SIOUXIE MANI DEBBIE MUNKI LADY HIGH LOVELESS TEE

I helgen myllrade Brukets röda tegelkolosser av julmarknad; av sockriga kolor, välgjorda läderaccessoarer och blytunga vörtbröd. Julian Red körde även sin sedvanliga lagerutförsäljning, bänkar, bord och rails med klädpärlor. På fredagen smygöppnade det för en intern utförsäljning bara för vänner, med marschaller och salta pinnar och vin i plastglas.

Det fanns tusen fina grejer och allt till skamligt låga priser.

Finast i stan.

Som en blandning av förfest och vernissage.

Kalle efterfrågade punkig k00lhet, och lyckades.

Han och Cajsa tog också det här med tokmatchande teamlook till en ny limegrön nivå.

Fina Ylva var där och knep en hel hög snyggsaker.

Så hängde vi där, provade kläder och pratade livet tills butiken blev mera fest och när alla var nöjda med sina kap av denim och ull promenerade vi hem. Vid det laget hade det hunnit bli vinter på riktigt, granris och snö under skorna, kristallklar stjärnhimmel ovanför huvudena.

DALSLANDSWEEKEND

Jag spenderade helgen i min dalslandsskog, jag vill gärna åka dit när jag blir för uttråkad eller stressad över att vara arbetslös i stan när alla andra pluggar eller jobbar. Och det är så bra för det är bara en liten tågresa bort. Det som inte fastnade på bild var en pubkväll med livejazz, baklavabakning, promenad till sjön och inspektion av bävrarnas verk, badkarsbad med rödvinsglas, Peter Birros Upp till kamp, orosmoln och framtidsångest som svepte igenom oss, mandelsbollsmatlagning och Madonnadans, ovisshet och hoppfullhet. Det som däremot klistrades fast i kameran var det här:

Sconesfrukost vid det blå bordet sent en söndag, med honungs- och vaniljsmör och valnötsröra med lönnsirap. 

Jonis och Lisa lägger nytt tak på sitt ruckelslott, vi gick upp dit och hjälpte till en smula. Jag låg på mage högst upp på byggställningen i någon sorts sälposition och målade vägg med mage och ben mot isglaserad spånskiva. Hade besynnerlig träningsvärk dagen därpå.

Favoritunge.

Fick gå in och värma mig, dricka kaffe, läsa bok för Hilma och fota HilmaVillevimpeln i eftermiddagsljuset.

Mattias har köpt en sjukt fin, mörk och gothisk bilderbok som bland annat innehåller ett alfabet över barn som dött på tragiska vis. Morbidt (?) och väääldigt roligt.

Han lagade mina sidenbyxor.

På måndagen försökte vi vara ordentliga människor, gå upp i rimlig tid och gå ner till Mattias kontor på bruket. Det var soligt och krispigt. Tur att sådana här röda bär stannar kvar med sin färg. 

Jag, Lisa och barnen promenerade bort till Anders som bor en bit bort från bruket, i en liten avskild miniby med Bullerbykänsla. Solen stod lågt fast det bara var tidig eftermiddag.

Anders visade oss runt.

Vide grävde ner någon typ av köttbit med besatt frenesi, och glömde förmodligen bort sitt smarta gömställe i samma stund som han grävt klart.

Ljuset.

Magiskt kvällsljus +  rävhund.

Helt otrolig utsikt därifrån, bruket och husen som små pappermodeller långt där nere.  Vansinnesvackert. 

fredag & lördag i Malmö / euforisk sagodans/ en lövtäckt innergård/ hemlighetsfulla hipsterhak/

Fredagen började sävligt, sovmorgon, långsam frukost och datorarbete i horisontalt läge. Jag skrev min ansökan till skådespelarprogrammet i Stockholm, för nu drar den utdragna antagningsperioden igång. Skrev om Stora Konstupplevelser och beslutade mig för tre texter. Skönt avklarat. Mattias jobbade och smygfotade mig.

Vår första punkt på kvällen var After Work på Moriskan, en paviljong som ser ut som en moské, så fin. Jag var helt obekant med fenomenet köpa-dricka-få-gratis-mat så jag var oerhört positivt inställd. Som ni ser, eh.

Där mötte vi upp fina Sara som är en barndomsvän till mig. Hon har tre systrar och när vi var små hängde jag mest med hennes två andra systrar, Emma och Linn. Sara var den äldre, lite onåbart cool och lite den vi retade. En gång körde vi alla klassiska bus i hennes rum och i badrummet; tejpade för vattenkranen, hudkräm på handduken, tandkräm på dörrhandtagen, fasttejpade lampknappar osv osv samt tejpade ihop täcket med silvertejp till en stenhård korv. Vi gick och la oss, släckte och väntade på utbrottet. Men när Sara stormade in i vårt rum för att skälla ut oss för vår lilla oskyldiga utsvävning hade Emma förberett sig med skydd i form av slagtålig cykelhjälm. Saras hjärta smälte (blandad frustration blandad förtjusning gissar jag) och därmed var den attacken avvärjd!

Nåväl, over and out för barndomsanekdoter. Det var i alla fall mycket trevligt och det fanns en bra mezebuffé där en fick käka hur mycket en ville. Gillar sånt.

Sedan skulle vi gå på den här! Dansföreställning på Malmö opera som bygger på Jónsis album Go och den var nog det som avgjorde att vi åkte till just Malmö. Hade längtat så.

Vi satt längst fram och såg rakt ner i orkesterdiket. Tycker så mycket om att glutta på musikerna just innan föreställningen när de stämmer sina instrument, småpratar lågt eller samlar sig. Sedan när dirigenten kommer in och startar upp det hela - magin. En fick inte fota under föreställningen men den var otrolig. Djup björkskog, eldröda höstlöv, skuggfri glädje och sotigt mörker, onämnbara monster och aggressiv eufori, en myriad av dansare rusande över scenen med energi av böljande dynamit. Passningar till Trollkarlen från Oz, Till vildningarnas land och Pans labyrint. Edda Magnasson i bländvit peruk, svarta kattöron och blodröd kappa. Superba duetter; våldsamma, sensuella, hisnande vackra. Och så Jónsis musik som är en trolsk symfoni att falla handlöst i. 

Operan är en mycket ståtlig byggnad också. Sådana här ljuskronor prydde taket.

Enorma fönster (med spröjs i teak?), stora väggmålningar och den här blygsamma brinnande statyn utanför. Vi mötte upp Mattias vänner Jenny och Dan när dansdrömmen var slut och begav oss till en bar i närheten. Där mötte vi upp ett helt litet gäng som Mattias gjort saker som att spela i obskyra indieband med, gå i samma klass som i fyra dagar, festa med Suede och driva fanzine. Det var mycket trevligt att träffa dem alla och vi trängde ihop oss vid ett litet bord och dillade tills det var dags för dem att gå hem. Vi mötte upp Angelina, min kära feministiska humorqueen tillika favorithunk, och spenderade resten av kvällen på Dubbeldubbel tills det var godnatt för oss också.  

Lördag var ännu en lång morgon och mitt på dagen mötte jag upp dessa tre för att fika på Konsthallen. De hade en fin innergård där löven fått ligga kvar och kråkorna balanserade på stolsryggarna. Vi drack stora koppar kaffe, slukade morotskakor och chokladmousse, pratade om multitasking, fotografi, mörkerrum och modemanifest invirade i fleexefiltar.

<3

Det var hemskt fint därinne. Lamporna och löven, fåglarna.

Vi gick vidare runt i den lilla staden, hittade ett tvådelat hus (den gula delen fick mer tak, orättvist!) och en gul ren som vaktade utanför butiken Famous Ape. Jag provade en superfin klänning med fåglar på men den fick stanna på sin galge.

Jag träffade Emma sedan (hon den andra systern i berättelsen ovan), hennes Kim och deras lille Leonie. Promenerade i Pildammsparken och uppdaterade oss om varandras liv och funderade på var en egentligen ska bo i världen. Det är något väldigt speciellt med barndomsvänner, att ha följt varandra så länge, sett varandras utveckling osv. Faktiskt fint.
När middagshungern gick av stapeln i magen gick jag och Mattias till Söder om Småland som vi fått tips om. Har gjort två enkla spaningar på de få hak vi hann hänga på i Malmö: 1. Inga balla ställen verkar ha någon namnskylt utanför som typ indikerar vad stället heter. En måste gissa, eller bara veta. 2. Ingen beskrivning av rätterna på menyn, enbart ett uppradande av huvudingredienserna, typ "äpple havtorn griskind svartrot". Himla hemlighetsfulla ostronhipsters.

Men trevligt var det, och sjukt gott. Jag åt ugnsgrillad pumpa och rödlök med någon sorts potatisbakelse i mitten, superkrämig sås, havtornskuber (?) och friterad grönkål. 

Och så hade de en fin toalett som jag absolut behövde föreviga.

Samt avfyra ett och annat självporträtt vid träväggen.

Fina kranar va!
Sedan skulle vi egentligen gått på k00l svartklubb men efter många turer upp och ner i gå-ut-hets-träsket bestämde vi oss för att banga. Och så somnade vi nära och sa godnatt till den mjukt strålande lördagen.

lågmält storslagen Malmötorsdag / grapefrutdrinkar / blinkande scenkonst / välsorterad vintage / ryskt avantgarde

Ojoj, vilket glapp som uppstod i bloggeriet. Det var ju inte meningen egentligen. Dels så blev jag lite ljusskygg efter den sjukt fina responsen på träningstexten och greps av klassisk kreativitetshämmande prestationsstress, dels har jag haft händerna fulla. I onsdags for jag och Mattias nämligen söderut, till Malmö, och har haft nästan en veckas semester. Jag har knappt varit där alls och när det blev för dyrt med Englandsodyssé så kändes det som ett helt rimligt alternativ. Vi har bott hos Andreas och Shora på Möllan, hängt i den där staden där Bron utspelar sig, där arabiska livsbutiker ligger vägg i vägg med hipstriga ölhak, där det känslan av rörelse är påtaglig. Såhär var vår torsdag:   

Vaknade nio våningar ovanför staden och möttes av denna fagra syn.

Sämre utsikt kan en ju ha.

Vi bodde hos de här två fina otroligt hårt arbetande personerna.

Det var morgon och vi hade planer. Här är han som jag hänger med, som jag är så himla. himla. kär. i.

Perfektkokta ägg, danskt rågbröd som fick följa med från Majorna, hummus och gurka.

Så snörade vi på oss skorna och angjorde dagen. Började med att kolla in Humana och Emmaus eftersom jag kände ett tydligt vintagesug. La undan en perfekt ulltröja som sedermera blev min och Mattias vred ut fruktmentos ur en automat. Humana var välsorterat och hade ovanligt mycket fina grejer, inte kyrkloppisbilligt men definitivt prisvärt.

Det finns fortfarande lite färger kvar.

På Möllevångstorget är det frukt- och grönsaksmarknad varje dag, ett viktigt kriterium för att göra en bra stad bra. (Ber om överseende med simpla turistiakttagelser)

Så slog vi oss ner på kaffebaren och drack gokaffe, åt vit chokladpralin och gjorde upp mer planer för kommande dagar.

Åt en falafel, promenerade vidare till Operan och hämtade ut våra biljetter till morgondagens föreställning. Stannade och hånglade ofta.

Hittade en liten park, en liten blodlönn och en liten bänk.

Långsamt blev det molnigt och lite kyligare.

Vi gick till Moderna och jag poserade vid en tegelvägg som hade fönster med äppelröda luckor och klargrönt spröjs. Hade en bortglömd kjol i vitblommig spets, roströda strumpbyxor, svarta over knees, transparent svart skjortlinne och mitt hjärtas vinröda stickade. Hej hej.

Låste in våra saker i ett skåp med konstnärsnamn (hade inte en tanke på att Helmut Newton hamnade i fokus, det var alls inte meningen) och kameran fick inte följa med in. Vi såg en utställning om rysk avantgardism. Det var hårt och grafiskt, ideologiskt och hoppfullt, naivt och matematiskt. Tyckte mycket om det.

Vi gick hem och åt iranskt käk som Andreas hade lagat, tackade så mycket och rusade ut igen, denna gång på lånade cyklar.

Cyklade fort fort utan tidsmarginal, tur att Mattias har ett så eminent lokalsinne. Låste våra cyklar maximalt snabbt och kilade in på Bastionen för att se Potatopotatos föreställning XOXY. Den gnistrade till ibland med dj-bås och snyggdans med djurmasker, en snurrig sexualitetsmonolog, spexiga sexfantasier, snubbiga karaktärer som först verkade mest tröttsamt stereotypa men som faktiskt hade en twist. Överlag är jag dock lite fed up på kollageföreställningar i metaform som bryts upp av elektroniska beats och klubbigt ljus. (Tycker dock att Potatopotato är grymma på tusen sätt och vis).

Vi cyklade till Belle époque som vi hade hört skulle ha goda drinkar och JA, det hade de.  Vi drack en fantastisk en som bara smakade skummig grapefrukt och en parfymig som doftade viol.

Vi spenderade en lång stund vid bardisken där, samtalade smattrande med huvudena tätt ihop och spanade in klientelet. Så svepte vi en sväng förbi indieklassikern Tempo tills det kändes som att klockan var sen för att dagen varit så lång. Lång och helt otroligt fin, bättre än jag kan förklara.

en värld har kommit till inne i världen

I lördags vaknade jag äntligen upp med Masthuggsberget utanför fönstret, lyftkranarna och den väntande Sjömanshustrun till vänster. Min säng, min klädstång och stökiga klädkista, min uppsjö av minikorta kjolar och skjortor. Åt frukost med Maxime och Jenny och allt var som det skulle igen. Sedan gick jag och Jenny ut, hoppade över staketet in till kolonilotterna vid Majvallen. Väl där inne såg det ut ungefär såhär:

En by av kolonilotter är ju en idyll i miniatyr, marsipanärld.

Och den färgen som fortfarande finns starkast kvar är den röda.

Jenny, så himla fin. 

Äppelträden såg ut som att de blivit rullade i julgranskulor. 

Extremt gulligt överallt.

Pallade lite äpplen. 

 Åh.

Tycker så mycket om detta ställe.  

Eftersom det ligger mitt i stan men är lite av en hemlig sagoträdgård. 

Med en massa underliga röda och gula bär som växer fast det är november.

I det här huset bor det förmodligen en ättling till Snövit samt en och annan mintgrön liten enhörning.  (Det syns på de blodröda äpplena i träden och de mycket små hovavtrycken i gräset) 

(she said it was all make belief but i thought she said maple leaves)

En helg av skog, svindlande närhet och den försiktigt oroande insikten om att träden förlorat alla sina löv nu och att det börjar bli svårare att se färg. Nyregnad luft och grus under våra fötter när vi springer. En unge som just rest sig och tagit sina första skräckeuforiska kliv på den här jorden. Se att det är auktion i Folkets hus, smita in snabbt och så impulsköper han en drömsk och sliten divan som skulle kunnat stå i familjen Ekdahls källare i Fanny och Alexander. Smördegsimpro resulterar i dumplingsliknande bakelser som briserar av smör, mandelmassa och bär. Jag med mina förväntningar som ibland stupar över i prestationsångest, spänningen i bröstet och en liten gråtkavalkad innan jag kan andas fritt igen. Storungen som täljer trollstavar, målar gorillahybrider i rosa och blått, gosar med mina flätor och fotograferar sin värld en halvmeter över golvet. Eggs in a basket, skaldjurspizza, smörstekt surdegsbröd, vaxbönor med citron och vitlök, oslagbart krispig klyftpotatis och en rad andra gastronomiska under som passerar. Min första Gregg Arakifilm och jag tror jag hittat en ny favoritregissör. Explosiva känslor, trevande planer. Vi lagar äppelsylt och han rör sig fort, dansar till The Cure. Kanelstänger och rödstrimmiga äpplen, råsocker och sjudande värme. Vi sitter på hans vardagsrumsgolv, ullkuddar, afghanska mattor och så har vi tagit in täcket. Vi lyssnar på ett P1- program som hamnar om drömmar och livsplaner som rämnar, jag ritar blåa träd som ser ut som alger med julgranskulor i. Bill Callahan, Cat Power, första avsnittet av Skins och ett nytt rödvin. Att i två nätter tappa bort vems hjärtslag som är vems innan jag måste åka därifrån igen. 

ödsmål revisited

I och med att min dator var trasig i en lång rad veckor så finns det högvis med bilder och små berättelser som jag väl pytsar in här efterhand. Som den här helgen, någon av de första dagarna i september då jag och Maxime satte oss på tåget till Stenungsund och for ut till hennes farmors hus där vi varit varje sommar de sju (!) senaste somrarna. En sådan eminent sommarvana ruckar en inte på hur som helst.

Sommaren har ju varit exceptionellt varm och vacker mot oss stackars djupfrysta nordbor i år och den stora trädgården höll fortfarande hårt fast i sina klara färger.

Jag och Maxime badade!! Är ingen hadcorebadare precis så jag tyckte det var en stor bedrift att ta ett dopp i september. Milou skällde på oss, Mona fotade.

Triften som skjuter upp sina blålila bollar ur marken överallt kring havet.

Vi gick upp till huset igen och tog ett varv i den stora trädgården som är så himla drömsk, rörig och vacker. 

Plockade björnbär och fick turas om att lirka loss varandras hår när vi fastnade i taggarna. 

<3! 

Vi upptäckte att de gula plommonen var perfekt mogna och gick in i Lillemors (farmodern i sammanhanget) ateljé. Sjukt nog hade jag aldrig varit där innan. Den är flera rum stor och har keramikugnar, tonvis med material, miljoner verktyg och förstås konstverk precis överallt. 

Max visade mig runt och så hämtade vi en stege.

För att kunna nå de här. Det här med att plocka frukt och bär alltså. Ta dem precis när de är som bäst, finaste råvarorna just utanför dörren. Storartat i sin enkelhet.

Himlen såg fortfarande ut som juli.

Och ljuset var varmt. 

Mona lagade en helt magisk måltid av typiska höstråvaror, finaste nyskördadkvalité. Gräddkokt savoykål, färska rödbetor, majskolvar, citronsmör, smörstekt sparris och kantareller. Det utbröt kollektivt matjubel över alla fulländade salta färska smaker. 

Max gjord en fläderdrink till mig.

Fick absolut inte nog av någonting. 

Vi ville ju göra något med plommonen och björnbären vi plockat så Max kokade en plommonkompott med ingefära och jag gjorde en björnbärssylt med vanilj och honung. Hade dessutom gjort lemoncurd dagen innan och tagit med mig så vi stekte våfflor och anordnade syltfrossa. Så satt vi där på den vackra verandan och Mona drog anekdoter från när hon gick på konstskola på åttiotalet, festade med Reine Brynolfsson, drack kaffe med en mediummogul (medium, inte media alltså) och hade maskerader där hon exempelvis klätt ut sig till en stängd dörr.  Good times, good times indeed.

obemärkt, fantastiskt

Från en mjuk varm söndag som var ganska trött och alldeles lugn. Vi gick längs små grusvägar omgärdade av eldfläckiga skogar, satt vid sjön och såg två personer bada fast det var oktober. Pratade om pensionärspar som läste varandras alster, hade världens finaste kreativa samarbete och inte hade några barn för att det räckte med de två. Tittade på The Office och skrattade det där ihopknipna, ångestladdade skrattet som David Brent framkallar. Bakade majstortillas och återfann kärleken till tacos. Ingenting märkvärdigt alls och hur fint som helst.