OM SAKERNAS TILLSTÅND, 15 DAGAR IN I ETT NYTT ÅR

Den här vintern har inte varit någon vinter. Den har spätts ut och runnit ner i springorna på en lerig oljemålning. Den droppar. Den läcker. Himlen är ett dammigt lock och det finns all anledning att tro att solen tagit sitt pick och pack och flytt ljudlöst på strålformade ben. Till en annan galax, mindre förstörd. Fast häromdagen fylldes Göteborgsluften av florsocker och staden var vit istället för brungrå när natten kom. Men så sprang graderna uppåt igen och allt blev blött, det finns bara vaga antydningar till snö i gräset på innergården nu.
Saker förändras nu, lite i taget. Snart åker min Maxime långt bort och vi ser inte varandra förrän slutet på juni. Det är hemskt sorgligt för jag har ju haft henne nära så länge och vill ju fortsätta ha det så. Men i stället kommer en ny fin person och flyttar in med mig och Jenny och det blir nytt och säkert strålande, på ett annorlunda sätt.

Precis när året började sa jag upp mig efter en dag på mitt nya jobb, det som skulle ge mig struktur och en första stabilitet. Att bli bemött med kall respektlöshet, integritetsövertramp, skäll och noll chanser att göra ett bra jobb. Att trycka undan tårarna i diskrummet, krympa ihop och inte våga försöka. Och sedan, när jag gråtit resten av dagen i olika samtal och på olika offentliga platser, sträcka på sig, ringa och säga jag kommer inte tillbaka. Att bli klickad i telefonen just som jag sakligt och tydligt förklarade det oacceptabla i arbetssituationen och få det som en glasklar bekräftelse på rätt beslut. Lugnet i bröstet sedan.
Och så for jag och Mattias till Malmö, smulade fransk chokladmaräng nerför skjortbrösten och jag läste högt ur en ny favoritbok. Jag sökte den där scenskolan, kände det var dags nu. Det var en välbekant situation, två år sedan sist men när det är nionde gången en gör antagningsprov till en skola kanske ändå ett visst lugn har infunnit sig. Det kändes så. En kontroll, en mer nyanserad inställning till en situation som är mycket underlig och har mycket lite med teater att göra.  Att haka i rätt tankespår och eliminera all självkritik och tvivel för ett par timmar. Andas in nervositeten och andas ut högoktanigaste bränslet. Att, oavsett hur det går nu, känna att jag sökte med värdighet. Och hade väldigt roligt till och med.
Arbetssökandet verkar aldrig ta slut, särskilt som mitt planerade halvtidsjobb som sagt visade sig vara en franschisetagare till helvetet på jorden. Snart börjar jag istället som personlig assistent och jag tror att det kan bli bra. Helt nytt, helt olikt allt annat jag gjort. Med helt andra värden och helt andra krav.
Nu är det söka kompletterande deltidsjobb och nu också sommarjobb. Det är ostadighet i plånbok och planer som ett nästan kroniskt tillstånd. Ostadighet som får mig att säga nej till en Berlinlägenhet som är min om jag vill. Ovissheten är min klängiga stalker, kanske är den lite mindre påtaglig just nu men snart ska jag hitta ett sätt att finta bort den helt.
Jag är arg på systemet som inte har något skyddsnät för de som aldrig varit inne, varit klassiska arbetstagare, och för att det är så ogenomträngligt för alla som vill in.
Jag kokar bönor, lyssnar på P1favoriter och vill ha skivor, riktiga fysiska skivor, med M83 och Cocteau Twins. Längtar efter luxuösa tjugotalståg mellan Europa och Asien, spanska popfestivaler och ibland efter Norrland.  Max och jag lagar saker med tofu och chevre och brysselkål och jordnötter, ojar oss över vår kommande separation, gapskrattar åt nya Girlsavsnitt och planerar datenight. Jag väntar på besked om nästa steg i antagningsprocessen men måste förbereda mig ändå. Läsa pjäser och sonetter och nynna svenska sånger, sådant. Och så vill jag ju hinna promenera i Slottsskogen de timmar som är ljusa, fundera och utveckla idéer om egna projekt, läsa Duras och Munro, andas in hans nacke. Och göra saker här, i min alldeles egna kreativa cirkusmanege.

ÅRET SOM VAR 2013 / JANUARI - APRIL /

Det här året kräver nästan att delas itu, för delarna känns så radikalt olika. Delen då jag hade Wendelsberg, skola, struktur, sammanhang och delen då jag inte hade något av det. För skillnaden är milsvid, i alltifrån hur dagarna ser ut på papper och hur de känns i mig.  Det har varit fantastiskt på så många sätt. Jag har varit frisk, haft helt stjärnklart lysande vänner och en kärlekshistoria som tar andan ur mig varenda dag. Mer magi än en kan önska sig. Men parallellt med det så har jag nog också gått från att vara väldigt säker, riktad och med en nästan ständig känsla av obegränsade möjligheter till att stå utan sammanhang och planer, osäkrare och svajande.  Så vi tar väl det från början, inte minst (snarare främst) för min egen skull, för att reda upp och räta ut hur det här året egentligen gestaltade sig.

januari2013.jpg

JANUARI

2013 ramlade in i mig, eller jag ramlade in i 2013, på övervåningen av en bar i Barcelona. Det fanns sangria i stora kannor och en mobil av hundratals små glasflaskor i taket. Vi dansade bort allt smink på en svartklubb med videoprojektioner på väggarna och det var så varmt att det gick att stå i bara klänning på innergården. Jag pratade med Mattias i telefon, han stod med tomtebloss i händerna på en veranda i Dalsland och vi sa att vi var kära i varandra. Jag hade en sådan osannolik saknad efter honom innanför bröstet under den där resan att jag trodde självantända. Men de där första dagarna på året var ändå otroligt fina. Jag och Max drack passionsfruktsjuice på saluhallen om mornarna och billiga mojitos om kvällarna. Jag lyssnade beundrande på hennes porlande spanska och vi tittade på Chanelskor och Gaudibalkonger, ååh:ade över högar med sovande hundar  och en dag fick evakueras från ett tåg som stod i horisontalläge mitt på ett berg på väg upp till ett otillgängligt kloster. På tåget hem blev vi båda toksjuka men på perrongen i Malmö stod Mattias och hämtade upp oss. Två dagar senare hade mamma och pappa gemensam sextioårsfest, jag var fortfarande ett febrigt vrak men försökte ändå hålla min stämma när vi syskon sjöng Wayfaring stranger. Mattias var där med mig hela tiden och den kvällen sa jag att jag ville vara tillsammans med honom, och det kändes som om allt brann. Han ville samma sak och jag tror jag grät, för det gör jag när det brinner på insidan. I skolan var det rysk traditionell dramatik och samtidigt fick jag och Linn klartecken att vi skulle för göra Invasion! som slutproduktion. Så vi började smida planer. Det var en bra tid i skolan, även om jag hade svårt att koncentrera mig på viljor och hinder utan att tankarna halkade iväg till en viss person med jordens ärligaste ögon och varmaste händer.

februari2013.jpg

FEBRUARI

Spelade i en scen av Morrisseys favoritdramatiker i skolan, det var brittiskt och smutsigt, topp två mest klassiska sceniska aktiviteterna 1) packa väskor och 2) dricka orimligt mycket sprit som egentligen var outspädd äppeljuice. Det var ibland knepigt med grupprocessen sådär som det blir när det inte finns tillräckligt med lärarresurser. Andra sökte scenskolan men jag lät bli, och det var skönt. Motivationen sviktade en aning, jag hade annat i tankarna. Det var mycket Dalsland eller han hos mig; det var dimsum på Dubbeldubbel, kaffe på Victors, middagar i Majornaköket och feministisk varieté på Storan. Hade det mest magiska sportlovet ever, en berusande filmsekvens av midnattsbrottning, projicerade filmer på vardagsrumsväggen, trevande reseplaner, tidskrävande matprojekt, vinterpromenader och amerikanska pannkakor tjocka som dunkuddar.  Och så gerillasov jag på ett hotellrum där Mattias var, bakade apelsinmaränger, lärde mig pochera ägg, bokade sunkhostel och slottskamrar i Tyskland och Portugal. Det var mycket att vi åkte bil och typ bara tittade på varann. Det var en kall vinter som blev helt överglänst av något mycket större.

mars2013.jpg

MARS
Stod på scenen för sista gången på Wendelsberg, i ett Tennessee Williamsprojekt som var lite trögt men stundtals superroligt. Hade fortfarande svårt att koncentrera mig i skolan och kände av både prestationsångest och stagnation, orkade liksom inte riktigt. Det kan kännas surt såhär i efterhand, det var ju så fantastiskt priviligierat att få tillgång till de där lokalerna och människorna hela dagarna. Oh well. Penny pick a doll jobbade med OH GRÄVLING WHERE ART THOU som Erika skrivit, jag valde en mindre framträdande roll i det projektet men filmade tex trailer och fotade affisch. Mattias gjorde kostym till Stadsteatern i Borås och vi gick på premiär och premiärfest. Det var så kallt men jag försökte ändå ha tunn bomberjacka och sammetscykelbyxor på mig. Det snöade över Slottsskogen. Hängde mycket med Agnes som fortfarande bodde hos oss här, det var så fint.
Dalslandshelgerna var många, var magiska. Ostbricka på vardagsrumsmattan, en fransk thrillerserie, brunchritualerna, JJ och The Cure. När vi gick på loppis i Säffle sa en gubbe på bredaste värmländska till oss ”ä ni nykära eller? Dä riktit lyyyser om er!” Jag var overkligt lycklig och panikgrät ibland av rädsla att det skulle ta slut.
Åt på Hagabion nästan pinsamt ofta, gick på antikvariat och Konstmuseet, spelade skivor med Mattias för första gången, skrev en krönika om Girls och sex, lyfte skivstänger, såg kanske årets bästa föreställning Fragmente som var så fylld av svärta och humor att jag nästan rann av stolen. Fyllde tjugotre och bjöd på tårta ost och vin, bearbetade och researchade Invasion!, hånglade på balkongen, såg en helt magisk spelning med Patrick Wolf i Hagakyrkan, jag och Maxime grät och rös. Och så tatuerade jag mig! Tre små bokstäver på insidan av fingret bara och även om de fick suddiga konturer blev de så var det viktigt och sant. Mod. Det ska alltid stå där.

april 2013.jpg

APRIL
Det kom en påsk och jag var mycket på landet, både Dalsland och Asklanda. Små kaniner i choklad, påskäggsjakt och långa promenader. Såg storögt syskonbarnen växa, gosade och lekte med dem. Det blev påsklov och jag började i Stockholm. Hängde med bästa Malou och Daniel, såg diametralt olika utställningar på fotografiska, lunchade på STDH, åt burgare och suckade över vackra Stockholmsvyer. Hälsade på vackraste Emily, drack kaffe och pratade i hennes vardagsrum, blev fotograferad av henne bland snöfläckar och vårsol. Blev bjuden på middag av min kära äldsta bror Andreas och vi hittade vår yngsta bror Mattias debutskiva Obscure Lanes i skyltfönstret på en skivaffär på söder. Stort, för den har sju års arbete bakom sig och mer blod, svett och tårar än en kan föreställa sig. Så tog jag bussen till Nynäshamn och färjan till Visby med klappande hjärta, och där fångade Mattias upp mig. Vi åkte bil söderut under stjärnorna som var som strösocker på sammet. Sedan spenderade vi ett par dagar i hand föräldrars Bröderna Lejonhjärtahus på Gotland. Såg raukar och ispelare, lagade bönburgare och lyxlax, cyklade fort i motvind, rullade en cigg på den isiga bryggan, såg Magnolia och låg kvar i sängen länge, drömde om när havet skulle släppa taget om isen och jorden skulle bli mjuk och grön igen.
Har lite dåligt dokumenterat från denna månad, men det måste varit här vi satte igång med Invasion! på riktigt. Fick fyra superfina, arbetshungriga skådisar och formade en kreativ, effektiv och trygg ensemble. Utforskade, tvekade och växte i regirollen, samarbetade rakt och bra med fina Linn. Och så spelades OH GRÄVLING WHERE ART THOU på Cinnober och jag var maxat stolt över Hanna, Erika, Amanda och Hanna som gjort en idé till en så fantastisk scenisk verklighet.

(PS, fattar ej varför textstyckena blir olika stora och lyckas inte ändra det. Störigt, ska försöka lista ut vad som är grejen.)

INTE NYÅRSLÖFTEN, MEN

Har aldrig direkt haft några nyårslöften, tror inte på dem, och det känns som att de ofta är sprungna ur någon ångestladdad post-högtids-hets. De luktar ytligt och kallsvett och glöms snart bort ändå. Däremot tilltalas jag av att se tillbaka på hela 365 dagar och markera en ny årsring. Den sköna illusionen av nystart, att få en till chans. Och samla ihop några funderingar om misstag jag ska försöka att inte göra om eller saker jag vill bli bättre på. Som det här:

Säga nej och säga ja. Helt. Stå för mina val, sluta be om ursäkt. Rycka bort den tryckande stressen över att säga nej till olika sociala grejer, exempelvis. Ängsligheten om hur folk ska värdera det och vår generations kära fear of missing out. Det gör mig velig och får mig att glömma bort att känna efter vad jag riktigt vill. Och det gör att jag kompromissar på det dåliga sättet och ofta har gnagande små hamstrar som bygger bon av dåligt samvete i magen. Så dumt, för jag tycker ju att det är så hemskt viktigt att respektera folks val och behov.  Vill släppa ansvaret för att hela tiden legitimera mina val, att inte behöva försvara och förklara mig. Komma över myten om att det stora alltid händer någon annanstans. Och stå för att jag faktiskt oftast blir lyckligast av andra saker än att trängas i dyra klubbköer. Säga JA högt och helhjärtat och säga nej tryggt och kompromisslöst.

Planer. Göra dem. Ha dem. Våga uttala och formulera vad jag vill ska hända. Slå upp dörrar och lägga ut spår. Aldrig ska jag försätta mig i en totalt planlös situation igen. Aldrig ställa mig själv utan karta och kompass i en okonstruktiv tidsocean. Jag ska lita lite mindre på att det löser sig, men fortfarande ha tillit, förtröstan. Jag ska drömma stort och göra slag i saker. Ta beslut, välja och satsa.

Välja vilken information jag släpper in. Eller, vilken jag söker upp. Vi är ju så obevekligt omgivna av en massa påträngande destruktiva budskap i form av sexism, konsumtionshysteri, karriärshets osv osv, och mycket går inte att välja bort. Det bara är där, i våra offentliga rum, överallt. Men jag vill bli bättre på att välja sådant som bara får mig att må bra, när jag har möjligheten. Har märkt att det har en markant och direkt påverkan på mitt mående och min självkänsla. I somras hade jag en vecka när jag bodde själv i Mattias lägenhet i Fengan och bara lyssnade på kloka sommarprat, läste Nina Björk och Hejblekk, lyssnade på Värvet med Bianca och läste Liv Strömqvistserier. Det var så påtagligt hur bra jag mådde av det, hur glad och stärkt jag blev. I höst har jag tyvärr varit mycket sämre på det och det har nog en ännu mer drastisk effekt.  Som att läsa hundra intervjuer med Alicia Vikander och Léa Seydoux när jag varit arbetslös, rådeppig och sett skådespelardrömmen gå upp i en liten rök. Eh. Mycket effektivt sätt att sänka sig själv ytterligare. Vill inte någonsin göra så mot mig själv igen utan bara injicera kreativ, smart och klok inspiration.

2014 är ju som vi alla vet även valår och det ger mig obehagskänslor i magen med tanke på vilka politiska vindar som kyler ner Europa. Men det är ju också en gnista hopp. Vill hitta ett sätt att dra mitt strå till stacken, göra något för klimatet, antirasismen, solidariteten, feminismen. Om vi är många som gör det kan den där gnistan fatta eld.

Och så vill/ska jag: söka de där scenskolorna stenhårt men på mina villkor, åka bil långt bort, se massor av film på Hagabion och bio Capitol, gå på svartklubb oftare, filma och klippa små filmer, bada i hav i Sverige och andra länder, dejta mina vänner oftare, ro över en spegelblank sjö, hänga i ett slott, vara modig och bara göra det.

MED HJÄRTTRAKTEN TÄCKT AV KONFETTI

Nyår har en opålitligt tudelad karaktär med ena benet i euforin och den andra i misären. Spatserar gärna runt på krossade förhoppningar men slår rätt vad det är upp ett konfettiflimrande sockerslott runtomkring en. Högtider är tunna isar och lättväckta björnar. Jag har haft allt, rasade korthus och hackig hulkgråt. Nu har jag fått två lyckliga nyårsaftnar efter varandra, och det här var den som öppnade dörren till 2014:

nyårspynt.jpg

Hade en sen och långsam morgon. Kollade ikapp på Malous julkalender Bland tontar och Lol och låg kvar i sängen länge. Var ändå först upp i köket, vi hade nyårspyntat med discokula.

och juylpynt.jpg

Och vårt omfattande julpynt i form av denna blomsterpinne + frusen tomte med gran i famnen. På köksväggen sitter en fotoremsa tagen på Palais de Tokyo i Paris när jag och Maxime var där för exakt ett år sedan. ÅH, fin resa. 

nyårsbrunchen.jpg

Jag och Max fixade med finfrulle dagen till ära; rostat fikon- och valnötsbröd, scrambled eggs, fräst vårlök, hallon- och kardemummasmoothie, fruktsallad, vanilj- och honungsyoghurt, kaffe, ostar, marmelader. Åt för ett helt kompani. Enes, Maria (som var på besök från Stockholm över nyår) och Max motsatte sig dock högljutt att bli exponerade av min kamera i denna arla morgonstund (klockan 12), men kan intyga att de var ett utmärkt sällskap.

mato.jpg

Efter mastodontfrukosten peppade jag de andra på att se Fröken Frimans krig, som verkligen är värd sin hype. Hängde i sofforna och såg första avsnittet, och de andra höll med om seriens finkvalla. Sedan promenerade de andra iväg till sälarna och älgarna i slottskogen, jag stannade inne och förberedde mitt och Mattias bidrag till kvällens tapasmiddag.

stiligaste.jpg
kökshäng.jpg

Finaste Mattias kom. Vi marinerade svampinjoner, mixade kidneybönshummous och vek filodegscigarrer (igen) men den här gången med bladpersilja, citron och fetaost, Det blev mörkt och Maxime blandade persikodrinkar till oss att skåla i.

Jag grävde fram allt glitter jag hittade. Glömde såklart bort att fota, när jag för en gångs skull hade spexigt smink. Men spexigt var det må jag säga!

Ordnade med strösselnaglar.

Så tog vi spårvagnen till Vasa och Daniel och Dyveke som stod för nyårskalaset! Hängde i vardagsrummet med bland annat dessa, Andreas och Daniel.

Dessa fyra hade stått i köket i sex timmar och när all mat var färdig presenterades alltihop. Var oerhört hungrig och pepp.

maaaaten!!!.jpg

Jag menar kolla! Godaste veganköttet ever, chilistarka quesadillas, chèvrefyllda fikon, putanesca, tortillas, avokadosallad, supersalta potatisar, ailoli, mojo rojo osv osv. 

fina.jpg

Satt mitt emot de här två fina. Skålade, åt, tog om, pratade om dans, milennieskiftesnyår, oslagbara jeans och feminism. 

Sedan kom den episka efterrätten i form av vit chokladkräm med ingefärsmarinerade bär, valnötter och lime.

ghkofdcghuihvcvbj2.jpg
käraste.jpg

Fick kaffe och baileys och hade det hundra procent fint.

Hanna hade gjort den tvärgoda efterrätten.

quizfolk.jpg

Hon höll även i kvällens quiz som var ett mycket bra quizkoncept för en hemmafest. Alla fick säga varsin "skämslåt" (definitionen av detta divideras intensivt under kvällen) till henne, vi delades upp i lag och sedan spelade hon upp alla låtar och en skulle gissa vilken låt det var samt vem som tyckte det var pinsamt. Jag hade Anthem från Chess med Tommy Körberg pga är otroligt svag för den typen av pampighet, men skäms egentligen bara lite för det. Inte så creddigt, men såå himla fint ju. Väldigt roligt och svårt var det i alla fall och vann gjorde Mattias och Lovisa! Sedan hade jag så mycket dans i benen att jag var tvungen att slå på Bowie och Lorde högt och dansa hårt till strax innan tolvslaget.

tolvslag.jpg
fyr.jpg

Då gick vi ut på Vasaplatsen och natthimlen exploderade på samma sekund. Dånet och fyrverkerierna som speglade sig i sekelskifteskåkarnas storögda fönster, krutröken över marken. De tomma spårvagnarna som rörde sig sävligt genom årsskiftet, tolvslagshånglet, skålarna och de hårda kramarna.

väntgäng.jpg

Så gick vi vidare till nyårsfest på Ordenshuset, där var det orimligt lång kö till garderoben. Här väntar hela vårt fina och lite irriterade nyårsgäng. Denna bild får avsluta kvällen för sedan var jag för upptagen med att dansa och kramas och prata för att hinna rycka upp kameran ur väskan något mer. Stället stängde för tidigt, folk försvann och någon blev ledsen, sådär som det kan bli. Men min pepp höll i sig natten ut och när jag och Mattias promenerade hem genom Göteborg var det med hjärttrakten täckt av konfetti.

☁ ☼☁☼ ☁☼ ☁☼ ☁ ☼ ☁ ☼ ☁ ☼ ☁

gå.jpg
lisooo.jpg
mossa.jpg
mattpapp.jpg
LITEN.jpg
päronpuss.jpg
stocks.jpg
översvämmad å.jpg
jonpapp.jpg
tallson.jpg
hady.jpg

Det var juldag och det var mossan som lyste smaragd mellan avklädda träd/ det var sovande ettåringar i bärsele på ryggen/ droppar längst ut på tallsvärden/ det var skummande översvämmad å och bävrarnas verk, avgnagda stammar och fördämningarna/ älgars tandrader gömda i det torra gräset/ föräldrapussar och fyrtiotalsklädd cowboybror tills kamerabatteriet somnade in/

EN JULAFTON

Med rekordkomplett familj, totalmiserabelt väder, vilda gullungar, en lutande julgran och tusen kilo vörtbröd har julen passerat. Det går ju så fort, det gör det väl alltid. Och det var svårt att känna igen jultiden i år, eftersom vädret lurades med att klä ut sig till oktober eller mars. En mulen kappa av regntunga moln och plusgradig andedräkt. Men julen promenerade rakt igenom de gråa skyarna med sitt glitter och sina stearinljus. Min tedde sig såhär ungefär.

spjuvro.jpg

Kom hem till mamma och pappa den tjugotredje, efter att ha gjort det mest uppenbara dagen-före-doppare-dagen-misstaget och gått igenom Nordstan. En hundraprocentigt obehaglig upplevelse som lämnade ett lager av kletig konsumtionspanik över hela mig. Drack blodapelsinläsk på tåget och så rann det där olustiga så småningom av. Blev hämtad av päronen, kom hem och möttes av världens gosigaste varghund som också är en mycket blasé person.

ängölön.jpg
sötlino.jpg
delez.jpg

Andreas och Shora var redan där och vi åt kvällsmat tillsammans.

lisas julklappsverkstad.jpg

Så kom familjen Grimsheden med sin levainleverans och cirkuspackning. Lisa slog upp paketverkstad på köksbordet, hon gör alltid de finaste paketen.

julpyrre.jpg

Vi klär alltid granen tidigast dagen före julafton så det var drivor av utslitet pynt överallt.

villes fjäderpage.jpg

Ville med fjäderpagen och ädelstensögonen!

sovmorgon.jpg

Morgonen efter, som var själva julafton, vaknade jag av barnen som vaknade i rummet intill.

playmokax.jpg
playmoliten.jpg

Hilmis var morgonpigg och pepp på Playmo.

julaftonsfrulle.jpg
hadypaket.jpg

Vi lyckades äta en någorlunda gemensam frukost (det är en kraftansträngning att hålla ihop den här familjens spretiga tider och behov) med massor av Lisas episka vörtbröd, västerbottensost, blåbärs- och kardemummasmoothie, ägg och kaffe.  Sedan slog jag och Mattias in våra julklappar lagom i sista sekunden.

deles rim.jpg
shorarim.jpg

Jag lyckades skaka fram två lagom tafatta rim, ett till Andreas som fick en Julian Redhoodie med pins på hans favoritteoretiker + Crystal Castles, och ett till Shora som fick en tisha som jag tryckt det arabiska ordet för revolution på, men där textilfärgen tyvärr tog sig lite väl stora kladdiga friheter.. 

spicko spex2.jpg

Vi hängde runt i största allmänhet, lekte med barnen och läste högt ur muminserier.

kastrulljono.jpg
pajson.jpg

Mormor och min morbror Fred kom, det vankades jullunch.

julföyk.jpg

Och fika som dukades upp på vedspisen.

mmmh.jpg

Sedan blev det alldeles mörkt (inte för att det någonsin riktigt blivit ljust, regnmolnen var som ett lock över världen hela dagen) och bilderna skiftade till svartvitt. Vi samlade ihop oss i vardagsrummet för julklappsutdelning.

shoraandreas.jpg

Shora och Andreas var gulliga.

booksbygrrls.jpg

Det fanns så obscent mycket paket men utspritt på tolv personer kändes det i alla fall lite mer rimligt. De här böckerna fick Mattias av mig efter att han beklagat sig över att han läser för lite kvinnliga författare. Gav honom två av mina favoritböcker (överst och underst) och två som verkar grymma. Alltså, har en inte läst Lyckliga i alla sina dagar är det hög tid att göra det, den är så mäktig och smart att jag blir knäsvag. 

rara paket.jpg

Jag fick söta paket av Jonis och Lisa med finklädda flamencodansare och randig tejp plus den superfina lampan som anas i bakgrunden! Har behövt en lampa till vardagsrummet sedan vi flyttade in så det var ju verkligen på tiden så att säga. 

liso.jpg

När vi öppnat, ååh:at, tackat och kramat klart och allt omslagspapper eldats upp i kakelugnen var det snart middagstid.

bryssel.jpg

Jag gjorde denna sallad som tydligen blivit värsta stjärnskottet på julborden i år, samt dessa mandelbollar fast med västerbottensost som är en absolut favoriträtt. Inte bara till jul utan alltid. Funkar exakt lika bra med tex tomatsås och spaghetti.

matmat.jpg

Vi har skalat bort nästan alla traditionella rätter på julbordet och kör lite vad vi gillar. Så mycket roligare, och så slipper en det där kvalmiga överdådet av kött och tvångsmässiga sillorgier. Efter den här bilden var jag för mätt och trött för att fota mer. Det var en högljudd, intensiv, toksocial men också stillsam julafton. Om det bara hade varit åtminstone lite rimfrost också, så hade den nog kunnat kvala upp till en förstaplacering.

SAMMETSBUBBLA / MARÄNGSLOTT / ILLERDANS

När jag var i Dalsland senast var det som en alldeles tät bubbla att försvinna in i, innesluten som i sammet och moln. Lämnade alla bekymrade oroliga tankar och var i cirka totalt lugn och pepp i flera dagar. Som helt fria luftvägar och hallonsoda i blodet.

weiwei.jpg
phrulle.jpg

Det var den här typen av megagoda frukostar med rostat vörtbröd (det oslagbart sirapstunga från Brukets godaste), fluffiga scrambled eggs, mjukstekt lök, jordgubbssmoothie och kaffe. Länge, mycket. 

episkt mys.jpg

Hänga runt i tights och stickade sockar. Filtar och täcken, gos och värme, elda i vedpannan och pizza i sängen, Bowie och Boards of Canada och fler filmer än på länge. Vi såg Call Girl, Känn ingen sorg (igen), Hunger Games (igen, åh, peppar på tvåan) och Till det som är vackert. 

marängsmet.jpg
marängbröst.jpg

På lördagen skulle vi ha en liten julfest. Först gjorde vi hallon och- glögglass och av äggvitorna som blev över blev det vaniljmaränger. Marängsmet är så himla snyggt, helt blankt, fluffigt och formbart.

marängman.jpg

M spritsade i hemmagjord sprits iklädd Yamamotohatt.

töppön.jpg
menGOTT.jpg

Och vi gjorde filodegscigarrer med fetaost, grönkål och fikon, saffranssmör till brödet och risottobollar. Så kom det folk från de andra husen i byn och hade med sig skålar med hoummus, brysselkålssallad, rödbetssallad, sill, mandelbollar, apelsinpaj, knäck, hallongrottor och bubbel.

brahäng.jpg

Kristallglas och kökshäng.

spöksångaren.jpg
jw.jpg
skooosch.jpg

Sedan gick vi i samlad trupp nerför backen till cafét där Fengans egna skramliga rockstjärnor Jesus Baby för femte året i rad körde sin julkonsert. De hade en gästtrummis och en extra röst i vissa låtar, det var alldeles fullt av folk och svängde mycket bra.  

örnpose.jpg
toalettposerade kaxigt i brigitte bardot-igt läppstift.jpg

Jag avfyrade en kaxig selfie eller två i mitt nya puderrosa favoritläppstift.

men finttt.jpg
dancefloah.jpg

Och sedan röjde vi undan bord och stolar och det blev ett litet men illerintensivt dansgolv. Jag körde någon sorts joggingstil som gav mig träningsvärk dagen därpå och när vi dansat slut på all ork för natten smet vi därifrån, gick hem och högg in på kalasresterna. 

NANNA STRIKES AGAIN

Maxime fick Nanna Johanssons seriealbum Hur man botar en feminist i födelsedagspresent och så fort jag såg den lilla i vårt vardagsrum snodde jag åt mig den och sträckläste den. Maxime hittade mig strax efter midnatt gråtskrattandes i min säng, kunde ej få luft pga roligaste ever. Humor är förmodligen det absolut vassaste politiska vapnet, att besitta förmågan att omvandla ilskan och frustrationen över världens skevhet till kreativitet är ju en talang av guld. 

bokensframsida.jpg

Här har vi härligheten. Boken har ett supertydligt feministiskt och politiskt budskap, Nanna är så himla strålande på att kommentera sin omvärld och samhällets hemska strukturer på roligaste av sätt.

TVÅ KILLAR!!.jpg

Den är en blandning av skärmdumpar från tokdeppiga sexistiska facebookgrupper och kundkontaktskonversationer med Keloggs, renodlade serier, en novell och de roligaste kollage som troligen någonsin skapats i Photoshop. 

annons de häx.jpg
häxjobbet.jpg

Hon svarar på jobbannonser. 

pärmtrauma.jpg
meow.jpg

Dör.

carrie at her best.jpg
hobskatte.jpg

Om en har läst Nannas blogg innan känns mycket igen, som de episka alliansenkollagen.

jangöranz.jpg

Geniala ju.

läskigt.jpg

Sätta-skrattet-i-halsen-serie. Får klump i magen av oro inför valet.

tezt.jpg

Hehehe. Vet ett antal personer detta går att applicera på. What's up med dessa besserwissermän alltså.

tobiasanagram.jpg

Haha ÅH detta är verkligen så simpelt och så fruktansvärt roligt.

målarboken.jpg
clownen.jpg

 I slutet kommer detta bonusmaterial som är bilder ur en målarbok och, ja. Den är så obegriplig och knäpp, kan ej förstå hur den har kommit till.  

flickan.jpg

Vid det här laget skrattade jag så att tårarna sprutade, 4real.

hoppastuds.jpg
nallen.jpg
taggig lodis.jpg
måla.jpg

Alltså, det jag vill säga är: detta är ett helt amazing seriealbum och om det finns någon person du fortfarande inte vet vad du ska ge i julklapp så är detta troligtvis svaret du letat efter.

EN STJÄRNHIMMEL AV OVERHEAD OCH PLAST, EN BJÖRNBEBIS & ETT BRUMMANDE BRUK

I lördags var det Julian Redbutik för hela slanten, det var sagolika vinterlandsvädret utanför som drog dit folk och andades stor julmarknadspepp. Det kom massor av folk och jag, Mattias och Anna finvek skjortor (jag försöker lära mig), la upp nya travar med jeans, maratoneldade i kaminen och stämplade papperskassar med Julian Redtryck. 

weiwi.jpg

Mattias vid den mycket professionella affärsdisken.

villekatt2.jpg

Ville och Lisa kom in i butiken och hängde en stund. Ville var en bedårande björnbebis i sin orangeluddiga overall.

WAAAH2.jpg

Vilda raringar/rara vildingar!

starz.jpg
overheadstjärnor.jpg

Vi tog en paus och promenerade runt på julmarknaden och åt maffiga saffransbullar vid en vägg som hade fått en stjärnhimmel av overhead + silverstjärnor. 

knycklarbruket.jpg

När vi sålt dagens sista par jeans och eldat upp det sista vedträet i kaminen gick vi ut i snön. 12 performanceartister, musiker och konstnärer från Fengan och Göteborg hade skapat en ljud- och ljusvandring genom delar av bruket. Det hette Knycklabruket och vi var kanske tjugo personer som följde med, förväntansfulla. Det var mycket mörkt men jag gjorde mitt bästa för att fånga de fläckar av ljus som fanns.

baby..jpg

De hade ljussatt ett gammalt maskinrum, använde rökmaskin och helt otroliga drone-/noiseljud som pågick och växte. Det var en helt magisk värld där inne, så intensiva ljud att hela benstommen vibrerade, men utan att det blev vasst eller obehagligt. Bara helt drömskt. 

skuggfolket.jpg

Åh. Ville stanna där länge.

spök.jpg

Men promenaden gick vidare upp i Holländeriet.

holländeriet.jpg

Som också var fint ljussatt med två musiker på två olika platser i rummet som skapade vackra ljud och stämningar. Ibland får jag för mig att jag liksom sett de här rummen färdigt nu, att jag 'kan' dem. Ack, så jag bedrar mig. Varje gång någon gör något nytt med dem inser jag att möjligheterna verkligen är oändliga, att det är så fantastiska rum, platser, vrår, vinklar, rymd. 

bilskuggor2.jpg

När denna vackra och rörande platsspecifika performance var färdigpromenerad gick vi ut i snön igen, och blev långa skuggor mot fabriksväggarna av lyktorna från en passerande bil. Sedan var jag och Mattias tvungna att gå hem och sova, laga mandelbollar (nya totalfavoriten som jag kommer leva på i vinter) med spaghetti och tomatsås. Slutligen pallrade vi oss ur vår dvala och åkte till Kalle och Cajsa på lugn hemmafest, men då fick kameran stanna i väskan. Där fick jag en husesyn i de sanslöst mysiga rummen, gosade med en trött Hilma och en övertrött Ville, pratade om ex och om Dalsland, att bo i lappkåtor, ha festivaler i Göteborgska skogsbryn, om scenskolor, arbetslöshet och hårfärger utan gift. Vill använda den här vintern till så många sådana kvällar att jag tappar räkningen.

DE SISTA MALMÖDAGARNA: KULINARISKA FULLTRÄFFAR OCH KOMPROMISSLÖSA KULTURKVINNOR

Inte kan väl den sista delen i min och Mattias lilla Malmöodyssé gå obemärkt förbi i cyberspace, det vore ju en förlust för oss alla. Därför fortsätter jag nu, med slutet på den lilla historien.

moriskan schmoriskan.jpg

På söndag morgon (nåväl, lunchtid var det väl för alla hederliga förvärvsarbetare där ute) tog vi dagdrivare oss upp och gick ut i solen. Moriskan är ju helt svinfin, peppar hårt på mer kupoler i stadsbilden.

stjärna på bänk.jpg

Finaste personen att hänga med.

tröttsöt frukost2.jpg

Vi gick till  Grand som vi hade fått höra skulle ha en bra frukostbuffé. Vi hängde på låset och gjorde blanka vita porslinstallrikar till måltider för kungar. Tog om och tog om och hade det så oförskämt bra. Det var verkligen en jättefin frukostbuffé och jag var så upptagen med att äta upp den att jag inte hade tid att fota.

biblioteksbaby.jpg
colors pop out.jpg
fågelsorter.jpg

Vi promenerade i Pildammsparken och pratade med hungriga fåglar.

bakelzer.jpg

Köpte bakelser på vägen hem när mörkret lagt sig.

liggande kulturdebatt.jpg

Och så cyklade vi återigen till Potatopotato's tillfälliga tillhåll Bastionen. Där var det kulturpolitiskt scenkonstsamtal om vad som händer med teaterns roll i det ideologiska maktskifte vårt samhälle genomgår nu. Om nedskärningar, mod, att vara kompromisslös och stå för sina val, om fega institutioner och feta frigrupper. Monica Wilderoth som avgick som konstnärlig ledare för Borås Stadsteater eftersom hon blivit konstant motarbetad av ledningen var där, tillsammans med min idol Suzanne Osten och två från Potatopotato. Det var så sjukt inspirerande och stärkande. Så väldigt upplyftande med personer som tar sitt uppdrag på allvar och håller på med kultur av anledningar som är större än den egna framgången. Var absolut tvungen att snubbla fram till Suzanne Osten på darrande ben efteråt och tacka henne för att hon ger pepp och hopp i en kallt individualistisk tid och hon svarar på bredaste stockholmska om hur jag ska omge mig med ett järngäng, med bra vänner, välja mina projekt och stå för det jag gör. Dog starstruck-döden. 

cykelimporten.jpg

Innan vi lämnade vår nya favoritstad åt vi åt vi lunch på ett helt fantastiskt ställe, Saltimporten. Det ligger på Hullkajen, helt omöjligt att upptäcka om en inte vet exakt var det är. De har en cykel på väggen och helt otrolig lunch.

meeen sjuuukt goooott.jpg
sjukaste maten.jpg

Det var typiskt industriellt cleant och alltså MATEN. Åttio spänn för den bästa kulinariska upplevelsen kanske ever. Vi kunde knappt fatta vad det var för det var så speciella smaker, men ändå extremt rent. Den vegetariska innehöll vita bönor, aska, persilja, ugnsrostade tomater, fänkål och det blev liksom världens lyckligaste smakäktenskap.

världensbästavi.jpg

Så strålande avslutning på finaste miniatyrsemestern. 

SIMPLE DRESS

Jag knep en och annan pärla på Julian Reds lagerutförsäljning jag med, bland annat vardagsklänningen of my dreams. Har så länge velat ha just den där klänningen som inte blir bortglömd på en galge för att den är för svårburen, för bråkigt säregen. Som är tillräckligt clean, enkel men välgjord, diskret fast cool. Och så var den där, som ett svalt midnattsblått andra skinn.

ändå vinter.jpg

Det är ett vadderat vinterland här just nu, och det kanske regnar bort alldeles strax men idag var det såhär vackert.

sikkel.jpg

Cykeln sover sin vintersömn under snödunet.

pfft.jpg
snöben.jpg
simpledress.jpg

Den är i en jättefin bomullssidenkvalité i enkelt snitt.

snöiögat.jpg
midjo.jpg
hej snötjej.jpg

Med knappar i samma mörka blå med guldfärgade kanter.

snömod.jpg

Den ska få gå med mig många dagar och många nätter.

SIOUXIE MANI DEBBIE MUNKI LADY HIGH LOVELESS TEE

I helgen myllrade Brukets röda tegelkolosser av julmarknad; av sockriga kolor, välgjorda läderaccessoarer och blytunga vörtbröd. Julian Red körde även sin sedvanliga lagerutförsäljning, bänkar, bord och rails med klädpärlor. På fredagen smygöppnade det för en intern utförsäljning bara för vänner, med marschaller och salta pinnar och vin i plastglas.

rail.jpg

Det fanns tusen fina grejer och allt till skamligt låga priser.

label.jpg
hetaste.jpg

Finast i stan.

rejl.jpg
omklädningsrum.jpg
tork.jpg

Som en blandning av förfest och vernissage.

kalle kollar kläder.jpg

Kalle efterfrågade punkig k00lhet, och lyckades.

team look2.jpg
käckt!.jpg

Han och Cajsa tog också det här med tokmatchande teamlook till en ny limegrön nivå.

ylvafin.jpg

Fina Ylva var där och knep en hel hög snyggsaker.

liten brandövning där uppe.jpg
klänningss.jpg

Så hängde vi där, provade kläder och pratade livet tills butiken blev mera fest och när alla var nöjda med sina kap av denim och ull promenerade vi hem. Vid det laget hade det hunnit bli vinter på riktigt, granris och snö under skorna, kristallklar stjärnhimmel ovanför huvudena.

YOU FIT ME BETTER THAN MY FAVOURITE SWEATER

luggtjej2.jpg

Såhär såg jag ut en stund igår, när jag promenerade genom slottskogen, förbi hundägarna och de ansträngda joggarna, dagisbarnen vadderade i neonfärgade overaller bland de blanksvarta bokstammarna, trädkojorna och änderna. Stannade en lång stund vid säldammen. Tittade på deras rörelsemönster, hur de vred sig under vattnet, kolklotsögonen och morrhårsmustascherna precis över vattenytan. Tror jag råkade skratta högt några gånger, och så blev jag lugnare inuti. De är bedårande, men de har nog ett ganska ledsamt liv. 

Jag klädde mig uppstyrt för att det gör dagarna roligare och får dem att kännas lite mer på allvar. Så att de inte tas över alldeles av mjukisbrallor och sängkaffe, även om det är mysigt det med.

knäs kål.jpg
tittaneer2.jpg
jajovisst2.jpg

Tröjan köpte jag på Humana i Malmö och den är så sjukt bra. Helt otroligt varm och  fint stickad, i bästa midnattsblå nyansen. Har haft total brist på varma tröjor i flera år och alternerat mellan olika dåliga akrylvarianter, men nu har jag den här och den vinröda som passar till i princip allt. 

kragemärke.jpg

Skjortan är vintage som jag fick av Rebecka för ett par år sedan och fortfarande är en av mina bästa. Grävde fram knästrumporna ur en låda, jag hade glömt bort dem men tyckte de passade med skjortan. Hjälmen som står och balanserar på fåtöljen i bakgrunden är Philips från när han var utklädd till rymdhunden Laika på rymdfesten vi hade för ett tag sedan. Det var troligen den bästa utklädnad jag sett i livet och den här hjälmen, som har hundöron och cccp- tryck på sig, är en souvenir från det.