8 DAGAR PÅ ÖN

reyhamnen.jpg

Tillbaka på fastlandet, jag överlevde flygningen och gränskontrollsmonstret på Kastrup men lovar mig själv att inte utstå det där på länge nu. Har fått några dagar i min fina Malmöstad men far nu till Stockholm över helgen innan scenskolan rond 4 av 6 startar. Under mina dagar på Island har jag exempelvis:

  • Samlat fickan full av lavastenar
  • Ryggat till varje gång stora snösjok dundrat ner från taket i Noreas lägenhet
  • Skrattat mig svag i hela kroppen när Max utförde en av de mest fulländade ramlingarna på isfläck utanför hipsterfest halv fem årets näst sista natt
  • Fnissat hysteriskt mkt åt banala skämt om isländska ord (att kikärtor heter kjúklingabaunir är en outtömlig källa till glädje)
  • Äntligen sett Det levande slottet
  • Sett ett enda böljande smaragdfärgat draperi av norrsken
  • Åkt tre olika jeepar och för första gången sett att de behövs
  • Haft stresspåslag så till den grad att jag fick en blackout och på inget vis kunde minnas åt vilket håll stan låg i förhållande till Noreas lägenhet trots att vi gått den vägen flera gånger
  • Förvägrats sömn av min egen uppvarvade hjärna
  • Suttit på lavastenar i ett bad uppvärmt av jordens medelpunkt med snö fallandes ovanför, landandes på mina läppar och panna
  • (Ofrivilligt) blivit anförtrodd plågan över att vara rik men sakna allt annat av en oerhört biffig undervattenssvetsare med blommig tröja, blommig scarf och australiensisk accent
  • Blivit förbluffad över hur snygga alla är
  • Blivit förbluffad över hur många som fo realz ser ut som och heter som vikingar (ej nödvändigtvis kopplat till föregående punkt..)
  • Känt vattnet lukta svavel varje gång jag slagit på kranen
  • Ätit oräkneligt många gurkmackor, hollandaisesås med gorgonzola i, mitt livs första doughnut och banoffeepaj, potatis i söt brun sås, isländska motsvarigheten till papadums och en himmelsk hemrökt lax
  • Dansat tills svetten rann på spelningar med Reykjaviks k00laste band på en gammal teater med kristallkronor i taket
  • Ätit nyårsmiddag längs ett mkt långt långbord med Maximes och Noreas ingifta isländska släkt
  • Uttråkad sett ett satiriskt isländskt nyårsprogram som verkar vara en ohotad tradition, förstått cirka ingenting och somnat två gånger
  • Fått hålla mitt kontrollbehov i schack när ingenting har gått att planera (inkl nyårsafton)
  • Älskat snövintern och inte saknat den skånska
  • Badat tre gånger och förälskat mig i badhuskulturen (samt faktumet att allt är uppvärmt av jorden<3)
  • Älskat att badhusen stänger kl 22 och glasställena kl 23 så att en ska hinna köpa kulklass efter sitt dagliga bad
  • Förvånats över den brutala arkitekturen, hade förväntat mig mkt mer pittoreska byggnader sjöbodstyle eller ett isfärgat Valparaiso
  • Velat åka tillbaka, nästa gång med färja och sen till Akureyri och Den Stora Stillheten




 

DEN DAGEN SOM ÄR DEN ENDA FÖRSTA

Det är årets första dag och jag vaknar av snö. Mot rutan som regnigt smatter, kanske hagel. Sedan hämtar de oss i en bil som är mer en dinosaurie av stål med hjul lika höga som mina systervänner. Äntligen tas vi ut ur den lilla staden med den brutala arkitekturen genom lavafälten till sprickan mellan kontinentalplattorna, de mattsvarta knivklipporna, de kokande kanalerna rakt ner till jordens medelpunkt som skjuter sitt kokande vatten genom marken vi går på. Den som värmer hela landet, den som sprängde en bro och som ingen kan förutse. Den svarta sanden och den röda. Och allt min kamera kommunicerar är en underdrift mot storslagenheten, ödsligheten, skönheten. Det blir mindre och kapat på fel och fler ställen. Allt var större.

NÄR 2015 FÖDDES

Juldagarna är överlevda och omvandlade till minnen, mina blev sjukt intensiva med som mest tretton personer i föräldrarnas enplanshus. Var beredd på kaos men det blev faktiskt himla fint. Hoppas ni har haft det bra, fritt från frostig stämning och uppslitande konflikter. Nu ska jag alldeles strax sätta mig på ett plan och fara till Island där jag ska möta upp Maxime och Norea. Detta är min födelsedagspresent från Maxime (helt sjukt ju) och även om jag ogillar skarpt att flyga ska det bli så galet fint att vara där med dem. Det blir tredje gången jag och Maxime firar nyår utomlands, en strålande tradition. En annan tradition jag håller fast vid är att aldrig blogga färdigt om resorna jag gör. Men på tal om nyår med Maxime och eftersom det gamla snart ska störtas uti gruset igen så tänkte jag visa hur det var för nästan precis ett år sedan, när vi var i Berlin och 2015 kom till oss:

Jag, Agnes och Max bodde hos en new ageig kvinna i Neukölln som hade rosenkvartsstenar i dricksvattnet och stolsdynor istället för sängar. På förmiddagen kom Hanna hem till vår blygsamma boning och vi åt frukost på golvet.

Gosade.

Sedan tror jag bestämt att jag och Max for en sväng till Prenzlauerberg och gick i butiker och åt nudlar, men inte hamnade det på bild inte. Istället hoppar vi till kvällskvisten då det svidades om och piffades till.

Feminism och glitter = osviklig kombination.

Kolla denna pangperson!!

Jag hade tveklöst det bästa sällskapet. 

Själv sportade jag en rymdig nittiotalslook och poserade likt ett rådjur i bilstrålkastarljus framför den gigantiska monsteran.

Queen Hanna. 

Denna nyårsfirande glitterbjörn tog täten ut i natten.

Det var alltså oerhört obehagligt att röra sig på Berlins gator denna dag, folk är helt hänsynslösa med fyrverkerier och en är hela tiden max tio centimeter från att sprängas bort från detta liv.

Den första baren vi styrt kosan mot fanns förstås inte så vi fick hukande småspringa genom Kreuzberg tills vi hittade en annan där vi kunde söka skydd. Den var mkt mysig och vi kunde skåla både för året som gått, det nya som skulle komma och att vi inte blivit svedda av smällare.

Max Moscow mule.

Gosigos.

Gick till Silver Future och fortsatte fira. 

Det blev tolvslag med tomtebloss som seden bjuder!

Vid tvåsnåret gick vi till ett närliggande italienskt ställe och åt sjukt god antipasti. Vill minnas att stämningen var höjdpunktlig.

Och så hamnade vi på något ballroom där vi råkade planka in av misstag och sedan blev upptäckta och folk sprang runt i vita 1700-talsperuker och där vi dansade till liveband och blinkande projektioner tills natten var färdigdansad och det nya året välkomnat med pompa ståt glitter bubbel och svett. Då småsprang vi återigen hukande till tunnelbanan och galna kids sköt raketer in i entrén, men vi undkom igen och landade välbehållna och slutdansade på våra obefintliga sängar med ett nytt år omkring oss.

MØN / HUR DET BLEV ISTÄLLET 2/2

Jag och Mattias befann oss alltså på den lilla ön Møn i Danmark, och efter tågförseningar och utebliven resa till dramatiska kalkstensklippor fortskred kvällen såhär:

När vi letade efter vårt bed & breakfast tidigare på eftermiddagen hade jag skymtat dessa två isbjörnar på en innegård och fått gospanik. När vi nu skulle ut och se oss omkring var jag naturligtvis tvungen att gå tillbaka och se om de var kvar, kunde inte låta en sådan goschans glida mig ur händerna. 

Levde ut gospaniken, de var exakt lika mjuka som jag anat och ylade ikapp.

Förbjudet gull.

Gick vidare och stannade ibland.

Såg oss omkring i den lilla hamnen bland rostiga båtkroppar och stadiga knopar.

Guldljus och nyponprakt.

Ett björnbär förklätt till hallonlakrits-godis.

Mer träd blad ljus.

Och fåglar som flyttar i oregelbundna formationer. 
Den enda restaurangen vi fått flerfaldigt rekommenderad var förstås abonnerad, helt i linje med alla andra planer denna helg som fallerade. Vi hamnade istället på nån krog där alla locals hängde som hade buffé à la Tysklandsfärja och en ocean av blodiga biffar. Dock mysigt, kan verkligen uppskatta att tvingas ur min vanezon, väljer ju annars restauranger extremt förutsägbart efter ett visst estetiskt schema. 

Efter en middag med fyra sorters potatis och bea (fanns inget riktigt vegetariskt alternativ i denna köttbonanza) korkade vi upp champagne som Mattias fått på sin födelsedag. Fest ju!

Och spenderade resten av kvällen i sängen med kristallglas och högläsning av Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant.

<3 högläsning. 

Det blev morgon och frukost. Innan frukosten gjorde vi ännu en ansträngning att hitta ett sätt att ta oss ut till klinten och kalkstensklipporna, satt med reseappen i gott och väl en timme och övervägde även att försöka lifta. Jag grät lite till pga oförmågan att hantera grusade förväntningar. Men ibland måste en ge upp, så det gjorde vi. Och åt frukost istället; den kom precis som den skulle och blev ej inställd! Dessutom fantastiskt god.

Ostar i stora skivor, lemon curd och jordgubbssylt, bröd, vindruvor och melon, yoghurt och müsli och kaffe och mer högläsning. Och det var en strålande avslutning på ett känslomässigt mkt brant stupande och lyckorusande dygn.