Flyttade till en stad med ett hav, började klä mig som en glass. Cyklar till havet på en lånad cykel efter att den förra lånade blev stulen efter att ha varit låst med ett sämre snöre. Lägger mig i sanden och kyler ner mig för att jag för första gången på så länge ser något inuti som vill framkallas. Det är så simpelt med över-, dubbelexponeringar och fruktfärgade filter men ibland är det enda som räknas att förkorta avståndet mellan impuls och utförande. Sand, salt, kalk, det kan vara allt.
PINKS
Jag dansar en ny dans som ger mig långa rader av blåmärken & spenderade förra veckan lite för många dagar hemma med infekterad livmoder, men tillräckligt ängsligt rastlös för att ta bilder av rosa saker som råkade befinna sig tillsammans med mig i mitt rum.
THE BEAUTY OF BEING ALONE ELLER JAG VET INTE
Det här med att börja med Instagram såhär ett halvt sekel efter resten av befolkning är en inte helt igenom uppbygglig upplevelse, men det har sina goda sidor. T.ex. så tycker jag en bilds-formatet möjliggör ett lite annat experimenterande med bildspråk (jag vet, ni alla andra upptäckte det kanske 2012 men bare with me ok). Här borde jag ju känna mig fri att göra vad jag vill, men har ju ändå etablerat någon typ av stil över åren som det inte är helt lätt att bryta med. Men på Insta har jag kört mer kallt & blixt ett tag (när jag inte fotar med mobilkameran), lite såhär:
Äter så otroligt mycket näringstillskott för att bygga upp immunförsvar. & hårnålar är också viktigt.
När jag äntligen fick packa upp mina saker.
Sedan adderade jag ett gäng blodröda rosenrot-tabletter till samlingen.
När F var här & till & med våra hörlurar skedade.
När jag var sjuk & miserabel på mer än ett sätt & sög i mig citronklyftor som vore de min väg tillbaka till livet.
& WHEN THERE'S NO FOREST, GO TO THE CEMETARY
KUL DET HÄR MED INSTAGRAM
Sommaren då jag var 27 var tydligen tiden då jag var mogen att ta mig an det nya fräcka sociala mediet Instagram, eller bara 'insta' som ungdomarna kallar det. Överväldigad över min egen trendkänslighet. Nämen ja. Är i alla fall ca 400% aktiv där än här så om någon suktar efter min aktivitet på the internetz är detta platsen där ni hittar mig. Hittils består min feed av ungefär lika delar hår, plankor & diverse lantliga miljöer. Följ följ, det blir skoj!
JAG TAR MIG TILL SKOGEN
En gång för några veckor sedan hade jag så mycket ångest & livskris (allt upphöjt till 200 av PMS:en of doom) att jag började räkna uppehållet i tårflödet istället för antalet gånger jag grät. Då var F här och då tog vi oss till skogen, vilket faktiskt är det enda rimliga att göra ibland när livet känns orimligt att leva. Och efter att jag fått se brinnande skymningsmoln, daggen samlad i klungor av lupinblad, trädstammarna slå sina skuggor i ojämna ränder över grusvägarna, efter att ha fått snubbla ut i hästhagarna för att fånga allt som guldskymningen kastade sig över på bild, efter att ha fått eldat i spisarna, hängt med pianot och djuren och sprungit den där rundan och sett ekorren som äter upp fåglarnas mat i mammas och pappas trädgård och uttala alla rädslor och tillslut somna och nästan gråta färdigt så hade egentligen ingenting förändrats, men livet kändes lite mindre orimligt att leva.
4 DAGAR KVAR / UNNAR MIG SENTIMENTALA TEXTER & DUBBELEXPONERINGAR I TIDER AV SEPARATION
Först försvann tussilagon. Sedan magnolian, syrénen, häggen, flädern. Nu försvinner något annat, kanske prästkragarna. Nu växer ekollonen, björnbären, hasselnötterna. Sväller, föds som ljusgröna för att sedan sjunka in i sitt blodfyllda, mättade tillstånd.
Dessa skiftningar omkring mig som lägger sina händer på min rygg och för mig genom tiden.
ORGANISERAD NATUR
Ett stycke klippt, skuren, staplad och organiserad natur, ett fotografiskt nyckelhål till mitt projekt om naturen (detta lilla behändiga ämne) som jag arbetar med. Bara så. Offentlig process etc.
SÖDERÅSEN / SÖDERVINTER / RESTER AV EN ISTID, EN RAVIN
Islands vinter satte längtan i hela mig, inte efter sommar och vår, inte än. Jag vill ha hårt gnistrande träd, snöflingornas matematik & poesi, knarr under kängorna, smala drivor balanserandes på bara trädgrenar, ljuset som blir dubbelt så ljust när det slår mot allt det vita. I en värld som blir allt varmare och i en del av ett land där snön nästan är utrotningshotad saknar jag vintern, det blir som ett hål i årstidernas dramaturgi när en av fyra smälter bort. Men förra veckan var det snö i två dagar och det var så fint. Mattias var här från Umeå och vi, den andra Mattias, Andreas, Shora och Latifa packade termoskaffe och tunnbrödrullar och for på utflykt till Söderåsen, ett naturreservat i norra Skåne. Det blev maratonmånga bilder så detta får delas upp i två kapitel som vältrar sig i natur.
Platsen i fråga är alltså en ravin med milsvida vandringsleder.
Ettåringen i gruppen behövde förstås äta lunch när vi väl kom fram efter buss och tåg så jag höll värmen genom att trava runt och fotografera färgkodade pilar.
Och så gick vi, jag i hala docs med stor hänga-i-skogen-entusiasm.
Två Mattias, Latifa kallar båda för Tss-Tss.
Två av de bästa i en bildruta.
Hade SÅ mkt Sagan om ringen-känsla under hela vandringen.
Träd genom träd.
Hittade denna rödblanka lilla person. Vill tro att den sov men är rädd att dess dagar i jordelivet var över.
Iskartor.
Ibland var spången längs ån vi gick översvämmad och vi fick ta en svängom off pist.
Det där gula under isen som är som ett ljus.
Sovande miniperson på Andreas rygg.
Och istapparna, isskulpturerna och det strömmande ofrusna vattnet.
ÅRSLISTAN
Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Spelade Shakespeare. Åkte till Island. Gjorde en konstnärlig portfolio. Rakade mig lite i håret. Piercade en annan person..
Vilka länder besökte du?
Tyskland, Portugal, Spanien, Island.
Bästa köpet?
Satsade ju på kvalité och köpte en Maison Kitsuné-tröja som jag spanat på i månader och var helt perfekt. Detta hade jag dock ej något för då den blev stulen mindre än två veckor senare. Materiell sorg. Mina "egendesignade" skor från Adidas var ju dock också ett kap, och de har jag till och med lyckats behålla. Och min ryggsäck!!
RIP tröjan, för alltid saknad
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att bo på Möllan, kampens osvikliga högborg. Latifa. Att jag kom in på utbytet jag sökte i Tyskland (berättar mer om det snart). Kreativa repetitioner (ping Olof, Malou, Calle och Paula). Mattias oändliga (har i alla fall inte hittat slutet på den än) generositet värme tålamod finhet. Det politiska hoppet som fanns i och med tex Syriza gjorde mig väldigt glad innan det också havererade. Ehe.
Och ledsen?
VÄRLDEN. Politiken. Den här höstens politiska haveri, regeringens totala svek i ”flyktingfrågan” och inskränkningar av mänskliga rättigheter. Det byggs en fucking mur på Kastrup för att hindra flyktingar, det är värre än jag någonsin hade gissat bara i somras. När personer i min närhet mått dåligt och när skolan då och då varit riktigt problematisk.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2015?
Dancing on my own, den var med i Trettondagsafton och kommer därmed alltid vara förknippad med 2015. Fall Apart med Death in June och Bittersweet Symphony med The Verve för att vi spelade dem tusen gånger på repeat i Amputation Parts.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och tror jag. I våras var jag ledsnare på ett personligt plan, mest pga kämpigt i skolan. I höst har jag varit mycket gladare personligen men oerhört deppig på världen.
Vad önskar du att du gjort mer?
Engagerat mig i flykting- och klimataktivism tidigare och mer. Åkt till Köpenhamn (känner en oerhörd genans över att bo i Malmö och seriöst aldrig åka dit trots att det ligger en halvtimme bort med tåg.) Läst, alltid. Haft mer egentid.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Haft förlamande politisk oro och omsatt den i aktivism istället, se cirka alla ovanstående och kommande punkter.
Blev du kär i år?
Fortsatte!
Favoritprogram på TV?
Togetherness, Bron, Transparent, Kobra, OISTNB.
Bästa filmen?
Selma, så sjukt bra och hemsk. Och Timbuktu. Men har sett väldigt lite film tyvärr.
Årets bästa scenkonstupplevelse?
Sisters Academy på Inkonst, performancelajvet i form av en sinnlig internatskola där jag spenderade ett dygn, var en av de mest omvälvande och lyriska konstupplevelserna i mitt liv. Och Liv Strömquist tänker på dig! Fast jag bara sett den filmatiserade versionen. Tittar fortfarande på scener ur den på Vimeo när jag behöver bli på bra humör.
Bästa boken du läste i år?
Väggen av Marlene Haushofer, alltså så fantastisk.
Årets bästa låtar?
Lyssnar så pinsamt lite på musik (skuld är ett tema) men har definitivt lyssnat mest på Sufjans Stevens, Lana Del Reys, Ariel Pinks och Anna Von Hausswolffs nya. Tex dess låtar: Dayzed inn Daydreams med Ariel Pink. God Knows I Lived med the one and only Lana del babe. Och Enter Paradise med Vatican shadow. Aaaah.
Bästa matupplevelsen?
Orimligt många bra faktiskt. Men om jag måste välja en är det andra kvällen i huset i Portugal, grillad dorada och nektarinsallad med mynta och mozzarella. Maten + hela situationen var perfektion, overklighet. Att ens få vara med om en sådan kväll i life är egentligen mer än en kan be om.
Något du önskade dig och fick?
Ett par vita Dr Martens av Mattias i julklapp, fast jag inte ens uttalat önskningen!!
Årets antiklimax?
Den här bloggen, haha. På vissa sätt var vårt Shakespeareprojekt verkligen ett antiklimax.
(Det skånska) vädret. När jag och Mattias åkte till Møn (min födelsedagspresent till honom) och det var omöjligt att ta sig till kalkklipporna där vi skulle vandra och restaurangen vi skulle gått på var abonnerad och känslan var att jag var inkapabel att genomföra några planer som helst. Det blev dock ändå väldigt fint. Men framförallt: regeringen och dess totala oförmåga att agera som en sådan.
Årets katharsis?
Att inte kunna släppa tanken på att göra ett utbyte, sedan jobba svinmycket med en ansökan utan någon garanti för att kunna genomföra det, att sedan komma in och få grönt ljus från alla håll. Belöningssystemet i extas. Och hela Portugalresan. Hade aldrig vågat tro att den skulle bli så genommagisk.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om Stefan Löfvén hållit ett svidande jäkla brandtal till nationen om öppna gränser, solidaritet och antifascism samt agerat därefter. Om Fort Europa hade rämnat. Om min sömn inte hade börjat krackelera.
Vad fick dig att må bra?
Mattias, Maxime, Andreas, Shora, Latifa, mamma, Malou etc. Powerpinglorna i min klass. Kaffe i sängen på morgonen varje dag. Rörelselektionerna i skolan. Gotland, Portugal, Berlin. Ja, resor. Värme, havet, skogen.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Janae och Stella i OISTNB. Samt Reuben Sallmander eh.
Vem saknade du?
Min bror Mattias, Rebecka och deras bebis Nikanor. Malou.
De bästa nya människorna du träffade?
Olof! Så bra person som definitivt var en av de bästa sakerna med 2015. Anja i min parallellklass träffade jag inte i år, men det var i år vi blev vänner och det var väldigt fint.
Högsta önskan just nu?
En passionerad, beständig och konsekvent vänstervåg som ska svepa över världen och ställa allt till rätta. Att en som står mig nära ska få må bra. Att det blir en ljus vår.
NÄR SOMMAREN LÅNGSAMT BRANN UPP
Hösten har varit så lång här känns det som. Kylan biter aldrig riktig till här, det finns ingen frost så träden behåller sina flammiga lövkappor så länge de kan. Nu är de nog så gott som bortsvepta. Lite såhär har höstens intåg sett ut genom min kameralins under några parkpromenader i Malmö:
(O-)FÖRÄNDERLIGHETEN
Jag syresätter mitt blod här. Tryggheten som bor i oföränderligheten, fast jag vet förgängligheten; att allt en dag kommer att försvinna. Gammelhund och ljuspilar mellan tallar. Landskapet är rostigt och övermoget. Björkarna: små facklor, askarna; tak av guldpengar.
Det brinner upp, slungar sina flammor mot himlen innan allt slocknar och läggs under aska.
DEN SOM FLAMMAR UPP
Om längtan efter skogen, den som flammar upp i mitt ekhjärta när asfalt, rondeller och övergångsställ, gatusystem och gatlyktor som spär ut stjärnhimlen varit min omgivning under en för lång tid.
VID SIDAN AV AMPUTATION PARTS, DÄR I SKOGEN
I sommar är jag medskapande i Amputation Parts, ett performanceverk och det kanske mest utmanande projektet jag gjort. Omfattande, komplicerat, som ett intellektuellt triathlon och ett groteskt roligt labb. Vi gjorde ett miniresidens en vecka i Fengan där vi började varje dag med youtubeyoga på stickigt trägolv i en gammal fönsterateljé, gick via filosofiska intrasslingar och rundgångar, dramaturgiska uppror, genom degiga ritualer, fuskblodiga bad och stympade fotograferingar. Är SÅ glad för detta assvåra svinroliga uppdrag. De få timmar vi inte ägnade oss åt detta så låg Fengan och Grimsheden där i pittoresk kostym; som syskonbarn bakom en vinjett av ängsblommor, överflödet av blåbär under tallarna, smultron för tusen bullerbystrån, en natt på det finaste nya vandrarhemmet, träkaniner i prinsessklänning och florsockrade nyponrosor (vem gör ens nåt sådant).
NORRFORS / 6 x GRÅSKALA
Midnattsol / ett solsystem av midnätter / hjortronglass/ åkerbärsglass/ ett nytt syskonbarn/ det syskonbarnets stora sjöblå ögon och alldeles egna röst / myggsvärmar/ oövervakade tågövergångar / familjedynamik familjekomplexitet / syrener fortfarande / västerbottniska mansions / misskötta kor / youtubeyoga / tvättlinor / oändligt ljus
TILL SKOGEN
Förra helgen begav jag mig uppåt i landet, lämnade min kära inhängnad Möllan för en annan sorts luft, ett föräldrahem och en stjärnhimmel. Jag hade haft skog- och djurcravings hur länge som helst och var mycket lättad över att äntligen komma iväg.
Och jag kan redan nu säga att det blev en exemplarisk helg. Exempelvis så var det sol hela tiden och när det var mörkt så var det stjärnklart. På lördagen var det såhär ljust, jag åt frukost i ett solbadande kök och gick sedan ut för att gosa med isbjörnarna, dvs hästarna.
Shamita med pepparkornsögonen och de vita ögonfransarna.
Jag och mamma promenerade för det kan en inte missa. Till den här hagen som är barndomsminnen om kurragömma, picknickar och grodyngeljakt i dammen.
Isgrafik.
Rotknutar. Aaaah, att få vara i skog efter månader av Skåneslätt och stadsrum.
Vi utvidgade hela tiden promenadsträckan för det var så perfekt vårvinterväder att det var omöjligt att gå in.
Vi var nog ute i uppemot två timmar och hann äntligen för första gången på månader prata ostört, länge.
Videung också.
Hemma går allt sin gilla gång, rutinerna nästan orubbligt trygga. Pianot och Backnoterna stadigt på samma plats, radion slås på till sjörapporten innan kvart i tio-ekot, teet dricks vid samma tid varje dag och kaffet likaså, hästarna hämtas in till stallet och släpps ut, alltid biscotti till kaffet, alltid en tung cheddarost längst ner i kylen. Sånt som en febrig tonåring tyckte var outhärdligt är nu helt fint att komma hem till.
Det var så fint ljus att mor min fick slå sig ner för några porträtt. Fin va.
Himlen brann upp över vassa trädsiluetter.
Det går så lugnt och långsamt allting, ibland tar det flera dagar för mig att vänja mig vid det tempot men nu var det precis vad jag ville ha och därför sjönk jag bara ner i det, helt tillfreds. Läste utan att stressat se efter hur många sidor det var kvar på kapitlet, sådant.
På kvällen kom Jonis, Lisa och Hilma och till finbesöket bakade mamma blåbärspaj, så gott ju.
Då på kvällen sov kidsen men på söndagmorgonen var de förstås uppe vid åtta och lekte kaos med tjugo års samlade leksaker, sjörövaröar och riddarborgar i playmo, tuschsminkade barbies och skogsfamiljer i rutiga shorts.
Så himla gosigt att träffa dessa igen.
Kolla Ville åh.
Sedan red jag och pappa ut i skogen. Att gallopera på skogsvägar och i ekhagar och allt är så idylliskt så en nästan blir lite äcklad av sig själv fast en ändå bara njuter. Jag rider inte ofta numera men Minzk som är min (nåja, egentligen inte riktigt min) häst är så bedårande att det inte är klokt.
Och så var det lunch och gosa med syskonbarn, spela en eller annan ballad till på pianot och fotografera snödroppar (för det är lika kul efter varje iskall vinter).
Den här tiden på året är alltid stubbigt och korthugget, skört och sticksigt, torrt monokromt. Men det händer något så snart ljuset ändrar sig till att lysa med guld.
Det var en helg som var så anspråkslös och lågmäld men som innehöll allt jag behövde då. Den här vilda vargen till gammal gubbhund exempelvis. Han finns ju inte i Malmö.
JUL / DEN VITA EPISODEN
På julafton hände också det här, att vintern la varje grässtrå och förtorkad solros under sig. Spritsade florsocker och strösocker och längder av blank maräng över åkrarna och skogen. Jag fick det i två dagar, och nu är genomblöta Skåne än mindre tilldragande. Längtar mig uppåt i landet och neråt i graderna. Förstår inte hur det ska kunna bli vår om det inte blir en verklig vinter först.
SKOGEN - DET SOM SAKNAS I SÖDER
Jag var ledig och jag kom till min Dalslandsskog, gick till stenbrottet, genom givaktskogen av tallar och letade efter färg som sommaren spillt och lämnat efter sig. Det är nästan det enda jag saknar i Malmö, skogen, höjdskillnader. Saknar att bara kunna gå ut. Ut.
DET ÄR DE SISTA FÄRGERNA SOM KLAMRAR SIG KVAR
SURROUNDINGS
På den här platsen har jag varit i fyra veckor nu, eller rättare sagt är det här ett utsnitt av de vackraste omgivningarna. Dagarna har jag spenderat på ett mycket tyst och tomt kontor och ägnat mig åt pappersvändande och skärmstirrande av olika slag. Det har varit vardagen och pengakneget. Men det är vackert här, ekarna är äldre än någonsin, det finns mjuka djur och kloka föräldrar, blåklockor, en övergående hallonsäsong som regnade bort en eftermiddag, springturer och långpromenader, vänbesök och värme, och jag tappade äntligen räkningen på hur många gånger jag badat i sommar.