NÄR FAMILJEN MALM VAR UTE I STORA VÄRLDEN

Nu trycker jag läpparna mot den här platsen och andas liv i den igen. Ett skälvande litet andetag som inte lovar något. Bloggande har alltid varit tungt, blött av skuld och kravet på sekundaktuellt content. Nu skiter vi i allt det. Nu får det vara det det vill. Inga krav på recaps, inga förklaringar. Bara det att: jag bodde i Berlin i nästan två år och skrev nästan ingenting om det här. Jo, skrev anteckningsböcker fulla och skrev telefoner fulla, telefoner som sprack med glasskärmen mot stenbelagda gator. Men inte här. Kanske för att detta att skriva fram sin egen Berlin-bio känns utmattande redan som premiss. Sedan blev min kamera stulen, ur en tygkasse på en buss i nämnda stad. Jag var matt och pank. Sedan flyttade jag till Malmö och exakt allt blev bättre förutom att jag inte hade wifi i min lägenhet, fast jag hade en ny kamera. Jag har fortfarande inte wifi i min lägenhet (en lägenhet som förresten är ny och verkligen, verkligen min) men just nu är jag på en plats med internet och vad tusan. Varför inte vältra sig i lite lite sommarnostalgi innan det kanske kan bli något annat.

Lite såhär var det när min familj åkte tåg hela vägen till södraste Italien i juli en sommar som var tvåtusennitton:

pullja LD.jpg

En bror som smälte in i omgivningen. De där konformade hobbit-husen är förresten en grej i Puglia-regionen och heter trulli. Som om de behövde extra cuteness. TRULLI.

brovaz LD.jpg
PEAKING LD.jpg

Mycket tyder på att detta var ögonblicket då jag & Fabrí peakade.

Bror, blänk och cirkusdirektörsaura.

Det var bröllop & klädkod kavaj & aperol spritz. Ja, anledningen att vi hasade ner hela familjen var att min kusin gifte sig i nämnda italienska region.

setting.jpg

En partner och ett halvmiljonersbröllop.

Canoli och allting i excess.

kringson LD.jpg

En mamma i en pool.

mörkt.jpg

Svåra samtal vid en pool.

Webp.net-gifmaker.gif
juice LD.jpg
äta rester.jpg

En släktfest och en obligatorisk sydeuropeisk gränd

En gång stod jag högst uppe i en stenbyggnad och det här var min utsikt. Det fanns och jag var där.

14 X SOPOT / 14 X BLISS

babe and trash LD.jpg
spoonin.jpg
röda blad.jpg
stenarna.jpg

Så nära att det fortfarande känns som att jag skulle kunna vända mig om & gå tillbaka. Till långa stränder, vit sol, salt vatten. Människor som uthällda Skittles längs strandkanten. Sandklippor, strandfrisbee & inga hipsters. Efter att inte ha haft semester ihop på ett & ett halvt år. Efter att ha setts varannan, var tredje, var fjärde vecka i ett & ett halvt år. Inga planer, strandströvande, billig fisk & 90-talsaction. (Ja ja, också en eller två ångestnätter för orosmolnen dånar in över himlen även i anrika badorter). Men ville inte vara någon annanstans & vill tillbaka nu. 

NÄSTAN NANGIJALA FÖR EN STUND

Det slår mig hur lite jag fotar nuförtiden, och särskilt hur lite jag fotat sedan jag kom till Berlin. Märkligt nog kanske. Vill ju faktiskt föreviga pingisborden utanför mitt hus, kanalhänget, gummibåtarna & byggarbetsplatserna. Får ta ett ryck nu innan jag far till Sverige för en lite längre period. Men när jag var i Sverige i maj för att fira en mamma & en mormor fastnade mycket mat, blommor & barn i min kamera. Vi kollar:

Latifa, Shora & hängmattan.

Favoritpersoner samt rabarberrader.

Grillad MAT

Fler av mina bästa barn i livet.

En bror i en skog.

Återupptäckte vindskyddens briljans.

Åh det var förjätmigej-tider. 

en av de bästa personerna som hänt mig.

beige dessert.jpg

Ostkaka; beige mat i sin bästa skepnad. 

Filthänget.

Mmm, skogsromantik 4ever. 

Familjepersoner & gångstavar. 

Allt, den här årstiden.

Inklusive alla djur som äntligen är ute men tyvärr alltid bara nästan vill gosa med mig.

Nangijala för en stund.

AV- & PÅFÅGLAR, POWER-PAF-PINGLOR & BOTANISKA STRUKTURER

kolla på deeen LD.jpg
arbetsrum.jpg
av och påfåglar.jpg
allt.så..jpg
skidor.jpg

Fick en vecka med en av livets personer på en av livets bästa platser (tack Konstnärsnämnden för det). I ett mycket tyst, mycket stort gammalt kloster omvandlat till ett artsy muminhus har vi försjunkit i subjektsteori, nedsuttna soffor, vegetativ filosofi & naturexperiment för barn. Var här med Olof för två år sedan på filosofivecka & då var hela stället fullt av professorer som mumlade obskyrt om Spinoza & Deleuze men nu var det nästan tomt. Har kunnat lägga ifrån mig telefonen flera timmar i taget & läst mer teori på en vecka än vad jag gjort senaste halvåret. Har kunnat läsa i timmar. Vi har även stirrat ut påfåglarna som bor i trädgården, ätit alla ostar & all choklad, halkat runt på leriga skogsvägar, trampat oss genomsvettiga på usla cyklar, misslyckats med att lära oss cykla elcykel, försökt haffa den mycket kvicka slottskatten för gos, minglat med holländska valpar & franska konstkritiker, skrivit, läst & hållit en mässa för ogräs. För några år sedan hade jag nog inte gissat att jag skulle värdesätta känslan av lugn såhär mycket, men den är sällsynt i frilansprekariatet & därför så efterlängtad. Blir så lycklig av denna person & denna plats. Vill. Bara. Ha. Mer.