I lördags var det Julian Redbutik för hela slanten, det var sagolika vinterlandsvädret utanför som drog dit folk och andades stor julmarknadspepp. Det kom massor av folk och jag, Mattias och Anna finvek skjortor (jag försöker lära mig), la upp nya travar med jeans, maratoneldade i kaminen och stämplade papperskassar med Julian Redtryck.
Mattias vid den mycket professionella affärsdisken.
Ville och Lisa kom in i butiken och hängde en stund. Ville var en bedårande björnbebis i sin orangeluddiga overall.
Vilda raringar/rara vildingar!
Vi tog en paus och promenerade runt på julmarknaden och åt maffiga saffransbullar vid en vägg som hade fått en stjärnhimmel av overhead + silverstjärnor.
När vi sålt dagens sista par jeans och eldat upp det sista vedträet i kaminen gick vi ut i snön. 12 performanceartister, musiker och konstnärer från Fengan och Göteborg hade skapat en ljud- och ljusvandring genom delar av bruket. Det hette Knycklabruket och vi var kanske tjugo personer som följde med, förväntansfulla. Det var mycket mörkt men jag gjorde mitt bästa för att fånga de fläckar av ljus som fanns.
De hade ljussatt ett gammalt maskinrum, använde rökmaskin och helt otroliga drone-/noiseljud som pågick och växte. Det var en helt magisk värld där inne, så intensiva ljud att hela benstommen vibrerade, men utan att det blev vasst eller obehagligt. Bara helt drömskt.
Åh. Ville stanna där länge.
Men promenaden gick vidare upp i Holländeriet.
Som också var fint ljussatt med två musiker på två olika platser i rummet som skapade vackra ljud och stämningar. Ibland får jag för mig att jag liksom sett de här rummen färdigt nu, att jag 'kan' dem. Ack, så jag bedrar mig. Varje gång någon gör något nytt med dem inser jag att möjligheterna verkligen är oändliga, att det är så fantastiska rum, platser, vrår, vinklar, rymd.
När denna vackra och rörande platsspecifika performance var färdigpromenerad gick vi ut i snön igen, och blev långa skuggor mot fabriksväggarna av lyktorna från en passerande bil. Sedan var jag och Mattias tvungna att gå hem och sova, laga mandelbollar (nya totalfavoriten som jag kommer leva på i vinter) med spaghetti och tomatsås. Slutligen pallrade vi oss ur vår dvala och åkte till Kalle och Cajsa på lugn hemmafest, men då fick kameran stanna i väskan. Där fick jag en husesyn i de sanslöst mysiga rummen, gosade med en trött Hilma och en övertrött Ville, pratade om ex och om Dalsland, att bo i lappkåtor, ha festivaler i Göteborgska skogsbryn, om scenskolor, arbetslöshet och hårfärger utan gift. Vill använda den här vintern till så många sådana kvällar att jag tappar räkningen.