Efter Hamburg följde två dagar som var blandat krångel, motgångar och finheter. Natten efter Hamburg hade vi tänkt campa, vi hade förberett noggrant med tält, dubbla liggunderlag och ett trangiakök med alla tänkbara kökstillbehör- till och med sporks och minirivjärn till vitlök. Men vi lämnade Hamburg sent och fann oss runtirrandes i mörkret på tyska landsbygden som överlag är rätt osoft. Campingen vi hittade var stängd, de hade svarat i telefon en halvtimme tidigare men ingen öppnade när vi kom dit. Det slutade med att vi fick bo i ett litet, lätt obehagligt hotell i slutet på en mörk huvudgata i en märklig liten stad utanför Göttingen (tyska ortsnamn?). Det kändes som ett skatteparadis i thrillermiljö, korsvirkeshus och smaklöst blingiga skoaffärer, inga gatlyktor. I vårt rum var det brun heltäckningsmatta och så lågt i tak att badrumsdörren slog i taklampan. Det enda fina med det stället var att det fanns en sjukt gosig hundvalp vid receptionen när vi åt frukost, när jag gullat klart med den for vi så fort vi kunde.

Från att ha kört i trettio grader (vilket givetvis sammanföll med att vår air condition havererade) åkte vi rakt upp i bergen och i samma takt sjönk temperaturerna. Plötsligt, efter att vi kört i skogen i säkert ett par timmar, uppenbarade sig den här utsikten.

Vi klev ut och räta ut våra ryggar, andades in pinfärsk luft.

Det fanns ett sådant här gulligt litet bord med äppelmust, torkade äppelskivor, jordgubbar och andra förfriskningar en kan tänkas behöva.

Det var fantastiskt vackra vägar där med träd täckta av murgröna. Ren djungel.

Vi hade en återkommande tendens att missbedöma hur lång tid det tar att åka på små vägar, det tog alltid cirka ett par timmar längre än beräknat. Vi tog av rakt in i landsbygden och for igenom små byar med väldigt varierande mysighetsgrad, det mesta var vackra stenbyggnader men spöklikt tomma, vi såg knappt en människa. Sedan skedde incidenten om mannen i Val D'argent som jag skrev om som hastigast i den långa texten, förförra inlägget. Han som hade ett hotell som stod färdigdukat med nedsläckt och inte kunde användas för att hans fru var svårt sjuk. Det var ett sorgligt människoöde vi fick en glimt av, men han var vänlig nog att fixa ett rum åt oss på ett annat ställe i närheten. Den kvällen gick vår GPS sönder så efter det var det intensiv kartläsning som gällde, jäklar vilken hejare jag blivit på att läsa kartor.

Vi anlände till det här stället sent den kvällen, det var lite för dyrt och oerhört märkligt inrett, men gemytligt. Vi åt en absolut enorm omelett som troligen bestod av 15-20 ägg (detta är under kontinuerlig diskussion mellan mig och Mattias) och omgiven av ett bergsmassiv av råkost. Där fick vi i alla fall sova gott, förutom att jag plötsligt drabbades av urinvägsinfektion den natten och var uppe och rände varje halvtimme. AH. Så störig åkomma.

Men god frukost fick vi, med fluffiga croissanter och fruktyoghurt.

Stället låg så vackert i en dal och de hade en skock rara får som var väldigt kärvänliga och gärna blev gosade. Så även den morgonen fick jag gosa med ett djur innan vi gav oss iväg vidare, en dagsstart jag rekommenderar till alla som är i en eller annan pressad situation. Nästa halt skulle bli Lyon, vidare dit snart.

(Hej! Jag tänkte att jag skulle finnas igen! Är ju drottningen av oregelbunden internetnärvaro och det kommer nu förstås kantra och slå över i det motsatta. Bildkaskader och inlägg som förmodligen istället blir outhärdliga i sin längd och utdragenhet. Jag ska jobba på att hitta en mjukare balans, men jag är fortfarande kvar i ytterligheternas träsk. Har ju varit ute och rest, flängt runt i Europa i nästan tre veckor så ah, nu börjar den historien!)

Och historien började i kaos. Det var en tisdag och det var sol. Allt var noggrant inpackat i bilen och morgonplanen var som följer: Mattias skulle smita iväg en sväng till gymmet innan bilen skulle bli vårt trånga hem, jag skulle förtidsrösta för EU-valet och sedan skulle vi mötas vid färjan. Men röstningsplanen föll som ett korthus. Jag hade dagen innan pratat med Göteborgs kommun för att ta reda på förtidsröstningslokaler och fått bekräftat en i Majorna. Jag ville vara säker, hade tagit reda på fakta, trodde jag hade allt klart. Sedan visade det sig förstås, cirka fyra minuter innan jag skulle gå hemifrån, att den tänkta lokalen bara var öppen på valdagen. Jag kastade på mig kläderna för att hinna till Nordstan och rösta där men missade exakt vagnen som skulle ta mig dit och fick bittert inse att om jag skulle rösta skulle jag missa färjan. Jag fick ge upp och kände mig som den sämsta människan i världen, satt på en stenmur på Stigbergstorget och grät bakom solglasögonen, motstod en impuls att elda upp mitt röstkort i ren självbestraffning. Mattias plockade upp mig och jag hulkade hela vägen till incheckningen. När jag skulle ta fram vår båtbiljett passade jag även på att, mellan tårarna, kontrollera hostelbokningen till vår första natt i Hamburg. Men. Jag. Hade. Bokat. Fel. Natt. Jag var en pöl av misslyckande, jag ville trycka ⌘Z, vända och springa tillbaka. Det är skrattretande ironiskt att Resan, drömodyssén, skulle börja på ett sådant vis. Sedan fortsatte det såhär:

Vi placerade oss på soldäck, Mattias satte igång att hetsringa vårt hostel i Hamburg och turligt nog; de hade just fått en avbokning och kunde klämma in oss i deras sista rum. Utandning, en grad av lättnad.

Medan jag stod i telefon med en annan EUvalskunnig från kommunen som var hemskt hjälpsam och försökte hitta ett sätt för mig att kunna rösta även om jag lämnat landet. Käckt nog visade det sig att ambassaderna utomlands stängde för förtidsröstning klockan 12 den dagen, alltså bara några timmar innan vi skulle nå Hamburg. Jag var så otroligt upprörd över hela situationen, min egen klantighet och den förra kommunpersonens missvisande svar. Tur att Soraya Post och F! kom in ändå, annars hade jag känt mig evigt ansvarig.

Sedan fick jag försöka släppa incidenten med röstningshaveriet och rikta in mig på vart vi faktiskt var på väg.

Vi åt frulle på soldäck, fulkaffe och medhavda saker av smördeg.

Poserade k00lt vid horisonten.

Och gullade. Var ju trots allt enormt pepp på att resa med den här fenomenala personen.

Vi anlände till Fredrikshavn och klev ur bilen för att fota vimplar, grindar och båtar innan vi drog vidare.

Som de här två fina som heter Styrbjörn och Isbjörn.

Vi for och åt Rittersportchoklad och jag läste högt ur Hamburgkapitlet i den här guideboken för Mattias. Det är en väldigt bra, om än något gubbig, reseguide som djupt ingående beskriver ett gäng städer med mängder av historiska och kulturella referenser varvade med insmugna tips.
Så landade vi på vårt hostel efter en hetsig parkeringsjakt, prickade ut saker på en karta och begav oss ut.

Vi bodde i St Pauli som både är red light district och hur trevligt som helst. Det deppigt dekadenta ligger skavfötters med allt det fantastiskt mysiga och coola som är Hamburg. Vi gick till ett ställe som hette Backbord där det var stimmigt och trevligt.

Mattias läste tysk dagstidning med kommunistisk layout och jag åt god spenatgnocchi.

Soft ställe.

Så gick vi till Zoë som ligger i den galet sympatiska stadsdelen Schanze, där är bara ett hav av nersuttna sammetssoffor och mjukt gyllene lampskärmar. Vi beställde drinkar och satte på uteserveringen till stängningsdags.

Då promenerade vi hemåt och kikade in på snygga garagedörrar. Det satt folk överallt på trottoarerna, luften var ljummen, våra steg lätta.

Hittade en butik helt dedikerad till modellflygplan. Jag hade roligt åt kofamiljen uppe i högra hörnet som ser ut att ha en gemytlig picknick mitt på stridsfältet.
En väldigt fin kväll trots dagens illavarslande början.

Dagen efter gav vi oss ut i högsommarvärmen. Det hänger mycket saker över gatorna i Hamburg, tex sådana här bollampor.

Och låga rader med strutglass.

Undrar om arkitekt var synonymt med konditor förr i världen, för alla husen ser ut som gräddtårtor.

Det är en väldigt grön och blomstrande stad, åtminstone i de delarna där vi hängde.

Vi gick till Pauline, ett ställe där vi varit förut, för frukost. Den är nämligen så fantastiskt bra.

Vi inmundigade bröd och grönsakscremer, hemmagjord müsli och vaniljyoghurt, grönsaksstavar, baljor med kaffe, krispiga fattiga riddare och tusen kilo färsk frukt.

Vi strövade och tittade på snygga fasader.

Det är väldigt mycket politiska budskap överallt, aktivismen verkar högst närvarande. Sådant ger ju en bra känsla och starka måste-flytta-hit-impulser.

M's godissneakers gjorde sig bra mot rosamålade gatstenar.

Hej fin.

Vi gick till en liten men djungeltät botanisk trädgård.

Minirhododendron.

Så väldigt fin blomma.

Det var uppemot trettio grader den här dagen så det var egentligen nästan för varmt för stadsvistelse. Vi lindrade hettan med en glass; mango och körsbär.

Tiden gick och till slut hade frukosten sjunkit undan och gjort plats för middag. Vi begav oss till Eisenstein, ett ur tipsen från Urban Safari. De hade fantastiskt fin industriell inredning men i och med värmen ville vi sitta utomhus. Det var grönt och tegel och låg just intill en biograf som hade den snygga affischen till Grand Budapest Hotel som en banderoll på väggen.

Där åt Mattias en Caesarsallad och jag en pizza med rostade grönsaker som var precis så bra som guideboken utlovat.
Åh Hamburg är en riktig pangstad. Jag tänker mig att det ska bli min frekventa tillflyktsort när jag bor i Malmö, att jag ska återkomma dit ofta. Jag känner på mig att det kommer bli en viktig stad i mitt liv, jag hoppas det..