sent efter att det snöat hela natten och den regntunga himlen hade omvandlats till persiko- och lavendelfärgade sockervaddsstycken.

Såhär vinterromantisk var utsikten från Noreas köksfönster.

Vi promenerade in mot stan och köpte med oss kaffe på samma café där Maxime sett Björk (!!) några dagar innan jag anlände.

Att det ser ut såhär från hamnen. Sagan om ringen-scenografi mitt i staden.

Vi hade siktet inställt på The Coocoo's nest för brunch.

KOLLA VA SMÅ Å GULLIGA.

En turists exalterade blick allt det Rustika och Ensliga.

Stod i kö med svetten rinnandes under vinterjackorna och fick till slut plats.

Drack olika röda och gula kalla saker. 

Maxad eggs florentine med mögelost i hollandaisesåsen, kändes oklart men var tillräckligt diskret för att funka.

Och breakfast burrito. Allt var mkt gott. Klockan var nog tre när vi ätit färdigt.

Kollade lite på stan och jag suktade efter glittriga japanska strumpor och ljus i form av kaniner och hjortar med metallskelett inuti.

Vi gick till konserthuset Harpan vars arkitektur är Inspirerat Av Den Isländska Naturen som typ allt verkar vara i detta land. Det är utformat som svindlande tredimensionella isflak med fladdrande ljus norrskensstyle. Tyckte ändå om det.

Smida planer.

Maximes och Noreas farbror Kalle bor i Reykjavik och vi blev inbjudna till dem på middag. Åt episk panerad firre med potatismos (så enkelt, SÅ bra) och gullade med deras barns hamstrar.

Husdjursanarki.

Mycket mjuka djur och mycket bra dag.

EN RÖD HÖGTID / SÅ AVLÄGSEN NU REDAN

En månad sedan julafton och jag tar tillfället i akt att inte låta julhelgens dokumentation förfaras. Eftersom mina inlägg tenderar att bli sjumilastories, ohanterliga i sin omfattning så försöker jag ge mig själv begränsningar att hålla mig till. Tio bilder från julafton till exempel, inte en enda till och hör sen. Det blev nio den här gången. Nio bilder av den apokalyptiska aprilvintern som vi gjorde vårt yttersta för att besvärja med ljus i gjutjärnsstakar, allmogebarnböcker, rödkål och snö av bomull runt porslinstomtarnas fötter. Promenad över mögliga stubbåkrar, ett jublande julbord nästan helt utan traditioner, en rimligt småskalig julklappsutdelning och det bästa var; galenpanna vid midnatt där alla personer på lapparna var långsökta förbindelser från bygden och barndomens bakgårdar som genererade julhelgens högst knallande skrattsalvor. Då när det känns nästan sakralt saligt att alla finns och lever och är ingen annan stans än just här.

FANTASYNAMN / SKULPTURER ATT GÅ UPP I / BADHUSVANAN / SNÖYRAN

Jamen låt oss plocka fram semesteralbumet från jullovet som just var, va! Mina dagar från ön, islandet. Jag har haft sömnproblem på sista tiden och de försvann ju inte för att jag kom till ett nytt land och en ny lägenhet med nya ljud. Dygnet gick ur led till följd av detta och vi gick upp kanske vid tolv, eller ett första dagen.

Nores kille þorður (yes, Sagan om ringen-namnet) kom och käkade brunch hos oss. Vi hade styrt med bananpannkakor och hela köret men ibland tröttnar till och med jag på att fotografera frukostar.

Sent omsider fick vi skjuts (i jeep, återigen) på gator höljda i is och vatten till stadens konstmuseum. Spanade på bergkuddar och tröjor med streckfigurer på i butiken.

Fint sälle.

Denna bok med extremt detaljrika målningar av blommor, växter, mossar, lavar var fantastisk. 

Jag kan inte någonstans hitta namnet på konstnären vars utställning vi såg, men det var i alla fall en skulptör som arbetade väldigt fint med att förvränga och osäkra våra perspektiv på rum, bland annat. Tex denna kub som en kunde sticka huvudet i och där det fanns blåa små berg i taket, som blev ens golv när en själv blev uppochnervänd.

Fusionen Max/skulpturen.

Miniatyrer av verk hon gjort i fullskalig storlek på andra platser. 

Gillade denna vita illusoriska installation som var en kombination av ett av Marie Antoinettes rum och ett annat från samma era, i 85% av storleken och med envägsspeglar. 

När vi tittat noga på allt tog vi rithörnan i besittning, Norea målade ljuva fiskfjäll, jag en ostbågsformad räv och Maxime sorterade pennorna. 

Hamnen just utanför.

Vi promenerade ett tag på stadens två affärsgator (nå, ungefär alltså) och enades om att hamburgare var nästa naturliga steg.

Stället hette Laundromat och hade väggarna tapetserade i världskartor och tvättmaskiner vid toaletterna.

Vi förtärde olika ostrika rätter som vi roterade samt chokladmilkshake med tre sugrör. 

Och på isländskt vis var nästa steg efter detta en tur till badhuset. ÖNSKAR så att vi hade denna vana inbakat i vårt samhälle. Denna upplevelse levde helt upp till Noreas och Maximes hype. Att sjunka ner i en fyrtgradig pool med en himmel som regnar haglar och snöar på en. Lugnet, muskelspänningarnas upplösning, endorfinernas maratonlopp.

När vi var upplösta av värme gick vi till närliggande café och delade på en massiv chokladkaka, drack örtte och systrarna spenderade kanske en timme med att försöka lista ut vem den mörkhåriga snubben i hörnet var. Var han skådis? Göteborgs-DJ från Yaki da? Britt? Bekant? Mysteriet förblir olöst. 

Och dagens sista steg togs genom ett yrande snöfall som la sig som en mjuk förälskelse över trottoarer, kappaxlar och oåtkomliga trädbelysningar.

FRUKOSTSALONGEN

Jag och Mattias har ju en illa dold frukostfäbless, det har följt oss sedan första dagen, bokstavligen. Vi äter, lagar, konsumerar, turistar, diskuterar, listar och recenserar frukostar och bruncher. Som vilka medelklassfoodies som helst egentligen. Vi har länge tänkt att vi ska göra en frukostrestaurang hemma, alltså en lite satsigare frukosthändelse där gästerna får lägga en slant så att vi slipper gå en massa back. Lite lyxigare, lite mer uppstyrt. Förrförra helgen slog denna önskan äntligen in och en liten skara kära vänner kom till vår frukostsalong.

Klockan elva skulle de komma så vid nio var vi i köket med en klar och tydlig plan. Våffelsmeten hände.

Chiapudding med vaniljkvarg (hemmagjord obs).

Med noggrannhet utvalda frukostfavz och käcka paketpriser. 

Vi ordnade långbord i vardagsrummet. 

Blandade koppar och tända ljus.

Lektyr vid divanerna.

Så mycket bra frukt uppskuren och redo.

Och så kom de! Det var nio personer allt som allt, men Andreas, Shora och Latifa var för hemliga för internet. 

Alex hittade chilligaste positionen.

Sedan var det full rulle i köket så jag missade att fota våra episka mackor! Surdegsbröd med majs- och chillikräm, mosad avve och pocherat ägg. Det betyder att det måste bli en repris. Här är i alla fall chiapuddingen med blåbär och kokoschips och fruktsallad på mango, clementin, äpple och granatäpple samt chokladgranola. Inte så olyxigt. 

Fina Felicia och Paula.

Emma och Lovisa körde våfflorna.

Så himla soft att ha så mycket folk hos sig men också tillräckligt få för att vi skulle hinna sitta ner och käka och prata och inte stressa oss fördärvade. Ganska mycket jobb för en sådan här grej men också stor utdelning skulle jag vilja säga. Dessutom fick vi äta kalasrester i dagarna tre, bara en sån sak.