PARADOR DE CARDONA

Efter campingnatten hade vi bara en natt kvar innan vår vecka i Barcelona, och den skulle spenderas på ungefär motsatt sätt, långt ifrån knöliga liggunderlag och regnvåta tältdukar. Vi åkte minimala kustvägar sista biten av Frankrike, passerade otaliga nerlagda nöjesfält och jag ville gråta blod över mitt slutkörda kamerabatteri. Gränssamhällena till Spanien var inte som jag upplever att gränssamhällen brukar vara, dvs miserabla på allehanda vis, istället helt otroliga. Det var storslagna havsvyer och berg, byggnader som påminde om Grand Budapest Hotel och hela byar som såg ut som filmscenografier. Någonstans dit en vill åka och författa Den Stora Romanen ni vet. Jag har lovat mig själv att åka tåg längs med kusten där någon gång, för det hade magisk potential.
Hur som helst! Jag hade sedan flera månader tillbaka, på den tiden då jag dubbeljobbade som personlig assistent och som vikarie inom kommunen och var i desperat behov av romantiska dagdrömmar, bokat ett rum till oss i ett Disneyslott. Nåväl, något minst lika pampigt. I Spanien har staten köpt upp en massa historiska byggnader och gjort om till hotell, det kallas paradores och detta var ett sådant. Jag lyckades inte få någon bild på det utifrån, men alltså kolla här!! Sjukt ställe. Det är alltså ett gammalt fort som ligger mitt på en liten bergstopp dit en får åka brant serpentinväg upp. Vi blev visade till vårt tjusiga rum där vi vilade en stund.

På himmelssängen. 

En acceptabel utsikt.

Lapptäcke i flammande solnedgång.

Vi spanade på interiören. 

Gick ut och klättrade upp på något torn.

Jag parerade min svindel, hisnade av utsikten och fotade den här vackra personen.

Så var det dags för middag. Jag är egentligen inte så mycket för den här typen av fancy restauranger, dessutom är det enligt min ringa erfarenhet oftast inte sådär fantastiskt gott. Den här maten var bra, men inget extraordinärt. Råkade dessutom äta kött för första gången på tretton år!! Det var en förrädisk skinkmousse med russin på toppen (?) som utgav sig för att vara vegetarisk men sedan smakade misstänkt likt skinkmackorna som mormor och morfar bredde till mig på barndomens utflykter. Uh. Men sedan fick jag en god marinerad zeitan med sparris och lyxig cava så ingen större skada skedd.
Sedan satt vi i sammetsfåtöljerna i någon av de många stenrummen och läste högt någon timme innan vi tvärsomnade i himmelsängen.

Nästa morgon väntade dagens höjdpunkt, frukosten. Var de enda gästerna till en början, som att abonnera Hogwarts matsal ungefär. Hade seriöst knarkat bilder på den här frukostbuffén på hotellets hemsida många gångar och längtat. 

Kan ej riktigt återge överdådet här, men det var otroligt. Allt fanns, och allt var så bra. 

Liksom tio olika bord med frukt, yoghurt, ostar, bakverk, sötsaker, bröd, tortillas, små tapas, juicer, precis allt en kan drömma om.

Vi satt i minst en timme och ville aldrig sluta äta. Alltså har aldrig ätit så perfekt stekta ägg, så bra manchego, så bra juice osv osv. Absolut drömfrulle.

Det fanns också ett tjusigt tak att vila ögonen på.

Eftersom vår gps var sönder fick vi tillbringa en stund efter utcheckning med att skriva ner vägbeskrivningen härifrån till vårt parkeringshus i Barcelona.

Och så satte jag mig på den helt vanliga borggården och läste Yarden i solen. Så fantastiskt bra bok för övrigt, ska försöka dedikera ett inlägg till den snart. Sedan vidare mot Barcelona, men det är en helt annan historia.

KAOS/ HAVET/ HAMBURG - ALLTINGS BÖRJAN

(Hej! Jag tänkte att jag skulle finnas igen! Är ju drottningen av oregelbunden internetnärvaro och det kommer nu förstås kantra och slå över i det motsatta. Bildkaskader och inlägg som förmodligen istället blir outhärdliga i sin längd och utdragenhet. Jag ska jobba på att hitta en mjukare balans, men jag är fortfarande kvar i ytterligheternas träsk. Har ju varit ute och rest, flängt runt i Europa i nästan tre veckor så ah, nu börjar den historien!)

Och historien började i kaos. Det var en tisdag och det var sol. Allt var noggrant inpackat i bilen och morgonplanen var som följer: Mattias skulle smita iväg en sväng till gymmet innan bilen skulle bli vårt trånga hem, jag skulle förtidsrösta för EU-valet och sedan skulle vi mötas vid färjan. Men röstningsplanen föll som ett korthus. Jag hade dagen innan pratat med Göteborgs kommun för att ta reda på förtidsröstningslokaler och fått bekräftat en i Majorna. Jag ville vara säker, hade tagit reda på fakta, trodde jag hade allt klart. Sedan visade det sig förstås, cirka fyra minuter innan jag skulle gå hemifrån, att den tänkta lokalen bara var öppen på valdagen. Jag kastade på mig kläderna för att hinna till Nordstan och rösta där men missade exakt vagnen som skulle ta mig dit och fick bittert inse att om jag skulle rösta skulle jag missa färjan. Jag fick ge upp och kände mig som den sämsta människan i världen, satt på en stenmur på Stigbergstorget och grät bakom solglasögonen, motstod en impuls att elda upp mitt röstkort i ren självbestraffning. Mattias plockade upp mig och jag hulkade hela vägen till incheckningen. När jag skulle ta fram vår båtbiljett passade jag även på att, mellan tårarna, kontrollera hostelbokningen till vår första natt i Hamburg. Men. Jag. Hade. Bokat. Fel. Natt. Jag var en pöl av misslyckande, jag ville trycka ⌘Z, vända och springa tillbaka. Det är skrattretande ironiskt att Resan, drömodyssén, skulle börja på ett sådant vis. Sedan fortsatte det såhär:

Vi placerade oss på soldäck, Mattias satte igång att hetsringa vårt hostel i Hamburg och turligt nog; de hade just fått en avbokning och kunde klämma in oss i deras sista rum. Utandning, en grad av lättnad.

Medan jag stod i telefon med en annan EUvalskunnig från kommunen som var hemskt hjälpsam och försökte hitta ett sätt för mig att kunna rösta även om jag lämnat landet. Käckt nog visade det sig att ambassaderna utomlands stängde för förtidsröstning klockan 12 den dagen, alltså bara några timmar innan vi skulle nå Hamburg. Jag var så otroligt upprörd över hela situationen, min egen klantighet och den förra kommunpersonens missvisande svar. Tur att Soraya Post och F! kom in ändå, annars hade jag känt mig evigt ansvarig. 

Sedan fick jag försöka släppa incidenten med röstningshaveriet och rikta in mig på vart vi faktiskt var på väg.

Vi åt frulle på soldäck, fulkaffe och medhavda saker av smördeg.

Poserade k00lt vid horisonten.

Och gullade. Var ju trots allt enormt pepp på att resa med den här fenomenala personen.

Vi anlände till Fredrikshavn och klev ur bilen för att fota vimplar, grindar och båtar innan vi drog vidare.

Som de här två fina som heter Styrbjörn och Isbjörn.

Vi for och åt Rittersportchoklad och jag läste högt ur Hamburgkapitlet i den här guideboken för Mattias. Det är en väldigt bra, om än något gubbig, reseguide som djupt ingående beskriver ett gäng städer med mängder av historiska och kulturella referenser varvade med insmugna tips. 
Så landade vi på vårt hostel efter en hetsig parkeringsjakt, prickade ut saker på en karta och begav oss ut.

Vi bodde i St Pauli som både är red light district och hur trevligt som helst. Det deppigt dekadenta ligger skavfötters med allt det fantastiskt mysiga och coola som är Hamburg. Vi gick till ett ställe som hette Backbord där det var stimmigt och trevligt.

Mattias läste tysk dagstidning med kommunistisk layout och jag åt god spenatgnocchi.

Soft ställe.

Så gick vi till Zoë som ligger i den galet sympatiska stadsdelen Schanze, där är bara ett hav av nersuttna sammetssoffor och mjukt gyllene lampskärmar. Vi beställde drinkar och satte på uteserveringen till stängningsdags.

Då promenerade vi hemåt och kikade in på snygga garagedörrar. Det satt folk överallt på trottoarerna, luften var ljummen, våra steg lätta.

Hittade en butik helt dedikerad till modellflygplan. Jag hade roligt åt kofamiljen uppe i högra hörnet som ser ut att ha en gemytlig picknick mitt på stridsfältet.
En väldigt fin kväll trots dagens illavarslande början.

Dagen efter gav vi oss ut i högsommarvärmen. Det hänger mycket saker över gatorna i Hamburg, tex sådana här bollampor.

Och låga rader med strutglass.

Undrar om arkitekt var synonymt med konditor förr i världen, för alla husen ser ut som gräddtårtor.

Det är en väldigt grön och blomstrande stad, åtminstone i de delarna där vi hängde.

Vi gick till Pauline, ett ställe där vi varit förut, för frukost. Den är nämligen så fantastiskt bra.

Vi inmundigade bröd och grönsakscremer, hemmagjord müsli och vaniljyoghurt, grönsaksstavar, baljor med kaffe, krispiga fattiga riddare och tusen kilo färsk frukt. 

Vi strövade och tittade på snygga fasader.

Det är väldigt mycket politiska budskap överallt, aktivismen verkar högst närvarande. Sådant ger ju en bra känsla och starka måste-flytta-hit-impulser.

M's godissneakers gjorde sig bra mot rosamålade gatstenar.

Hej fin.

Vi gick till en liten men djungeltät botanisk trädgård.

Minirhododendron.

Så väldigt fin blomma.

Det var uppemot trettio grader den här dagen så det var egentligen nästan för varmt för stadsvistelse. Vi lindrade hettan med en glass; mango och körsbär.

Tiden gick och till slut hade frukosten sjunkit undan och gjort plats för middag. Vi begav oss till Eisenstein, ett ur tipsen från Urban Safari. De hade fantastiskt fin industriell inredning men i och med värmen ville vi sitta utomhus. Det var grönt och tegel och låg just intill en biograf som hade den snygga affischen till Grand Budapest Hotel som en banderoll på väggen.

Där åt Mattias en Caesarsallad och jag en pizza med rostade grönsaker som var precis så bra som guideboken utlovat.
Åh Hamburg är en riktig pangstad. Jag tänker mig att det ska bli min frekventa tillflyktsort när jag bor i Malmö, att jag ska återkomma dit ofta. Jag känner på mig att det kommer bli en viktig stad i mitt liv, jag hoppas det..

LÖRDAG AV GULD

I lördags vaknade jag hemma i mitt numera före detta hem i Majorna. En sista Göteborgshelg på ett par månader och en lördag som var sådär bländande ljus och bekymmerslös. Fick träffa Jenny igen och hänga med darling M, finare sällskap är svårt att finna. 

Det är så himla tomt och ljust-och-fräscht i lägenheten sedan jag flyttade och tog hela bohaget och all plottrig inredning med mig. Men Agnes fina vita bord fanns kvar, med ett champagneglas med en syrénkvist på. Där intogs frukost.

Sedan gick vi genom Slottsskogen och det var solkatter på asfalten och en riktig katt som Jenny attackgosade med.

Vi satt på uteserveringen till Bar Italia och försökte komma underfund med om dessa citronträd var fejk eller ej. Vi är fortfarande inte helt säkra.

Drack finkaffe och åt helt sjukt god glass i glas på fot.

Människor i solen.

Chokladglassen af himmelriket.

Så kramade vi Jenny hejdå och promenerade vidare till Järntorget där det hängde olika sorters kulörta bollar över gatorna och i körsbärsträden.

Såhär såg jag ut, hej hej. Favoritjackan, min fina gräddvita sidenskjorta och manchesterkjol. Nöjd i nyfärgat hår (god känsla) och för varm i slitna docs.

Samt bländad av solen.

Vi hängde, nästan slumrade i solen vid kanalens bruna vatten, tittade på picknickande springande solknarkande människor. Var så glad över äntligen en heldag med Mattias för nu är det ett par veckor där vi är på olika håll ett tag. 

När klockan slog fyra gick vi till Basque som är en pintxosbar med sjukt god plockmat för tjugofem spänn styck och kanske stans finaste inredning.

Såhär skulle en ha det hemma. Där satt vi gott och väl ett par timmar och knaprade i oss croissanter med mögelost och marmelad, crostini med mango och chèvre med bränt socker osv osv. 

På kvällen skulle vi spela skivor på Skjul Fyra Sju och som de tidsoptimister vi är blev det förstås ett par timmar i maxat tempo där vi satt med varsin dator och fixade ihop låtar, klippte ljudklipp av Kathleen Hanna, skålade i en lätt misslyckad bubbel-med-sorbet-drink och åt korv (jag). Mattias var i vanlig ordning k00last i stan i långa ullshorts och godissneakers.

När vi tillslut fått ihop vårt set var det fortfarande ljust och jag tog hastigt en överexponerad bild på sagoträdet på vår gård. Sedan följde en lång natt av livespelningar, discokulor, CHVRCHES, Le Tigre, Gang of Four, Lorde, Kanye, Nas, Savages, John Talabot och allt annat som vi tycker är bra tills vi hade så ont i fötterna att vi båda fick ta av oss skorna bakom DJ:båset och sedan ta en taxi hem. 

ETT LIVSUTSNITT LITET SOM ETT FRIMÄRKE

Nu har jag packat min enorma resväska full med de mest nödvändiga böckerna sladdarna kjolarna för ett par månaders liv. Jag har låst min Majornadörr och jag kommer tillbaka, men jag kommer inte bo där något mer. Det är väldigt underligt, och jag har haft ett fantastiskt fint kollektivliv där i nästan två år, men det är dags nu. Nu viker jag ihop mig och lever ett tidsbegränsat nomadliv mellan olika trygga punkter och äventyrsland.
Lite såhär var min sista Göteborgsvecka när jag diskat mina sista bambakantiner och torrmoppat den sista dagistamburen:

Det var episkt väder hela veckan. Jag var förkyld men orkade ändå promenera genom stan, genom allén och såg träd som började slå ut.

Hälsade på Anna och Martin i deras superfina lägenhet. Martin hade kalasrandiga strumpor och jag hade med mig valnöts- & russinbaguette och pain au chocolat.

Det gick att sitta på balkongen i solen utan jacka och vi drack en massa pressokaffe, pratade om sommarbröllop, Egypten, potentiellt storslagna practical jokes och en massa annat som jag inte minns, men jag minns att jag skrattade mer än på länge.

Hälsade på min stora lilla mormor en annan vårdag. Jag hade önskat mig våfflor eftersom mormor är den okrönta pannkaks- och våffeldrottningen. Åt minst fem med grädde och sylt och fick tid att prata med min fina mormor och dricka bryggkaffe i näverkoppar från Dalarna.

Så kom min finaste Mattias till stan en kväll och vi möttes på Stället med stort S, Hagabion förstås. Sista gången vi hängde där på hur länge liksom? Det är tråkigt. Åt i alla fall ostbricka med dödsgod gruyère och citronpasta med tomatsås och fräst broccoli. 
Göteborg fortsätter och jag fortsätter men vi gör det på olika platser nu.