En helg av skog, svindlande närhet och den försiktigt oroande insikten om att träden förlorat alla sina löv nu och att det börjar bli svårare att se färg. Nyregnad luft och grus under våra fötter när vi springer. En unge som just rest sig och tagit sina första skräckeuforiska kliv på den här jorden. Se att det är auktion i Folkets hus, smita in snabbt och så impulsköper han en drömsk och sliten divan som skulle kunnat stå i familjen Ekdahls källare i Fanny och Alexander. Smördegsimpro resulterar i dumplingsliknande bakelser som briserar av smör, mandelmassa och bär. Jag med mina förväntningar som ibland stupar över i prestationsångest, spänningen i bröstet och en liten gråtkavalkad innan jag kan andas fritt igen. Storungen som täljer trollstavar, målar gorillahybrider i rosa och blått, gosar med mina flätor och fotograferar sin värld en halvmeter över golvet. Eggs in a basket, skaldjurspizza, smörstekt surdegsbröd, vaxbönor med citron och vitlök, oslagbart krispig klyftpotatis och en rad andra gastronomiska under som passerar. Min första Gregg Arakifilm och jag tror jag hittat en ny favoritregissör. Explosiva känslor, trevande planer. Vi lagar äppelsylt och han rör sig fort, dansar till The Cure. Kanelstänger och rödstrimmiga äpplen, råsocker och sjudande värme. Vi sitter på hans vardagsrumsgolv, ullkuddar, afghanska mattor och så har vi tagit in täcket. Vi lyssnar på ett P1- program som hamnar om drömmar och livsplaner som rämnar, jag ritar blåa träd som ser ut som alger med julgranskulor i. Bill Callahan, Cat Power, första avsnittet av Skins och ett nytt rödvin. Att i två nätter tappa bort vems hjärtslag som är vems innan jag måste åka därifrån igen.