2017: OM VÅREN

Det är sammanfattningstimez!! 2017 har varit ett så sjukt intensivt år. Ett så sjukt år. Ett av de svåraste i mitt liv men med blixtrande ljuspunkter. Året då jag slutade Teaterhögskolan, blev beroende av sömnmedicin, hade (har?) livskris & nådde nya existentiella bråddjup, levde nomadiskt & till sist flyttade till Berlin för att påbörja något jag fortfarande inte riktigt vet vad det är. This calls for a sammanfattning & jag delar i den i tre delar, här kommer den första som sträcker sig från januari-maj:

våren 2017 2.jpg

Året började gnistrande. På en gata i Friedrichshain med F & ett gäng av mina gulligaste tyska personer. Jag & F hyrde ett rum i en lägenhet i Neukölln, ovetandes om att samma kvarter skulle bli mina hemkvarter några månader senare.  Jag var oerhört förälskad & vi fick hänga en hel månad i streck (något som inte hänt sedan dess). Efter Berlin gjorde jag mina två sista veckor med klassen i Malmö. Två veckor av psykologisk realism & ett par dekadenta eskapader som avslut på den eran. Sedan åkte jag & F till Brasilien & det var en av de viktigaste resorna i livet. Hade aldrig flugit så långt, var livrädd & storögd om vartannat men kunde inte sova en blund utan drack cognac ensam ur en mycket liten flaska klockan fem på natten & tittade på det stelnade havet under oss. Denna resa rörde sig över ett minst sagt brett spektrum: att från en båt skåda delfiner i overkligt turkost hav, bada i vattenfall, besöka inspelningsplatser från F’s karriär som tella novella-skådis (obs sant), använda andningsmeditationer för att inte avlida av stress i kön på matbutikerna, gå på blocos/karnevalfester klockan 8 på morgonen & på andra hela natten, gråta rördhetstårar över att komma så nära en annan person till våldsam kroppsångest och att jag fick en hemsk maginflammation & missade mitt flyg hem. Slangar från näsan till magen, kontrastvätska & allmän fysisk förödmjukelse. Sjukhusvistelsen skulle kostat 35 000 om inte F varit en äkta ängel & löst allt med min försäkring. Var så rädd när jag skulle flyga hem själv någon vecka senare att bli lika sjuk igen. Sedan kom min sista vår på teaterhögskolan fast eftersom jag gjorde min slutproduktion i Stockholm/Göteborg var jag bara där istället. Bodde i Malous lägenhet med Jenny, vi åt många mackor tillsammans & hade alltid intensiva samtal. Första månaden hade jag återfall med inflammationen ungefär var tredje kväll & låg i förlamande smärta helt stilla i sängen. Åkte ensam till akuten en natt men hasade hem i soluppgången utan att ha fått några klargöranden. På dagarna arbetade vi med A Map to get Lost & första månaden i Stockholm var så fet, kreativ & stimulerande. Vi hade läsecirklar, utvecklade koreografiska praktiker, byggde scenografi & kunde snart dricka kaffe utomhus. Sedan åkte vi till Göteborg & jag bodde hos Maximes föräldrar i Linnéstan en månad. Vi repade på Backa teater & det var en dream come true men också en knepig tid. Att gå sista terminen på scenskolan & göra slutproduktion må vara extremt priviligierat men det är också hemskt, tyckte jag i alla fall. Fruktansvärd karriärspress, snäva narrativ om vad det här att lyckas betyder, jakt & jämförelse. Så lätt att tappa bort sig själv. Jag ramlade in i ett nytt skov sömnproblem & var som i en dimma. Fick Atarax av en kompis men råkade ta 50 mg per kväll när den rekommenderade dosen (som jag har nu) är 10 mg dvs FEM gånger för mycket. Åkte färjan från Rosenlund till Lindholmen & det kändes alltid som att befinna sig under ett betongblock. Var överlag oerhört ångestansatt. F hälsade på mig, vi åkte till mina föräldrar på landet & jag gråtviskade till mamma under en promenad jag tror jag håller på att gå in i en depression. Som att befinna sig i en existentiell jordbävning. Men vi spelade på Backa i en föreställning som var ett gemensamt megaprojekt jag är så stolt över men som också var extremt krävande. Bara de fysiska förutsättningarna för oss skådisar, att spela i helmask & vansinnigt varma kostymer var mkt utmanande. Svettades rakt igenom en regnjacka varje gång. Blev sjukt sågad i recensionerna men älskad av en del av publiken. Min lärare kom & tittade på föreställningen & tvivlade på om han kunde godkänna mig. Jag stakade mig, svamlade, samlade mig & kunde än en gång konstatera hur trångt det känns i Teatersverige. Sedan åkte vi tillbaka till Stockholm & spelade där, då blev det mycket bättre & jag fick ett dokument med lovord från prefekten om vår föreställning & min insats vilket löste bedömnings-situationen & en del av mitt självförtroende. Innan vår sista föreställning gjorde jag det briljanta valet att festa på en balkong exakt hela natten, dygna (vilket jag aldrig gör??) för att sedan spela föreställning & riva hela scenografin. Fick 39 graders feber direkt efteråt. Så våren slutade i ett febrigt töcken med stadiga strömmar av ångest men också några barbenta balkongdagar & ljusa kalasnätter,  en påtaglig ostadighet av att stå mitt i ett slut & snart tippa över rakt in i ovissheten.

ÅRSLISTAN 2016

Försenad, sjumilalång och obligatorisk. Bilderna är kronologiska, frågorna tematiska, här kommer årslistan: 

Vad gjorde du som du inte gjort förut?
Pluggade i Tyskland och bodde där. Initierade och genomförde ett performance med bara mig, ett litet, men ändå. Gjorde slut över Skype (rekommenderar ej). Var skådis på en Riktig Teater. Bodde i Stockholm. Hade (har) ett förhållande på engelska. 

Bästa festen?
När vi var i Berlin med klassen och technoklubbade, sjöng karaoke på Ichiban, klämde ihop oss i en fotoautomat och ramlade hem vid sju. Theatermachinefesten som också slutade i dimmig soluppgång medan festen flyttade utomhus, vi promenerade hem, stal röda rosor från ett industriområde och han sa du ser ut som Frida Kahlo nu. 

Vad har du tänkt mycket på?
Relationer, beroende & begär, självständighet & frihet, relationen mellan kapitalism och konst, vad jag ska ha på mig, vilken hårfärg jag ska ha, logistik, vem fan är Jerome Bell (/byt ut mot vilken samtida koreograf/konstnär/teoretiker som helst), vilka referenser som är viktiga i Tyskland, rytm ur olika teoretiska perspektiv, scenkonst, Britney Spears och vad egentligen ett rimligt anspråk eller rimliga förväntningar är. 

Vilken mat åt du mest 2016?
Enorma mängder wraps. Valnötspasta. Chiapudding. Banan- och kokospannkakor. 

Vilka datum från 2016 kommer du alltid att minnas?
9 Maj när jag och M gjorde slut. 5 november när Britney hade premiär. 14 december pga så mycket sjukt som hände på en och samma dag. Men vet en massa andra dagar som jag kommer minnas som jag inte vet exakt datum för ju? 

Bästa läsupplevelse?
Artist at Work och Spångbergianism. Tror inte jag läst någon skönlitteratur i år, ganska sjukt. Eller, har läst två halva Lispector-böcker men inte avslutat någon. Ska läsa ut The Passion According to GH väldigt snart dock, den är så svår men så stor. 

Något av det bästa som hände?
Jamen Gießen ju. Att lära känna Adam & Judith. PAF. Att bo i samma stad som Maxime & Agnes igen. Britney, att det blev så fint och hur sjukt mycket jag har skrattat. Att bli kär i världens vackraste person som blev kär i mig tillbaka. Våra resor till Marseille och Berlin. När han sa wherever we are, I want us to keep happening. 

Bästa scenkonstupplevelse?
Natten av Mårten Spångberg. Odelad förstaplats.

Något som du saknade 2016 som du vill ha 2017?
En orubblig sömn. Lugn, en grundkänsla som innehåller mer tillförsikt. Det önskar jag mig. Och så småningom en plan. Politiskt hopp!!

Vad önskar du dig just nu?
Bred och sjukt mäktig vänsterkoalition som tar över hela skiten. Som ställer allt till rätta. Att min sömn blir hel igen, att jag ska ägna mindre och mindre tid åt olika typer av självdestruktiva tankebanor och framtidsångest. Att jag och F ska fortsätta klara det. 

Vad gjorde du som du inte gjort förut på scenen?
Spelade i med mask, dansade synkroniserad dans till en karaokeversion av Blue med Eiffel 65, var en av sex Britneykloner, spelade Willy ur Rädda Willy, onanerade en gigantisk uppblåsbar docka samt blev född av densamma. Genomförde en föreställning i en enorm stensal som egentligen var skapad för en swimmingpool, som vi aldrig hann ha ett genomdrag av/ställa fram publikplatser för/ta bort de lampor vi inte använde/repa. Har aldrig känt en sådan överväldigande scenskräck-/skam.   

Vilka länder besökte du?
Tyskland, Frankrike, Island.

Vad är du mest stolt över?
Att jag tog mitt tig Gießen. Att jag lyckades övertyga min skola om att låta mig göra min slutproduktion i Stockholm. Att jag och F klarat av fyra månader av hjärtskärande distansförhållande

Vad gjorde ondast?
Att såra en av de viktigaste personerna så djupt. Att motvilligt inse att en är kapabel att göra någon så illa. Den skulden. Och vidare; när ångest och nojor dykt upp som en trodde en var färdig med. Distansen till F. 

En gång du grät?
Well, o-räkne-liga. Har gråtit på så många bussar/tåg/perronger/gathörn/toaletter/offentliga platser.

Vad önskar du att du hade gjort mindre?
OROAT MIG. Ägnat mig åt självförakt/-hat/otillräcklighet/katastroftänkande. Anpassat mig och skämts, varit tyst.

Största förändringen?
Att ha gått från att ha en någorlunda tydlig plan för min framtid, ett hem och långvarigt förhållande till typ motsatsen? Att inte ha ett hem, att mina viktiga platser och koordinater ritats om.

Vilka låtar kommer du alltid förknippa med 2016?
Work Bitch!! Vi måste ha dansat till den cirka 200 gånger. Bara under spelperioden dansade vi till den 50 gånger. Mitt minne borde belöna mig genom att aldrig glömma den koreografin. Och vidare: Runaway & I Went too Far med Aurora, Your Fine Petting Duck med Devendra Banhart, Formation, Running to the Sea med Röyksopp och Susanne Sundfør, Bird Song med MIA, Feral Love med Chelsea Wolfe, Make me samt ALLT annat med Britney. 

OCH SAKER, SAKER SOM HÄNDER

Nu när jag plötsligt har en vecka kvar i Stockholm och Gamla stan (ah, jag har bott här sedan september, ett absurt och kort kapitel i mitt lajf) och det dessutom är slut på ett helt år snart så drabbas jag av sammanfattningshets. Vill summera allt ifrån de sårigaste upplevelserna till de bästa festerna och mest avgörande insikterna. Men också bara dra ihop och summera några grejer jag haft för mig typ den senaste månaden:   

Detta får symbolisera ett mkt närvarande tema den senaste tiden, närmare bestämt de senaste två månaderna; sömnproblem. Nätter som i ett högljutt maskineri av allt som är oroligt och inget som är lugnt. Få saker verkar ha förmågan att osäkra ens innersta som att få sin sömn förstörd. Som att skalas av till sitt sköraste hudlager och gå i flera veckor i samma nedåtgående sinnesstämning för att en aldrig får den renande upplevelsen av en ny dag. Ett mardrömslikt virus som tar sig in överallt. Men nu, efter att ha vidtagit en massa åtgärder för att reducera min stress, ledigheten bara är en vecka bort och med en kombination av sömnhormon, Valerina och magnesium tror jag, inshallah, att det börjar vända. 

Har hängt med mina exceptionellt gulliga medspelare, vid detta tillfället inte alla men istället även Paula. Har tex ätit episka tapas på Sardin, så deppigt att de ska stänga. 

Har spelat en massa och den 2 september firade vi såklart Britneys födelsedag med äkta face cake, konfettikanoner, bröllop (alltså fo realz) i vårt eget Vegas, rosa bubbel, outfits trash extraordinaire och karaoke.  

I tre dagar var jag plötsligt tillbaka i G som visade sig från sin mest idylliska sida med frostgnistrande sol och pudersnö. Hängde med F, såg den nya Harry Potter-filmen som inte är en Harry Potter-film och tyckte att det kändes mkt guldkant att få dricka bärs på bio, återsåg institutet och det kändes så välbekant och ändå så avlägset, började kolla på Love för tredje gången, planerade julen, åt de bästa burgarna, vaknade mitt i natten precis i det ögonblick då sömntabletterna gick ur kroppen och pendlade mellan lavaströmmar av ångest under huden och ett tillstånd långt bort på andra sidan skalan, där förälskelsen & kärleken finns, där det går att snudda vid en förtröstan.  
(Sedan gick mitt objektiv sönder och vi sa hejdå ännu en gång på ännu en perrong. Distansförhållande är boot camp för hjärtat och jag räknar dagar genom mina D-vitamin piller; sju klargula kapslar kvar.)  

8 DAGAR PÅ ÖN

reyhamnen.jpg

Tillbaka på fastlandet, jag överlevde flygningen och gränskontrollsmonstret på Kastrup men lovar mig själv att inte utstå det där på länge nu. Har fått några dagar i min fina Malmöstad men far nu till Stockholm över helgen innan scenskolan rond 4 av 6 startar. Under mina dagar på Island har jag exempelvis:

  • Samlat fickan full av lavastenar
  • Ryggat till varje gång stora snösjok dundrat ner från taket i Noreas lägenhet
  • Skrattat mig svag i hela kroppen när Max utförde en av de mest fulländade ramlingarna på isfläck utanför hipsterfest halv fem årets näst sista natt
  • Fnissat hysteriskt mkt åt banala skämt om isländska ord (att kikärtor heter kjúklingabaunir är en outtömlig källa till glädje)
  • Äntligen sett Det levande slottet
  • Sett ett enda böljande smaragdfärgat draperi av norrsken
  • Åkt tre olika jeepar och för första gången sett att de behövs
  • Haft stresspåslag så till den grad att jag fick en blackout och på inget vis kunde minnas åt vilket håll stan låg i förhållande till Noreas lägenhet trots att vi gått den vägen flera gånger
  • Förvägrats sömn av min egen uppvarvade hjärna
  • Suttit på lavastenar i ett bad uppvärmt av jordens medelpunkt med snö fallandes ovanför, landandes på mina läppar och panna
  • (Ofrivilligt) blivit anförtrodd plågan över att vara rik men sakna allt annat av en oerhört biffig undervattenssvetsare med blommig tröja, blommig scarf och australiensisk accent
  • Blivit förbluffad över hur snygga alla är
  • Blivit förbluffad över hur många som fo realz ser ut som och heter som vikingar (ej nödvändigtvis kopplat till föregående punkt..)
  • Känt vattnet lukta svavel varje gång jag slagit på kranen
  • Ätit oräkneligt många gurkmackor, hollandaisesås med gorgonzola i, mitt livs första doughnut och banoffeepaj, potatis i söt brun sås, isländska motsvarigheten till papadums och en himmelsk hemrökt lax
  • Dansat tills svetten rann på spelningar med Reykjaviks k00laste band på en gammal teater med kristallkronor i taket
  • Ätit nyårsmiddag längs ett mkt långt långbord med Maximes och Noreas ingifta isländska släkt
  • Uttråkad sett ett satiriskt isländskt nyårsprogram som verkar vara en ohotad tradition, förstått cirka ingenting och somnat två gånger
  • Fått hålla mitt kontrollbehov i schack när ingenting har gått att planera (inkl nyårsafton)
  • Älskat snövintern och inte saknat den skånska
  • Badat tre gånger och förälskat mig i badhuskulturen (samt faktumet att allt är uppvärmt av jorden<3)
  • Älskat att badhusen stänger kl 22 och glasställena kl 23 så att en ska hinna köpa kulklass efter sitt dagliga bad
  • Förvånats över den brutala arkitekturen, hade förväntat mig mkt mer pittoreska byggnader sjöbodstyle eller ett isfärgat Valparaiso
  • Velat åka tillbaka, nästa gång med färja och sen till Akureyri och Den Stora Stillheten




 

JUST NU:

Läser jag: Väggen av Marken Haushofer från 68. Är helt fast. Det handlar om en kvinna som hälsar på sina vänner i en jaktstuga i Österrike, vännerna åker för att handla men kommer aldrig tillbaka. Istället uppenbarar sig en genomskinlig ogenomtränglig vägg som omgärdar stugan. Huvudpersonen är isolerad och innesluten av väggen och börjar ett nytt liv med en hund, en katt och en ko. En tillvaro där basala behov, överlevnad, förlust och närhet står i centrum. Till det yttre sker inte mycket, men spänningen i den lilla världen innanför väggen är vibrerande. Existentiell, vacker och gripande. 

Lyssnar jag på: Lana Del Reys nya. Är ju absolut knäsvag för denna dekadenta, lolitalika, mörksinta persona. Särskilt låten God Knows I Tried, herrrrregud, bästa som hänt mig i musikväg på länge. 

Ser jag på: This is England '90. Äntligen har sista säsongen av tv-serien med samma namn som filmen kommit. Nu börjar nittiotalet, Madchestereran och knarket. Kanske min bästa serie alla kategorier, så allt igenom briljant. Gråter floder varje gång, och bubblar av garv för detta gängs ömsinta gemenskap.  

Tänker jag på: vågen av rasistiska hatbrott som brinner omkring oss, terroriserar och mördar människor. Vi har inte en flyktingkris, vi har en politisk och medial kris där rasistiska krafter tillåts växa och härja. Här, här, här och här har det skrivits bra om det. Vi måste alla hjälpas åt för att stå upp mot rasismen, våldet, hatet.

MÅNAD NUMMER TIO, FEM VERSIONER

Nu har jag vältrat mig djupt ner i mitt gedigna bloggarkiv,  för även om jag aldrig blir en Ball Bloggbrud, tjänar en spänn på den här stället eller upprätthåller någon kontinuitet så har jag i alla fall ackumulerat en ansenlig kvantitet textåbild över tid. Här kommer en oändligt lång genomgång   av mina fem föregående oktobermånader, är du en sådan som kräks på den sortens självupptagna ältande är det bäst du tittar bort nu:

2010

Var blott de tjugo fyllda, bodde i Plymouth med fyra fantastiska vänner i ett tvådimensionellt hus med köttfärsfärgad vardagsrumssoffa och inget köksbord. Pluggade Theatre and Performance och älskade allt utom de sura och generade brittiska kidsen i min klass.

Pysslade så mycket på den här tiden?! Slog in skokartonger och plåtburkar i fågelpapper, gjorde stilleben av andra plåtburkar och dockskåpsinredning. 

Åt scones hela tiden, gick i terapi och lajvade teaterkollektiv dygnet runt med improvisationer utan början och utan slut.

Köpte dessa Brogues som jag bar med vördnad och fotograferade i alla upptänkliga vinklar i kvällsljuset. 

Sedan dog min farfar och jag for hem till Sverige för begravning. Hängde med mormor och morfar som var såhär bedårande.

33ed08549e287d5a568975d568cd8576.jpg

Poserade i sjömansklänning och knästrumpor i deras vardagsrum. Hann även vara i Asklanda hos modren och fadren i några dagar.

Och gosa häst. Det deppiga med denna vecka (förutom den uppenbara sorgen över bortgången farfar) var att jag missade en workshop på universitetet med Marina Abramovic. Det svider ju lite, såhär i backspegeln.

Tillbaka i England och en dag lämnade jag Devon för Cornwall och for till St Ives alldeles själv. Det kändes så stort.

Jag smygfotade kärlekspar, åt scones, fick beröm för min engelska av en hundägare vars hund jag klappade, lyssnade på Patrick Wolfs Wind in the Wires på repeat, skrev vykort och kände att livet och världen var mycket stor och mycket vacker.

Sportade cuteness med rosetter och spets.
Denna höst var över huvudtaget en av de finaste och viktigaste hittills i mitt liv.

2011

Var tjugoett år, gick på Wendelsbergs teaterlinje, poserade för outfitbilder i bokskogen invid skolan och hade fortsatt cuteness-stil. 

Bar omkring på den här väskan som efter fem år säkert gjort sitt för att skeva till min rygg.

Lämnade Göteborg för Asklanda en helg, passade Hilma, gick på loppis, förtjusades av blodröda oktoberlöv. 

fa758824ced8596460009b46df681e45.jpg

Gosade med Imse och åt plättar med grädde, hallonsylt och körsbärssylt.

Mycket knästrumpor och strumpeband going on.

Och piffade till tillvaron med en blond slinga i det svarta trasslet. Kände mig fräck och fashion och sedan gick det håret av.

Den här oktobermånaden dog min världsfina morfar. Det var mycket sorgligt och jag minns den här promenaden som jag, mamma och mormor gick efter begravningen. Sorgen och sirapsljuset,

Två av mina bröder, Jonatan och Mattias, fyller år i oktober och jag var pysslig och klippåklistrade anteckningsböcker i present åt dem. 

Var såhär göllig och parisienne. 

1b73ee8b1b050983c9dd6ef48079cd77.jpg

På den här tiden bodde Mattias och Rebecka i favoritskogen Fengan, jag hälsade på och vi promenerade till stenbrottet med deras skäggiga griffon Humlan. 

Hälsade på farmor i sitt radhus i Frölunda också, men lyckades tydligen inte fånga henne på bild. Bara munvatten vid badrumsspegeln och min egen reflektion. 

2012

Bodde med Maxime och Agnes i Majorna, en oerhört bra tid. Dansade på Nefertiti, upplevde en ny stor frihet. Gick tvåan på Wendelsberg, spelade Fagin i Oliver Twist med svartmålade tänder för mellanstadiekids, men gillade nästan mest att bygga den stora träscenografin. 

Bodde i vardagsrummet i vår trea med bara en spetsgardin som utgjorde en tunn skiljevägg och avgränsade min lilla värld. Älskade det där rummet med sänghörnan, sammetsgardinerna, den noggrant ihoppusslade inredningen och balkongen med utsikten över Masthuggsberget. 

Återupptäckte svart och kände mig dark och k00l. 

Hade så bra hår på den här tiden. Gick omkring i en grå mössa som jag troligtvis snodde från Agnes och en Fred Perry-bomber som jag älskade innerligt tills jag slarvade bort den i en bohusländsk strandort sommaren efter. 

Smoothies utgjorde en oproportionerligt stor del av mitt liv.

En dag hälsade jag på min fina mormor i Mölndal och hon stekte sina omsusade pannkakor till mig. 

Jag fick med mig en kasse röda äpplen från trädgården och spatserade runt i blanka skor och  knästrumpor i matchande kulör. 

En helg for jag till min bästa dalslandsskog. 

Hjälpte Jonis att filma en film som ingår i hans alldeles speciella slöjd-/Charlie Chaplin-/allmoge-/arty fartygenre. 

Och den dagen hade jag och Mattias möte för att han skulle göra kostymen till vår (som i min scenkonstgrupp Penny Pick a Dolls) föreställning Fireflies. Han hade en senapsgul tröja från APC på sig, vi pratade om allt lutade tätt mot varandra över hans klippbord. Jag for därifrån med en laddning svart denim och jag tror att båda våra hjärtan fladdrade när vi nästan men bara nästan kysstes vid busshålplatsen. 

2013

Jag var tjugotre år och en gång låg jag i en hage på en matta av fallfrukt och poserade som en gothisk Snövit. 

Hängde med Mattias i Fengan och var asnykär fortfarande och hela tiden. 

Lagade tacos, sparkade runt i nedfallna murgrönelöv och  kollade på The Office.

Gick runt i M's Caravaggio-tisha, cirkelkjolar och knästrumpor. 

Den här hösten var jag arbetslös i stort sett hela tiden förutom ett par veckor då jag jobbade som kyrkvaktmästare hos mamma och pappa på landet. Mahgahd, kan sakna det så himla mycket. Det var sjukt tungt emellanåt men att vara ute hela dagarna och blåsa löv och lyssna på P1 har en obestridlig charm. 

Och så hade jag ett par byxor från Mes Dames som jag älskade sönder och samman, en gräddvit sidenskjorta och en vinröd stickad tröja från Dagmar som jag byggde min perfekta höstuniform av. Byxorna har slitits ut och ersatts av ett par nästan likadana från samma märke och stilen har nog inte förändrats nämnvärt. 

Kontrasterade knegarvardagen med frukostexcesser. Panerad tomat tex, jag menar varför inte. 

Insåg att jag var välsignad/fördömd till en höst som kulturtantspunkare. 

Spenderade ännu en helg i Fengan och skrev lite såhär om det: En helg av skog, svindlande närhet och den försiktigt oroande insikten om att träden förlorat alla sina löv nu och att det börjar bli svårare att se färg. Nyregnad luft och grus under våra fötter när vi springer. Min första Gregg Arakifilm och jag tror jag hittat en ny favoritregissör. Explosiva känslor, trevande planer. Vi lagar äppelsylt och han rör sig fort, dansar till The Cure. Kanelstänger och rödstrimmiga äpplen, råsocker och sjudande värme. Vi sitter på hans vardagsrumsgolv, ullkuddar, afghanska mattor och så har vi tagit in täcket. Vi lyssnar på ett P1- program som hamnar om drömmar och livsplaner som rämnar, jag ritar blåa träd som ser ut som alger med julgranskulor i. Bill Callahan, Cat Power, första avsnittet av Skins och ett nytt rödvin. Att i två nätter tappa bort vems hjärtslag som är vems innan jag måste åka därifrån igen. 

2014

Bara ett år sedan ju. Vid det här laget var min bloggfrekvens nere på dagens otillfredsställande låga nivå så här är arkivet lite tunt. Men jag gick första året på skolan och var väl mest knäckt av trötthet hela tiden, la mig typ klockan nio på kvällen och försökte förstå vad det här var för sorts liv jag fått mig till skänks. 

Hade egentligen bara tights och tisha på mig hela tiden förutom någon enstaka helgdag då jag piffade till mig såhär. Hade denna leotisha hur mycket som helst. 

Avlastade mitt överhettade teaterhuvud med handarbete i form av ommålad teakbyrå. Hade haft för mycket mörkt trä omkring mig och behövde uppenbarligen något med mer godisaffär-i-Astrid-Lindgren-film-känsla. Som den vuxna individ jag nu är. 

En helg åkte jag, Emma och Christoffer till Mandelmanns trädgårdar på Österlens. Skulle gärna spendera mer tid i deras växthus. 

Det var sanslöst idylliskt, gässen såg ut som tillverkade i porslin och griskultingarnas raggiga ryggar var hemskt mysiga. 

Och vi åkte till Ales stenar, fotograferade får, jag blev emotionell av att se horisonten förstås och så åt vi årets sista mjukglass.

VECKA 38; SEKELSKIFTESSTILLEBEN, SKOLFOTOGRAFERING & EN SVÅRBESKRIVEN KÄNSLA

Lördag och jag skulle varit på inspark för våra nya ettor ikväll. Men icke, för mina åkommor har en vana att besegra mig på helgerna och nu ligger lag hemma under två lager täcker med en två veckor lång antibiotikakur. Men innan detta fysiska sammanbrott var den här veckan så strålande, omvälvande och intensiv, jag hinner inte själv med. Tänkte räta ut och förtydliga denna virvelvind till liv genom ett punktlista av vad denna vecka till exempel innehållit, lördag till lördag:

  • I lördags tidig eftermiddag lämnade jag Sisters Academy efter 24 mycket särskilda, omtumlande, meditativa och magiska timmar. Jag har en lista med ord på känslor som det kanske inte finns 'vanliga' ord för och ett av dem passar in här: Exulansis - The tendency to give up trying to talk about an experience because people are unable to relate to it. För att det var en värld därinne, och jag har längtat tillbaka varje dag. (bilderna är från Inkonst)
  • Har sett Jag är Ingrid och tyckt mycket om den. Väldigt mycket the american dream över henne, men också så fantastiskt cool person.
  • I söndags tänkte jag gå och inhandla ljusslingor, men då hade redan Mattias förekommit mig i den tanken och fixat en som vi monterade tvärs över vardagsrummet. Efter Sisters Academy flyttade det in en stark känsla av att vilja ändra om hemma, möblera om, skapa space, så fler förändringar i lägenheten är nog i antågande. 
  • Repat våra scener ur Sommargäster varje dag, hånglat och brottats, haft det nästan orimligt lättsamt och gjort detta stilleben som omslagsbild till vårt fejanevenemang. 
  • Fixat med kostym hos vår gulliga kostymör Eva. Tänk att ha en kostymör som hänger upp ens kläder såhär fint med namnskylt och plockar fram skor till en. Dröm.
  • Vi har en del musikundervisning på skolan och i måndags lekte min klass, som jag för tillfället tycker är riktigt rar, rockband och spelade in egenskrivna låtar. Min handlade om ungdomshets med textrader snodda från både Ladytron och Lana Del Rey och jag är glad att detta projekt (som pågått sedan i våras) nu är rott i hamn.
  • Bokat in spelning med Amputation Parts i Stockholm med tillhörande tågbiljetter och tilltagande nervositet.
  • Har fyndat en collagetröja på Emmaus och klippt av den till perfekta midjelängden. Passande nog har den året då Sommargäster skrevs applicerat på bröstet, nästan som ett tecken ju.
  • Tagit skolfoto (only on scenskolan?) och sett ut att vara fullständigt befriad från självdistans. Hade planerat att se ut som En Härlig Tjej men kunde ej leverera den looken
  • Funderat ovanligt mycket på vad det innebär att leva fullt ut, att maxa, leva livet intensivt. 
  • Vaknat och somnat med denna fina varje dag.
  • Varit på uppstartsmöte med Vänsterpartiet, blivit varmt välkomnad, informerad, druckit tunt kaffe och skrivit in 'möte med antirasistiska utskottet'  i kalendern.
  • Fått plötsligt lämna skolan för att åka till akuten för att komma tillbaka några timmar senare, smita in mitt under ett genomdrag och glida in på scenen Lasarus- style och dra slutmonologen. Haha. Dramatik ska det vara. 
  • Fortfarande haft den stora glädjen att bo i kanske Sveriges bästa stadsdel, där sådant här annonseras på grafittiväggen utanför mitt hus. 

ÅRET SOM GICK SIN VÄG - 2014 / JANUARI - RESAN /

Ingen har väl tröttnat på att älta 2014, syna det i sömmarna, vrida ur det och dissekera varje sekvens, minut, snedsteg, nyhet och sensation. Den här bloggen ligger konstant cirka två månader efter i tiden, en selektiv dagbok i evig osynk. Men nu har jag ändå bemödat mig med att göra kollage av varje månad av 2014 så här kommer första halvan av min årssammanfattning, kanske mest för mitt eget höga terapeutiska nöjes skull, men i alla fall.

JANUARI
Månaden som förändrade allt, som tog med sig mitt liv och girade iväg 180 grader rakt upp i himlen. Men det hade jag ingen aning om när året 2014 föddes och jag stod på Vasaplatsen med ett glas bubbel i handen och fyrverkerier som reflekterades i sekelskifteshusens stora fönster.
Den 5 januari fyllde Erika 25 år och då tog hon med ett helt gäng vänner på Danmarkskryssning. När morgonen fortfarande var mörk möttes vi och det var något väldigt speciellt med den sömnigt festliga stämningen mot den lite ödsligt glättiga färjan. Vi åt egen hotellfrukost, hon höll tal till oss allihopa (fast det borde varit tvärtom), hade förberett olika små ritualer och vi sminkade oss fulla med glitter. En incident med en tändsticksask full av papperslappar med hemligheter som kastades över bord men missade hela sin förväntat storslagna havssortie blev en episkt snopen scen. Ett unikt litet äventyr. Jag hängde en del i Fengan, Mattias och jag lagade dumplings och gjorde egen glass. Det var riktig vinter men varmt ändå.
Året började trevande med deltidsjobb som personlig assistent, det var nytt och läskigt med takliftar och nya sätt att kommunicera, tungt men också väldigt ömsint fint.
Sedan hände Teaterhögskolan. Åtta dagar av antagningsprov och en mental anspänning utan dess like. Men något gick rätt, jag skrev du har en plats här över en hel sida i mitt anteckningsblock och planterade mitt starkaste jävlar anamma bakom mitt bröstben tills det tog mig hela vägen. Vilja, slumpen, omständigheterna, det oförklarliga. Månadens sista natt träffade jag min nya klass för första gången och var med om den mest magiska fest i mitt liv. Någonsin. 

FEBRUARI
En eufori och febrila försök att hantera denna ogripbara förändring. Bli skådis. Flytta till Skåne. Plötsligt vara på en plats jag drömt om i så många år, att över en natt bli den personen. Jag bodde med Maxime och Jenny och en dag ordnade Jenny världens finaste grattismiddag till mig med rosa cupcakes och bubbel och The Winner Takes It All och egenmålad tavla. Så mycket kärlek och uppskattning, det riktigt golvade mig. I all denna mix av segeryra och overklighetskänsla började också en slitig vardag med dubbeljobb, arbetade som personlig assistent om kvällarna och som vikarie inom förskolan på dagarna. Alla som har jobbat som timvikarie vet att det är förbrännande. Jag gick maniskt runt och räknade ut hur mycket jag skulle kunna klämma ut i lön varje månad och var konstant stressad och astrött. Det här låter verkligen som ett vykort direkt ur medelklassens hjärta; men jag fick så oändligt mycket respekt för varenda en som sliter inom vård och skola. Särskilt alla kvinnor. Vill buga för er för alltid.
När jag inte jobbade googlade jag platåskor och slott i Frankrike som vardagseskapism. Parallellt med brödjobbet började jag, Jonis, Kalle, Cajsa och Jenny att planera det som skulle komma att bli den platsspecifika föreställningen Resultatet. Den 25 januari disputerade min äldsta bror Andreas och vann sedan pris för Lunds universitet för bästa avhandling och blev Naomi Kleins nya idol, ursäkta skrytet men när någon kämpat så hårt och sedan får lön för mödan måste en ju få bli glad.  

MARS
Klarade inte av att jobba endagsvikariat på förskolan, bytte till måltid- och service vilket innebar att stå och skrubba fastbränd makaronipudding från storköksbleck och lägga upp pulvermos i skålar. Nya ställen varje dag och korta varsel. Men jag fick jobba ifred och kunde drömma mig bort medan jag manövrerade storköksdiskmaskinen och städade de minimala toaletterna (alltså storleken på dagistoaletter är dockskåp). Arbetet med Resultatet intensifierades, vi intervjuade personer som arbetat på pappersbruket på sextiotalet, koreograferade pappersrecept och Jonatan och Kalle byggde helt överjordiska manicker. Den 8 mars var helt fantastisk, jag gick i en mäktig demo längs avenyn, var på Quizadillas levande filmquiz med tema A-märkt film och dansade bland rosa konfetti i Stadsteaterns foajé med medelålders skådespelerskor. Men den natten hände det sjukaste sjuka, att nazister nästan dödade fyra antirasister i Malmö. Det sköljde en våg av sorg över alla oss med ett hjärta i kroppen och sedan gick vi på motdemonstrationer och vände oss mot skräcken.
En kväll lagade jag och Mattias pizza i cafét i Fengan och jag uppfann semmelsanten (croissant + semla). Jag fyllde tjugofyra år, fick frukost med eggs in a basket och snödroppar i ett glas på en bricka i sängen. Det blev soldränkt picknick i en herrgårdspark och en lågmäld hemmafest med rödbetspizza, cheesecake och kolaklubbor.

APRIL
I april kröp äntligen vintern undan och mina månader av dubbelarbete var snart över. Första veckan i april sa jag hejdå till min brukare som jag trots slitigt arbete tyckte mycket om. Det sociala livet i Göteborg fasades ut under våren eftersom jag inte hade någon fritid men sista veckan åt jag våfflor hos mormor, drack presskaffe med Anna och Martin på deras balkong i solen, njöt sista måltiden på Hagabion och körsbärsblommorna exploderade över Järntorget. Sedan arbetade jag på kyrkogården hos mamma och pappa i tre veckor. Det var socialt kämpigt men jag fick mina hörselkåpor med P1 i och var välförtjänt dödstrött på kvällarna av allt det fysiska och den klara luften. Jag och Mattias åkte till Malmö och tittade på skådespelartreornas slutproduktion på min blivande skola och drack fulöl i logen, tittade på albinokängurun i Folkets park och åt irakiskt bröd. Det blev påsk och jag hade en ny bomberjacka i svart denim och de perfekta vita platåsommarskorna i vitt mjukt skinn. Och så tokrepade vi Resultatet, tog över hela den monstruöst förtjusande lokalen Holländeriet, Kalle installerade sin kugghjulssol, musikmaskinen spelade, gruppen stretade och krånglade ibland sådär som grupprocesser gör och jag var ibland frustrerad över att vara den enda teaterpersonen, men mest av allt var det ett sjukt lustfyllt, intensivt och precis sådär gränsöverskridande som jag drömmer om att uppleva snart igen.

MAJ
Den 1 maj hade vi premiär med Resultatet. Självklart måste det på arbetarnas högtidsdag eftersom det i högsta grad handlade om arbete, varor, människor och värde. Vi fick så fin respons och det bästa var att vi åt tårta (i form av ett kugghjul obs) med publiken efteråt och det kom fram personer som jobbat på bruket på 60- och 70-talen och berättade hur mycket de tyckte om det. Eftersom det till stor del var deras historia vi försökt berätta betydde det så mycket. Efter en intensiv oavbruten teatertid i Dalslands skogar packade jag min väska och åkte vidare. Fick en helg i soligaste Majorna, åt glass på tredje långgatan, pintxos på Basque under det tunga röda sammetstaket och spelade skivor på svartklubb. Nästa stopp var Stockholm och jag bodde hos bästa Agnes, vi sprang i Judarnskogen, lusläste och panikskrattade över obskyra bloggar om vandrande pinnar, åt dumplings, pratade om allt. Upp upp i landet, till Umeå och min yngsta storebror Mattias, Rebecka och deras wookiehund Humlan. Det var norrländskt återhållen vår, kylig och klar. Vi köpte wienerbröd hos Hagabagarn, promenerade längs älven, hälsade på hos Rebeckas jobb i kostymateljén på Norrlandsoperan, grillade mandelbollar och köpte cyklar och jeansjackor på billiga loppisar. Det är så ledsamt för jag har inte träffat dem sedan dess, Norrland och Skåne är ljusår ifrån varandra. 

RESAN
Så åkte jag och Mattias bort på en arton dagar lång roadtrip och den får ett eget kollage, för det var ett för högt koncentrat av upplevelser för att klämmas in nån annanstans. Insåg när jag gjorde detta kollage att jag inte ens bloggat klart om det. Oh well. Det var en resa som spelade på exakt hela mitt känsloregister. Jag hade min värsta kris på länge, alltför klassiskt förutsägbart att det infinner sig när förväntningarna är som högst. Hade andan i halsen och ångestnivån slog i taket, grät i bilen och på ett mörkt tyskt hotellrum, allt störtade inuti. Våra tidsberäkningar sprack, vi åkte nästan vilse flera gånger, hittade inte våra campingar, fick betala orimliga pengar för brandgula hotellrum med okokta ägg till frukost. Jag fick urinvägsinfektion som blev en njurbäckeninflammation. Summa av kardemumma: det var prövningarnas tid. Men. Det var också, på riktigt, helt fantastiskt. Och varje försök att sammanfatta allt som hände blir blekt och ovärdigt, för långt och ändå otillräckligt. Det var inte en resa av enbart smör och sol men det var brinnande, flammande härdande och så jävla vackert. Vi höll varandra hårt i händerna hela vägen, tog oss fram,  upp, rakt igenom. Och det hade var vi som gjorde det. 
 

SENT OMSIDER: SVAR PÅ Q&A

Hej oh hej, nu ska jag svara på era frågor! Tack för dem, jag blir lite tagen faktiskt, att ni intresserar er och tar er tid. Lång tid tog att skaka fram svar och jag känner att jag är en nybörjare i dessa sammanhang, virar gärna in mig i alldeles för långa haranger och vill att mina svar ska vara heltäckande, heltgiltiga och helt rätt. Det är de inte, men det här är mitt försök:

Favorit-
-färg?
Vinröd, midnattsblå och nästan alla andra sorters blå. Och grå.

-maträtt?
Burgare med krispiga pommes och perfekt krämig coleslaw, thaigryta med kokosmjölk, finhackade jordnötter och stekt marinerad tofu, indisk paneer, riktigt bra falafel i nybakt bröd, färsk pasta med gräddiga såser och massor av grönsaker, tapas, fin fisk, dim sum, allt på Hagabions meny. Och mandelbollar! Och frukost/brunch i stora lass!

- djur?
Älskar dem, ungefär alla sorter. Men kanske allra mest hundar och rävar.

- stad?
Barcelona, Hamburg, Paris, London, Lissabon! Har tyckt om de flesta städer jag varit i och har hur många som helst jag drömmer om att besöka.

by konditorn.jpg

- land?
Har tyvärr inte rest så mycket utanför Europa, så jag får väl vara förutsägbar och svara att jag nog har en fäbless för Storbritannien, Frankrike och Spanien. Och Portugal.

- klädesplagg?
Askorta kjolar, aslånga kjolar, skira klänningar, hårda bomberjackor, magtröjor och kick asskängor med platåer! Sammanfattningsvis; allt som får mig att känna mig glamourös/punkig/stark/k00l/superhjältinnig.

Hej! Jag är en av dem som nyss hittade hit, genom Jennifer, så jag vet inte så mycket om dig egentligen. Fastnade verkligen för att din blogg är välskriven, inspirerande och kändes ärlig från första stund på något sätt! Mina frågor är såklart många men kan du inte berätta om ditt liv? Vad du vill i livet, drömmar och förhoppningar och hur du vill se tillbaka på livet som gammal? Vad är viktigt i livet och vad får dig att älska att leva?


Oh tack så väldigt mycket och oh vilka stora frågor. Fabulerar fritt kring i något sorts ostrukturerat och snurrigt svar:

Mina systerskaper, mina vänskaper, kärlek, förtjusning, fascination. Långa fördjupande relationer och nya möten. Tänkandet, lärandet; att inse och upplysas, att begrunda och förundras, att gräva fram nya tankebanor och påbörja nya insikter, att utvidga mitt språk och min blick, att lära mig nytt, att få expandera i (tanke-)världen. Konstformer; att tänka och kollektivt frammana scenerier gestaltningar, idéer, koncept, projekt. Leken och utforskandet, processerna, att tänka i utopier och bygga alternativa magiska universum, att storma ut ur normer, att hitta sin röst. Att gå med lusten och magkänslan, alltid fortsätta nyfikenheten, att sjunga Lana del Rey högt i bilen, att gosa med två alldeles nya föl, att somna och vakna med den älskade, att sträva efter solidaritet och kämpa för saker som kallas radikala men egentligen bara är självklara, att bli salongsberusad på bubbel och somna i stora himmelsängar medan solen går upp.

När började du kalla dig feminist och hur blev du introducerad till det?

Jag vet inte exakt, men ganska tidigt tror jag, kanske när jag var tolv-tretton år. Ska försöka gå igenom mina dagböcker från barndomen nu i sommar, för jag vet att det finns ilskna feministiska iakttagelser från mellanstadieåldern någonstans, vore väldigt spännande att hitta. Vet att jag tidigt blev upprörd över hur tjejer/kvinnor anpassade sig, tystade ner sig och passade upp sina män. Jag minns att jag var arg. Min äldsta bror och hans tjej var politiskt aktiva så jag gissar att de inspirerade mig stort. Sedan har det alltid varit med mig och fortsätter att växa och utvecklas som ett analysverktyg, ett språk, pågående insikter, en källa till styrka och inspiration, ett helt förhållningssätt till livet. Feminismen är det bästa!

Vad använder du för kamera?

En Canon Eos 550D. Sökaren har dock varit trasig i evigheter vilket ju är helt och hållet uselt eftersom jag inte ser var bilden blir skarp. Så jag håller på att titta på ett nytt kamerahus nu, känner att den kreativa nöden kräver det.

Hur i hela världen lärde du dig skriva så himmelskt?
Wow, tack. Om det är så så är det nog en kombination av:
- att jag alltid har blivit uppmuntrad att skriva så jag har gjort det, varken särskilt frekvent eller strukturerat, men det har alltid återkommit och alltid funnits där.
- Att jag har många skrivande personer i min familj, två författare och tre som skriver andra saker så text har alltid varit närvarande i mitt liv.
- Att jag har haft turen/privilegiet att få läsa sådant som inspirerar mig, vilket kanske bitvis har klistrat sig fast i mitt språk.
- Att jag över huvud taget är intresserad av text, språk, berättelser, poesi och ord och tycker det är spännande att utforska det. Ord är QL!

Favoritböcker?
Åh, många! Men okej, jag väljer tre som finns nära till hands i minnet och hjärtat:
Yarden av Kristian Lundberg. En nattsvart, poetisk, kompromisslöst politisk och vacker berättelse om skuggsidan av vårt samhälle, om vilka som är förlorare från början, om solidaritet, fattigdom, kärlek och ett iskallt system som gör människor till siffror. Såå bra.
Sommarboken av Tove Jansson. Älskar allt hon skriver och kanske särskilt den här lågmälda boken om ett barn och hennes farmor på en ö i finska skärgården. Den är bara så stämningsfull, enkel och filosofisk, känslosam, rak, rolig och fantastisk. Måste läsa varje sommar.
Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk. För att det är en helt fantastisk och lättförståelig facklitterär bok om pengar, människovärde, varor, ekonomi och utopier. Har förändrat min världsuppfattning och politiska riktning forevah. Alltså alla måste läsa!
Bubblare: Skamgrepp av Ulrika Dahl. En essäsamling om feminism, femme-inism, femininiteter, rasism, intersektionalitet, makt och sexualitet som har tagit mig med storm efter bara några sidor.

Har du några personer du ser upp till? Vilka?

Till exempel mamma som tagit sig igenom rader av skador, sorger och bedrövelser utan att bli bitter eller sluta vara nyfiken och förundrad av livet. Det är en stor sak!
Professionellt ser jag till exempel väldigt mycket upp till Suzanne Osten som gjort underverk för den svenska scenkonsten, som var tidig med feminism och queer på scen, gör helt unik barnteater och gett mig några av mina mest magiska teaterupplevelser. Och även ett lysande exempel på en lite äldre kvinna som definieras av sin kunskap och kompetens, som aldrig låter sig tystas trots att hon har haft sjuka motgångar på ett sätt som ett manligt geni förmodligen aldrig skulle haft. Hon ger mig hopp om åldrandet!
Och vidare: Ann Petrén, Bianca Kronlöf, min vän Malou, Cecilia Uddén, Jonas Hassen Khemiri, Michaela Hej Blekk, min bror Andreas & hans tjej Shora, Nina Björk osv

Vad är den bästa resan du har gjort?
Det måste nog ändå vara när jag och Mattias bilade till Lissabon förra året och var på en minifestival vid havet där The Xx spelade. Jag kanske glorifierar en aning så här i backspegeln, men den resan var magisk rakt igenom. Så himla förälskad och det var berg, hav, sol och skimmer över alltsammans.

Vilken är din favoritplats i hela världen?
Just nu måste jag nog säga Mattias föräldrars hus på Gotland alltså. Ville inte åka därifrån och vill bara vara där hela tiden. Det är något med himlen/ljuset/stenhusen/vallmon/havet. 


Några låtar som alla bara måste lyssna på?
Åh, svåraste! Får göra som med böckerna, fast väljer tio istället:
When the Sun Hits med Slowdive
Just Desserts med Marina and the Diamond feat. Charli XCX
Sprawl II med Arcade Fire
White Foxes med Susanne Sundfør
Gods and Monsters med Lana del Rey
Towers med Bon Iver
Your Protector med Fleet Foxes
Modern Love med David Bowie
Teignmouth med Patrick Wolf
Fistful of Love med Anthony and the Johnsons

Lyssnar just nu mest av allt på Lana Del Reys nya album som är helt strålande i sin förvirrande lolitadekadens och på First Aid Kits nya som också är mycket fint.

Vem var du när du precis hade tagit studenten? Och vad hände sen i ditt liv? (Försöker fatta hur mitt liv ska bli from here. Ja, jag tog studenten i onsdags.) Så om du har några tips till en 18-årig tjej med både panik och lyckorus över att ha tagit studenten, feel free to dela med dig.


Jag tror att jag kände mig lite som att jag var gjord av gelé. Ostadig, sökande, kände mig nog otillräcklig och liten fast samtidigt hoppfull om framtiden. Jag var just i en process om att överge drömmen att bli musikalartist som jag närt i cirka åtta år, jag hade sökt musikalutbildningar och det hade gått åt skogen. Jag grät i ett par veckor och sedan började jag tänka om, en process som nu efter fem år lett till att jag hittat fram till något annat som jag verkligen vill göra. Sommaren efter studenten var jag i Palestina en månad som människorättsaktivist, det är en av de viktigaste sakerna jag gjort men också oerhört jobbig upplevelse. Efter den turbulenta sommaren började jag plugga dramatik/teatervetenskap på Göteborgs universitet vilket visade sig vara kanske världens bästa idé. Ta det lugnt och var så lite stressad över livet som det går! Lyssna hårt på magkänslan och gör roliga, spännande, intressanta saker som får dig att må bra. Tiden är lång!

Tack så himla mycket för era fina frågor, vilken ära att få svara på dem. Detta gör vi om någon gång, va? Eller det kanske bara är jag som är förtjust i att dilla på om mig själv och få anledning att försöka formulera mig kring saker.. Men ah, tack för denna gång!


ÅRET SOM VAR 2013 / JANUARI - APRIL /

Det här året kräver nästan att delas itu, för delarna känns så radikalt olika. Delen då jag hade Wendelsberg, skola, struktur, sammanhang och delen då jag inte hade något av det. För skillnaden är milsvid, i alltifrån hur dagarna ser ut på papper och hur de känns i mig.  Det har varit så fantastiskt på så många sätt. Jag har varit frisk, haft helt stjärnklart lysande vänner och en kärlekshistoria som tar andan ur mig varenda dag. Mer magi än en kan önska sig. Men parallellt med det så har jag nog också gått från att vara väldigt säker, riktad och med en nästan ständig känsla av obegränsade möjligheter till att stå utan sammanhang och planer, osäkrare och svajande.  Så vi tar väl det från början, inte minst (snarare främst) för min egen skull, för att reda upp och räta ut hur det här året egentligen gestaltade sig.

januari2013.jpg

JANUARI

2013 ramlade in i mig, eller jag ramlade in i 2013, på övervåningen av en bar i Barcelona. Det fanns sangria i stora kannor och en mobil av hundratals små glasflaskor i taket. Vi dansade bort allt smink på en svartklubb med videoprojektioner på väggarna och det var så varmt att det gick att stå i bara klänning på innergården. Jag pratade med Mattias i telefon, han stod med tomtebloss i händerna på en veranda i Dalsland och vi sa att vi var kära i varandra. Jag hade en sådan osannolik saknad efter honom innanför bröstet under den där resan att jag trodde självantända. Men de där första dagarna på året var ändå otroligt fina. Jag och Max drack passionsfruktsjuice på saluhallen om mornarna och billiga mojitos om kvällarna. Jag lyssnade beundrande på hennes porlande spanska och vi tittade på Chanelskor och Gaudibalkonger, ååh:ade över högar med sovande hundar  och en dag fick evakueras från ett tåg som stod i horisontalläge mitt på ett berg på väg upp till ett otillgängligt kloster. På tåget hem blev vi båda toksjuka men på perrongen i Malmö stod Mattias och hämtade upp oss. Två dagar senare hade mamma och pappa gemensam sextioårsfest, jag var fortfarande ett febrigt vrak men försökte ändå hålla min stämma när vi syskon sjöng Wayfaring stranger. Mattias var där med mig hela tiden och den kvällen sa jag att jag ville vara tillsammans med honom, och det kändes som om allt brann. Han ville samma sak och jag tror jag grät, för det gör jag när det brinner på insidan. I skolan var det rysk traditionell dramatik och samtidigt fick jag och Linn klartecken att vi skulle för göra Invasion! som slutproduktion. Så vi började smida planer. Det var en bra tid i skolan, även om jag hade svårt att koncentrera mig på viljor och hinder utan att tankarna halkade iväg till en viss person med jordens ärligaste ögon och varmaste händer.

februari2013.jpg

FEBRUARI

Spelade i en scen av Morrisseys favoritdramatiker i skolan, det var brittiskt och smutsigt, topp två mest klassiska sceniska aktiviteterna 1) packa väskor och 2) dricka orimligt mycket sprit som egentligen var outspädd äppeljuice. Det var ibland knepigt med grupprocessen sådär som det blir när det inte finns tillräckligt med lärarresurser. Andra sökte scenskolan men jag lät bli, och det var så skönt. Motivationen sviktade en aning, jag hade annat i tankarna. Det var mycket Dalsland eller han hos mig; det var dimsum på Dubbeldubbel, kaffe på Victors, middagar i Majornaköket och feministisk varieté på Storan. Hade det mest magiska sportlovet ever, en berusande filmsekvens av midnattsbrottning, projicerade filmer på vardagsrumsväggen, trevande reseplaner, tidskrävande matprojekt, vinterpromenader och amerikanska pannkakor tjocka som dunkuddar.  Och så gerillasov jag på ett hotellrum där Mattias var, bakade apelsinmaränger, lärde mig pochera ägg, bokade sunkhostel och slottskamrar i Tyskland och Portugal. Det var mycket att vi åkte bil och typ bara tittade på varann. Det var en kall vinter som blev helt överglänst av något mycket större.

mars2013.jpg

MARS
Stod på scenen för sista gången på Wendelsberg, i ett Tennessee Williamsprojekt som var lite trögt men stundtals superroligt. Hade fortfarande svårt att koncentrera mig i skolan och kände av både prestationsångest och stagnation, orkade liksom inte riktigt. Det kan kännas surt såhär i efterhand, det var ju så fantastiskt priviligierat att få tillgång till de där lokalerna och människorna hela dagarna. Oh well. Penny pick a doll jobbade med OH GRÄVLING WHERE ART THOU som Erika skrivit, jag valde en mindre framträdande roll i det projektet men filmade tex trailer och fotade affisch. Mattias gjorde kostym till Stadsteatern i Borås och vi gick på premiär och premiärfest. Det var så kallt men jag försökte ändå ha tunn bomberjacka och sammetscykelbyxor på mig. Det snöade över Slottsskogen. Hängde mycket med Agnes som fortfarande bodde hos oss här, det var så fint.
Dalslandshelgerna var många, var magiska. Ostbricka på vardagsrumsmattan, en fransk thrillerserie, brunchritualerna, JJ och The Cure. När vi gick på loppis i Säffle sa en gubbe på bredaste värmländska till oss ”ä ni nykära eller? Dä riktit lyyyser om er!” Jag var overkligt lycklig och panikgrät ibland av rädsla att det skulle ta slut.
Åt på Hagabion nästan pinsamt ofta, gick på antikvariat och Konstmuseet, spelade skivor med Mattias för första gången, skrev en krönika om Girls och sex, lyfte skivstänger, såg kanske årets bästa föreställning Fragmente som var så fylld av svärta och humor att jag nästan rann av stolen. Fyllde tjugotre och bjöd på tårta ost och vin, bearbetade och researchade Invasion!, hånglade på balkongen, såg en helt magisk spelning med Patrick Wolf i Hagakyrkan, jag och Maxime grät och rös. Och så tatuerade jag mig! Tre små bokstäver på insidan av fingret bara och även om de fick suddiga konturer blev de så var det viktigt och sant. Mod. Det ska alltid stå där.

april 2013.jpg

APRIL
Det kom en påsk och jag var mycket på landet, både Dalsland och Asklanda. Små kaniner i choklad, påskäggsjakt och långa promenader. Såg storögt syskonbarnen växa, gosade och lekte med dem. Det blev påsklov och jag började i Stockholm. Hängde med bästa Malou och Daniel, såg diametralt olika utställningar på fotografiska, lunchade på STDH, åt burgare och suckade över vackra Stockholmsvyer. Hälsade på vackraste Emily, drack kaffe och pratade i hennes vardagsrum, blev fotograferad av henne bland snöfläckar och vårsol. Blev bjuden på middag av min kära äldsta bror Andreas och vi hittade vår yngsta bror Mattias debutskiva Obscure Lanes i skyltfönstret på en skivaffär på söder. Stort, för den har sju års arbete bakom sig och mer blod, svett och tårar än en kan föreställa sig. Så tog jag bussen till Nynäshamn och färjan till Visby med klappande hjärta, och där fångade Mattias upp mig. Vi åkte bil söderut under stjärnorna som var som strösocker på sammet. Sedan spenderade vi ett par dagar i hand föräldrars Bröderna Lejonhjärtahus på Gotland. Såg raukar och ispelare, lagade bönburgare och lyxlax, cyklade fort i motvind, rullade en cigg på den isiga bryggan, såg Magnolia och låg kvar i sängen länge, drömde om när havet skulle släppa taget om isen och jorden skulle bli mjuk och grön igen.
Har lite dåligt dokumenterat från denna månad, men det måste varit här vi satte igång med Invasion! på riktigt. Fick fyra superfina, arbetshungriga skådisar och formade en kreativ, effektiv och trygg ensemble. Utforskade, tvekade och växte i regirollen, samarbetade rakt och bra med fina Linn. Och så spelades OH GRÄVLING WHERE ART THOU på Cinnober och jag var maxat stolt över Hanna, Erika, Amanda och Hanna som gjort en idé till en så fantastisk scenisk verklighet.

(PS, fattar ej varför textstyckena blir olika stora och lyckas inte ändra det. Störigt, ska försöka lista ut vad som är grejen.)