Här är föreställningen jag jobbar med nu! Eller, kanske inte föreställning i meningen enbart traditionell teaterföreställning är det kanske inte, men en sorts kollektivt frammanad scenkonstupplevelse. Om lite mer än en vecka smäller det, här är vår hemsida och här nedanför vår trailer och fina affisch!
FEMINISTÅRET 2013 & MIN FÖRSTA DEBATTARTIKEL
Måste fortsätta tipsa lite här bara. Först och främst så kommer här en stor dos feministpepp från det gångna året! Emelie och Elina har sammanställt en lista över några av de bästa och mest inflytelserika feministiska händelserna/företeelserna i Sverige som skett de senaste 365 dagarna. Saker som pushar världen åt ett så fantastiskt mycket bättre håll lite i taget. Extremt peppig lista som behövs för det är så viktigt att känna att det faktiskt händer svinbra och viktiga saker.
Och så skrev jag en debattartikel (min första, lite nervöst) om vad som händer när ekonomiska värden styr kulturen, och då främst scenkonsten. Det finns så otroligt mycket mer att säga och fördjupa sig i om det, men jag tycker det är en väldigt viktig diskussion att ta. Som bakgrund till min text finns bland annat Monica Wilderoths debattartikel som hon skrev när hon lämnade stadsteatern och den här föreläsningen om New Public Management som är helt otroligt pedagogisk (och skrämmande). Läs vettja!
EN STJÄRNHIMMEL AV OVERHEAD OCH PLAST, EN BJÖRNBEBIS & ETT BRUMMANDE BRUK
I lördags var det Julian Redbutik för hela slanten, det var sagolika vinterlandsvädret utanför som drog dit folk och andades stor julmarknadspepp. Det kom massor av folk och jag, Mattias och Anna finvek skjortor (jag försöker lära mig), la upp nya travar med jeans, maratoneldade i kaminen och stämplade papperskassar med Julian Redtryck.
Mattias vid den mycket professionella affärsdisken.
Ville och Lisa kom in i butiken och hängde en stund. Ville var en bedårande björnbebis i sin orangeluddiga overall.
Vilda raringar/rara vildingar!
Vi tog en paus och promenerade runt på julmarknaden och åt maffiga saffransbullar vid en vägg som hade fått en stjärnhimmel av overhead + silverstjärnor.
När vi sålt dagens sista par jeans och eldat upp det sista vedträet i kaminen gick vi ut i snön. 12 performanceartister, musiker och konstnärer från Fengan och Göteborg hade skapat en ljud- och ljusvandring genom delar av bruket. Det hette Knycklabruket och vi var kanske tjugo personer som följde med, förväntansfulla. Det var mycket mörkt men jag gjorde mitt bästa för att fånga de fläckar av ljus som fanns.
De hade ljussatt ett gammalt maskinrum, använde rökmaskin och helt otroliga drone-/noiseljud som pågick och växte. Det var en helt magisk värld där inne, så intensiva ljud att hela benstommen vibrerade, men utan att det blev vasst eller obehagligt. Bara helt drömskt.
Åh. Ville stanna där länge.
Men promenaden gick vidare upp i Holländeriet.
Som också var fint ljussatt med två musiker på två olika platser i rummet som skapade vackra ljud och stämningar. Ibland får jag för mig att jag liksom sett de här rummen färdigt nu, att jag 'kan' dem. Ack, så jag bedrar mig. Varje gång någon gör något nytt med dem inser jag att möjligheterna verkligen är oändliga, att det är så fantastiska rum, platser, vrår, vinklar, rymd.
När denna vackra och rörande platsspecifika performance var färdigpromenerad gick vi ut i snön igen, och blev långa skuggor mot fabriksväggarna av lyktorna från en passerande bil. Sedan var jag och Mattias tvungna att gå hem och sova, laga mandelbollar (nya totalfavoriten som jag kommer leva på i vinter) med spaghetti och tomatsås. Slutligen pallrade vi oss ur vår dvala och åkte till Kalle och Cajsa på lugn hemmafest, men då fick kameran stanna i väskan. Där fick jag en husesyn i de sanslöst mysiga rummen, gosade med en trött Hilma och en övertrött Ville, pratade om ex och om Dalsland, att bo i lappkåtor, ha festivaler i Göteborgska skogsbryn, om scenskolor, arbetslöshet och hårfärger utan gift. Vill använda den här vintern till så många sådana kvällar att jag tappar räkningen.
DE SISTA MALMÖDAGARNA: KULINARISKA FULLTRÄFFAR OCH KOMPROMISSLÖSA KULTURKVINNOR
Inte kan väl den sista delen i min och Mattias lilla Malmöodyssé gå obemärkt förbi i cyberspace, det vore ju en förlust för oss alla. Därför fortsätter jag nu, med slutet på den lilla historien.
På söndag morgon (nåväl, lunchtid var det väl för alla hederliga förvärvsarbetare där ute) tog vi dagdrivare oss upp och gick ut i solen. Moriskan är ju helt svinfin, peppar hårt på mer kupoler i stadsbilden.
Finaste personen att hänga med.
Vi gick till Grand som vi hade fått höra skulle ha en bra frukostbuffé. Vi hängde på låset och gjorde blanka vita porslinstallrikar till måltider för kungar. Tog om och tog om och hade det så oförskämt bra. Det var verkligen en jättefin frukostbuffé och jag var så upptagen med att äta upp den att jag inte hade tid att fota.
Vi promenerade i Pildammsparken och pratade med hungriga fåglar.
Köpte bakelser på vägen hem när mörkret lagt sig.
Och så cyklade vi återigen till Potatopotato's tillfälliga tillhåll Bastionen. Där var det kulturpolitiskt scenkonstsamtal om vad som händer med teaterns roll i det ideologiska maktskifte vårt samhälle genomgår nu. Om nedskärningar, mod, att vara kompromisslös och stå för sina val, om fega institutioner och feta frigrupper. Monica Wilderoth som avgick som konstnärlig ledare för Borås Stadsteater eftersom hon blivit konstant motarbetad av ledningen var där, tillsammans med min idol Suzanne Osten och två från Potatopotato. Det var så sjukt inspirerande och stärkande. Så väldigt upplyftande med personer som tar sitt uppdrag på allvar och håller på med kultur av anledningar som är större än den egna framgången. Var absolut tvungen att snubbla fram till Suzanne Osten på darrande ben efteråt och tacka henne för att hon ger pepp och hopp i en kallt individualistisk tid och hon svarar på bredaste stockholmska om hur jag ska omge mig med ett järngäng, med bra vänner, välja mina projekt och stå för det jag gör. Dog starstruck-döden.
Innan vi lämnade vår nya favoritstad åt vi åt vi lunch på ett helt fantastiskt ställe, Saltimporten. Det ligger på Hullkajen, helt omöjligt att upptäcka om en inte vet exakt var det är. De har en cykel på väggen och helt otrolig lunch.
Det var typiskt industriellt cleant och alltså MATEN. Åttio spänn för den bästa kulinariska upplevelsen kanske ever. Vi kunde knappt fatta vad det var för det var så speciella smaker, men ändå extremt rent. Den vegetariska innehöll vita bönor, aska, persilja, ugnsrostade tomater, fänkål och det blev liksom världens lyckligaste smakäktenskap.
Så strålande avslutning på finaste miniatyrsemestern.
fredag & lördag i Malmö / euforisk sagodans/ en lövtäckt innergård/ hemlighetsfulla hipsterhak/
Fredagen började sävligt, sovmorgon, långsam frukost och datorarbete i horisontalt läge. Jag skrev min ansökan till skådespelarprogrammet i Stockholm, för nu drar den utdragna antagningsperioden igång. Skrev om Stora Konstupplevelser och beslutade mig för tre texter. Skönt avklarat. Mattias jobbade och smygfotade mig.
Vår första punkt på kvällen var After Work på Moriskan, en paviljong som ser ut som en moské, så fin. Jag var helt obekant med fenomenet köpa-dricka-få-gratis-mat så jag var oerhört positivt inställd. Som ni ser, eh.
Där mötte vi upp fina Sara som är en barndomsvän till mig. Hon har tre systrar och när vi var små hängde jag mest med hennes två andra systrar, Emma och Linn. Sara var den äldre, lite onåbart cool och lite den vi retade. En gång körde vi alla klassiska bus i hennes rum och i badrummet; tejpade för vattenkranen, hudkräm på handduken, tandkräm på dörrhandtagen, fasttejpade lampknappar osv osv samt tejpade ihop täcket med silvertejp till en stenhård korv. Vi gick och la oss, släckte och väntade på utbrottet. Men när Sara stormade in i vårt rum för att skälla ut oss för vår lilla oskyldiga utsvävning hade Emma förberett sig med skydd i form av slagtålig cykelhjälm. Saras hjärta smälte (blandad frustration blandad förtjusning gissar jag) och därmed var den attacken avvärjd!
Nåväl, over and out för barndomsanekdoter. Det var i alla fall mycket trevligt och det fanns en bra mezebuffé där en fick käka hur mycket en ville. Gillar sånt.
Sedan skulle vi gå på den här! Dansföreställning på Malmö opera som bygger på Jónsis album Go och den var nog det som avgjorde att vi åkte till just Malmö. Hade längtat så.
Vi satt längst fram och såg rakt ner i orkesterdiket. Tycker så mycket om att glutta på musikerna just innan föreställningen när de stämmer sina instrument, småpratar lågt eller samlar sig. Sedan när dirigenten kommer in och startar upp det hela - magin. En fick inte fota under föreställningen men den var otrolig. Djup björkskog, eldröda höstlöv, skuggfri glädje och sotigt mörker, onämnbara monster och aggressiv eufori, en myriad av dansare rusande över scenen med energi av böljande dynamit. Passningar till Trollkarlen från Oz, Till vildningarnas land och Pans labyrint. Edda Magnasson i bländvit peruk, svarta kattöron och blodröd kappa. Superba duetter; våldsamma, sensuella, hisnande vackra. Och så Jónsis musik som är en trolsk symfoni att falla handlöst i.
Operan är en mycket ståtlig byggnad också. Sådana här ljuskronor prydde taket.
Enorma fönster (med spröjs i teak?), stora väggmålningar och den här blygsamma brinnande statyn utanför. Vi mötte upp Mattias vänner Jenny och Dan när dansdrömmen var slut och begav oss till en bar i närheten. Där mötte vi upp ett helt litet gäng som Mattias gjort saker som att spela i obskyra indieband med, gå i samma klass som i fyra dagar, festa med Suede och driva fanzine. Det var mycket trevligt att träffa dem alla och vi trängde ihop oss vid ett litet bord och dillade tills det var dags för dem att gå hem. Vi mötte upp Angelina, min kära feministiska humorqueen tillika favorithunk, och spenderade resten av kvällen på Dubbeldubbel tills det var godnatt för oss också.
Lördag var ännu en lång morgon och mitt på dagen mötte jag upp dessa tre för att fika på Konsthallen. De hade en fin innergård där löven fått ligga kvar och kråkorna balanserade på stolsryggarna. Vi drack stora koppar kaffe, slukade morotskakor och chokladmousse, pratade om multitasking, fotografi, mörkerrum och modemanifest invirade i fleexefiltar.
<3
Det var hemskt fint därinne. Lamporna och löven, fåglarna.
Vi gick vidare runt i den lilla staden, hittade ett tvådelat hus (den gula delen fick mer tak, orättvist!) och en gul ren som vaktade utanför butiken Famous Ape. Jag provade en superfin klänning med fåglar på men den fick stanna på sin galge.
Jag träffade Emma sedan (hon den andra systern i berättelsen ovan), hennes Kim och deras lille Leonie. Promenerade i Pildammsparken och uppdaterade oss om varandras liv och funderade på var en egentligen ska bo i världen. Det är något väldigt speciellt med barndomsvänner, att ha följt varandra så länge, sett varandras utveckling osv. Faktiskt fint.
När middagshungern gick av stapeln i magen gick jag och Mattias till Söder om Småland som vi fått tips om. Har gjort två enkla spaningar på de få hak vi hann hänga på i Malmö: 1. Inga balla ställen verkar ha någon namnskylt utanför som typ indikerar vad stället heter. En måste gissa, eller bara veta. 2. Ingen beskrivning av rätterna på menyn, enbart ett uppradande av huvudingredienserna, typ "äpple havtorn griskind svartrot". Himla hemlighetsfulla ostronhipsters.
Men trevligt var det, och sjukt gott. Jag åt ugnsgrillad pumpa och rödlök med någon sorts potatisbakelse i mitten, superkrämig sås, havtornskuber (?) och friterad grönkål.
Och så hade de en fin toalett som jag absolut behövde föreviga.
Samt avfyra ett och annat självporträtt vid träväggen.
Fina kranar va!
Sedan skulle vi egentligen gått på k00l svartklubb men efter många turer upp och ner i gå-ut-hets-träsket bestämde vi oss för att banga. Och så somnade vi nära och sa godnatt till den mjukt strålande lördagen.