PRAG / MILK HONEY & SOME CORPORATE MAGIC

För två veckor sedan var jag & hälsade på Adam i Prag, bodde med honom & hans pojkvän Alex i deras kollektiv i fem dagar. Jag & A hade inte setts på ett år och bara skypat ett par gånger, men det var så himla himla fint att ses, så mkt bästisfeeling. Langar allt från våra dagar på en gång, såhär:

Lätt för en sådan som mig att förälska mig i en stad med sådana här fasader & spårvagnsnät både längs med och ovanför gatorna.

Själva föremålet för resan. 

Hipsterkaffe till alla.

A's Twin Peaks-tatuering <3

Gå på utställning & bli mest imponerad av byggnaden i sig, bli förvirrad över målade dörrar & balkonger, generas över illa skrivna verkbeskrivningar & fota A som fotar en text på en vägg. 

En jag vill bo på samma ställe som & hänga med jämt.

A & A tog mig på promenader varje dag, utsikterna var megaidylliska mest hela tiden.

Arbetade hårt på mitt sockerberoende samt att äta mig in i lokala specialiteter. Vallmofrön & maräng verkar vara grundämnen i den tjeckiska dieten.

Lägg av vad gulliga. Längtade halvt ihjäl mig efter den jag i kär i när jag hängde med dessa lovebirds.

De var hemmablinda för denna stads cuteness & förvånades över mitt översvallande tycke för glassfärgade fasader. 

Ett stycke brunch hände. 

Ganska statytät stad, & någonstans måste de ju förvaras. Då kan en hitta en sån här ockult kör av tjurpräster uppradad på en innergård.

En dag gick vi förbi en konstskola som hade öppet hus. Mkt klassisk stämning.

Dåligt dokumenterade parkhäng. Jag & Adam tog med fleecefilten med delfiner på som spelade en betydelsefull roll för oss i Gießen förra året & la den hälften i skugga, hälften i sol så vi både fick som vi ville. Varvade sedan olika lågintensiva parkaktiviteter som ätande (det bästa är att tofu är så orimligt billigt i detta land), läsning, solning & sömn. Mkt zen stämning vilket var precis vad min febrigt rotlösa själ behövde.

alx.jpg

En annan dag var vi på bokmarknad & Alex köpte enbart böcker som matchade hans outfit.

A's & A's  hållplats där kidsen idkade parkour.

Hängde med ett av de k00la kidzen. 

Som visade tydliga tecken på att han är en urban ungdom.

Den kvällen skulle vi på födelsedagsfirande hos en av deras vänner & vi försåg oss av vad naturen hade att erbjuda i blomsterväg.

Den urbana parkourpojken byttes ut mot en ung Morrissey på ett ögonblick. 

Denna bild får symbolisera alla avsnitt av OITNB som vi såg på med ihopkopplade hörlurar på en madrass på golvet. Lägg av vad fantastisk, hjärtskärande & vidrig denna säsongen var, förstår ej hur jag ska kunna vänta ett år på nästa. 

Mer stad, mer fasad. 

Du blickar in i ögonen på Tjeckiens nästa stora regissör. Javisst såäre.  

Obligatorisk tjeckisk matupplevelse: panerad stekt ost med pommes & tartarsås. Ville ha the real deal på sunkigt kvartershak & ej piffig dyrisversion. Det fick jag. Vi misstänker att det inte kanske egentligen var någon ost utan mest fett inuti annat fett. Men ändå gött n greasy. 

En gång på en didaktisk & illustrativ utställning om big data.

De här dagarna var så mkt mer; kanalhäng, två föreställningar med urblekt kollagedramaturgi, medeltidsstämning, ritualer & matlagning, uteserveringar & generiska hipsterbarer, mat så deppig att A nästan skrek this food should go to hell!!, stengrottor, picknick & sömn under trädkronorna, en märklig marknad mest bestående av plagiatväskor & knogjärn, men allra mest alla samtalen & skrattsalvorna som inte går att återge. Men nu blir det extramaterial!!-------------------------->

Sista dagen gnällde jag över att det inte fanns några bilder på mig & Adam från resan. Då langade Alex fram dessa, blev så glad <3

Och så två bilder som A tog med sin engångskamerai Gießen förra året. Dog nostalgidöden. Första bilden är på vår poolspecifika föreställning Keiko som sedan blev den renaste upplevelsen av ett fiasko jag någonsin varit med om. Minnet av det fyller mig med en märkligt intensiv mix av skam & kärlek. Den senare bilden fyller mig enbart med de senare. Må denna vänskap leva lycklig i alla våra dagar. 

KARNEVALEN GENOM EN ENGÅNGSKAMERA

För tre månader sedan var jag i Rio med F och där var det karneval och där var vi. Jag hade med mig en engångskamera eftersom det var för onödigt riskabelt att släpa runt på min systemkamera i oöverskådliga människohav. Det var en av F's lugnaste karnevaler och det sjukaste jag varit med om i festväg, skoja inte hur mycket kusinen från landet jag var i detta sammanhang. Men tycker ändå jag acklimatiserade mig ganska fort. Vi kollar lite:

En fest som började 8 på morgonen, varför inte.

Att biltrafik i innerstäder borde omgående bytas ut mot topless styltgång.

Orimligt hett sällskap. 

Så mkt profile pic-potential i denna bild om den varit hälften asfalt och mer close up på pose och pussy power-tag.

Gulliga enhörningspojkz.

Lapa. Här såg jag en av de vackraste tjejerna jag någonsin sett i livet, kommer aldrig glömma.

Avatarbiceps och smickrande vinkel finnes.

En "liten inofficiell gatufest"

Annan fest, (lite) annan outfit. Hade liksom inte alls fattat nivån av extravagans som förväntas och hade med mig diskreta "festkläder" som kanske passerar på Möllan, men som framstod som de mest anonyma vardagskläder på karnevalen. Har aldrig känt mig så minimalistisk även om jag ansträngde mig för att kompensera med diverse neonfärgat kroppspulver, strasstenar och skojiga hattar. Hu så tokigt det kan bli.

Drömmiga omgivningar.

Ah vad jag kämpade med att frisera denna usla plastperuk i strävan att se ut så mycket som möjligt som en mangafigur. Nåja, det gick ändå inte att behålla någon som helst piffig eller fräsch ambition för svetten var ett ostoppbart flöde som sköljde bort allt i sin väg.

ROLIG FEST

Kära & svettiga personer & det var mitt i natten & 35 grader & jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade det

Dagen efter den här festen hamnade jag på akuten i två dygn, men det hade nog inte med festen att göra & även om det gjorde det var det ändå värt för att dansa genom Rio i tre dagar var jag nog tvungen att få uppleva i det här livet.

TIO FRÅN RIO

Den trettiofemgradiga luften, svetten som rann mellan mina skulderblad och klichésolnedgångarna som fick applåder från strandbadarna känns så oändligt långt borta nu. Och det är det ju också. En atlant och ännu mer landmassa och hav från här till där. Har inte jättemycket bilder från stan pga stöldbegärlig kamera (men har en engångskamera från karnevalen som jag inte kan bärga mig att se bilderna ifrån).
Den där grönskan som är så tät och intensiv, fuktig och överdådig. Kullarna och bergen, de lila träden som har sitt namn från färgen på en viss katolsk prästkåpa och står som stolta enfärgade brudbuketter i regnskogstapeten. Mandioca, tapioka, açai. Att aldrig, aldrig frysa. Mitt läppstift som smälte till kladdiga rödrosa fläckar. Horisonten. Tyngdlösheten i vågornas vällande välvning och de vita hängmattornas loja pendlande. När det blir varmare inomhus av att öppna fönstren. Men också; den där bukten som är så förorenad att det inte går att närma sig vattnet, som de lovade sanera innan OS men sen lät bli. Bussarna som de lovade alla skulle förses med air conditioners så att det skulle gå att andas men sedan lät bli. . Konserthuset som står tomt för att pengarna försvann i korrupta upphandlingar. Hans vän som blev skjuten i ett rån veckan innan vi kom dit och sen poliserna som försökte hjärntvätta honom på sjukhuset. Barnen som sålde öl och tuggummin till oss under karnevalen och alla är ickevita. Tonårstjejerna på stranden som kallade mig för Elsa ur Frozen som säljer läsk istället för att gå i skolan. Att typ alla i medelklassen bor i gated communities. Lagen som införts efter kuppen som säger att investeringarna i vård och skola ska förbli statiska i tio år framåt, oberoende av inflation. Att det kostade 35000 för mig att ligga inlagd på sjukhuset i två dygn; jag klarade mig tack vare försäkringar men alla som bor där som måste betala tusentals kronor i månaden i privata sjukförsäkringar pga söndertrasad välfärd. I Rio fick jag andnöd av skönhet och politiska utmattningssymptom, där blev jag skamsen och tacksam över min priviligierade bakgrund, förbannad på allt blått och brunt (och det som en gång var någorlunda rött) som gör sönder det som varit bra av välfärd etc här i Sverige. Där var jag närvarande, lugn och lätt, bekymrad och tyngd av kroppsångest, konstant salt av hav och svett, där var jag med den jag bara blir mer och mer kär i. På mindre än ett dygn tog jag mig från Copacabana till Bromma och det är svårt att greppa. Såg Marocko från ovan mitt i natten, Casablanca eller Marrakesh. Till slut ville jag åka hem och en dag vill jag åka tillbaka.