Nu trycker jag läpparna mot den här platsen och andas liv i den igen. Ett skälvande litet andetag som inte lovar något. Bloggande har alltid varit tungt, blött av skuld och kravet på sekundaktuellt content. Nu skiter vi i allt det. Nu får det vara det det vill. Inga krav på recaps, inga förklaringar. Bara det att: jag bodde i Berlin i nästan två år och skrev nästan ingenting om det här. Jo, skrev anteckningsböcker fulla och skrev telefoner fulla, telefoner som sprack med glasskärmen mot stenbelagda gator. Men inte här. Kanske för att detta att skriva fram sin egen Berlin-bio känns utmattande redan som premiss. Sedan blev min kamera stulen, ur en tygkasse på en buss i nämnda stad. Jag var matt och pank. Sedan flyttade jag till Malmö och exakt allt blev bättre förutom att jag inte hade wifi i min lägenhet, fast jag hade en ny kamera. Jag har fortfarande inte wifi i min lägenhet (en lägenhet som förresten är ny och verkligen, verkligen min) men just nu är jag på en plats med internet och vad tusan. Varför inte vältra sig i lite lite sommarnostalgi innan det kanske kan bli något annat.

Lite såhär var det när min familj åkte tåg hela vägen till södraste Italien i juli en sommar som var tvåtusennitton:

En bror som smälte in i omgivningen. De där konformade hobbit-husen är förresten en grej i Puglia-regionen och heter trulli. Som om de behövde extra cuteness. TRULLI.

Mycket tyder på att detta var ögonblicket då jag & Fabrí peakade.

Bror, blänk och cirkusdirektörsaura.

Det var bröllop & klädkod kavaj & aperol spritz. Ja, anledningen att vi hasade ner hela familjen var att min kusin gifte sig i nämnda italienska region.

En partner och ett halvmiljonersbröllop.

Canoli och allting i excess.

En mamma i en pool.

Svåra samtal vid en pool.

En släktfest och en obligatorisk sydeuropeisk gränd

En gång stod jag högst uppe i en stenbyggnad och det här var min utsikt. Det fanns och jag var där.

Avslutar detta extremt blogg-glesa år med en årslista, i tid till och med! Undrens tid är ännu ej förbi. 2018 slutade överlag mycket fint, men tyvärr blev min kamera stulen för ungefär en månad sedan, just när jag fått motivation att hantera ord & bild igen. Så det var faktiskt en ofrivillig tystnad. Men här kommer en typ av selektiv summering av året som nu gör sin sortie för att sedan bara återvända som berättelser & minnen, flagor & fiktioner. Bilderna är kronologiska, inte frågorna. Pang på’t:

Vad gjorde du som du inte gjort förut?
Dansat poledance, grävt urngravar, mätt kyrkobyggnader (pankheten tar en till oväntade platser), fått en agentur, spelat in ljudböcker, jobbat på tyska, jobbat i garderob & vaktat utställningar, varit i Polen etc.

Bästa festen?
Efter att mina första nio månader i Berlin var mycket beskedliga fick jag några mycket festliga upplevelser. Särskilt queerklubben Lecken har gett mig ett par mycket svettiga, anekdotvärda nätter/mornar. Hade en intensiv natt i Malmö också då jag äntligen fick se svartklubbs-sidan av den staden, något jag skamligt nog missade under mina två år som Malmöbo.

Jag & Malou spenderade en vecka på Performing Arts Forum i Frankrike & gjorde research för vårt projekt Offshoots. Fangirlade även oavbrutet över påfåglarna som bodde där.

Efter PAF åkte jag till Paris för att möta upp F där. som gjorde en dansföreställning i en grupputställning med sitt universitet på Palais de la Porte Dorée. Hade bra hår & ganska mycket ångest.

Niels Wehrs installation Motel number 1.

Luis Krawens video La Tétralogie d’au thermale.

Och F & René gjorde en sjukt fin koreografi.

Vad är du mest stolt över?

På något sätt att jag stått ut det här första hemska året efter examen & att jag stannat i Berlin fast jag hade en så oerhört motsträvig & utdragen start. Att jag fixat jobb & en (reklam-)agentur här, även om det inte är precis det jag vill göra i livet. Att jag fortsätter försöka, inte slutar skriva alla dessa ansökningar, ta alla kontakter, ha möten. Envisheten kanske då.
Och en annan aspekt av envisheten är nog att jag & Fabrício är ihop fortfarande också. Det tog nästan slut i början av året men jag är så, så glad att vi inte gav upp för nu är det verkligen något av det allra bästa som finns i mitt liv.

Vad gjorde ondast?
Alltså, alla avslag måste jag säga. Allt ifrån avslag på projektpengar till skådisjobb, stora som små. Att bli bortvald många, många gånger är väldigt nedbrytande. Samt politisk ångest dvs Bolsonaro, klimatförnekande & vårt eget lands svek som kulminerade i den skamliga årsbudgeten.

Har varit ihop med livets gulligaste person ett helt år till (fast vi gjorde slut lite i början). WIN!!

Hade residens med Malou en gång till, men denna gång på Skogen. Vi producerade en hel 40-minutersshow på en vecka. Hann även posera på toaletten i min fräcka hiphopstil.

Hur har 2018 förändrat dig?
Sommaren 2018 var, för väldigt många fler än jag tror jag, sommaren då klimatångesten en gång för alla flyttade in i medvetandet. Har haft klimatångest sedan jag var barn, men att i juli 2018 jobba på kyrkogård i Malmö i 35 graders värme, kratta löv på gula gräsmattor & sticka ner händerna i dammig jord under en sol som aldrig gick i moln medan brandbilarnas sirener låg som ett pågående soundtrack var otroligt olycksbådande. Skogsbränderna som aldrig slocknade, vattenbestånden som krympte & djuren som nödslaktades. Känns oåterkalleligt, som att det inte går att låtsas att något är okej längre efter det.
Men, 2018 har nog också haft positiva effekter på mig. Jag upplever att jag ändå är mer motståndskraftig mot motgångar & att jag lärt mig leva med väldigt lite säkerhet (& väldigt lite pengar lol). Det är på något sätt sorgligt men känns helt nödvändigt för att jag ska stå ut med min livssituation. Jag har klarat av att navigera ångesten & hitta ett visst skydd, verkligen bestämt mig för att inte låta de som har makt över min arbetssituation också få ta ifrån mig allt annat som är kul. Alltså, med det sagt så blir jag självklart svinledsen & stressad minst ett par dagar i månaden, men överlag stabilare & lite mer hårdhudad. Inte på tröskeln till psyket som förra året thank god.

Fyllde år, hade en exemplarisk födelsedag med exempelvis denna klockrena present.

Bästa maten?
Åt de bästa dumplingsen i livet på Mandu dumplings i Gdansk. Jag & F pratar om dem regelbundet. Gjort många bra pumpagrytor. Knödel från Knödelwirtschaft som ligger tre minuter från mig står sig med bravur. Samt Brammibal’s episka donuts. Det är väl ändå mat.

En gång du grät?
Oräkneliga? Men en gång jag kanske alltid kommer att minnas: när jag fick avslag på ett skådisjobb precis innan jag skulle göra en annan viktig audition & direkt efter samma audition fick jag ett till avslag på ett annat jobb. Grät hela vägen från Stockholm till Malmö i tyst kupé & allt kändes så bottenlöst hopplöst. Hade dessutom åkt till Stockholm två gånger på typ tre veckor specifikt för dessa auditions. Skrattar åt det lite nu men alltså, det var så så hemskt.

Mormor fyllde 90, var på kalas & hade familje-get together hemma i vitsippsblommig skog.

Efter en klubbnatt som blev en klubbmorgon behövde mina monstertruckskor lite post-fest-omvårdnad.

Från en helg när han hälsade på & allt var bliss, den där sällsynta intensiva lyckan som fastnade i den här fotoremsan.

Vad önskar du att du hade gjort mindre?
Som alltid: ältat, ägnat tid åt kropps-/ålders-/karriärsångest. Städat efter andra. Scrollat, detta fördärvets påfund.

Bästa läsupplevelse?
Alltså har varit en så lyckosam läsare i år! Har hittat fyra författare som jag börjat älska innerligt: Maggie Nelson, Siri Hustvedt, Chris Krauss & Zadie Smith. Jajaja jag vet old news, de har varit aktiva hur länge som helst, men jag hade inte läst dem innan. Nu blandar sig deras röster med min & jag saknar dem när jag inte läser dem. Saknar aktivt On Beauty & Bluets, för att nämna några.

Från det installativa performance-verket Uh-Tenn-Shuhn som jag, Olof & Tone visade på Kindl galleri i juni.

Största förändringen?

Inget superdrastiskt, mer en gradvis lättare känsla i mig. Alltså, motvikten är ju hela tiden känslan av världens totala mörker & undergångstendens. Det läcker ju in. Men personligen så är största förändringen att jag kan hantera mitt liv bättre, är mycket mer harmonisk – kan till och med sova utan medicin sedan en månad tillbaka! Så stor grej, alla som haft insomnia vet. Har tagit bort facebook också vilket verkligen inte är en så stor sak som det kändes som innan jag gjorde det, men ändå en viss prioritering & ett visst välkommet bortfall av intrycksflöden.

Sedan var jag i Sverige nästan hela sommaren.

Till exempel i Dalsland hos denna sömniga bror.

Något av det bästa som hände?
Att det blev kul att bo i Berlin, det kändes faktiskt som en seger efter förra årets tungrodda mörker. Att året slutade med att jag fick ett JA på ett jobb som jag supergärna ville ha, det känns som den bästa julklappen någonsin.

Bästa scenkonstupplevelse?
Ingen sådär totalt klockren kanske, men tyckte mycket om Fiasko av Kau på Staatsheater Darmstadt och Mit eineim Namen aus einem alten Buch av Heiner Goebbels på Stadttheater Gießen.

Spenderade fem dagar med F i Sopot i Polen, vår första semester ihop på 1.5. Spelade frisbee, åt stekt fisk vid havet, kollade på Bond-film, vandrade längs klipporna & var förtjusta i varandras sällskap.

Bästa filmen?
Black Panther, L’animale & Florida Project, fast alla kom kanske inte i år.

Vilka låtar kommer du alltid förknippa med 2018?
Black Panther-soundtracket, allt med Kendrick Lamar, Ingenting är viktigt & 100 Loverz med Little Jinder, allt från Lykke Lis nya.

Gjorde ett tre veckor långt sceniskt projekt med Marcus Öhrn i Gießen. Producerade en typ av noise-/text- installation vid ett altare inspirerat av Lolita-figuren.

Något som du saknade 2018 som du vill ha 2019?
Slutet på fossilkapitalismen, revolutionär stämning, inkomst över 8000, långt hår, projektpengar till egna projekt, tid för mig & F tillsammans, mer tid med (tjej-)kompisar, Hoppas 2019 sitter på enorma resurser av koncentration, politisk radikalitet (av rätt sort såklart), kärlek & kul. Mitt sista år som twenty something också, ska göra mitt bästa med allt.

Och detta är ungefär vad som fastnade av mig & Berlin under hösten innan dokumentationen fick ett abrupt avslut när min kamera blev stulen. Hoppas 2019 bär på en ny kamera.