SAKER SOM HÄNDER PÅ HELGER

Innan den här högintensiva perioden i mitt tjugosexåriga liv är över får jag nu försöka trampa igång detta sömngångaraktiga bloggtempo till något en aning raskare. Börjar med en dubbelmacka, två helger som passerade för ett tag sedan och för ett lite längre tag sedan:

En där jag och Adam som vanligt var på Mousonturm (bra ställe med samtida scenkonst i Frankfurt) och kollade koreografi, gullade med Judith som jobbade i garderoben, smuttade på drycker i nämnda pinglas kök och hon berättade om hur det var att bo på Nya Zeeland, besöka Hobbiton och känna det som att komma hem, när vi hittade en klunga med personer från skolan samlade utanför en kiosk, gick på en märklig klubb som klädde ut sig till svartklubb men hade burkigt ljud och lite för många biffiga män i vita t-shirtar på dansgolvet, försökte gå på en klubb på en båt men vände och sjöng Lana Del Rey i kör när vi korsade floden och åkte hem med händerna och munnarna fulla av överprisade chips och oreoschoklad. 

En annan helg när jag hade oerhörd pms och grät och hade ångest mest hela tiden men ändå lyckades snora klart och hipsterpeaka genom att gå på dagsfestivalen Stil vor Talent med Judith och Fabrício. Obligatoriskt nedlagt industriområde, sol som förbyttes i undergångsregn, dans i gräs som övergick i lera, pretzels och börek som mosig matsäck, gladpacktunna engångsponchos, upparbetad entusiasm och några stunder av beatet i bröstbenet; när det är det enda som känns.

MAGNOLIAN etc

Och det är bara tre och två veckor sedan de här bilderna togs men det är en annan tid redan. Då var magnolian sitt mest majestätiska jag och jag spenderade nästan alla dagarna själv. Nu ligger körsbärsblommorna i drivor längs trottoarkanterna, alla blad har anlänt och de är nya som tunt ljusgrönt läder. Nu sover jag med öppet fönster och igår gick det att vara utomhus i natten utan jacka. Det är balkonen och floden och cykeln och Frankfurt och skolan och projekten och teorierna och texterna och abstraktionerna och förändringarna och livet, hela tiden livet. 

H A M B U R G

Mattias åkte ju med mig för att äntra mitt nya lilla liv i min nya lilla stad. På vägen från Malmö till Gießen ligger ju Hamburg och eftersom det är en stad vi både är förtjusta i spenderade vi ett par dagar där på vägen. 

Gick upp snortidigt en morgon, åkte billighetstaxi med tunga väskor till centralen, tog en buss. Älskar att det är så lätt och billigt att åka buss Sverige- Tyskland. Åkte lite färja, åt matsäck, kollade på Togetherness (och grät pga bästa serien). 

Efter en del misskommunikation med vår Airbnb-värd pga kapade sms gick vi en lång bit i fel riktning och underkylt regn innan vi slutligen kom fram rätt. Helt nice lägenhet med tågen som en dov metronom utanför. Obs, mitt 28-millimetersobjektiv som haft grus i linsen i två år har mirakulöst börjat fungera igen. Så sjukt glad för detta, att kunna fota annat än grässtrån med kort skärpedjup och alltid behöva gå tjugo meter bort för att uppnå någon som helst helhetskänsla.

Vi hade varit en aning för väderoptimistiska och förväntat oss nästansommar, det hände inte riktigt. Men solsken-genom-regnet är alltid en magisk historia. 

Från och med denna dag och en vecka framåt kommenterade jag lyckan över att ha tillbaka mitt nya gamla objektiv och fotopeppen detta medförde. 

Så vi gick ut för att äta. 

Praktperson pratar med händerna.

Vi slog till på en trerätters på Klippkroog. 

En rar servitris förklarade menyn för oss tyskaokunniga och sedan fick vi väldigt god mat, bäst var borstjin med rotfrukter, så bra rätt som är så lätt att underskatta.

Tog en promenad och fann denna till synes övergivna hotellobby som var helt fantastiskt inredd. Twin peaks möter Grand Budapest Hotel. 

Och andra nattliga stadsvyer. Sedan köpte jag grapefruktjuice och vi lärde oss att många tyskar handlar i papplådor istället för plastkassar, ca 200% vettigare.

Nästa morgon ville vi förstås ta tillfället i akt att få tysk frukost eftersom de tenderar att vara så bra på rätt ställen. Gick till Kaffee Stark. 

De var underbemannade och blev överväldigade av att det kom folk så vi satt blodsockerlåga och klagade över att vi fick vänta en timme. Är verkligen ej mottaglig för motgångar innan frukost (vet, så privilegierat gnäll). Det var i alla fall helt gott när det väl hände. Denna ostbricka exempelvis, bangar aldrig. 

Gosig typ utanför fönstret.

Nästa plan var en outlet med dyrismärken som Mattias sett ut. Den var belägen i ett tält vid motorvägen och M köpte oerhört tjusiga byxor och jag själv ordnade äntligen med nya springskor (de jag hade är långlånade/stulna från Maxime sedan 2013, helt platta i sulan och luktar tonårsfotbollslag). Träden blommade osv.

På kvällen hade jag bokat biljetter till denna tjusiga teater. 

Valde den här eftersom vi såg en annan Katie Mitchell-produktion i Berlin och jag var fullständigt tagen. Hon jobbar helt sanslöst tekniskt virtuost med livefilmning-/klippning på ett sätt som både är oerhört intimt och samtidigt distanserat, fiktionen är liksom både helt intakt och konstant redovisad. Ah. Svårt att förklara. Älskade det i alla fall. 

Teatern var Dramatentjusig.

<3

Tredje och sista dagen erbjöd ännu en utefrulle. Obs på piccolomjölkkannan.

Kan. Ej. Få. Nog. 

Tog oss till Museum für Kunst und Gewerbe. Drack lite mer kaffe i ett sömnigt museicafé med enstaka pensionärer och ljusa orkidéer.  

Tjenahejsan. 

Var främst där för att se utställningen Geniale dilletanten, om en DIY-baserad subkultur i Tyskland under 80- talet.

Bandet Mania D, k00laste katterna i stan.

Punkiga accessoarer såsom tandställning av pärlor.

Dessa automater finns utströdda över det här landet vad det verkar, som lämningar från decennier sedan. Av denna fick en byta 50 cent mot en punkig pin. Bangar aldrig en punkig pin.

Och utsnitt av hur denna gör-det-själv-punkiga antiestetik sipprade in i designen. 

Vidare till andra flyglar och hallar, det här printet var fin tatueringsinspiration.

Klipp å klistra med löv. Så enkel bra grej, att använda löv som pappersmaterial.

Legopopkonst. 

Och en epileptiskt intensiv sextiotalssalong i alla nyanser av orange.

Och sedan var det hämta blanka hyrbilen och styra kosan rakt söderut mot ny tid, nytt liv.

EN ÄKTA KLASSRESA

Maratoninlägg på ingång, tag er i akt.
Vi var ju alltså i Berlin för ett par veckor sedan på en tvättäkta klassresa. Trodde aldrig jag skulle få uppleva en sådan igen efter barndomens turer till Ekhagens forntidsby, Kaknästornet och livrustkammaren, men se jo det fick jag. Vansinnigt lyxigt, fick resa och boende och teaterbiljetter i staden som bara växer och växer i mitt hjärta. Snart väntar ett annat Tysklandsäventyr som är större, mer omfattande, men omstörtande, okänt och fullständigt marinerat i förhoppningar. Men först, den där gången då vi gick på scenskolan och åkte till Berlin:

1. När vi anlände på hotellet efter att ha gått upp 4.30 och åkt buss i 7.5 timme. Ätit vaniljdrömmar, sovit under huvtröjor, åkt färja och förklarat saker utan att få använda bokstaven s. På vårt hotell vid Zoologischer garten och vi var i början av allt. 

2. När jag, Jesper, Johan, Emma, Sonia, Paula och Linn gick på kiloloppisar och Sing black bird, drack finkaffe, provade långklänningar och bomberjackor och blodröda polotröjor. 

3. När vi sedan gick till The bird och tre av oss hade en mkt mastig och underbar burgarupplevelse medan fyra av oss fick vänta en timme på mat och Linn fick en caesarsallad endast innehållandes isbergssallad, dressing och parmesan.

4. När vi sjöng karaoke första gången av tre, jag blåste av stolen av mina klasskamraters röstliga krut, de överträffade sig själva i det där båset och det slog gnistor och världsrekord och jag var tvungen att sjunga Everyday is like sunday för att indiebalansera med powerballaderna och musikalhymnerna. 

5. När vi gjorde DDR-museet och blev besvikna på den övertydligt kritiska informationen och 'fakta' av typen "materialism var en viktig dogm inom marxismen". Hade ju sett fram emot att lära mig 4real. 

6. När vi åt lunch på Yamyam, jag åt en svingod mungbönepannkaka och Johan förlorade sin dumplingsoskuld dvs stor dag.

7. När jag fikade nån typ av väldigt god pistasch-cheesecake med några av mina favoritmänniskor.

8. När vi gick på Volksbühne och såg den sista föreställningen under nuvarande teaterchefen innan teatern går in i, vad det verkar som, en ny kommersialiserad era. Sörjer alla teatrar som går det ödet till mötes.

9. När vi åt middag på ett ställe i Mitte som hade ett helt rum i källaren tillägnat någon typ av altarinstallation. För min del den enda deppiga maten på resan (och typ nånsin i Berlin), men Paulas drink var flott.

10. När vi i gåsmarsch promenerade in på Hamburg Bahnhof och såg den fantastiska utställningen Manifesto med Cate Blanchett i huvudrollen i alla de tolv videor som utgör verket, baserade på en lång rad konstnärliga/politiska manifest. 

11. När vi var prick alla plus några till runt ett långbord på en italiensk restaurang och åt upp vår klasskassa. 

12. När vi hade en fantastisk natt och vad som kändes som en grundkurs i att kalasa i Berlin med techodans i mörk lokal, karaoke, fotoautomater och hemgång vid sju. 

13. När vi var på Schaubühne och vår ena guide och ledstjärna Ano berättade om teatern, dess historia och arkitektur. När vi sedan såg en av de starkaste föreställningar jag någonsin upplevt.

14. När Emma skulle åka hem tidigare än jag och vi gick på brunchdate. Åt helt fantastiska saker på Le bon och hade good times, fem av fem toasters.

15. När jag, Calle och Tiril gick på KW och såg en samlingsutställning om ytor som var stor, intrycksladdad, visuellt stark och teoretiskt utmanande. 

16. När jag efter fem dagar fick min första ordentliga energidipp, ville gråta, trotsade fomon och bangade kvällens föreställning. Tog mörka självporträtt och sov istället. 

17. När jag tänkte spendera natten inne med mangoyoghurt mellan fluffiga hotellakan men tog mig ut trots allt. När vi hamnade i Berliner ensembles (Brechts teater) kantin och blev de sista kvar förutom skådisarna och teaterarbetarna som hade en vinylspelare i en väska uppfälld på bordet. När två skådespelarparodier i femtio nyanser av tweed respektive svart polo uppifrån och ner bjöd in oss till sitt bord och askade i kapsyler och bjöd alla på vodkashots och jag elegant föste undan min. När vi pratade med hon skådisen som ser ut som Regina Spektor och hon delger sina spådomar om vilken roll vi alla spelar i vår klass och hon tittar på mig länge och säger sedan you wish you were younger than you are but you are really the strongest person in you class. När det visar sig att hon spelar i en av mina favoritfilmer och jag swoonar sönder av beundran. När det var som mest våt scenskoledröm ever, en inrökt kliché och allt som kändes nära.

18. När det till sist blev den sista dagen och jag, Paula och Sonia hyrde vårt rum tre extra timmar för att få sova ut. När vi åt en välsignad brunch på Kaffee A Horn och allt kändes så varmt i mig, det bästa sättet att avsluta resan på. Dramaturgin att det här var det sista jag gjorde med min klass innan sista terminen i trean är så genial.