WEAR YOUR FEMINISM LIKE A CROWN

På självaste julafton fick jag ett mail från bästa Mikaela, aka Hej blekk,  vars blogg är en fantastiskt välskriven och skarp feministisk frizon som ni säkert känner till. Hon skrev att jag fick välja ett smycke i hennes shop Horror pop and riots som tack för att jag läser och kommenterar så ofta. Alltså, en så himla fin sak att göra och visa uppskattning på. Blev så väldigt glad, efterklangen finns fortfarande kvar. Det tog tid för mig att välja ut en enda sak av all balla grejer hon gör, men till slut valde jag att omfamna nittiotalsnostalgin och ta ett chokerhalsband i svart sammet med rosa kvinnotecken. Det kom på posten i ett litet paket med två små hjärtan i, och det ser ut såhär:

SÅ himla fint är det och samtidigt en liten behållare av mod, feministisk pepp och systerskap. TACK x 10000 Michaela!

VISSTE DU ATT ÄLVSBORGSBRON GÅR ÄNDA TILL RIO DE JANEIRO

Av Andreas och Shora fick jag i julklapp (förutom Cirkelnböckerna, läspepp!) valfri grej på mellandagsrean. Vill ju ej utsätta mig för denna hysteriska shoppingpsykos i onödan men i lördags promenerade vi från Haga och råkade hitta en Dr Martensoutlet. Där fanns denna blommiga kreation från Agyness Deyns kollektion, och den blev min. Hundra procent viskos, hundra procent fin. Frostfrusna maskrosor eller punkelegant vaniljlakrits. Vi har varit ute på vår första dejt idag, den är fantastisk. Och Göteborg vinner tillbaka lite av mitt hjärta när det ser ut såhär från Majornas högsta höjd.

/ LA FRANGE / LA ROBE /

Kapad lugg och kortkort orange klänning när jag sörplar jordgubbsmilkshake fluffig som en dröm, slukar biffiga bönburgare, skrattar åt pseudovetenskaplig fotokonst och går genom hela stan nära min dearest darling.

WITH SCARVES OF RED TIED ROUND THEIR THROATS (TO KEEP THE LITTLE HEADS FROM FALLING IN THE SNOW)

Ett försenat, shabbychicförgiftat pseudovykort från mig denna julafton. Det är ju deppigt nog grön (eller snarare apokalyptiskt brungrå) jul i år och det tänkte jag med fördel kunde matchas med smaragdgrön sidenskjorta. Jag hänger i föräldrahemmet, vi är tolv personer inklusive två vilda sötungar och en lurvig gubbhund. Det är intensivt, högljutt, rörigt och varmt. Det är utspilld lack, Blue christmas, blåbärssås med citron och kardemumma, Winter White Hymnal i stämmor och bortglömda textrader, hetsiga diskussioner om teknikfientlighet, paketstaplar och granbarr som sticks. Det är den här familjens alla svängningar och lager, sin historia, sina internskämt tvära olikheter och oskiljaktighet. Hoppas ni som läser det här (+ alla andra) får en vacker, strålande eller åtminstone hygglig eller uthärdlig jul utan familjehaveri eller annat ledsamt. Att det är vila, varmt, saffran och regelbundna hjärtslag.

GO AND PACK A LITTLE SUITCASE WITH THE PIECES OF OUR HEARTS

Förra fredagen när vi hängde i en pop upbutik full av finvikta jeans pratade jag och Åsa om vintage, fynd, material, vad vi ville ha. Dagen efter dök hon upp, räckte fram den här välsydda drömmen och sa "den här tror jag skulle passa dig". Alla rätt. Det är något med midjekort, den klassiska silhuetten som jag är så otroligt svag för. Den är gjord i en ullblandning (siden?), blågrått rutig med sammetsinslag i kragen och knappdetaljer i midjan. I fredags fick den följa med när jag och Mattias åt polenta och smörstekt svamp med mamma på Lagerhuset. Ovanpå en annan midjekort darling i duvblå finstickad bomull och tillsammans med grå Pariskjol, svart flätskärp, svartsilverglittriga tights (som är som en diffus stjärnhimmel om en kisar lite), bästa slitna docsen och svart mössa på svart hår. Som en sammanslagning av Bergmans gothpunkiga barnbarn, en godsägare på väg ut för att rida damsadel över sina ägor och en  femtiotalslady degraderad till sotarlärling. 

SIMPLE DRESS

Jag knep en och annan pärla på Julian Reds lagerutförsäljning jag med, bland annat vardagsklänningen of my dreams. Har så länge velat ha just den där klänningen som inte blir bortglömd på en galge för att den är för svårburen, för bråkigt säregen. Som är tillräckligt clean, enkel men välgjord, diskret fast cool. Och så var den där, som ett svalt midnattsblått andra skinn.

Det är ett vadderat vinterland här just nu, och det kanske regnar bort alldeles strax men idag var det såhär vackert.

Cykeln sover sin vintersömn under snödunet.

Den är i en jättefin bomullssidenkvalité i enkelt snitt.

Med knappar i samma mörka blå med guldfärgade kanter.

Den ska få gå med mig många dagar och många nätter.

SIOUXIE MANI DEBBIE MUNKI LADY HIGH LOVELESS TEE

I helgen myllrade Brukets röda tegelkolosser av julmarknad; av sockriga kolor, välgjorda läderaccessoarer och blytunga vörtbröd. Julian Red körde även sin sedvanliga lagerutförsäljning, bänkar, bord och rails med klädpärlor. På fredagen smygöppnade det för en intern utförsäljning bara för vänner, med marschaller och salta pinnar och vin i plastglas.

Det fanns tusen fina grejer och allt till skamligt låga priser.

Finast i stan.

Som en blandning av förfest och vernissage.

Kalle efterfrågade punkig k00lhet, och lyckades.

Han och Cajsa tog också det här med tokmatchande teamlook till en ny limegrön nivå.

Fina Ylva var där och knep en hel hög snyggsaker.

Så hängde vi där, provade kläder och pratade livet tills butiken blev mera fest och när alla var nöjda med sina kap av denim och ull promenerade vi hem. Vid det laget hade det hunnit bli vinter på riktigt, granris och snö under skorna, kristallklar stjärnhimmel ovanför huvudena.

YOU FIT ME BETTER THAN MY FAVOURITE SWEATER

Såhär såg jag ut en stund igår, när jag promenerade genom slottskogen, förbi hundägarna och de ansträngda joggarna, dagisbarnen vadderade i neonfärgade overaller bland de blanksvarta bokstammarna, trädkojorna och änderna. Stannade en lång stund vid säldammen. Tittade på deras rörelsemönster, hur de vred sig under vattnet, kolklotsögonen och morrhårsmustascherna precis över vattenytan. Tror jag råkade skratta högt några gånger, och så blev jag lugnare inuti. De är bedårande, men de har nog ett ganska ledsamt liv. 

Jag klädde mig uppstyrt för att det gör dagarna roligare och får dem att kännas lite mer på allvar. Så att de inte tas över alldeles av mjukisbrallor och sängkaffe, även om det är mysigt det med.

Tröjan köpte jag på Humana i Malmö och den är så sjukt bra. Helt otroligt varm och så fint stickad, i bästa midnattsblå nyansen. Har haft total brist på varma tröjor i flera år och alternerat mellan olika dåliga akrylvarianter, men nu har jag den här och den vinröda som passar till i princip allt. 

Skjortan är vintage som jag fick av Rebecka för ett par år sedan och fortfarande är en av mina bästa. Grävde fram knästrumporna ur en låda, jag hade glömt bort dem men tyckte de passade med skjortan. Hjälmen som står och balanserar på fåtöljen i bakgrunden är Philips från när han var utklädd till rymdhunden Laika på rymdfesten vi hade för ett tag sedan. Det var troligen den bästa utklädnad jag sett i livet och den här hjälmen, som har hundöron och cccp- tryck på sig, är en souvenir från det.

av saltsvart lakrits och blankt kol

I torsdags gick jag till Saronkyrkans second hand, en Göteborgsklassiker i loppissammanhang. Hysterin är faktiskt helt vild, det var minst hundrafemtio pers i kö utanför när jag kom dit precis vid öppningsdags. Kändes outhärdligt och lätt klaustrofobiskt men jag stannade tillräckligt länge för att hinna promenera runt i lugn och ro trots trängsel. Plockade på mig böcker, röda värmeljusstakar i glas, en fantastiskt skjorta i smaragdgrönt thaisiden och en nödvändig ny stekpanna. Men finast av allt var ändå den här löskragen.

Måste vara handsydd och ha ett par decennier på nacken. Så fantastiskt välsydd i blankaste materialet och små svarta pärlor. Glamourös, gothisk, drömsk.

Ett litet konstverk värt att få följa med ut på alla tänkbara äventyr, som kronan på verket ovanpå alla rundringade överdelar i min garderob. Till dess får den dela galge med en volangstinn sextiotalare som är som en trädgård i socker och karamellfärg.  

tusentack & en kjol på den snygga sidan av fulsnygg

Först och främst vill jag helt överväldigad tacka för responsen på förra inlägget, helt otroligt. Så mycket systerskapspepp, uppmuntran och kloka ord. Det svider att flera av er verkar känna igen sig, men jag hoppas det betyder att diskussionen hålls levande och fortsätter. Så kan vi fortsätta prata om normer och strukturer omkring oss som bryter ner och begränsar, göra varandra modiga. Som grädden på nosen länkade världsbästa Hej Blekk till mig i en text på samma tema, läs den! Hon är alltid oerhört skarp och smart i sina feministiska analyser. Blir så motiverad att skriva fler texter av den sorten när det får ett så fint mottagande. Vill verkligen att göra det, skriva om det viktiga, värkande angelägna. Men de texterna tar mer tid och arbete än andra sorters inlägg, så jag fortsätter blanda, men hoppas ändå kunna uppbåda någon sorts kontinuitet. Återigen, TACK för att ni är så himla bra.
 
Nu till en helt världslig sak.
En kjol.

Som jag hittade på en ladugårdsloppis där jag och Mattias svängde av på väg hem från Österlen i somras.Var mycket tveksam till den men den har kommit att bli en kär garderobsinvånare. Så fulsnyggt fin i sin superkorta modell, sin märkliga stretchiga manchesterimitation, beige mocka och ulliga tartanremsor.

Ganska roligt att det är en Dolce och Gabbana junior, vet ej om detta ska ses som creddigt eller genant. Roligt nummer två, som måste nämnas i sammanhanget, är att Mattias hade ett fanzine back in the days som skulle skriva om detta ej helt okända varumärke, som dock inte var så välkänt då. Det uppstod osäkerhet kring vad det obskyra italienska märket egentligen hette, och så fick det bli Dolce & grabbarna. Låter som ett gäng härliga grabbar som inte kunde bestämma sig om de skulle satsa på att gräddglasstillverkning eller pojkbandskarriär, så de körde på båda.

Mina drömmars kjol.

En gång några veckor sedan gick jag in på Tradera och sökte på "ull" i kategorin kläder pga bästa materialet, särskilt för kommande vintertid. Så dök det upp en auktion som skulle gå ut om tre minuter, en Minimarketkjol i den optimala modellen, kortkort, a-linjeformad med finaste detaljen med väck och knappar. Jag som aldrig lyckats hitta den där Svarta Kjolen som kan agera garderobens universalplagg la ett bud och kammade hem kjolpärlan i sista sekund. Nu tänker jag ha den på mig i princip alltid. Antalet klädkombinationer den möjliggör! Ah - som att se in i oändligheten. Igår promenerade jag och Jenny igenom kolonilotterna i Majorna (är hemma igen, så skönt) och jag premiärposerade med den bland äpplena. Med grå ulltights (mycket ull going on nu), beiga höga strumpor, kängor, finaste collegetröjan i gränslandet mellan grå och lila från Julian Red och en förgylld cykel på bröstet. 

jag vill gå hem nu

Jag börjar längta hem nu, riktigt, sådär som ett litet pipande hål i hjärtat där det drar kallt. Det är så mycket som är fint med att vara här; att följa årstiderna in på skinnet med åtta timmar utomhusarbete om dagen, djupgående samtalssessioner med rara päron, ljuset mellan ekarna, den välförtjänta tröttheten om kvällarna osv osv. Men nu vill jag till min lilla hamnstad, till mina två oslagbara finsambos, till kaffebarerna, Majorna, hemmet som är vårt, som är mitt. Idag var en tung dag, främst muskulärt ( SÅ tungt med blöta löv, skojar ej). Men så gav mig loppisen i trakten i alla fall ett gäng väldigt fina mönstrade strumpor, troligtvis sextiotal, helt orörda. Och det är ju inte fy skam faktiskt.

kulturtantspunk

Något sådant här såg jag ut i söndags, en vindstilla dag som innehöll kungsfrukost, Six Feet Under, Morrissey, promenad genom Linné över Kungshöjd, finsnack med Jenny, italienska ostar och tryffelpasta på en söndagssömnig restaurang med tapeter i taken. Silvrig långkjol, avklippt plommonlila pololinne, flätskärp, låg hästsvans, röda läppar och kängor. Det + vinröd stickad tröja + duffel gav mig känslan att jag är dömd/välsignad till en vinter som kulturtantspunkare.

Korrekt höstuniform för punkpreppy ungdom i skogskarantän.

Drömtröjan i merinoull från Dagmar som var förirrade sig till gamla adresser och först när jag tappat hoppet hittade till skrivbordet här i skogen inslagen i brunt papper. Ulltyngden. Den där djupa burgundynyansen som är dov och innerlig på samma gång.  Vet inte vad det är med den där färgen, men jag vet ingen bättre. Byxor i viskos och siden från Mes Dames, för att de är byxorna som får en att känna sig fin varje dag och för att det känns rätt att lägga sina klädpengar på ett superfint litet märke som det. Lystern, och att de är lite som att ha på sig en ljummen vind. En gräddvit sidenskjorta som Mattias hade med sig i en papperskasse från en vintagebutik i den gamla textilstaden där han gjorde teaterkostym i våras. Spräckliga löv från körsbärsträdet som väntar på sin begravning under vinterns kistlock.  Mina eviga docs. Ekstammar. Och dubbelexponeringar, som jag frossar i för tillfället. Vill tänja ut hösten över minst en månad till, jag tror jag har kommit underfund med den här årstidens storslagenhet.
 (Att det fortfarande ibland är tillräckligt varmt för att gå klädd såhär, med inget mer.)

Insvept i Ung man med fruktkorg

Såhär hängde jag runt förra lördagen, en höstdag i den nästan obrutna linjen av mjuka milda sådana. Docs, grå ullblandningstights, svarta over knees med diskreta harlekinrutor, cirkelkjolen i blekt vinröd manchester och Caravaggiotishan som jag lånat av Mattias. Gillar att 1. Det är som att gå runt i en kombination av fruktskål och barockmålning. 2. Den matchar olika sorters fruktdiskar och löv. 3. Fungerar som kamouflage på klassiska konstmuseer. Tre oerhört starka kriterier som för att skapa ett högkvalitativt plagg.   

Spring 2013 ready-to-wear - ett utsnitt litet som ett frimärke

Sommaren är oåterkalleligen bortsprungen för denna gång, och det känns mest okej. Så länge hösten är ny, färgerna kvar och trippla långfillingar ännu inte blivit ett stående inslag i outfiten. Kan dock ändå inte låta bli att smygtråna lite efter en annan sommar när jag kikat på de senaste veckornas visningar av vårkollektioner. Så jag samlade några av mina favoriter i klassisk modebloggaranda. Är ju inte direkt Pinglan Med Kollen vad det gäller designers, men tycker det är väldigt roligt. Och en lär sig ju.
 
Som vanligt tar inte modeföretagen något vidare ansvar utan fortsätter ge en enda sorts kropp plats - den som är storlek noll. Den nästan försvunna kvinnokroppen, den bortsvälta. Kokoidealet format av en värld som vill kontrollera och krympa oss. Det måste en komma ihåg när en tittar på sådana här bilder tänker jag. Älskar kläderna, avskyr den normaliserade pro anadisplayen. Så. Nu kollar vi på kläderna. 

Orla Kiely. Alltid så fint. Tycker om knästrumporna, zebratrycket på tishan, fickorna på kjolarna och skjortorna. Den djupblå glänningen med så mycket lyster i materialet. Färgerna, baskrarna, sextiotalssnitten. 

Red Valentino. Suuuupercute, alltså lite för cute. Men det känns som en fashionabel variant av Majas alfabet och det kan inte vara en dålig grej. Tänker mig att det känns som att bo inuti en pion att ha en sådan där klänning på sig.

Finaste APC. Så cleant. De där lila nyanserna tillsammans, de rena snitten.

Alltså, föll handlöst för Valentinos kollektion. Herregud. De optimala kombinationerna av böljande och kort, figursytt. Magiska broderier, mönster, färger, guld, flätor, svepande material. Sjukt vackert.

 !!!

Erin Fetherstons kollektion charmade mig med sin uppenbara estetik, älvlika modeller, pastelliga ljus och blomkronor. Kläderna hamnar lite i skymundan, men den ljusblå klänningen längst till höger och långkjolen översållad med tusen små tunna grå blommor skulle jag gärna spendera en och annan midsommarnatt i.

Fast nästan bäst (av det jag sett, vilket bara är en bråkdel) var nästan Jil Sanders navykollektion. 

Supercleant, optimalt balanserat. Älskar de boxiga skjortorna tillsammans med skjorta och höga klackar. Eller den mintgröna långkjolen och den ljust rosa bomberjackan. Kragarna och pressvecken, den marinblå klänningens perfekta snitt. Men det behöver väl för all del inte vara sommar för att en ska klä sig så. Jag vill börja nu.

almond caramel frappe pineapple rootbeer black and white pennyapple henry ford sweetheart maple tea

Den här sortens tid som är nu är så fantastiskt fin, den här gnistrande inledningen på avsnittet höst.  Det horisontala morgonljuset och träden som slår ut ännu en gång, strör sitt brinnande konfetti över skogarna som för att injicera oss med sin eld innan den stora färglösheten. Dagarna som börjar frostbitet men som tinar upp med timmarna och snart måste en ta av sig både halsduk och jacka. Stilmässigt är det nog också min bästa tid. Höga byxor, skjortor, burgundy, ull, svinkorta kjolar och långa böljande, indigoblått och mörkgrått, siden och kängor. Såhär såg jag ut en sådan sorts dag.

Poserande i vårt vardagsrum som numera faktiskt är ett vardagsrum. Byxorna är nyligen loppisfyndade och i den optimala burgundynyansen. Mattias fick sy in dem cirka fyra storlekar åt mig för jag kunde inte låta bli att göra dem till mina trots att de var alldeles för stora. Men nu är de som de ska tack vare att han är en sykunnig modemaster. Jag kommer ta mig igenom många höstdagar i dem.