I EN VÄRLD UTANFÖR MALMÖ

Tiden rusar, jag är fullt upptagen med att försöka hålla jämna steg med mig själv och den lilla värld som omger mig. Den här platsen är inte bortglömd, men den får stå tillbaka för skoldagar som sträcker sig över mörkrets inbrott och sedan är det ju allt det där andra som också hör livet till och gör anspråk på resterande tid och energi. Men, jag hade i alla fall ett höstlov i miniatyr och nu när jag för en gångs skull lämnat Malmö och gjort något så får det ett kapitel här:

På torsdagskvällen anlände jag till Staden på G och det föll sig så passande att Maxime fyllde år just denna dag. Så jag mötte upp henne och hennes fina familj + Anton och Linnéa på någon ny hipsterrestaurang i Rosenlund. Max öppnade paket, av mig fick hon min feministiska bibel Skamgrepp av Ulrika Dahl.

Det var ett koreanskt/mexikanskt ställe, lite oklar kombo som ändå fungerade förvånansvärt bra. De andra drack romdrinkar, jag åt typ pork buns fast vegetariska (inte lika goda som Dubbeldubbels, men ändå goda).

Tacosfest! Den kvällen låg jag och Maxime sedan i sängen och pratade och pratade och morgonen efter åt vi frukost och bokade nyårsresa till Berlin! Mycket bra plan.

Sedan åkte jag till Fengan och det var en speciell och sorglig dag för Lisas mamma gick bort efter en kort periods ondsint sjukdom. Fruktansvärt. Dock var det fint att få vara hos dem och kramas och prata och dela och vara nära.

Förstå att jag saknar den här guldungen som bor så långt bort.

Vi åt taboulleh och majsplättar och Jonis täljde på träsablar.

Kolla va fina.

Så kom Mattias upp från Lund och vi fick bo hos Jessica som har den här gulliga katten.

GOSIG.

Mattias jobbade med Julian Red under dagen, jag promenerade en lång terapipromenad i skogen (de bilderna har jag ju redan visat) och på kvällen hälsade vi på Kalle och Cajsa i deras nya hus. Där finns en grön kakelugn och en värld av rum och skrymslen, men då glömde jag bort att fota. Denna sekvens får istället representeras av bilden på den här mest löjligt svenska bit jag någonsin sett. Alltså, varför liksom.

Så satt vi plötsligt på tåget igen, tillbaka till Göteborg. Oh alltså, denna person. Finaste jag vet.

Det går ju nästan inte att vara där utan att åka till Hagabion. Älskade ställe. Har inte riktigt hittat någon motsvarighet i Malmö än, det saknar jag. Men det kommer ju en Folkets bio hit till våren, pepp på det.

Maxime kom dit och vi åt chèvremackor och tortellini. En del bilder från de här dagarna har försvunnit för jag tog ut minneskortet ur datorn utan att mata ut det först, ej att rekommendera.

Samma kväll skulle Maxime ha riktig födelsedagsfest, den på torsdagen var bara en aperitif så att säga. Ännu mer burgare blev det, i storlek dockskåp med marinerad ugnsbakad tofu, hembakat bröd, gurk- och morotssallad, teriyakisås och groddar. Sanslöst gott.

Mattias softade med en drink och ett glossy mag innan gästerna kom.

Systrarna klistrade lösögonfransar.

Och låtsastatuerade sig.

Åh att få hänga i mitt gamla Majornakök igen. Guld värt att ha det att kunna återvända till, det känns fortfarande precis som hemma.

Norea och Anton.

Maria och Adam.

Annelie och Lovisa kom och var så glittriga/fina/pepp så det var inte klokt.

Sedan kramade vi det fina gänget hejdå för vi skulle se The Knife! Är så glad att vi lyckades få biljetter så vi hann se dem en gång till innan de försvinner. Utomhus var det klassiskt Göteborgsväder och givetvis spelar inte Kniven på vilken förutsägbar scen som helst utan på Gothenburg Film Studios, ett stort tegelkomplex som de inrett och gjort till sitt.

I kön blev det tjafs för att vakterna inte ville släppa in mig pga min kamera. Alltså, det där har hänt flera gånger och jag blir så himla irriterad. Folk fotar och filmar med sina telefoner (eller, gud förbjude, med sina iPads) exakt hela tiden så ett förbud mot kameror är både frustrerande och helt ineffektivt. Jag började såklart gråta men en snäll vakt dök upp, tog oss under sina vingar och släppte in oss i alla fall. Tack för det!

Vågade ju knappt fota där inne då, men det var så fantastiskt. En glittrig DJ spelade Destinys Child och andra ägiga brudhits, det stod uppblåsbara gigantiska blommor i hörnen och psykedeliska politiska animationer projicerades på väggarna. Innan spelningen höll någon fantastisk person i aerobicsuppvärmning för publiken och sedan kom The Knife med sitt crew och det var dans dans dans och stort, storslaget.

Jag dansade överallt och var helt igenom obekymrad. Det var succé, höjdpunkt, oslagbart.

MANDELMANNS TRÄDGÅRDAR / HÖSTVERSIONEN/ & MERA ÖSTERLEN

Första gången jag lämnade Malmö sedan jag flyttade hit var en söndag för några veckor sedan, annars lever jag mitt liv på en absurt liten yta i Sveriges bästa stadsdel. Destinationen var Österlen och höstmarknaden på Mandelsmanns trädgårdar, det var Emmas eminenta idé att vi skulle lämna staden ett ögonblick för att livsnjutarlajva bland solrosor och griskultingar. 

Jag, Emma, Christoffer och Mattias snirklade oss fram en helt fantastiskt lång omväg genom halva Skåne men hittade tillslut rätt. På Mandelmanns var förstås idyllen total och pumporna stod som spön i backen.

Nån gång ska jag också ha en vägg med vinrankor på.

Alla är tappa-andan-fint där och jag skulle kunnat krypa runt och fotografera i timmar. 

Men jag hade ju fint sällskap att hänga med och dessutom var vi hungriga.

Så vi beställde dessa färgexplosioner till matportioner, med bland annat den bästa halloumi jag ätit i hela mitt liv, ugnsbakad pumpa, superkrispiga grönsaker från gården och krämig tzatziki. Det var dessutom fortfarande så varmt att det gick helt fint att sitta ute i trädgården utan jacka. Dubbelt bra.

När vi ätit upp gick vi för att leta efter en kull med kattungar som fanns någonstans på gården. Letade i ett växthus och lite varstans, men tyvärr utan resultat.

pricktomater.jpg

Gick igenom ännu ett labyrintiskt växthus med tomater i alla skepnader.

Svårt att låta bli att plocka dessa fina.

K00l person på lantgård.

Sedan gick vi för att titta på grisarna! Alltså så bedårande så jag vill gråta. Kultingarna hade växt så mycket sedan jag och Mattias var där lite mer än en månad tidigare och åt lunch när vi kom. Pappa gris statuerade ett skolboksexempel på Frånvarande Fader i bakgrunden.

Men kolla!!

Sedan tyckte mamman att det fick vara nog och då återgick kultingarna till att böka i jorden. Jag är helt fascinerad av hur effektiva de är när de bökar, vänder upp och ner på marken på några sekunder. Vi hängde vid hagen en stund och jag lyckades klappa två av dem på deras raggiga päls, åh.

Nästa djur jag träffade på var denna pärlvita ankperson.

Den hade fläckiga söta kompisar som spatserade i gräset och ner i en liten damm.

Nästa del i planen var att köpa godsaker grönsaker i gårdsbutiken. Chillis i roliga former, zucchinis, purpurkål, lök osv.  

Jag och M slog oss ner och sörplade thermoskaffe i solen medan Emma och Christoffer plockade på sig kilovis med äpplen och andra delikatesser. 

Sedan begav vi oss iväg och jag längtar redan till nästa sommar.

Men nu när vi ändå var på Österlen kunde vi ju se oss omkring ett litet slag till. Så vi åkte till Ales stenar där jag aldrig varit.

Science fiction och historia, Stonehenge- arkitektur och strövande fårflockar.

Betedde mig som en kulturtantsklyscha som om och om igen utropade min förtjusning över Österlens alldeles speciella ljus. Men, sant ju.

Gulligt får och havet. 

Det är ju något med horisonter, de drar alltid med mitt hjärta till fjärran resor och äventyr, sätter längtan i bröstet.

Det blåste så mycket att det gick att luta sig mot vinden och tårarna rann och blev till hela små floder.

Plötsligt stod Emma och Cristoffer i fören på Titanic.
 

Vi bara promenerade och pratade, satt på bryggan, spanade på vindsurfare och köpte årets sista mjukglass just innan butikerna stängde för säsongen. Det fanns fortfarande sommar kvar den dagen, men det var nog verkligen årets sista.

GULDBESÖK / EN VIT KÄNGURU / FALAFELPICKNICK / DRÖMMIDDAG & DOGMAFILM

I fredags kväll fick jag besök av finaste sort, klockan 18.15 kom Maxime inrullande på perrongen och stannade ett helt litet dygn. Saknar henne så hemskt mycket eftersom vi delat stad/lägenhet/porslin/balkong/strumpbyxor/bekymmer/vardag/tvättider/stavmixer/knäckebröd  och förstås allt som händer mellan två hjärtan så länge. Så gissa om jag hade längtat och räknat ner. På fredagkvällen hade vi datenight och åt extremt god thaimat på Green mango och pratade med samtal som fyrfiliga motorvägar, förbiblixtrande i 150 km/h och viktigt viktigt. Sedan blev det lördag och det var såhär: 

Vi vaknade och Mattias gjorde kaffe åt oss. Drack i sängen och Mattias smygpluggade.

Vi hade frukostplaner.

Det blev jordgubbs- och ingefärssmoothie, amerikanska bananpannkakor, vispgrädde, björnbärssylt och rågbröd med ost och selleri. Alltså det kanske inte ser så speciellt ut men det var frikkin heaven on a plate.

BÄSTA <3

Det var en så himla fin dag och vi gick till ut, först till Folkets park.

De har ett litet sorgligt minizoo där det finns sköldpaddor och minikänguruer. Vi var ju tvungna att gå dit och spana. Mest för känguruerna (det finns tre stycken varav en albinokänguru och en unge) men de höll sig inne i sitt lilla hus och hamnade inte på bild. Men herregud de är så söta och märkliga så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Mattias säger att de ser ut som en hybrid mellan åsna och kanin och det stämmer rätt bra. Ah, vi hängde i allafall vid stängslet en lång stund och tryckte kinden mot det för att se så mycket som möjligt och förstås högljutt kommentera allt de gjorde och hur bedårande de var.

Gick runt och fotade saker och kollade på barn som studsade på den enorma hoppkudden som finns i parken. Har upptäckt att det är en dold underhållningsskatt att se ungar flyga runt okontrollerat som studsande löv på den där kudden. Alltså kan ej förklara, men det är hysteriskt roligt.

Hittade denna snygga men lagom barnsäkra installation i gräset. Alltså stackars den unge som ramlar in i den här järnskogen. 

Sedan gick vi en sväng till Humana och Myrorna, provade skjortor med sneda Calvin Kleinbrodyrer och för små Dr Martens. Efter det behövdes finkaffe.

Åt mandelcroissant och swoonade över Malmö som stad.

Sedan behövde vi gå hem och ta hand om en tvättid lite och under tiden fixade Mattias falafel för det måste en ändå äta om en är på besök i Malmö. Så gick vi till Folkets park igen, vid grafittiväggen var det livligt värre, folk rollade och sprayade.

Tyckte om det här regnbågsträdet med larven på.

Sedan picknickade vi med falafel och ingefärsöl.

Så blev det så småningom dags att följa med Max till stationen och pussa henne hejdå och lova varandra att vi skulle ses snart snart igen. Jag och Mattias gick hemåt igen genom stan.

Passerade en cykel vars ägare samlat på sig en kastanjeskatt.

Smet in på en innergård så att Mattias kunde fota min outfit (eheh livet som bloggare) men fotade honom först pga så fin.

Kom slutligen hem och parkerade Mattias cykel.

På vår innergård växer oranga bär.

Och vi har en rar gårdskatt som alltid svarar om jag jamar till den.

Gick in och planterade basilika i små ljuslyktor. 

Sedan lagade vi sanslöst god mat inspirerad av det här receptet fast med tofu istället. Alltså tror vi highfiveade sju gånger för att det var så bra. Resten av kvällen spenderas med att se Festen, mitt livs första dogmafilm. Så fantastisk, särskilt skådespelarmässigt. Var helt medryckt och skrattade och vred mig av obehag om vartannat. Trodde det skulle vara ett deprimerande sätt att spendera en lördagkväll men det visade sig vara ett mycket bra val.

CAMPING / HÖGA VÅGOR / EN EPISK BRYGGA / VIT SOL & HET STRAND // ÖSTERLEN EPISOD 3

Vänta, det finns en del sommararkiv kvar i skuggorna som behöver möta världen innan hösten gjort slutgiltig entré. Det finns exempelvis sista delen i Österlentrippen. Det var en så väldigt fin liten semester och den känns redan mycket avlägsen i det här nya, omtumlande livet som börjat här i Malmö.

Efter Mandelmanns trädgårdar köpte vi vietnamesiska vårrullar i en liten foodtruck utanför Kivik och åkte till arboretumet där vi var förra året och åt upp dem. Så köpte vi förstås äppelmust och bananglass och sedan var det dags att fundera över nattens härbärge. Vi hade bestämt oss för att äta middag på Hörte brygga så vi åkte dit för att höra oss för och de berättade att det låg en camping några kilometer bort. Vi checkade följaktligen in där och slog upp vårt tält i ett hörn där vi hoppades på lä och frånvaro av regn. 

Promenerade sedan till vår middagsdestination tre kilometer bort. Vallmos är ju minst lika vackra när de tappar sina kronblad, särskilt ovanifrån.

Detta ställe har bara funnits i ett par månader och ligger vid en liten hamn i en superliten by i utkanten av Österlen. De serverar svenska tapas och det är megahipstrigt med naturviner och en uppsjö av syrade rotfrukter och egenkärnat smör och sånt men alltså SÅ GOTT.

Det här ser inte ut som så mycket mat men vi blev tokmätta. Alltså seriöst skulle kunna leva på de salta mandlarna smöret persiljerötterna och brödet. Vi var nästan de enda gästerna och var så fantastiskt fint att sitta där med utsikt över bryggan och havet och småprata med ägarna och jag var bara så himla lycklig den kvällen.

Det var nästan mörkt när vi skulle gå de tre kilometerna tillbaks men det gjorde ingenting. Sedan blåste det upp till smärre storm och när vi kom tillbaka till campingen satte vi oss längst ut på bryggan och bränningarna slog upp på mina fötter och den var dramatiskt och dånande och jag ville inte gå därifrån. Sedan sov vi en orolig natt i stormregn, vaknade och plockade ner tältet och tackade hejdå till campingen.

Vi försökte ha en mysig utomhusfrukost men det gick sådär pga enormt blåsigt så allt blev en kamp och vi packade snabbt in oss i bilen igen. Åkte till kafferosteriet istället och drack finkaffe och åt någon sjukt god portugisisk sötsak med smörkräm och kanel. Där och då började vi  märka att vi nog egentligen var ganska färdigsemestrade, mätta på upplevelser och att vi mest längtade efter att softa kravlöst någonstans och typ läsa bok. Så vi bestämde oss för att landa hemma hos Andreas och Shora på kvällen men kunde ju lika gärna göra lite roliga saker längs vägen.

Alltså stränderna på Österlen. Faktiskt helt sjuka.

Det var SÅ varmt och stora vågor och vi brottades med dem och badade länge och flöt iväg långt bort och fick simma tillbaka och gå över den varma sanden.

Det här känns redan lite för långt borta nu känner jag. 

Det blev lunchdags och vi gjorde favorit i repris och for till Hammenhögs gästgiveri där vi var en gång förra året. De har god husman och det är fint där också. Vi var de enda gästerna, antagligen både för att det egentligen var för sent för lunch och för att alla sommargäster gått tillbaka till jobbet.

Det är klassiskt tjusigt och lite murrigt.

Jag fick någon historia med friterad blomkål jordärtkockspuré och primörer som var sjukt god.

Sista anhalten på denna trip var Karossgårdens antik som är en enorm lada med rum efter rum efter rum fyllda med vintage och antikt. Jag kan bli lite ställd när det är så mycket saker att jag inte vet vad jag ska titta efter men de hade en väldigt gullig fransk bulldog som grymtade och ville bli gosad. Sedan for vi över alla skånska fält och åt skånska glasstrutar och så lämnade vi den semestern bakom oss, jag sparar den i en guldram i hjärtat.

OCH DET BÖRJAR: NU

Nu är det idag, nu är det här, nu händer det. I mitt lilla liv här på jorden kan det nog enklast beskrivas som en ny era. Det är den första september och min första dag på scenskolan. Jag känner mig som sex år igen, som om jag noggrant valt ut bänkpapper, luktsuddigum och pennfack, som om jag med citronfjärilar och orosmoln i magen går till Det Nya Livet på ostadiga pinnben. Nu är det: ny stad, ny skola, ny klass, nytt liv och allt är på en gång en skimrande och skälvande dagdröm som så otroligt verkligt. Oåterkalleligt och på riktigt, riktigt. Det börjar idag, det börjar nu; jag håller andan och dyker. 

MANDELMANNS TRÄDGÅRDAR // ÖSTERLEN EPISOD 2

Nästa station på Österlenresan får ett eget litet inlägg, för det var en helt egen liten värld. En trädgårdsdröm, ett växande fyrverkeri, en chokladfabrik av solrosor och löjtnantshjärtan.

Det var Mandelmanns trädgårdar i Rörum. Alltså alla som är på Österlen och gillar gröna saker eller goda saker eller växthus eller djur som betar fritt eller allmän idyllisk overload måste åka dit.

Det är ett ekologiskt jord- och skogsbruk som funnits sedan 1996. Vi började med att kolla gårdsbutiken.

Snyggaste svullotomaterna.

Handlade fina grönsaker.

Kolla stället. Kan ju bara ana hur mycket tid, kunskap och kärlek det ligger bakom att bygga upp något sånt här.

Allt var så fint så vi nära nog storknade.

Hittade kronärtskockor! Måste vara en muterad variant av tistel?

Det fanns växthus som en kunde fika i där det hängde kristallkronor i taken.

Och klättrade vindruvor, fikon och ljusslingor.

Det  är ganska stort, labyrintiskt och är som en blandad dröm av Pettson & Findus och Den hemliga trädgården. Vi stötte på dessa grisar, först såg vi bara de två stora men sedan kröp de små kultingarna fram!! Ser ni den lilla där, som diar? Alltså jag går av på mitten vad gulligt.

Spatserande pickande hönor.

Alltså färgerna.

Det var massor av folk där, snudd på att det kändes för kommersialiserat, men i och med att de inte verkar tumma på kvalitén eller sina idéer om hållbarhet samt att allt känns så enormt genomtänkt och välarbetat så var det ändå okej. Vi köpte fika och satte oss i växthusen, åt varsin enorm bit morotskaka respektive toscakaka och vältrade oss i finheten tills vi var mätta och mycket belåtna.

SOMMARENS SISTA SEMESTER // ÖSTERLEN EPISOD 1

Jag har varit så oerhört mycket ledig de senaste månaderna, bara lite mer än fyra veckors heltidsjobb på fyra månader, helt otroligt. Tack vare att jag redan i januari visste vad jag ska göra i höst så kunde jag megajobba på våren och sedan ha världens längsta sommarlov. Enormt lyxigt. När jag hade jobbat klart mitt sommarjobb för två veckor sedan tog jag och Mattias sommarens sista roadtrip och åkte till Österlen, eftersom det ibland inte finns något bättre än att lajva flärdfulla kulturtanter på idyllexpedition.

Vi sov första natten på Talldungens gårdshotell. Så väldigt fint ställe i Brösarp. Stort och solgult med en fransk bulldog som kilar runt i matsalen.

Vi hade ett litet enkelt rum med pelargoner i fönstret.

Vi packade kvickt in oss i rummet och begav oss ut för att äta middag.

Joel hade tipsat oss om ett creperie så dit styrde vi kosan.

Mysigt ställe med en fin meny och förvirrad personal i unga år.

Åt en stor galette som var mer som en pizza med massor av ost och sparris och mycket gott. Drack även fransk cider men förstår mig inte riktigt på den grejen, lite för mycket kompostkänsla alltså.

Promenerade sedan runt en stund i Bröderna Lejonhjärta-landet. Fint med hästsko på dörren.

Tillbaka på Talldungen hade vi lagt en sådan här dyris på kylning. Har nog bara druckit riktigt champagne en annan gång i mitt liv men Mattias köpte den här till mig för att fira när jag kom in på scenskolan. Efter den insparksfesten var jag dock inte riktigt i form för den så den har sparats och sparats för det rätta tillfället. Vi tyckte att det var nu.
Så satt vi i fönstret och skålade och sedan såg vi Mammuth, så bra film. 

En ny morgon kom och vi åt frukost i den ljusa restaurangen.

Så himla gott var det. Ganska enkelt, men allt var så väldigt välgjort. Till exempel äppelmusten, de saftiga fröfrallorna och den episka marmeladen med mandlar i.

Mattias hade med en hög Dagens ETC-tidningar så vi satt och läste och fyllde på våra fat en lång stund.

Vi gjorde upp en plan för dagen, tackade de trevliga ägarna för den fina vistelsen och gav oss av. 

Till Haväng, för att bada. Det är ett stort skjutfält som också är en helt enorm får- och hästhage. Hedliknande landskap, böljande kullar, frispringande djur.

Trift är en så envis och fin karg blomma.

Vi gick ner för kullar. Drömskt landskap va.

Och kom ner till detta. Lite svårt att tro på att en är i Sverige.

Vi lyssnade på Bea Szenfelds sommarprat och badade, solade, hade det ljust och varmt och oklanderligt bra.

Som grädden på idyllmoset kom tre hästar travande längs strandkanten. Så modiga kids som vågade rida barbacka på sina hästar i vattnet. 

Men någon gång måste en ju åka därifrån och vi hade fler planer för dagen. På vägen tillbaka till bilen ställde ett stiligt får upp sig för fotografering. Försökte gosa med alla får jag kom i närheten av men de var skygga och sprang sin väg.

Den här ulliga visade vägen. 
Jag gick för att hälsa på en hord med lösa hästar men började prata med en unge som ville att jag skulle lyfta upp henne på en av dem så jag glömde fotografera, fast de var så fina. Hon visade mig att en av hästarna var enögd och vi hann bli lite kompisar innan hon blev hämtad av sin förälder och vi sa hejdå. Och så hade halva den dagen gått sin väg.

SURROUNDINGS

På den här platsen har jag varit i fyra veckor nu, eller rättare sagt är det här ett utsnitt av de vackraste omgivningarna. Dagarna har jag spenderat på ett mycket tyst och tomt kontor och ägnat mig åt pappersvändande och skärmstirrande av olika slag. Det har varit vardagen och pengakneget. Men det är vackert här, ekarna är äldre än någonsin, det finns mjuka djur och kloka föräldrar, blåklockor, en övergående hallonsäsong som regnade bort en eftermiddag, springturer och långpromenader, vänbesök och värme,  och jag tappade äntligen räkningen på hur många gånger jag badat i sommar.

EN RIKTIG LEOPARD / TRISS I FÖL / VINANDE VINDKRAFTVERK / STOCKHOLMSPRISER OCH ÄNDÅ SÅ HIMLA VACKERT

Oh, jag har ju glömt bort att visa bilderna från den här förträffliga Gotlandsdagen. Kanske för att det brändes att åka därifrån kanske för att jag längtar tillbaka för mycket, för att den där paradisön ligger för långt bort. Men jag tar den risken, det är bland annat alldeles för många gulliga djur för att gå miste om:

Det var en helt blå himmel och jag och Mattias fick ledigt från butiken i ladan för att dejta innan jag skulle fara hem.

Egentligen är merparten av min garderob anpassad efter det här vädret, men det händer ju max ett par veckor om året att de får komma till sin rätt. Så det är ju en ständig källa till glädje när de dagarna väl infaller.

Hade ojämna utbakade flätor och nyfärgat hår. 
Planen var att vi skulle bege oss till Hablingbo crêperie för att käka samt gå på varieté (finns det fortfarande?) vilket tydligen är en tradition på stället. Först fick vi svänga förbi en granne och skriva ut våra biljetter.

Grannen hade EN LEOPARD i trädgården. Eller närmare bestämt en ozelot, eller närmare bestämt en ocicat som jag tror det heter. Oavsett hur det nu är med beteckningarna så var det den vackraste och mjukaste katten jag träffat i hela mitt liv och jag blev stormförtjust föll handlöst.

Alltså kolla leopardfläckarna på silkesryggen.

MEN KOLLA VAD GOSIG. Har så många bilder på det här djuret, vi hade en lätt euforisk stund tillsammans.

Det tog inte slut på goskavalkaden där. Vi passerade en hage där det stod tre föl och en unghäst, Mattias fick stanna tvärt så att jag kunde kliva ut och gosa. Kolla vilka spetiga små tändsticksben den har! 

KOLLA TUFSLUGGEN.

Där satt jag på huk i stenmuren med mjuka hästar överallt. Visste redan då att det var ett av de lyckligaste ögonblicken i sommar.

När jag hade hämtat mig någorlunda från denna dubbeldos i djureufori (ja, det är en helt egen kategori) for vi ut till en vindkraftspark. Såg en utställning om den, åt gratis godis och promenerade i vad som kändes som ett science fictionlandskap. Stort och vidsträckt med vinodlingar och de vinande vindkraftverken i geometriska formationer.

<3 <3

Sen kom vi till Hablingbos crêperie som huserade i den här ladan.

Ett ställe som verkar ha genomgått den sedvanliga förändringen från litet/speciellt/billigt till opersonligt/dyrt. 

Men det var mycket fint ändå, särskilt att bara hänga med Mattias.

Det stod en flyer för varietén på bordet. Såg lovande magisk ut tyckte jag.

Jag åt en galette med grillad chèvre och hjortronsylt, mycket gott men liksom ändå inte helt värt pengarna. 150 spänn för pannkaka? Inte säker på att det känns lugnt.
Sedan föll graderna och så fick vi tränga ihop oss i ett cirkustält för varietén. Miljön hade en stor dos magisk potential, men föreställningen var dessvärre ingen höjdare. Hade föreställt mig något i stil med Cirkus Cirkör, men tji fick jag. Ska inte fördjupa mig ytterligare i detta, och egentligen var det inte särskilt betydelsefullt . För jag fick med mig två konfettifjärilar att spara i plånboken och en dag av kattguld att lägga i hjärtkammaren.

EN PLATS SOM KALLAS FENGAN

Dalslandsjuli, värmevåg, högtryck. Storstilad trädgårdsfest, drömtårtor och studsande barn, ett syskonbarn som plötsligt sa Hanna och pekade på mig, namnpremiär för den här överförtjusta fastern. Knarrbysjön som är en port mellan två grönklädda sluttningar, att bada flera gånger om dagen för att svalka sig, för att svetten pärlar sig. Finbesök från Lund i form av Dan och vi äter helt förträffliga frukostar med knallrosa vattenmelon. Träffa Mattias efter två veckors avstånd; konfettiregn i hjärttrakten och jag-får-inte-nog-av-att-titta-på-dig. Denna person jag aldrig verkar sluta förundras av och förälska mig i. Beska körsbär, att lägga sig raklång på bryggan och torka på ett ögonblick, att sova hand i hand ovanpå täcket. Gå och promenera med sommarprat i fickan, det är han från Imperiet och det finns mörker och basgångar och avgrunder och ljus. Göra dumplings och vi börjar få till snitsen nu, Mattias hanterar bambukorgarna oklanderligt och det blir mycket bra. Tvärdrag genom lägenhet och Tindersticks nittiotalshouse Warpaint och soul på skivspelaren. Att vara varm hela tiden, att aldrig spänna sig av kyla, att springa och bli så svettig så att hela kroppen är en vattenrutschbana. Himlen som måste ladda ur sig efter dagar av hetta, som måste åska av sig och regna ut sig, och det är väl tur för gräset och det blir ju så vacker dimma sedan, när det lättar. 

HOPE TOURIST CENTER / EPISOD 2

Morgonen på lördagen i gruvan vaknade jag och Daniel genomsvettiga i tältet som vi råkat placera precis i skottlinjen för morgonsolen. Sömndruckna kravlade vi oss ut med våra liggunderlag och sovsäckar och sträckte ut oss på gräset i skuggan. Sov och slumrade i två timmar till med björkrassel över huvudet och hela Fleet Foxes diskografi i bakgrunden, hur fint som helst. 

Så småningom tog sig den nya dagen in, uteköket vaknade till liv och så också vi. Kröp ut ur sovsäckarna och gick och köpte frukost.

Alltid så bra mat på de här små festivalerna. Vi åt veganpannkakor med massor av sirap och sylt och fick gratis påtår. Alltså pannkakspåtår.

Malou kom förbi och var fabulous en stund.

Hängde med fina Emelie och Fredrik.

Sedan stod badutflykt på schemat. Vad är en festival utan badutflykt menar jag. Vädret var nyckfullt och himlen var både turkost bländande fläckar och regnoväder som drogs ner mot marken som blygrå gardiner. Men så plötsligt sprack det upp och vi lämnades i fred under himlens ostört blåa tak. Vi badade i järnhaltigt sjövatten och det var väldigt härligt.

Ägnade oss åt att bygga pinn- och näverskulpturer i sanden, att sova och äta morotskaka och wraps som lagades på stranden.

Med sjöblött hår men piggare nu kom vi tillbaka och fanns det fler spännande programpunkter än vi hann gå på. Prio ett var i alla fall att se Malous performance som hon jobbat med på plats i en vecka. En utflykt eller en variant på hennes egenprojekt som hon gör på scenskolan i Stockholm i höst.

Om en kapten som rymt från sitt Viking Line, med texter av Clarice Lispector och Malougeniet själv. Det var strålande förstås, existentiellt poetiskt berörande roligt.  

Vi gick till laven och såg mycket fina cellplastskultpurer.

Hittade en person högt upp i tornet som smälte kristaller.

Gruvutsikt. En annan strålande grej vi var på var Fäboland, en queerfeministisk fäbodsutopi byggd av lastpallar och glitter där folkmusikern Sara Parkman berättade fantastiskt bra om kulning, om hur det uppstod ur ett kvinnoseparatistiskt rum, ur ett säsongsbestämt matriarkat, om queera och feministiska berättelser och vem som har rätt att skriva om historien. Och så kulade hon, och det är nåt av det mest magiska jag vet. Fattar ej varför jag inte fotade detta?! Oh well, vi kan väl säga som så att jag var uppslukad av nuet.

Det blev kväll och det blev spelning, Maria Horn spelade sin sjukt k00la elektroniska musik och det var massor av lysrör, strobe och rök. 

Eftersom det var sista kvällen och klart med alla performances/spelningar/konstverk var det dags för finisage, vilket jag fick lära mig är precis som vernissage fast tvärt om, alltså festligheter bubbel och salta pinnar sista utställningsdagen för att fira. Sara bullade upp med kilovis av glitter och spexigt smink och tillställningen bytte snabbt namn till femmisage. 

Malou fick en fjärilssvärm på kinden.

Emelie fick gröna glitterstenar under ögonbrynen.

Daniel och Sara gick loss i glitterträsket och snart var det kalas av bästa kaliber.

<3

Glittret och festen eskalerade och sedan var jag inte så flitig med kameran, hade fullt upp med att vikariera i baren och sedan dansa och skratta mig knäsvag i svettiga omgångar tills klockan slog fem och en ny dag för längesedan tagit vid. 
Tack alla för en frikkin enastående och oförglömligt awesome helg. Jag hoppas vi sammanstrålar vid den där vidunderliga gruvan nästa gång Bergslagen är ljus och varm och juli igen.

HOPE TOURIST CENTER / EPISOD 1

I helgen styrde jag kosan mot Bergslagen och Ställbergs gruva för festivalen Hope Tourist Center. Det är tredje året gilt som jag spenderar en helg i gruvdistriktet bland vidsträckta granskogar, sovringsverk, rökiga dansgolv, platsspecifika konstverk, kulturpolitiska frågeställning och ett överflöd av discokulor. Det har kommit att bli ett av sommarens starkast lysande inslag och så även detta år. 

Direkt efter jobbet svidade jag om till de obligatoriska avklippta 501-shortsen och lastade mig själv full med festivalpackning. Luftkonditioneringen är förkylningsframkallande isig på tågen men i Hallsberg där jag fick vänta i en och en halv timme kunde jag sträcka ut mig och halvslumra på en bänk i solen som brände. 

Väl framme i Ställdalen hade ett regnväder just svept förbi och en regnbåge ritade sig fram över himlen.

Fick vänta en stund på skjuts från stationen och tog tillfället i akt att föreviga min sjuttiotalsbetonade packning.

Fick denna fråga av en vägg.

Var utrustad för festival med tre nyanser av blått nagellack och en smärre uppsättning av spexiga klistermärken och låtsastatueringar för alla upptänkliga pyntsituationer.

När jag anlände till festivalen var det solnedgång och hemskt vackert.

Det är en så sjukt speciell plats med allt en industriromantiker kan drömma om.

Det här är sovringsverket och på bottenvåningen hölls det spelningar och klubb om kvällarna. Jag hälsades med gos och puss av Malou och Daniel och rusade sedan dit eftersom en spelning just skulle börja.

Var bara tvungen att stanna och fota min snygga festivalstämpel.

En discokula i ett träd.

Och denna festliga ljuskrona.

Sedan lyssnade/såg vi på Teenage dream, en ljud- och ljusperformance med blixtrande lysrör, rök och droneiga ljud, eller "postapokalyptisk högromantik" som de själva beskriver sig. Mycket coolt, visste tillslut inte om jag såg ljud eller hörde ljus.

Efter spelningen gick vi tillbaka upp till kafét/baren och jag drog mitt ess i rockärmen: klistermärken och låtsastatueringar. Det är troligen det absolut säkraste vägen till social framgång, succé varje gång.

Veine fick en exotisk drink på bröstet.

Daniel en papegoja på halsen.

Malou fick sjöstjärnor under ögonen, en maritim tolkning av det klassiska Broder Danielsminket.

Sedan var det kväll och sent och dansgolv. Gammal industrilokal + discokulor + rök + god DJ är ett annat framgångsrecept som alltid är gångbart samt fantastiskt.

Om en ville ta en paus från dansen fanns en ljussatt eld där det brann en och annan gran. 

Bra gäng som hänger.

Malou <3

Timmarna gick och solen klättrade upp bakom skogshorisonten.

VILL HÄNGA SÅHÄR I LJUSA SOMMARNÄTTER ALLTID.

Alltså så fint att hänga med dessa.

Och så dansade hängde pratade eldade dansade vi tills klockan slog fyra.

Vid det laget var det helt ljust. Är inte gruvan fin.

Vi störtade i säng och sov som små stenar tills en stekhet sol smälte oss genom tältduken. Och sedan kom en annan dag!

(Här, här, här och här har jag skrivit om tidigare festivaler om någon vill vältra sig i ytterligare hippiehipstrig skogs- och industriromantik.)

BARCELONA! BARCELONA!

Min utdragna fragmentariska reseskildring av en arton dagar lång roadtrip som sträckte sig från Dalslands skogar till Barcelonas gränder skejtare och havshorisont tar nu vid igen. Jag fortsätter vara oregelbunden och utspridd fast jag har andra ambitioner om ordning och jämt flöde; kanske blir jag aldrig sådan. Kanske, till och med troligen, blir jag aldrig den symmetriskt produktiva bloggaren, kanske spelar det ingen roll.
Här kommer i alla fall nästa del, den första spanska. 

Vår GPS gick ju förlorad mitt i en fransk alpdal med spöklikt tomma gator, stängda boulangerier och överprisade logis med tvivelaktig inredning. Därefter fick vi hänga på Googlemaps så fort vi stötte på ett sällsynt trådlöst internet, och hela min anteckningsbok är fulla av nerklottrade vägbeskrivningar. Efter natten på slottet Cardona och den fullständigt överdådiga frukosten  ringlade vi nerför berget och söderut mot Kataloniens huvudstad. Vi längtande nog mycket efter att få kliva ur bilen för mer än ett par timmar, att få slippa motorvägarnas hets och den strypta luftkonditioneringens kvava luftrum. Det var en vacker väg och vi for tätt intill foten av Montserrat, berget som jag och Maxime åkte tåg uppför förförra vintern, ett tåg som stannade i vertikalt läge och var tvunget att evakueras.
Med mina kartanteckningar och Mattias otroliga känsla för riktningar hittade vi till vårt parkeringshus med nästan osannolik smidighet. Vi tömde bilen och lastade oss fulla med packning, tog en kaffe och drog ett djupt andetag innan vi tog oss an tunnelbanan och kartletade oss fram till vår lägenhet.

Som låg i en typisk Barcelonagränd i Gothico, många stentrappor upp.

Vi bokade lägenhet via Airbnb, en ren och fin sak med en något brysk men schysst hyresvärd som osade gräs. Alltså lättnaden i att få ställa av sig sin packning och få vara på samma ställe i fler än en natt efter sju dagar i bil!

Den stora planen med Barcelona var att gå på festivalen Primavera Sound men vi hade två dagar i stan innan det började, att landa och vänja oss, göra vad som föll oss in. Ett mål var förstås att äta så mycket god mat som möjligt, exempelvis på burgarstället El club de la hamburguesa i Born någon av de första dagarna.

Typiskt hipsterhak, men så goda vegetariska burgare, kanske bästa jag ätit.

Vi promenerade förstås massor, fotograferade art decofasader, tog in stan som Mattias lärde sig att navigera i på cirka fyra minuter.

Turistfotograferade lyktstolpar och husen som ser ut som att de har tapeter av puder och glass på utsidan.

En gång kom ett ösregn och jag smet in i ett antikvariat och bad om att få fota den stolta tigerkatten som vilade mellan bokhyllorna och gav mig en sträng blick. Kanske blir den fotad av turister mest hela dagarna, stackarn.

Vi satt en stund i fina Santa Maria Del Mar med sina gotiska valv och regnbågsfärgade fönster.

Det går ju ej att inte älska en stad som har sådana här gränder.

Och sådana här träd som ser ut som att de smakar viol.

Vi gick till Parc de la Ciutadella, apelsinträden och alléerna.

Hittade ett hus med träd i som var en så ypperlig backdrop.

Poserade låtsasnonchalant i min avklippta magtröja av krossad sammet.

Såg bister ut och var kanske inte riktigt frisk de här dagarna, men det var ändå så himla fint att vara där, i den svettiga cavastaden med sina konstnärsgenier och tvåspråkiga gatskyltar, med sina oräkneliga torg, sin storslagna smutsiga arkitektur, sin fattigdom, sin hetta och sina taggiga palmer.

EN PÅHÄLSNING, EN HEMKOMST, EN SKUMDINOSAURIE; EN HELG AV GULD OCH SOCKER

Jag spenderar nästan ingen tid i staden på G längre, staden som var min hemstad i åtta år fram tills alldeles nyss. Vi är klara med varandra på ett tag, men det finns personer och platser där som dröjer kvar i hjärtat och prickar pilar av saknar. Så någon helg nyligen lämnade jag skogen för spårvagnarna, om än bara för ett par dagar:

Jag åkte på minisemester med mig själv och bodde i Annas och Martins tvärfina lägenhet vid Korsvägen. Det finns teakmöbler, Dylanbiografier och girlanger av ballonger

Bollskulpturer och en cykel på trägolv.

Små odlingar och finskor på en pall.

Åh den här fina mattan från när de bodde i Egypten. Här softade jag runt och hade trevligt i eget sällskap. 

Åt frukost i godan ro och lyckades praktisera min fumliga fallenhet på ett alldeles exemplariskt vis med kaffe och müsli överallt (inklusive i juicen). 

En dag spenderade jag med Erika som nästa dag skulle lämna för Norrland i fem veckor. Hon hade en liten liten ek som växte.

Vi satt i hennes kök och åt lång frukost med hennes sambo Lovisa och pratade och pratade.

I hennes tak hänger en hel flock med origamitranor och jag fick dra mitt strå till den vikta fågelstacken.

Sedan gick vi ut och promenerade i nästan tre timmar. Ner till Röda sten, under Älvsborgsbron vid hamninloppet.

Och snackade internet, springande, om att vilja bort från Göteborg, om skolor och framtiden, lyxen i krossad ananas, England och hur vara en scenkonstgrupp när vi är utspridda i landet.

Och på söndagen fick jag träffa Maxime!!! Hon har varit i Karibien och Sydamerika i ett halvår med sin syster Norea och jag har saknat henne maxmycket.

Så himla glad att denna fullfjädrade pangpingla är hemma igen.

Och Norea med! Vi satt på Hagabions uteservering i timmar och pratade och gosade.

Och åt deras undantagslöst asgoda mat. Jag åt klassikern karljohanssvampstortellini, men bytte talrik med Maxime och hennes röda curry med tofu då och då.

Sedan gick vi hem till Majorna där Norea numera bor, och hittade en container utanför dörren. I den stod en flyttlåda full med böcker, och bra sådana. Hittade spanska språkböcker till Maxime, Sylvia Plath, Beauvoir, Nina Björk och allt möjligt fint. Vilken skattkista. Där fanns även ett gäng anteckningsböcker fulla av Ulf Lundelltexter skrivna i kalligrafi och fastklistrade tidningsurklipp med densamme, men de lämnade vi därhän. Tänker att det var ett innerligt älskande fan som bestämt sig för att slutligen gå vidare i livet och klippa banden till Uffe?

När vi var klara med litteraturdumstrandet gick vi in och Norea visade mig dessa. Kanske den roligaste uppfinningen. Instant prehistoric, olikfärgade kapslar som en lägger i ett glas varmt vatten...

... kapseln smälter, och ut kommer ett förhistoriskt djur av skum! Vi fick en lila Tyrannosaurus rex. Hur genialt.

Sedan gosade vi ner oss i soffan och åt mängder av jordgubbar, chips, glass, choklad och kollade på fotboll. Delade säng med denna gosiga som absolut ville få sig en lässtund innan frukost dagen därpå.

Norea fixade sjukaste frukosten med grillade chèvre- och vårlöksmackor, perfekt stekta ägg, fräst, sparris, smoothie.

Och ingefärspannkakor med jordgubbar och vaniljkesella! Alltså livet.

Och en dag hängde jag med Anna och Martin en hel räcka med timmar i solen. Satt på parkbänkar och vid kanalen, åt falafel och foule, hann avhandla alla viktiga samtalsämnen och ha det soligt.
En helg av guld och socker, det ger mig så mycket energi och kärlekskänslor att ha så här bra personer omkring mig.  

HELA HANDEN

Dagen efter midsommar fyllde ett av mina två favoritsyskon barn hela fem år, av mig och Mattias fick hon sugrör med inbyggd oboy och såhär såg det ut när vi var där på grattis-i-efterskott-lunch:

En rad med ballonger vill en ju ha.

Spexigt blombarn som fått ansiktsmålning i present.

Gullig familj.

Åt asgoda saker såsom färskpotatis uppgrävda ur trädgården, bönsallad, färskostbollar och mmm.

Ansiktsmålningen hamnade lite överallt, som rosa fläckar på händerna.

Och regnbågsfärgade händer.

Åt en episk chokladtårta med pecannötter.

Läste högt och gosade i soffan. Alltså, dessa ungar!! Kommer brutalsakna när jag flyttar till Malmö.

Så promenerade vi nerför backen och det var sommar överallt.

Vägrenen var en delikatess disk, vi plockade fyra strån smultron! 

Som lämpade sig väg att läggas i olika formationer på det blå köksbordet innan de blandades med yoghurt och slukades i rödaste rappet. 

JULIAN RED POP-UP NO.2 GOTLAND EDITION

Klockan tjugo i tre natten mellan fredag och lördag rullade jag och Mattias ut med hans grå lilla bil ur den stora Gotlandsfärjan. Söderut, med solen som steg i ryggen och sommarängarna som var nästan påhittat filmiska med sin dimma. Här är vi nu och min frånvaro på den här platsen beror främst på att internet bara finns på en liten sticka här, fram tills idag. Nu finns det wifi överallt i luften och det är såklart tokpraktiskt, även om jag saknar den befriande internetbristen en smula. Vi håller på och fixar och donar med Mattias klädmärke Julian Reds popup butik, i den stora ladan hänger vi rails med mjuka stickade tröjor, luftlätta linnen, sidenskjortor, k00la hoodies, episka shorts och travar med kvalitetsjeans. Imorgon slår vi upp ladugårdsdörrarna och sedan är det öppet resten av juli. Här finns info om öppettider, hur en hittar dit osv. Om du eller någon du känner har vägarna förbi södra Gotland så kom förbi vettja! 

STJÄRNSYSTER / BURGARDATE / PARKTEATER / DET VIKTIGA

Jag for ifrån Gotland några dagar innan Mattias och tog vägen om Stockholm för att träffa min käraste Malou, min flätsyster, fellow bruksbestigare, min powerpingla utan motstycke. Hon har varit i Brasilien i tre månader på utbyte och jag ville absolut knipa en bit umgänge med henne innan vi försvann åt olika håll igen. Vi hängde i hennes litteraturbelamrade rum och på hennes soliga balkong, hade riktig date på Flippin burgers och sörplade riksgod milkshake, gick på spelning i en galleria och ojade oss över Stockholmspriser, hängde med fina Daniel sådär som vi alltid gjorde när vi gick på samma folkis, åt grillad chèvre, en hel vattenmelon och kollade på VM, kramades och bullerskrattade, gick på bästa konceptet Parkteater och såg Cyrano, hade intensiva samtal om relationer, förväntningar, scenskolor, resor och orosmoment, om människor och feminism och allt som måste avhandlas efter tre månaders avstånd. Är så väldigt glad för de två dagarna och för de två personerna, vilka stjärnor. 

LYON: ETT KNAPPT DYGN I EN NY FRANSK STAD & ROSENHAV / BOKMARKNAD / SAGOFASADER

Så angjorde vi Lyon. Vi var nog ganska slitna efter olika praktiska, fysiska och mentala motgångar. Infektioner, mekaniska trubbel och tungt grubbel. Men så möttes oss den vackra staden med sina två breda floder och vi hittade den enda lediga parkeringsplatsen i hela stan. Och det finaste var att vi fick komma till ett hem, till en vänlig person. Vi bodde hos en Nicole, vän till Charlie och Louise som vi bodde hos i Bordeaux förra året. Vi hade aldrig träffats, ens pratat i telefon, bara utväxlat kortfattade sms om adresser och ankomsttidet. Men vi möttes av största gästfriheten, varsågod-här-är-era-nycklar-kom-och-gå-som-ni-vill, två omättligt keliga hundar och en fantastiskt fin lägenhet.

Med nybäddad säng.

Nicole dansade balett när hon var yngre och spåren dröjde sig kvar på en hylla.

Det fanns en ilsken räv som frusit i sin pose.

Öppen spis, Mariatavla, ett skuttande får målat på väggen, krukväxter, solglasögon.

Stora fönster, vita träkarmar, blommor.

Goshundarna hade stenkoll på sitt kvarter.

Vi andades ut, sänkte axlarna, slängde våra väskor på golvet och andades in den nya staden. På kvällen åt vi croque's och hängde på en uteservering på ett kullerstenstorg tills det började regna, då gick vi hem och somnade som små stockar, toktrötta med glada.

Nästa morgon drack vi starkt kaffe och åt typisk fransk innehållslös sötfrukost innan vi begav oss ut på stan. Nicole visade oss runt och till några vintagebutiker som jag planerat att besöka. Schyssta ställen, men inget jättespännande utbud, ingenting fick följa med hem.

Det var sol och rosenrabatter.

Längs med Saone rann en bokmarknad där vi strövade en bra stund och bläddrade mellan tjusiga utgåvor av franska klassiker.

Franskromantisk klischéposering vid bokmarknad. Bodde för övrigt nästan i den här klänningen under resan, som är Agyness Deyn för Dr Martens. 

Blev tatueringsinspirerad av den här bokryggen med rutorna.

Lyon påminde mig om både Lissabon och om en betydligt mer välbärgad version av Kairo. Drömmiga hus vid flodkanten, ser ut som en sagoscenografi som pusslats dit av någon fantasifull person. 

Vi åt lunch på en av alla stadens uteserveringar som hade enorma glödlampor i trädet ovanför. Servitören var först lite bekymrad över att jag inte åt kött med ordnade sedan fram en jättegod ostdränkt ravioli.

Espresso på maten. 

Vi tackade och dricksade och begav oss vidare. Hittade snygg gatukonst, fotograferade varandra.

Och plåtade vackra fasader med moln i fönsterrutorna, snirkliga franska balkonger och gardinkappor av järn.

Förirrade oss in på någons innergård där Mattias förvandlades till en playmoperson jämte jättekrukorna med grönt . 

Så tog vi oss till stadsparken som var ungefär som att kliva in i en scen ur Mary Poppins. Trampbåtar i den lilla sjön, cykeldroskor, såpbubblor, flanerande familjer, ljuskatedraler mellan träden.

Det fanns en rosenavdelning i parken och romantikern i mig drog efter andan.

Narnialyktstolpar och nyponrosor. 

Gräsänder.

Roshav på roshav. Ah, faller handlöst för sånt här, det kan inte hjälpas.

Vi skulle gå på Moderna museet men det visade sig vara stängt för renovering, så vi fick nöja oss med att slå oss ner utanför och dricka en okristligt dyr Orangina. Och det var ungefär så mycket vi hann se av Lyon innan vägarna kallade på oss igen. Så väldigt fin stad, den skrev genast in sig högt upp på listan för städer att återvända till.

KAOS/ HAVET/ HAMBURG - ALLTINGS BÖRJAN

(Hej! Jag tänkte att jag skulle finnas igen! Är ju drottningen av oregelbunden internetnärvaro och det kommer nu förstås kantra och slå över i det motsatta. Bildkaskader och inlägg som förmodligen istället blir outhärdliga i sin längd och utdragenhet. Jag ska jobba på att hitta en mjukare balans, men jag är fortfarande kvar i ytterligheternas träsk. Har ju varit ute och rest, flängt runt i Europa i nästan tre veckor så ah, nu börjar den historien!)

Och historien började i kaos. Det var en tisdag och det var sol. Allt var noggrant inpackat i bilen och morgonplanen var som följer: Mattias skulle smita iväg en sväng till gymmet innan bilen skulle bli vårt trånga hem, jag skulle förtidsrösta för EU-valet och sedan skulle vi mötas vid färjan. Men röstningsplanen föll som ett korthus. Jag hade dagen innan pratat med Göteborgs kommun för att ta reda på förtidsröstningslokaler och fått bekräftat en i Majorna. Jag ville vara säker, hade tagit reda på fakta, trodde jag hade allt klart. Sedan visade det sig förstås, cirka fyra minuter innan jag skulle gå hemifrån, att den tänkta lokalen bara var öppen på valdagen. Jag kastade på mig kläderna för att hinna till Nordstan och rösta där men missade exakt vagnen som skulle ta mig dit och fick bittert inse att om jag skulle rösta skulle jag missa färjan. Jag fick ge upp och kände mig som den sämsta människan i världen, satt på en stenmur på Stigbergstorget och grät bakom solglasögonen, motstod en impuls att elda upp mitt röstkort i ren självbestraffning. Mattias plockade upp mig och jag hulkade hela vägen till incheckningen. När jag skulle ta fram vår båtbiljett passade jag även på att, mellan tårarna, kontrollera hostelbokningen till vår första natt i Hamburg. Men. Jag. Hade. Bokat. Fel. Natt. Jag var en pöl av misslyckande, jag ville trycka ⌘Z, vända och springa tillbaka. Det är skrattretande ironiskt att Resan, drömodyssén, skulle börja på ett sådant vis. Sedan fortsatte det såhär:

Vi placerade oss på soldäck, Mattias satte igång att hetsringa vårt hostel i Hamburg och turligt nog; de hade just fått en avbokning och kunde klämma in oss i deras sista rum. Utandning, en grad av lättnad.

Medan jag stod i telefon med en annan EUvalskunnig från kommunen som var hemskt hjälpsam och försökte hitta ett sätt för mig att kunna rösta även om jag lämnat landet. Käckt nog visade det sig att ambassaderna utomlands stängde för förtidsröstning klockan 12 den dagen, alltså bara några timmar innan vi skulle nå Hamburg. Jag var så otroligt upprörd över hela situationen, min egen klantighet och den förra kommunpersonens missvisande svar. Tur att Soraya Post och F! kom in ändå, annars hade jag känt mig evigt ansvarig. 

Sedan fick jag försöka släppa incidenten med röstningshaveriet och rikta in mig på vart vi faktiskt var på väg.

Vi åt frulle på soldäck, fulkaffe och medhavda saker av smördeg.

Poserade k00lt vid horisonten.

Och gullade. Var ju trots allt enormt pepp på att resa med den här fenomenala personen.

Vi anlände till Fredrikshavn och klev ur bilen för att fota vimplar, grindar och båtar innan vi drog vidare.

Som de här två fina som heter Styrbjörn och Isbjörn.

Vi for och åt Rittersportchoklad och jag läste högt ur Hamburgkapitlet i den här guideboken för Mattias. Det är en väldigt bra, om än något gubbig, reseguide som djupt ingående beskriver ett gäng städer med mängder av historiska och kulturella referenser varvade med insmugna tips. 
Så landade vi på vårt hostel efter en hetsig parkeringsjakt, prickade ut saker på en karta och begav oss ut.

Vi bodde i St Pauli som både är red light district och hur trevligt som helst. Det deppigt dekadenta ligger skavfötters med allt det fantastiskt mysiga och coola som är Hamburg. Vi gick till ett ställe som hette Backbord där det var stimmigt och trevligt.

Mattias läste tysk dagstidning med kommunistisk layout och jag åt god spenatgnocchi.

Soft ställe.

Så gick vi till Zoë som ligger i den galet sympatiska stadsdelen Schanze, där är bara ett hav av nersuttna sammetssoffor och mjukt gyllene lampskärmar. Vi beställde drinkar och satte på uteserveringen till stängningsdags.

Då promenerade vi hemåt och kikade in på snygga garagedörrar. Det satt folk överallt på trottoarerna, luften var ljummen, våra steg lätta.

Hittade en butik helt dedikerad till modellflygplan. Jag hade roligt åt kofamiljen uppe i högra hörnet som ser ut att ha en gemytlig picknick mitt på stridsfältet.
En väldigt fin kväll trots dagens illavarslande början.

Dagen efter gav vi oss ut i högsommarvärmen. Det hänger mycket saker över gatorna i Hamburg, tex sådana här bollampor.

Och låga rader med strutglass.

Undrar om arkitekt var synonymt med konditor förr i världen, för alla husen ser ut som gräddtårtor.

Det är en väldigt grön och blomstrande stad, åtminstone i de delarna där vi hängde.

Vi gick till Pauline, ett ställe där vi varit förut, för frukost. Den är nämligen så fantastiskt bra.

Vi inmundigade bröd och grönsakscremer, hemmagjord müsli och vaniljyoghurt, grönsaksstavar, baljor med kaffe, krispiga fattiga riddare och tusen kilo färsk frukt. 

Vi strövade och tittade på snygga fasader.

Det är väldigt mycket politiska budskap överallt, aktivismen verkar högst närvarande. Sådant ger ju en bra känsla och starka måste-flytta-hit-impulser.

M's godissneakers gjorde sig bra mot rosamålade gatstenar.

Hej fin.

Vi gick till en liten men djungeltät botanisk trädgård.

Minirhododendron.

Så väldigt fin blomma.

Det var uppemot trettio grader den här dagen så det var egentligen nästan för varmt för stadsvistelse. Vi lindrade hettan med en glass; mango och körsbär.

Tiden gick och till slut hade frukosten sjunkit undan och gjort plats för middag. Vi begav oss till Eisenstein, ett ur tipsen från Urban Safari. De hade fantastiskt fin industriell inredning men i och med värmen ville vi sitta utomhus. Det var grönt och tegel och låg just intill en biograf som hade den snygga affischen till Grand Budapest Hotel som en banderoll på väggen.

Där åt Mattias en Caesarsallad och jag en pizza med rostade grönsaker som var precis så bra som guideboken utlovat.
Åh Hamburg är en riktig pangstad. Jag tänker mig att det ska bli min frekventa tillflyktsort när jag bor i Malmö, att jag ska återkomma dit ofta. Jag känner på mig att det kommer bli en viktig stad i mitt liv, jag hoppas det..