NOW MY LIFE IS SWEET LIKE CINNAMON LIKE A FUCKIN DREAM I'M LIVING IN

När jag kom hem från jobbet i måndags hade Jenny stängt in sig i köket och ropade att jag inte fick komma in. Jag anade överraskningsmoment i mossen. Sedan smet hon ut med en flaska bubbel i högsta hugg, satte på We are the Champions på maxad volym och smällde korken i taket! Sa NU SKA VI FIRA DIG och sedan skålade vi för att jag ska börja scenskolan och hon är snart färdig skådis och cirkeln liksom sluts. Det magiska i livet som händer nu.

Så fick jag komma in i köket och på bordet såg det ut som ett helt litet Disneylandskap. Med sockerknastriga jordgubbsmuffins, bubbel och kort från Jenny och Emm (min nya sambo!) samt sötaste tavlan ever som inte ens hade hunnit torka för den var alldeles nygjord. Jag vart alldeles tagen.

<3 <3

Sliten men så himla glad.

Det var så gott och det var så fantastiskt fint gjort av henne. Vi åt massor av mat och tre muffins var och pratade om allt som behövdes prata om, skålade igen och sedan kollade vi på senaste Girls i vår blommiga soffa innan klockan snart var midnatt och Jenny skulle upp i ottan. En sådan gnistrande liten måndagskväll.

SKOGSDAGAR; SNÖ, KRISTALLGLAS, VITA LAKAN

Innan hela Malmöodyssén, den där obegripligt märkliga parallellvärlden av antagningsprov, så hade jag några lysande dagar i Fengan. De såg ut såhär genom min kameralins:

Ett gammalt tåg med teakväggar och ankarkrokar tog mig till min favoritskog och bästa person.

Den första kvällen lagade vi den där tacosmiddagen som figurerade i förra matinlägget.

Deg som blev någon sorts svennifierade tortillas. Men GOTT.

Sov på kuddar med tryck av våra spela skivor- och svinkära- överhuvudtaget- alias.

Sov länge i nytvättade lakan.

Frukostarna vid det blå bordet som är i det närmsta heliga. 

Och bara hänga runt i den där fina lägenheten med sina små högar av luxuösa labels, klädda knappar, visitkort från franska krogar och syattiraljer.

Och den här hyllan med sitt stilleben byggt av en Joy Divisionskateboard, tandkräm som smakar ingefära, sardinburkar från vår Europaroadtrip, kärleksbrev med vintageromantiskt nöjesfält, resväskan och flådiga skolådorna,bilden när vi pussas utklädda superhjältar .

Vi vinterpromenerade och det här trädet har alltid fångat min blick. Särskilt nu när det har en extra kontur av snö.

Vi promenerade uppför kullen och hängde hos den gosigaste familjen i skogen. Kolla gullebarnen.

Som gungade gungstol med Mattias.

Och läste bok. 

Vi lagade dumplings, och nu börjar vi nog få in snitsen. Hackade en massa saker väldigt smått.

Ganska snygga va.

Så brutalgott.

Jag och Mattias med glitterstenar i pannan åt blixtsnabbt, kunde ej sansa oss.

Prosecco i kristallglas skare va.

Och edamamebönor.

Och två gånger gjorde vi glass. En helt sjuk hallonglass och denna, minst lika sjuka, chokladglass med dulce de lechekola. Ben & Jerrys have nothing left to offer me.

Och, bara att få vara med den här personen.

MAT HIMMELSKA MAT

Jag har ätit så himla mycket gott på sista tiden, lagat med Maxime och Mattias och nästan ramlat av stolarna, kulinariskt knockade. Det är ju så otroligt värt att lägga tid på att laga mat, göra små projekt. Ofta har glupskheten gått före förevigandet, men några saker har fastnat på bild. Tänkte att jag tjoffar dem här på bloggen, håll till godo:

Dödsgod tacos. Vi gjorde egna tortillas, hade dock inget majsmjöl så vi fick göra på vetemjöl, men annars är det här receptet väldigt gott. Och krämig guacamole, riven ost, pico de gallo med tomater, koriander, lime och rödlök. Fräst majs och quornfärs med massor av chilli. 

Mastiga frukostar med berg av scrambled eggs (måste vara med vispgrädde!), rostat surdegsbröd, stekt vårlök, varmt kaffe, ost och hoummus och marmelad, fluffig smoothie med hallon och ingefära.

Det här ser kanske inte mycket ut för världen men det var helt fruktansvärt gott. Episk klyftpotatis med massor av flingsalt och ströbröd på (extra krisp) och coleslaw från himlen. Biffar av olika slag är en av mina bästa rätter för de går att variera lite hursomhelst utifrån det en har hemma. I de här hade vi rivna morötter, kikärtor, majs, koriander och citron, finhackad lök. Och så lite majsmjöl och ägg för att få det att hålla ihop.

Mandelbollar är också en av mina standardinslag på tallriken numera, de är vansinnesgoda och går också att variera som en vill.  Den här gången hade jag bladspersilja och prästost i. Maxime gjorde världens sjukaste jordnöts- och cashewnötssås och så morotssallad med ingefära och rostade sesamfrön.

Och härom veckan gjorde jag och Mattias dumplings. Det är lite krångligt men roligt också och framförallt helt stört gott. Vi hade massor av ingefära, röd- och vitkål, chilifräst quornfärs, soya, sesamolja och koriander i. Edamamebönor till och en sås på soya, sesamfrön, sesamolja och lime till. Utgick ifrån det här receptet.
Vi åt 33 stycken på åtta minuter. 

MED HJÄRTTRAKTEN TÄCKT AV KONFETTI

Nyår har en opålitligt tudelad karaktär med ena benet i euforin och den andra i misären. Spatserar gärna runt på krossade förhoppningar men slår rätt vad det är upp ett konfettiflimrande sockerslott runtomkring en. Högtider är tunna isar och lättväckta björnar. Jag har haft allt, rasade korthus och hackig hulkgråt. Nu har jag fått två lyckliga nyårsaftnar efter varandra, och det här var den som öppnade dörren till 2014:

Hade en sen och långsam morgon. Kollade ikapp på Malous julkalender Bland tontar och Lol och låg kvar i sängen länge. Var ändå först upp i köket, vi hade nyårspyntat med discokula.

Och vårt omfattande julpynt i form av denna blomsterpinne + frusen tomte med gran i famnen. På köksväggen sitter en fotoremsa tagen på Palais de Tokyo i Paris när jag och Maxime var där för exakt ett år sedan. ÅH, fin resa. 

Jag och Max fixade med finfrulle dagen till ära; rostat fikon- och valnötsbröd, scrambled eggs, fräst vårlök, hallon- och kardemummasmoothie, fruktsallad, vanilj- och honungsyoghurt, kaffe, ostar, marmelader. Åt för ett helt kompani. Enes, Maria (som var på besök från Stockholm över nyår) och Max motsatte sig dock högljutt att bli exponerade av min kamera i denna arla morgonstund (klockan 12), men kan intyga att de var ett utmärkt sällskap.

Efter mastodontfrukosten peppade jag de andra på att se Fröken Frimans krig, som verkligen är värd sin hype. Hängde i sofforna och såg första avsnittet, och de andra höll med om seriens finkvalla. Sedan promenerade de andra iväg till sälarna och älgarna i slottskogen, jag stannade inne och förberedde mitt och Mattias bidrag till kvällens tapasmiddag.

Finaste Mattias kom. Vi marinerade svampinjoner, mixade kidneybönshummous och vek filodegscigarrer (igen) men den här gången med bladpersilja, citron och fetaost, Det blev mörkt och Maxime blandade persikodrinkar till oss att skåla i.

Jag grävde fram allt glitter jag hittade. Glömde såklart bort att fota, när jag för en gångs skull hade spexigt smink. Men spexigt var det må jag säga!

Ordnade med strösselnaglar.

Så tog vi spårvagnen till Vasa och Daniel och Dyveke som stod för nyårskalaset! Hängde i vardagsrummet med bland annat dessa, Andreas och Daniel.

Dessa fyra hade stått i köket i sex timmar och när all mat var färdig presenterades alltihop. Var oerhört hungrig och pepp.

Jag menar kolla! Godaste veganköttet ever, chilistarka quesadillas, chèvrefyllda fikon, putanesca, tortillas, avokadosallad, supersalta potatisar, ailoli, mojo rojo osv osv. 

Satt mitt emot de här två fina. Skålade, åt, tog om, pratade om dans, milennieskiftesnyår, oslagbara jeans och feminism. 

Sedan kom den episka efterrätten i form av vit chokladkräm med ingefärsmarinerade bär, valnötter och lime.

Fick kaffe och baileys och hade det hundra procent fint.

Hanna hade gjort den tvärgoda efterrätten.

Hon höll även i kvällens quiz som var ett mycket bra quizkoncept för en hemmafest. Alla fick säga varsin "skämslåt" (definitionen av detta divideras intensivt under kvällen) till henne, vi delades upp i lag och sedan spelade hon upp alla låtar och en skulle gissa vilken låt det var samt vem som tyckte det var pinsamt. Jag hade Anthem från Chess med Tommy Körberg pga är otroligt svag för den typen av pampighet, men skäms egentligen bara lite för det. Inte så creddigt, men såå himla fint ju. Väldigt roligt och svårt var det i alla fall och vann gjorde Mattias och Lovisa! Sedan hade jag så mycket dans i benen att jag var tvungen att slå på Bowie och Lorde högt och dansa hårt till strax innan tolvslaget.

Då gick vi ut på Vasaplatsen och natthimlen exploderade på samma sekund. Dånet och fyrverkerierna som speglade sig i sekelskifteskåkarnas storögda fönster, krutröken över marken. De tomma spårvagnarna som rörde sig sävligt genom årsskiftet, tolvslagshånglet, skålarna och de hårda kramarna.

Så gick vi vidare till nyårsfest på Ordenshuset, där var det orimligt lång kö till garderoben. Här väntar hela vårt fina och lite irriterade nyårsgäng. Denna bild får avsluta kvällen för sedan var jag för upptagen med att dansa och kramas och prata för att hinna rycka upp kameran ur väskan något mer. Stället stängde för tidigt, folk försvann och någon blev ledsen, sådär som det kan bli. Men min pepp höll i sig natten ut och när jag och Mattias promenerade hem genom Göteborg var det med hjärttrakten täckt av konfetti.

EN JULAFTON

Med rekordkomplett familj, totalmiserabelt väder, vilda gullungar, en lutande julgran och tusen kilo vörtbröd har julen passerat. Det går ju så fort, det gör det väl alltid. Och det var svårt att känna igen jultiden i år, eftersom vädret lurades med att klä ut sig till oktober eller mars. En mulen kappa av regntunga moln och plusgradig andedräkt. Men julen promenerade rakt igenom de gråa skyarna med sitt glitter och sina stearinljus. Min tedde sig såhär ungefär.

Kom hem till mamma och pappa den tjugotredje, efter att ha gjort det mest uppenbara dagen-före-doppare-dagen-misstaget och gått igenom Nordstan. En hundraprocentigt obehaglig upplevelse som lämnade ett lager av kletig konsumtionspanik över hela mig. Drack blodapelsinläsk på tåget och så rann det där olustiga så småningom av. Blev hämtad av päronen, kom hem och möttes av världens gosigaste varghund som också är en mycket blasé person.

Andreas och Shora var redan där och vi åt kvällsmat tillsammans.

Så kom familjen Grimsheden med sin levainleverans och cirkuspackning. Lisa slog upp paketverkstad på köksbordet, hon gör alltid de finaste paketen.

Vi klär alltid granen tidigast dagen före julafton så det var drivor av utslitet pynt överallt.

Ville med fjäderpagen och ädelstensögonen!

Morgonen efter, som var själva julafton, vaknade jag av barnen som vaknade i rummet intill.

Hilmis var morgonpigg och pepp på Playmo.

Vi lyckades äta en någorlunda gemensam frukost (det är en kraftansträngning att hålla ihop den här familjens spretiga tider och behov) med massor av Lisas episka vörtbröd, västerbottensost, blåbärs- och kardemummasmoothie, ägg och kaffe.  Sedan slog jag och Mattias in våra julklappar lagom i sista sekunden.

Jag lyckades skaka fram två lagom tafatta rim, ett till Andreas som fick en Julian Redhoodie med pins på hans favoritteoretiker + Crystal Castles, och ett till Shora som fick en tisha som jag tryckt det arabiska ordet för revolution på, men där textilfärgen tyvärr tog sig lite väl stora kladdiga friheter.. 

Vi hängde runt i största allmänhet, lekte med barnen och läste högt ur muminserier.

Mormor och min morbror Fred kom, det vankades jullunch.

Och fika som dukades upp på vedspisen.

Sedan blev det alldeles mörkt (inte för att det någonsin riktigt blivit ljust, regnmolnen var som ett lock över världen hela dagen) och bilderna skiftade till svartvitt. Vi samlade ihop oss i vardagsrummet för julklappsutdelning.

Shora och Andreas var gulliga.

Det fanns så obscent mycket paket men utspritt på tolv personer kändes det i alla fall lite mer rimligt. De här böckerna fick Mattias av mig efter att han beklagat sig över att han läser för lite kvinnliga författare. Gav honom två av mina favoritböcker (överst och underst) och två som verkar grymma. Alltså, har en inte läst Lyckliga i alla sina dagar är det hög tid att göra det, den är så mäktig och smart att jag blir knäsvag. 

Jag fick söta paket av Jonis och Lisa med finklädda flamencodansare och randig tejp plus den superfina lampan som anas i bakgrunden! Har behövt en lampa till vardagsrummet sedan vi flyttade in så det var ju verkligen på tiden så att säga. 

När vi öppnat, ååh:at, tackat och kramat klart och allt omslagspapper eldats upp i kakelugnen var det snart middagstid.

Jag gjorde denna sallad som tydligen blivit värsta stjärnskottet på julborden i år, samt dessa mandelbollar fast med västerbottensost som är en absolut favoriträtt. Inte bara till jul utan alltid. Funkar exakt lika bra med tex tomatsås och spaghetti.

Vi har skalat bort nästan alla traditionella rätter på julbordet och kör lite vad vi gillar. Så mycket roligare, och så slipper en det där kvalmiga överdådet av kött och tvångsmässiga sillorgier. Efter den här bilden var jag för mätt och trött för att fota mer. Det var en högljudd, intensiv, toksocial men också stillsam julafton. Om det bara hade varit åtminstone lite rimfrost också, så hade den nog kunnat kvala upp till en förstaplacering.

SAMMETSBUBBLA / MARÄNGSLOTT / ILLERDANS

När jag var i Dalsland senast var det som en alldeles tät bubbla att försvinna in i, innesluten som i sammet och moln. Lämnade alla bekymrade oroliga tankar och var i cirka totalt lugn och pepp i flera dagar. Som helt fria luftvägar och hallonsoda i blodet.

Det var den här typen av megagoda frukostar med rostat vörtbröd (det oslagbart sirapstunga från Brukets godaste), fluffiga scrambled eggs, mjukstekt lök, jordgubbssmoothie och kaffe. Länge, mycket. 

Hänga runt i tights och stickade sockar. Filtar och täcken, gos och värme, elda i vedpannan och pizza i sängen, Bowie och Boards of Canada och fler filmer än på länge. Vi såg Call Girl, Känn ingen sorg (igen), Hunger Games (igen, åh, peppar på tvåan) och Till det som är vackert. 

På lördagen skulle vi ha en liten julfest. Först gjorde vi hallon och- glögglass och av äggvitorna som blev över blev det vaniljmaränger. Marängsmet är så himla snyggt, helt blankt, fluffigt och formbart.

M spritsade i hemmagjord sprits iklädd Yamamotohatt.

Och vi gjorde filodegscigarrer med fetaost, grönkål och fikon, saffranssmör till brödet och risottobollar. Så kom det folk från de andra husen i byn och hade med sig skålar med hoummus, brysselkålssallad, rödbetssallad, sill, mandelbollar, apelsinpaj, knäck, hallongrottor och bubbel.

Kristallglas och kökshäng.

Sedan gick vi i samlad trupp nerför backen till cafét där Fengans egna skramliga rockstjärnor Jesus Baby för femte året i rad körde sin julkonsert. De hade en gästtrummis och en extra röst i vissa låtar, det var alldeles fullt av folk och svängde mycket bra.  

Jag avfyrade en kaxig selfie eller två i mitt nya puderrosa favoritläppstift.

Och sedan röjde vi undan bord och stolar och det blev ett litet men illerintensivt dansgolv. Jag körde någon sorts joggingstil som gav mig träningsvärk dagen därpå och när vi dansat slut på all ork för natten smet vi därifrån, gick hem och högg in på kalasresterna. 

DE SISTA MALMÖDAGARNA: KULINARISKA FULLTRÄFFAR OCH KOMPROMISSLÖSA KULTURKVINNOR

Inte kan väl den sista delen i min och Mattias lilla Malmöodyssé gå obemärkt förbi i cyberspace, det vore ju en förlust för oss alla. Därför fortsätter jag nu, med slutet på den lilla historien.

På söndag morgon (nåväl, lunchtid var det väl för alla hederliga förvärvsarbetare där ute) tog vi dagdrivare oss upp och gick ut i solen. Moriskan är ju helt svinfin, peppar hårt på mer kupoler i stadsbilden.

Finaste personen att hänga med.

Vi gick till  Grand som vi hade fått höra skulle ha en bra frukostbuffé. Vi hängde på låset och gjorde blanka vita porslinstallrikar till måltider för kungar. Tog om och tog om och hade det så oförskämt bra. Det var verkligen en jättefin frukostbuffé och jag var så upptagen med att äta upp den att jag inte hade tid att fota.

Vi promenerade i Pildammsparken och pratade med hungriga fåglar.

Köpte bakelser på vägen hem när mörkret lagt sig.

Och så cyklade vi återigen till Potatopotato's tillfälliga tillhåll Bastionen. Där var det kulturpolitiskt scenkonstsamtal om vad som händer med teaterns roll i det ideologiska maktskifte vårt samhälle genomgår nu. Om nedskärningar, mod, att vara kompromisslös och stå för sina val, om fega institutioner och feta frigrupper. Monica Wilderoth som avgick som konstnärlig ledare för Borås Stadsteater eftersom hon blivit konstant motarbetad av ledningen var där, tillsammans med min idol Suzanne Osten och två från Potatopotato. Det var så sjukt inspirerande och stärkande. Så väldigt upplyftande med personer som tar sitt uppdrag på allvar och håller på med kultur av anledningar som är större än den egna framgången. Var absolut tvungen att snubbla fram till Suzanne Osten på darrande ben efteråt och tacka henne för att hon ger pepp och hopp i en kallt individualistisk tid och hon svarar på bredaste stockholmska om hur jag ska omge mig med ett järngäng, med bra vänner, välja mina projekt och stå för det jag gör. Dog starstruck-döden. 

Innan vi lämnade vår nya favoritstad åt vi åt vi lunch på ett helt fantastiskt ställe, Saltimporten. Det ligger på Hullkajen, helt omöjligt att upptäcka om en inte vet exakt var det är. De har en cykel på väggen och helt otrolig lunch.

Det var typiskt industriellt cleant och alltså MATEN. Åttio spänn för den bästa kulinariska upplevelsen kanske ever. Vi kunde knappt fatta vad det var för det var så speciella smaker, men ändå extremt rent. Den vegetariska innehöll vita bönor, aska, persilja, ugnsrostade tomater, fänkål och det blev liksom världens lyckligaste smakäktenskap.

Så strålande avslutning på finaste miniatyrsemestern. 

frukostfäblessen

Jag uppskattar helgerna så mastodontmycket nu när jag är en hederlig förvärvsarbetare på vardagarna, och ett betydande inslag i dessa är frukostarna. Alltså, helt superviktiga. De måste finnas och de måste vara bra - då blir jag glad. Mattias och jag delar denna böjelse och såhär såg vårt frukostbord ut denna helg.

Lördag. Pallrade oss till hål i väggen-bageriet som ligger fem minuter från oss och köpte vanlig baguette, russin- och valnötsbaguette, croissanter och äppelbullar. Brie, marmelad på williamspäron, stark prästost, tomater, äggröra med vårlök, apelsin- och jordgubbsjuice, massa kaffe. 

Slutade räkna antalet smörgåsar efter fem, eller om det var sju. Alla tiders.

Söndag. Fick ett infall att vi absolut skulle pankopanera och steka tomater till frukost. Gjorde slag i saken.

 Åt med baguetterna som var kvar från lördagen, krämigt ägg med stekt vårlök (SÅ gott), prälleost och smoothie på hallon, ingefära och banan. Salt, crisp, krämigt, panikgott. Kanske är det så att alla måltider egentligen borde vara frukostar.