NORRLANDSKAPITLET

May 19, 2014 Johanna Malm

I fem dagar var jag hos Mattias, Rebecka och deras griffon Humlan i Umeå. Bortsett från en ilsken visdomstand och lite för mycket jobb var det ett par mycket fina dagar. Något såhär på ett ungefär:

Deras källarlägenhet som är full av art decovaser, teakmöbler, handmålade detaljer, gothiga tavlor av korpar och bilder på Little Richard och Elvis i varje vrå.

En förmiddag var det strålsol men svalt som vårvinter och vi gick till Hagabagarn för att inhandla en sen frukost.

Humlan fick övergivenhetsångest över att bli lämnad utanför i två minuter.

Köpte bröd och bakverk, bland annat det mest episka pistagewienerbröd jag träffat i mitt liv.

En annan dag var det promenad genom stan och vi passerade ett hus som var byggt av hallonglass och sockerkristyr.

Vi besökte bildmuseet med sin tändsticksfasad och enorma fönster.

Som är rakt ovanför älven, sådär så att jag fick lätt svindel ju längre upp i våningarna jag kom.

Såg konsthögskolans examensutställning. Tyckte mycket om denna triptyk.

Och denna videoinstallation av Shahzia Sikander som var helt magisk. Omöjligt att återge i stillbild, men både jag och Mattias satt helt fängslade, hypnotiserade.

En dag åt vi en helt grym pasta på ett ställe som heter Vezzo. Karl Johanssvamp, vin, persilja, vitlök och västerbottensost. EH GOTT.

Hälsade på Rebecka på hennes jobb som skräddare på Norrlandsoperan. Hon är även stickvirtuos, jag menar kolla tröjan.

Kilade runt bland rails och petade på patinerade våtdräkter, märkliga slokhattar och teatrala sidenkreationer.

Rebecka manekängade i en lila sidenkappa med livets största krage.

En kväll var det tillräckligt varmt och fint för att sitta ute och grilla, elda.

Dessa två minimonster var mest sugna på godis.

Alltså så underliga djur dessa. Som små trumpna wookies med underbett och lösskägg.

Rebecka stickade på en ny skapelse.

Vi promenerade över kyrkogården i skymningen.

Till den vackra mörka älven.

Jag fotade en bror, ett minilejon och tallrötter.

Och ställde mig på andra sidan kameran.

Och så roddbåtarna uppdragna vid åkanten.
Lite så och mycket mer var de dagarna.
Så slår jag igen Norrlandskapitlet för denna gång och hoppas på ett nytt inom en inte alltför avlägsen framtid.

LÖRDAG AV GULD

May 13, 2014 Johanna Malm

I lördags vaknade jag hemma i mitt numera före detta hem i Majorna. En sista Göteborgshelg på ett par månader och en lördag som var sådär bländande ljus och bekymmerslös. Fick träffa Jenny igen och hänga med darling M, finare sällskap är svårt att finna.

Det är så himla tomt och ljust-och-fräscht i lägenheten sedan jag flyttade och tog hela bohaget och all plottrig inredning med mig. Men Agnes fina vita bord fanns kvar, med ett champagneglas med en syrénkvist på. Där intogs frukost.

Sedan gick vi genom Slottsskogen och det var solkatter på asfalten och en riktig katt som Jenny attackgosade med.

Vi satt på uteserveringen till Bar Italia och försökte komma underfund med om dessa citronträd var fejk eller ej. Vi är fortfarande inte helt säkra.

Drack finkaffe och åt helt sjukt god glass i glas på fot.

Människor i solen.

Chokladglassen af himmelriket.

Så kramade vi Jenny hejdå och promenerade vidare till Järntorget där det hängde olika sorters kulörta bollar över gatorna och i körsbärsträden.

Såhär såg jag ut, hej hej. Favoritjackan, min fina gräddvita sidenskjorta och manchesterkjol. Nöjd i nyfärgat hår (god känsla) och för varm i slitna docs.

Samt bländad av solen.

Vi hängde, nästan slumrade i solen vid kanalens bruna vatten, tittade på picknickande springande solknarkande människor. Var så glad över äntligen en heldag med Mattias för nu är det ett par veckor där vi är på olika håll ett tag.

När klockan slog fyra gick vi till Basque som är en pintxosbar med sjukt god plockmat för tjugofem spänn styck och kanske stans finaste inredning.

Såhär skulle en ha det hemma. Där satt vi gott och väl ett par timmar och knaprade i oss croissanter med mögelost och marmelad, crostini med mango och chèvre med bränt socker osv osv.

På kvällen skulle vi spela skivor på Skjul Fyra Sju och som de tidsoptimister vi är blev det förstås ett par timmar i maxat tempo där vi satt med varsin dator och fixade ihop låtar, klippte ljudklipp av Kathleen Hanna, skålade i en lätt misslyckad bubbel-med-sorbet-drink och åt korv (jag). Mattias var i vanlig ordning k00last i stan i långa ullshorts och godissneakers.

När vi tillslut fått ihop vårt set var det fortfarande ljust och jag tog hastigt en överexponerad bild på sagoträdet på vår gård. Sedan följde en lång natt av livespelningar, discokulor, CHVRCHES, Le Tigre, Gang of Four, Lorde, Kanye, Nas, Savages, John Talabot och allt annat som vi tycker är bra tills vi hade så ont i fötterna att vi båda fick ta av oss skorna bakom DJ:båset och sedan ta en taxi hem.

OCH DET FLIMRAR FÖRBI SOM UTANFÖR ETT TÅGFÖNSTER

May 9, 2014 Johanna Malm

Mellan repetitioner och föreställningar och annat jobb har mitt liv sett ut lite såhär det senaste. Finvänner på besök, en gräsövervuxen hockeyplan, en Vera som somnat i soffan under en repetition, bävrarnas spår runt trädstammarna, rävhunden Vide vars hjärta jag gärna vill inbilla mig att jag äntligen vunnit. Den där platsen mitt i skogen som är det närmsta jag kommer ett hem nu och ett par månader framåt. Ett par månader av självvalt nomadliv, resande tillstånd. Den där platsen som väl måste vara ett sorts hemma eftersom det är där hjärtat bor. Två veckor på den platsen där jag rört mig på en radie av cirka fyra kilometer. Dockskåpsformat, ett sorts koncentrat. Det där uppslukande, lätt världsfrånvända och eskapistiska som sammanslagningen hyperintensivt projekt + liten plats skapar. Jag rör mig från Mattias lägenhet till Bruket, till Holländeriet, till kontoret, till det orubbliga tiofikat, till Ica där Johnny berättar historier på bredaste dalsländska om hur det egentligen gick till när sjön Ärran blev färgad grön, tillbaka till lägenheten, springa till Vreket, gå till sjön, tillbaka till Mattias, rör mig i denna miniatyrvärld, stannar där. Men jag stannar inte där, för det här är inte en sådan tid. Jag packar ihop saker för tio dagar i min resväska som bokstavligt talat börjar gå upp i limningen, jag åker till Göteborg för att sedan Stockholm sedan Umeå, tillbaka till Platsen och sedan: Världen.

FRÅN EN HÖGTID SOM PLÖTSLIGT REDAN VAR FÖR LÄNGESEDAN

May 5, 2014 Johanna Malm

Dalslandspåsk, en sådan sak som jag, precis som allt annat här, inte hittat tid att berätta om. Det var påskprickiga syskonbarn, Plopp, blåsippor och våffelkalas, trädgårdsröj hos familjen Hallberg, en studsande Hilma och en Ville med korg på huvudet, solvarm Imsehund och rara föräldrar, vitsipporna som snöade i skogsbrynen och magiskt solväder.
De senaste tio dagarna har endast och enbart varit Resultatet. Det fantastiska och befriande världsfrånvända i att få slukas upp fullständigt av ett projekt. Tolvtimmarsdagar, sträckta muskler, kreativitet på högvarv, ostört fokus och sedan en explosion av konfetti och scenkonst som nådde cirka 230 personer på tre dagar. Nu är konfettin uppsopad, allt ljus nerplockat, mörkläggningen bortriven och förtrollningen bruten. Jag ska jobba med annat och vila nu. Och komma tillbaka hit, tänker jag.

→ M A L M Ö

April 14, 2014 Johanna Malm

Vi åkte till Malmö och det är oåterkalleligen vår, det är som ett tåg. Alla körsbärsträden blåste sina rosa tuggumibubblor och i Folkets park hittade vi en albinokänguru i miniformat med rubinögon. Vi köpte buntar med bladpersilja på torget, tunnbröd och baklava i en av minibutikerna, gruyère och ambrosia i ostaffären på hörnet. Jag hade ibland bara smala sugrör att andas igenom och ett rivjärn i bröstet för ibland är det så. Men en går ut och igenom det för det är det enda som går att göra. Så vi såg fotoutställning på Moderna med mörker och pasteller, tusen historier en sorts oskärpa som vi glömt namnet på.

Gick genom den stadsdel som ger mig hopp mitt i den här världen som alltför ofta känns som ett sjunkande skepp. Såg scenskolans strålande treors mastodontiska slutproduktion. Deras intensitet och svett och lysande begåvning, en geometrisk pusselscenografi och blodröd politik. Och jag var nog lite rädd att de inte skulle känna igen mig, att allt som har med den där skolan bara var en önskedröm, en parallellvärld av luft. Men jag fick tolv kramar av guld och sedan hängde vi i deras loge med tiokronorsöl till dygnet blev nästa. Och so on and so forth tills även den helgen sprungit sin väg i disigt vitt ljus.

ETT LIVSUTSNITT LITET SOM ETT FRIMÄRKE

April 7, 2014 Johanna Malm

Nu har jag packat min enorma resväska full med de mest nödvändiga böckerna sladdarna kjolarna för ett par månaders liv. Jag har låst min Majornadörr och jag kommer tillbaka, men jag kommer inte bo där något mer. Det är väldigt underligt, och jag har haft ett fantastiskt fint kollektivliv där i nästan två år, men det är dags nu. Nu viker jag ihop mig och lever ett tidsbegränsat nomadliv mellan olika trygga punkter och äventyrsland.
Lite såhär var min sista Göteborgsvecka när jag diskat mina sista bambakantiner och torrmoppat den sista dagistamburen:

Det var episkt väder hela veckan. Jag var förkyld men orkade ändå promenera genom stan, genom allén och såg träd som började slå ut.

Hälsade på Anna och Martin i deras superfina lägenhet. Martin hade kalasrandiga strumpor och jag hade med mig valnöts- & russinbaguette och pain au chocolat.

Det gick att sitta på balkongen i solen utan jacka och vi drack en massa pressokaffe, pratade om sommarbröllop, Egypten, potentiellt storslagna practical jokes och en massa annat som jag inte minns, men jag minns att jag skrattade mer än på länge.

Hälsade på min stora lilla mormor en annan vårdag. Jag hade önskat mig våfflor eftersom mormor är den okrönta pannkaks- och våffeldrottningen. Åt minst fem med grädde och sylt och fick tid att prata med min fina mormor och dricka bryggkaffe i näverkoppar från Dalarna.

Så kom min finaste Mattias till stan en kväll och vi möttes på Stället med stort S, Hagabion förstås. Sista gången vi hängde där på hur länge liksom? Det är tråkigt. Åt i alla fall ostbricka med dödsgod gruyère och citronpasta med tomatsås och fräst broccoli.
Göteborg fortsätter och jag fortsätter men vi gör det på olika platser nu.

T J U G O F Y R A

March 31, 2014 Johanna Malm

I fredags fyllde jag år och eftersom alla mina helger nu går åt till att repa med Resultatet, scenkonstprojektet i Fengan, så fick även den firas där.

Jag tog sista kvällståget på torsdagkvällen och hämtades upp av den finaste personen jag vet.

Hängde i hans vardagsrum, på hans mattkollage.

Lagade stört god tacosgrej med quesadillas, bönchilli, smörfräst majs och avokadosallad samt skålade i cava.

På själva bemärkelsedagen smet en morgonpigg M upp och stängde om sig i köket för att sedan komma in med det här. Eggs in a basket på rågbröd, vårlök- och kaprisröra, fluffig smoothie (i glas med presentsnören), starkt kaffe och nyplockade snödroppar från trädgården. Kan en tänka sig ett finare sätt att börja ett nytt år på så säg! Svar nej, går ej.

Min födelsedag ligger ju under den knepigaste vårtiden då det kan vara lika mycket midvinter som sprittande vår. Den här födelsedagen var en exceptionell solskensvariant av 28 mars med bländvit sol och himlen som en glaskupa.

Vi hängde runt och gjorde i ordning oss för dagen.

Och började snart fixa för medtagbar lunch, för Mattias hade smitt picknickplaner. Passade ju så optimalt med den nyanlända våren. Vi kokade mungbönor och stekte hackiga halloumibitar som fick svalna på trappan.

Men kolla, fina.

Så knöt han på sig Kenzodojorna, fiskade upp tidningen ur brevlådan och vi åkte.

Till Baldersnäs. En herrgård utanför Dals Långed som är hemskt stilig. Här borde en tveklöst lajva Brideshead Revisited med silk shirts and liqeurs and cigars i sommar.

Alltså, hur enkla vi människor (nordbor?) är som bara känner livet återvända så fort vi får solen i ögonen igen.

Vi låg på picknickfilten som varit med både på Österlen och franska rastplatser och kisade upp mot allt det blåa. Vi hade tydligen tappat lite av picknickrutinen under det alltför långa vinteruppehållet så varken tallrikar eller glas var där de skulle, men vi hade en megagod sallad, nybakat morots- och timjanbröd och mousserande flädersaft så inte gjorde det nåt.

Något är på väg att hända.

Vi åt upp varenda matbit och rullade tillbaka till Fengan. Mattias skulle baka pizza på bageriet så han for dit, jag gick hem. Bakade en cheesecake, slumrade till, spelade lite på det ostämda pianot i källaren, blev ett uns uttråkad och ägnade mig åt en stunds innovativt spegelposerande.

Vi hade bjussat över lite folk senare på kvällen, bland annat Ville som visade sin uppskattning mot värden genom att somna som ett litet cirkuskryss i hans säng innan han ens sagt hej. Hihi åh raringen. Den oerhört välavvägda menyn bestod av panerad chèvre, kladdkaka, bagerietpizza, cheesecake och dumleklubbor, alla tiders. Så hängde vi på Mattias vardagsrumsgolv tills födelsedagen sprang sin väg och gled över i nästa dag.

DAGAR AV SIDEN SMÖRDEG MOTLJUS & GLASSKUBER

March 25, 2014 Johanna Malm

Från olika Fengandagar när vi åt smördegsbakelser med mandelmassa och bär på snyggaste mattkollaget, när jag sov över i Pettson & Finduspalatset, pysslade med bokmärkesänglar, lekte med bedårande vildungar som skrattar samma sorts skratt, när vi bakade pizza efter pizza efter pizza och sedan åt glass med bär och tjinuskisås, när himlen var vit och sedan blå, när vi skålade i prosecco fast det kanske var lite tungt just då, när vi reste Hilmas nomadtält på baksidan av huset och det stod rådjur lite längre ut på ängen, när jag fick dricka morgonkaffe med mittenbrorsan, när jag sprang där jag sprang i somras och luften lovade att det ska bli så igen.

8 MARS / EPISOD 1

March 14, 2014 Johanna Malm

8 mars var en så väldigt strålande dag som försåg mitt illa åtgångna minneskort med 266 bilder, detta kräver en kapitelindelning på två. Lovar att inte besvära er med två inlägg à 133 bilder vardera, men en smärre kaskad blir det ändå. Såhär började det:

En storslagen dag kräver en storslagen frukost. Jenny vaknade pigg som en lärka och susade bort till bageriet för att införskaffa nybakade saker såsom croissanter, pain au chocolat, fluffiga frallor och grovt bröd. Åt tills vi klubbades av paltkoman. Jenny försvann iväg på champagnefrukost/födelsedagsfest och jag och Mattias gjorde oss redo för dagen.

Han var K00last i stan med sneakers som ser ut som lego och engelsk konfekt. Vi gick över kullerstenarna till Gustav Adolfs torg och möttes av en fantastisk 8 marsdemo.

Solen visade sitt fagra anlete för första gången på cirka ett halvår och belyste hela det brusande tåget.

Vi gick upp till Götaplatsen och det var så fantastiskt energisk stämning. Ett myller av mångfacetterad men enad feministisk kamp, den befriande känslan av att få skrika ur sig all frustration över orättvisor som strömmar som ett gift i tillvaron och en känsla av att allt kommer bli bra tillslut.

Svinsvängiga Kiriaka levererade euforisk stämning.

OH, får så mycket hopp/glädje/pepp av detta. Något att återvända till när allt känns förtryckande, smutsigt, begränsande, orättvist och allvarligt fler. Komma ihåg det igen; vi är så många.

Smygfotade någons grymma patch.

Träffade många fina personer, bland annat Bonnica som såg ut som om hon var gjord helt i guld.

När vi lyssnat på tal och det hela sakta avtog gick vi hem igen. Åt gräddig grön bönröra med rostat bröd och korkade upp den bästa proseccon.

Katarina och Jenny peppade stenhårt.

Jag kände mig k00l i glittriga ögonbryn och Hej Blekk- choker.

Supergrrl- tema med paljettknickers och hallonröd body samt svepande transparent sak.

Och bästa Mattias snörade på sig godissneakersen igen. Så samlade vi ihop oss, jag knycklade ner kameran i väskan och vi gav oss iväg för att hålla 8 marsfanan högt många timmar till.

CROISSANTSEMLA / 104 PIZZOR / SNICKARMINGEL

March 7, 2014 Johanna Malm

I fredags pausade jag från mitt flängiga vikarie-/assistentliv och åkte ut till min skog, mitt hörn av Dalsland. På Lisas bageri har de pizzakväll varann fredag, Mattias brukar jobba där och jag fick hoppa in i kassan denna dag, kanske det bästa fredagsjobbet en kan tänka sig.

Bageriet hade sitt sedvanliga megagoda utbud plus skyltar i hallon/lakritskulörer.

Stilig pizzabagare kavlar upp ärmarna framför ugnen.

Och började göra pizzor som innehöll allt det här goda. Alltså, är ju ej helt opartisk i frågan, men detta är utom tävlan de bästa pizzor jag ätit.

Bagarmästaren själv kavlar perfekta cirklar.

Till en början var kvällen lugn och vi hängde runt mest, fotade bakade saker och provåt pizzabitar med getost, purjolök, potatis, vitlökscreme fraîche och timjan.

Eftersom det både fanns semmelingredienser och croissanter var jag nödvändigtvis tvungen att korsbefrukta dessa och bygga en croissantsemla med vispgrädde och mandelmassa. Stört gott.

Mattias gör pizzaklassikern Dalsland med rödbeta och fetaost. Sedan kom Den Stora Rushen i form av studenter från Stenebyskolan, det blev tokfullt och kaos och när kvällen var slut hade vi en enda pizzadeg kvar, allt annat gick åt som smör. På tre timmar bakade Mattias, Lisa och Debbs 104 pizzor, våra lungor fylldes av mjöl och rök och efteråt var våra ben som efter ett maraton. Lyssnade på Beach House och åt vaniljbullar medan vi städade, så visst var det fint.

Och när vi diskat klart de sista degskraporna och eldat upp alla pizzakartonger gick vi över till snickeriet och fotoateljéerna som hade öppet hus. Det var massor av folk (nåja, i relation till att vi befinner oss i en by med 300 invånare) vilket ej framgår av bilden. Det fanns gratis bröd, olivgömmor, kladdkaka, lingongrädde och vin så oss gick det ingen nöd på. Hittade en gullig bror bland sågspånet också.

Och en Sandra.

Och en Hilmis som klättrade på stegar och sprang ut och rejsade i mörkret utan jacka.

Och denna otillåtet gulliga Ville i palmtofs som hoppade på en smidd ljudmaskin som Chris byggt.

Dör. Söthetsdöden. Nu.
Och det var den lilla kvällen i den lilla lilla byn som ändå är så stor på så många sätt.

DAGAR I MINA SKOGAR SOM FÖRSVANN BLAND MOLNEN OCH ENDAGSVIKARIATEN

February 25, 2014 Johanna Malm

Jag hittade två borttappade helger i bildarkivet som får sticka emellan här, sådär på efterkälken. Helt i linje med min bloggtakt i övrigt alltså.

En helg hos mamma och pappa när det var kal halvvinter utanför dörren, jag hade kli i halsen och tung trötthet i kroppen men promenerade ändå med min lurviga varghund, gullade med syskonbarn som var på besök, åt sötsalt frukost vid det tvåhundraåriga köksbordet, knaprade macarons och njöt fluffiga semlor som scenskolefirande, än en gång.

Och en helg i Fengan när det faktiskt var riktig vinter (enda i år verkar det som, det är väl ändå ganska sorgligt). Jag och M promenerade i snöhavet, höll oss tätt intill varandra. De heliga frukostarna vid det blå bordet och peppigt uppstartsmöte med vårt nya scenprojekt på Not Quite. Det blir vårens kreativa händelse, och fast det fortfarande är sådär otydligt som ett kollektivt projekt ofta är, så har jag höga förhoppningar om det.

NOW MY LIFE IS SWEET LIKE CINNAMON LIKE A FUCKIN DREAM I'M LIVING IN

February 5, 2014 Johanna Malm

När jag kom hem från jobbet i måndags hade Jenny stängt in sig i köket och ropade att jag inte fick komma in. Jag anade överraskningsmoment i mossen. Sedan smet hon ut med en flaska bubbel i högsta hugg, satte på We are the Champions på maxad volym och smällde korken i taket! Sa NU SKA VI FIRA DIG och sedan skålade vi för att jag ska börja scenskolan och hon är snart färdig skådis och cirkeln liksom sluts. Det magiska i livet som händer nu.

Så fick jag komma in i köket och på bordet såg det ut som ett helt litet Disneylandskap. Med sockerknastriga jordgubbsmuffins, bubbel och kort från Jenny och Emm (min nya sambo!) samt sötaste tavlan ever som inte ens hade hunnit torka för den var alldeles nygjord. Jag vart alldeles tagen.

<3 <3

Sliten men så himla glad.

Det var så gott och det var så fantastiskt fint gjort av henne. Vi åt massor av mat och tre muffins var och pratade om allt som behövdes prata om, skålade igen och sedan kollade vi på senaste Girls i vår blommiga soffa innan klockan snart var midnatt och Jenny skulle upp i ottan. En sådan gnistrande liten måndagskväll.

SKOGSDAGAR; SNÖ, KRISTALLGLAS, VITA LAKAN

February 4, 2014 Johanna Malm

Innan hela Malmöodyssén, den där obegripligt märkliga parallellvärlden av antagningsprov, så hade jag några lysande dagar i Fengan. De såg ut såhär genom min kameralins:

Ett gammalt tåg med teakväggar och ankarkrokar tog mig till min favoritskog och bästa person.

Den första kvällen lagade vi den där tacosmiddagen som figurerade i förra matinlägget.

Deg som blev någon sorts svennifierade tortillas. Men GOTT.

Sov på kuddar med tryck av våra spela skivor- och svinkära- överhuvudtaget- alias.

Sov länge i nytvättade lakan.

Frukostarna vid det blå bordet som är i det närmsta heliga.

Och bara hänga runt i den där fina lägenheten med sina små högar av luxuösa labels, klädda knappar, visitkort från franska krogar och syattiraljer.

Och den här hyllan med sitt stilleben byggt av en Joy Divisionskateboard, tandkräm som smakar ingefära, sardinburkar från vår Europaroadtrip, kärleksbrev med vintageromantiskt nöjesfält, resväskan och flådiga skolådorna,bilden när vi pussas utklädda superhjältar .

Vi vinterpromenerade och det här trädet har alltid fångat min blick. Särskilt nu när det har en extra kontur av snö.

Vi promenerade uppför kullen och hängde hos den gosigaste familjen i skogen. Kolla gullebarnen.

Som gungade gungstol med Mattias.

Och läste bok.

Vi lagade dumplings, och nu börjar vi nog få in snitsen. Hackade en massa saker väldigt smått.

Ganska snygga va.

Så brutalgott.

Jag och Mattias med glitterstenar i pannan åt blixtsnabbt, kunde ej sansa oss.

Prosecco i kristallglas skare va.

Och edamamebönor.

Och två gånger gjorde vi glass. En helt sjuk hallonglass och denna, minst lika sjuka, chokladglass med dulce de lechekola. Ben & Jerrys have nothing left to offer me.

Och, bara att få vara med den här personen.

ÅRET SOM VAR 2013 / JANUARI - APRIL /

January 6, 2014 Johanna Malm

Det här året kräver nästan att delas itu, för delarna känns så radikalt olika. Delen då jag hade Wendelsberg, skola, struktur, sammanhang och delen då jag inte hade något av det. För skillnaden är milsvid, i alltifrån hur dagarna ser ut på papper och hur de känns i mig. Det har varit så fantastiskt på så många sätt. Jag har varit frisk, haft helt stjärnklart lysande vänner och en kärlekshistoria som tar andan ur mig varenda dag. Mer magi än en kan önska sig. Men parallellt med det så har jag nog också gått från att vara väldigt säker, riktad och med en nästan ständig känsla av obegränsade möjligheter till att stå utan sammanhang och planer, osäkrare och svajande. Så vi tar väl det från början, inte minst (snarare främst) för min egen skull, för att reda upp och räta ut hur det här året egentligen gestaltade sig.

JANUARI

2013 ramlade in i mig, eller jag ramlade in i 2013, på övervåningen av en bar i Barcelona. Det fanns sangria i stora kannor och en mobil av hundratals små glasflaskor i taket. Vi dansade bort allt smink på en svartklubb med videoprojektioner på väggarna och det var så varmt att det gick att stå i bara klänning på innergården. Jag pratade med Mattias i telefon, han stod med tomtebloss i händerna på en veranda i Dalsland och vi sa att vi var kära i varandra. Jag hade en sådan osannolik saknad efter honom innanför bröstet under den där resan att jag trodde självantända. Men de där första dagarna på året var ändå otroligt fina. Jag och Max drack passionsfruktsjuice på saluhallen om mornarna och billiga mojitos om kvällarna. Jag lyssnade beundrande på hennes porlande spanska och vi tittade på Chanelskor och Gaudibalkonger, ååh:ade över högar med sovande hundar och en dag fick evakueras från ett tåg som stod i horisontalläge mitt på ett berg på väg upp till ett otillgängligt kloster. På tåget hem blev vi båda toksjuka men på perrongen i Malmö stod Mattias och hämtade upp oss. Två dagar senare hade mamma och pappa gemensam sextioårsfest, jag var fortfarande ett febrigt vrak men försökte ändå hålla min stämma när vi syskon sjöng Wayfaring stranger. Mattias var där med mig hela tiden och den kvällen sa jag att jag ville vara tillsammans med honom, och det kändes som om allt brann. Han ville samma sak och jag tror jag grät, för det gör jag när det brinner på insidan. I skolan var det rysk traditionell dramatik och samtidigt fick jag och Linn klartecken att vi skulle för göra Invasion! som slutproduktion. Så vi började smida planer. Det var en bra tid i skolan, även om jag hade svårt att koncentrera mig på viljor och hinder utan att tankarna halkade iväg till en viss person med jordens ärligaste ögon och varmaste händer.

FEBRUARI

Spelade i en scen av Morrisseys favoritdramatiker i skolan, det var brittiskt och smutsigt, topp två mest klassiska sceniska aktiviteterna 1) packa väskor och 2) dricka orimligt mycket sprit som egentligen var outspädd äppeljuice. Det var ibland knepigt med grupprocessen sådär som det blir när det inte finns tillräckligt med lärarresurser. Andra sökte scenskolan men jag lät bli, och det var så skönt. Motivationen sviktade en aning, jag hade annat i tankarna. Det var mycket Dalsland eller han hos mig; det var dimsum på Dubbeldubbel, kaffe på Victors, middagar i Majornaköket och feministisk varieté på Storan. Hade det mest magiska sportlovet ever, en berusande filmsekvens av midnattsbrottning, projicerade filmer på vardagsrumsväggen, trevande reseplaner, tidskrävande matprojekt, vinterpromenader och amerikanska pannkakor tjocka som dunkuddar. Och så gerillasov jag på ett hotellrum där Mattias var, bakade apelsinmaränger, lärde mig pochera ägg, bokade sunkhostel och slottskamrar i Tyskland och Portugal. Det var mycket att vi åkte bil och typ bara tittade på varann. Det var en kall vinter som blev helt överglänst av något mycket större.

MARS
Stod på scenen för sista gången på Wendelsberg, i ett Tennessee Williamsprojekt som var lite trögt men stundtals superroligt. Hade fortfarande svårt att koncentrera mig i skolan och kände av både prestationsångest och stagnation, orkade liksom inte riktigt. Det kan kännas surt såhär i efterhand, det var ju så fantastiskt priviligierat att få tillgång till de där lokalerna och människorna hela dagarna. Oh well. Penny pick a doll jobbade med OH GRÄVLING WHERE ART THOU som Erika skrivit, jag valde en mindre framträdande roll i det projektet men filmade tex trailer och fotade affisch. Mattias gjorde kostym till Stadsteatern i Borås och vi gick på premiär och premiärfest. Det var så kallt men jag försökte ändå ha tunn bomberjacka och sammetscykelbyxor på mig. Det snöade över Slottsskogen. Hängde mycket med Agnes som fortfarande bodde hos oss här, det var så fint.
Dalslandshelgerna var många, var magiska. Ostbricka på vardagsrumsmattan, en fransk thrillerserie, brunchritualerna, JJ och The Cure. När vi gick på loppis i Säffle sa en gubbe på bredaste värmländska till oss ”ä ni nykära eller? Dä riktit lyyyser om er!” Jag var overkligt lycklig och panikgrät ibland av rädsla att det skulle ta slut.
Åt på Hagabion nästan pinsamt ofta, gick på antikvariat och Konstmuseet, spelade skivor med Mattias för första gången, skrev en krönika om Girls och sex, lyfte skivstänger, såg kanske årets bästa föreställning Fragmente som var så fylld av svärta och humor att jag nästan rann av stolen. Fyllde tjugotre och bjöd på tårta ost och vin, bearbetade och researchade Invasion!, hånglade på balkongen, såg en helt magisk spelning med Patrick Wolf i Hagakyrkan, jag och Maxime grät och rös. Och så tatuerade jag mig! Tre små bokstäver på insidan av fingret bara och även om de fick suddiga konturer blev de så var det viktigt och sant. Mod. Det ska alltid stå där.

APRIL
Det kom en påsk och jag var mycket på landet, både Dalsland och Asklanda. Små kaniner i choklad, påskäggsjakt och långa promenader. Såg storögt syskonbarnen växa, gosade och lekte med dem. Det blev påsklov och jag började i Stockholm. Hängde med bästa Malou och Daniel, såg diametralt olika utställningar på fotografiska, lunchade på STDH, åt burgare och suckade över vackra Stockholmsvyer. Hälsade på vackraste Emily, drack kaffe och pratade i hennes vardagsrum, blev fotograferad av henne bland snöfläckar och vårsol. Blev bjuden på middag av min kära äldsta bror Andreas och vi hittade vår yngsta bror Mattias debutskiva Obscure Lanes i skyltfönstret på en skivaffär på söder. Stort, för den har sju års arbete bakom sig och mer blod, svett och tårar än en kan föreställa sig. Så tog jag bussen till Nynäshamn och färjan till Visby med klappande hjärta, och där fångade Mattias upp mig. Vi åkte bil söderut under stjärnorna som var som strösocker på sammet. Sedan spenderade vi ett par dagar i hand föräldrars Bröderna Lejonhjärtahus på Gotland. Såg raukar och ispelare, lagade bönburgare och lyxlax, cyklade fort i motvind, rullade en cigg på den isiga bryggan, såg Magnolia och låg kvar i sängen länge, drömde om när havet skulle släppa taget om isen och jorden skulle bli mjuk och grön igen.
Har lite dåligt dokumenterat från denna månad, men det måste varit här vi satte igång med Invasion! på riktigt. Fick fyra superfina, arbetshungriga skådisar och formade en kreativ, effektiv och trygg ensemble. Utforskade, tvekade och växte i regirollen, samarbetade rakt och bra med fina Linn. Och så spelades OH GRÄVLING WHERE ART THOU på Cinnober och jag var maxat stolt över Hanna, Erika, Amanda och Hanna som gjort en idé till en så fantastisk scenisk verklighet.

(PS, fattar ej varför textstyckena blir olika stora och lyckas inte ändra det. Störigt, ska försöka lista ut vad som är grejen.)

☁ ☼☁☼ ☁☼ ☁☼ ☁ ☼ ☁ ☼ ☁ ☼ ☁

December 29, 2013 Johanna Malm

Det var juldag och det var mossan som lyste smaragd mellan avklädda träd/ det var sovande ettåringar i bärsele på ryggen/ droppar längst ut på tallsvärden/ det var skummande översvämmad å och bävrarnas verk, avgnagda stammar och fördämningarna/ älgars tandrader gömda i det torra gräset/ föräldrapussar och fyrtiotalsklädd cowboybror tills kamerabatteriet somnade in/

EN JULAFTON

December 29, 2013 Johanna Malm

Med rekordkomplett familj, totalmiserabelt väder, vilda gullungar, en lutande julgran och tusen kilo vörtbröd har julen passerat. Det går ju så fort, det gör det väl alltid. Och det var svårt att känna igen jultiden i år, eftersom vädret lurades med att klä ut sig till oktober eller mars. En mulen kappa av regntunga moln och plusgradig andedräkt. Men julen promenerade rakt igenom de gråa skyarna med sitt glitter och sina stearinljus. Min tedde sig såhär ungefär.

Kom hem till mamma och pappa den tjugotredje, efter att ha gjort det mest uppenbara dagen-före-doppare-dagen-misstaget och gått igenom Nordstan. En hundraprocentigt obehaglig upplevelse som lämnade ett lager av kletig konsumtionspanik över hela mig. Drack blodapelsinläsk på tåget och så rann det där olustiga så småningom av. Blev hämtad av päronen, kom hem och möttes av världens gosigaste varghund som också är en mycket blasé person.

Andreas och Shora var redan där och vi åt kvällsmat tillsammans.

Så kom familjen Grimsheden med sin levainleverans och cirkuspackning. Lisa slog upp paketverkstad på köksbordet, hon gör alltid de finaste paketen.

Vi klär alltid granen tidigast dagen före julafton så det var drivor av utslitet pynt överallt.

Ville med fjäderpagen och ädelstensögonen!

Morgonen efter, som var själva julafton, vaknade jag av barnen som vaknade i rummet intill.

Hilmis var morgonpigg och pepp på Playmo.

Vi lyckades äta en någorlunda gemensam frukost (det är en kraftansträngning att hålla ihop den här familjens spretiga tider och behov) med massor av Lisas episka vörtbröd, västerbottensost, blåbärs- och kardemummasmoothie, ägg och kaffe. Sedan slog jag och Mattias in våra julklappar lagom i sista sekunden.

Jag lyckades skaka fram två lagom tafatta rim, ett till Andreas som fick en Julian Redhoodie med pins på hans favoritteoretiker + Crystal Castles, och ett till Shora som fick en tisha som jag tryckt det arabiska ordet för revolution på, men där textilfärgen tyvärr tog sig lite väl stora kladdiga friheter..

Vi hängde runt i största allmänhet, lekte med barnen och läste högt ur muminserier.

Mormor och min morbror Fred kom, det vankades jullunch.

Och fika som dukades upp på vedspisen.

Sedan blev det alldeles mörkt (inte för att det någonsin riktigt blivit ljust, regnmolnen var som ett lock över världen hela dagen) och bilderna skiftade till svartvitt. Vi samlade ihop oss i vardagsrummet för julklappsutdelning.

Shora och Andreas var gulliga.

Det fanns så obscent mycket paket men utspritt på tolv personer kändes det i alla fall lite mer rimligt. De här böckerna fick Mattias av mig efter att han beklagat sig över att han läser för lite kvinnliga författare. Gav honom två av mina favoritböcker (överst och underst) och två som verkar grymma. Alltså, har en inte läst Lyckliga i alla sina dagar är det hög tid att göra det, den är så mäktig och smart att jag blir knäsvag.

Jag fick söta paket av Jonis och Lisa med finklädda flamencodansare och randig tejp plus den superfina lampan som anas i bakgrunden! Har behövt en lampa till vardagsrummet sedan vi flyttade in så det var ju verkligen på tiden så att säga.

När vi öppnat, ååh:at, tackat och kramat klart och allt omslagspapper eldats upp i kakelugnen var det snart middagstid.

Jag gjorde denna sallad som tydligen blivit värsta stjärnskottet på julborden i år, samt dessa mandelbollar fast med västerbottensost som är en absolut favoriträtt. Inte bara till jul utan alltid. Funkar exakt lika bra med tex tomatsås och spaghetti.

Vi har skalat bort nästan alla traditionella rätter på julbordet och kör lite vad vi gillar. Så mycket roligare, och så slipper en det där kvalmiga överdådet av kött och tvångsmässiga sillorgier. Efter den här bilden var jag för mätt och trött för att fota mer. Det var en högljudd, intensiv, toksocial men också stillsam julafton. Om det bara hade varit åtminstone lite rimfrost också, så hade den nog kunnat kvala upp till en förstaplacering.

SAMMETSBUBBLA / MARÄNGSLOTT / ILLERDANS

December 25, 2013 Johanna Malm

När jag var i Dalsland senast var det som en alldeles tät bubbla att försvinna in i, innesluten som i sammet och moln. Lämnade alla bekymrade oroliga tankar och var i cirka totalt lugn och pepp i flera dagar. Som helt fria luftvägar och hallonsoda i blodet.

Det var den här typen av megagoda frukostar med rostat vörtbröd (det oslagbart sirapstunga från Brukets godaste), fluffiga scrambled eggs, mjukstekt lök, jordgubbssmoothie och kaffe. Länge, mycket.

Hänga runt i tights och stickade sockar. Filtar och täcken, gos och värme, elda i vedpannan och pizza i sängen, Bowie och Boards of Canada och fler filmer än på länge. Vi såg Call Girl, Känn ingen sorg (igen), Hunger Games (igen, åh, peppar på tvåan) och Till det som är vackert.

På lördagen skulle vi ha en liten julfest. Först gjorde vi hallon och- glögglass och av äggvitorna som blev över blev det vaniljmaränger. Marängsmet är så himla snyggt, helt blankt, fluffigt och formbart.

M spritsade i hemmagjord sprits iklädd Yamamotohatt.

Och vi gjorde filodegscigarrer med fetaost, grönkål och fikon, saffranssmör till brödet och risottobollar. Så kom det folk från de andra husen i byn och hade med sig skålar med hoummus, brysselkålssallad, rödbetssallad, sill, mandelbollar, apelsinpaj, knäck, hallongrottor och bubbel.

Kristallglas och kökshäng.

Sedan gick vi i samlad trupp nerför backen till cafét där Fengans egna skramliga rockstjärnor Jesus Baby för femte året i rad körde sin julkonsert. De hade en gästtrummis och en extra röst i vissa låtar, det var alldeles fullt av folk och svängde mycket bra.

toalettposerade kaxigt i brigitte bardot-igt läppstift.jpg

Jag avfyrade en kaxig selfie eller två i mitt nya puderrosa favoritläppstift.

Och sedan röjde vi undan bord och stolar och det blev ett litet men illerintensivt dansgolv. Jag körde någon sorts joggingstil som gav mig träningsvärk dagen därpå och när vi dansat slut på all ork för natten smet vi därifrån, gick hem och högg in på kalasresterna.

WITH SCARVES OF RED TIED ROUND THEIR THROATS (TO KEEP THE LITTLE HEADS FROM FALLING IN THE SNOW)

December 24, 2013 Johanna Malm

Ett försenat, shabbychicförgiftat pseudovykort från mig denna julafton. Det är ju deppigt nog grön (eller snarare apokalyptiskt brungrå) jul i år och det tänkte jag med fördel kunde matchas med smaragdgrön sidenskjorta. Jag hänger i föräldrahemmet, vi är tolv personer inklusive två vilda sötungar och en lurvig gubbhund. Det är intensivt, högljutt, rörigt och varmt. Det är utspilld lack, Blue christmas, blåbärssås med citron och kardemumma, Winter White Hymnal i stämmor och bortglömda textrader, hetsiga diskussioner om teknikfientlighet, paketstaplar och granbarr som sticks. Det är den här familjens alla svängningar och lager, sin historia, sina internskämt tvära olikheter och oskiljaktighet. Hoppas ni som läser det här (+ alla andra) får en vacker, strålande eller åtminstone hygglig eller uthärdlig jul utan familjehaveri eller annat ledsamt. Att det är vila, varmt, saffran och regelbundna hjärtslag.

EN STJÄRNHIMMEL AV OVERHEAD OCH PLAST, EN BJÖRNBEBIS & ETT BRUMMANDE BRUK

December 12, 2013 Johanna Malm

I lördags var det Julian Redbutik för hela slanten, det var sagolika vinterlandsvädret utanför som drog dit folk och andades stor julmarknadspepp. Det kom massor av folk och jag, Mattias och Anna finvek skjortor (jag försöker lära mig), la upp nya travar med jeans, maratoneldade i kaminen och stämplade papperskassar med Julian Redtryck.

Mattias vid den mycket professionella affärsdisken.

Ville och Lisa kom in i butiken och hängde en stund. Ville var en bedårande björnbebis i sin orangeluddiga overall.

Vilda raringar/rara vildingar!

Vi tog en paus och promenerade runt på julmarknaden och åt maffiga saffransbullar vid en vägg som hade fått en stjärnhimmel av overhead + silverstjärnor.

När vi sålt dagens sista par jeans och eldat upp det sista vedträet i kaminen gick vi ut i snön. 12 performanceartister, musiker och konstnärer från Fengan och Göteborg hade skapat en ljud- och ljusvandring genom delar av bruket. Det hette Knycklabruket och vi var kanske tjugo personer som följde med, förväntansfulla. Det var mycket mörkt men jag gjorde mitt bästa för att fånga de fläckar av ljus som fanns.

De hade ljussatt ett gammalt maskinrum, använde rökmaskin och helt otroliga drone-/noiseljud som pågick och växte. Det var en helt magisk värld där inne, så intensiva ljud att hela benstommen vibrerade, men utan att det blev vasst eller obehagligt. Bara helt drömskt.

Åh. Ville stanna där länge.

Men promenaden gick vidare upp i Holländeriet.

Som också var fint ljussatt med två musiker på två olika platser i rummet som skapade vackra ljud och stämningar. Ibland får jag för mig att jag liksom sett de här rummen färdigt nu, att jag 'kan' dem. Ack, så jag bedrar mig. Varje gång någon gör något nytt med dem inser jag att möjligheterna verkligen är oändliga, att det är så fantastiska rum, platser, vrår, vinklar, rymd.

När denna vackra och rörande platsspecifika performance var färdigpromenerad gick vi ut i snön igen, och blev långa skuggor mot fabriksväggarna av lyktorna från en passerande bil. Sedan var jag och Mattias tvungna att gå hem och sova, laga mandelbollar (nya totalfavoriten som jag kommer leva på i vinter) med spaghetti och tomatsås. Slutligen pallrade vi oss ur vår dvala och åkte till Kalle och Cajsa på lugn hemmafest, men då fick kameran stanna i väskan. Där fick jag en husesyn i de sanslöst mysiga rummen, gosade med en trött Hilma och en övertrött Ville, pratade om ex och om Dalsland, att bo i lappkåtor, ha festivaler i Göteborgska skogsbryn, om scenskolor, arbetslöshet och hårfärger utan gift. Vill använda den här vintern till så många sådana kvällar att jag tappar räkningen.

DE SISTA MALMÖDAGARNA: KULINARISKA FULLTRÄFFAR OCH KOMPROMISSLÖSA KULTURKVINNOR

December 11, 2013 Johanna Malm

Inte kan väl den sista delen i min och Mattias lilla Malmöodyssé gå obemärkt förbi i cyberspace, det vore ju en förlust för oss alla. Därför fortsätter jag nu, med slutet på den lilla historien.

På söndag morgon (nåväl, lunchtid var det väl för alla hederliga förvärvsarbetare där ute) tog vi dagdrivare oss upp och gick ut i solen. Moriskan är ju helt svinfin, peppar hårt på mer kupoler i stadsbilden.

Finaste personen att hänga med.

Vi gick till Grand som vi hade fått höra skulle ha en bra frukostbuffé. Vi hängde på låset och gjorde blanka vita porslinstallrikar till måltider för kungar. Tog om och tog om och hade det så oförskämt bra. Det var verkligen en jättefin frukostbuffé och jag var så upptagen med att äta upp den att jag inte hade tid att fota.

Vi promenerade i Pildammsparken och pratade med hungriga fåglar.

Köpte bakelser på vägen hem när mörkret lagt sig.

Och så cyklade vi återigen till Potatopotato's tillfälliga tillhåll Bastionen. Där var det kulturpolitiskt scenkonstsamtal om vad som händer med teaterns roll i det ideologiska maktskifte vårt samhälle genomgår nu. Om nedskärningar, mod, att vara kompromisslös och stå för sina val, om fega institutioner och feta frigrupper. Monica Wilderoth som avgick som konstnärlig ledare för Borås Stadsteater eftersom hon blivit konstant motarbetad av ledningen var där, tillsammans med min idol Suzanne Osten och två från Potatopotato. Det var så sjukt inspirerande och stärkande. Så väldigt upplyftande med personer som tar sitt uppdrag på allvar och håller på med kultur av anledningar som är större än den egna framgången. Var absolut tvungen att snubbla fram till Suzanne Osten på darrande ben efteråt och tacka henne för att hon ger pepp och hopp i en kallt individualistisk tid och hon svarar på bredaste stockholmska om hur jag ska omge mig med ett järngäng, med bra vänner, välja mina projekt och stå för det jag gör. Dog starstruck-döden.

Innan vi lämnade vår nya favoritstad åt vi åt vi lunch på ett helt fantastiskt ställe, Saltimporten. Det ligger på Hullkajen, helt omöjligt att upptäcka om en inte vet exakt var det är. De har en cykel på väggen och helt otrolig lunch.

Det var typiskt industriellt cleant och alltså MATEN. Åttio spänn för den bästa kulinariska upplevelsen kanske ever. Vi kunde knappt fatta vad det var för det var så speciella smaker, men ändå extremt rent. Den vegetariska innehöll vita bönor, aska, persilja, ugnsrostade tomater, fänkål och det blev liksom världens lyckligaste smakäktenskap.

Så strålande avslutning på finaste miniatyrsemestern.