GULDBESÖK / EN VIT KÄNGURU / FALAFELPICKNICK / DRÖMMIDDAG & DOGMAFILM

I fredags kväll fick jag besök av finaste sort, klockan 18.15 kom Maxime inrullande på perrongen och stannade ett helt litet dygn. Saknar henne så hemskt mycket eftersom vi delat stad/lägenhet/porslin/balkong/strumpbyxor/bekymmer/vardag/tvättider/stavmixer/knäckebröd  och förstås allt som händer mellan två hjärtan så länge. Så gissa om jag hade längtat och räknat ner. På fredagkvällen hade vi datenight och åt extremt god thaimat på Green mango och pratade med samtal som fyrfiliga motorvägar, förbiblixtrande i 150 km/h och viktigt viktigt. Sedan blev det lördag och det var såhär: 

Vi vaknade och Mattias gjorde kaffe åt oss. Drack i sängen och Mattias smygpluggade.

Vi hade frukostplaner.

Det blev jordgubbs- och ingefärssmoothie, amerikanska bananpannkakor, vispgrädde, björnbärssylt och rågbröd med ost och selleri. Alltså det kanske inte ser så speciellt ut men det var frikkin heaven on a plate.

BÄSTA <3

Det var en så himla fin dag och vi gick till ut, först till Folkets park.

De har ett litet sorgligt minizoo där det finns sköldpaddor och minikänguruer. Vi var ju tvungna att gå dit och spana. Mest för känguruerna (det finns tre stycken varav en albinokänguru och en unge) men de höll sig inne i sitt lilla hus och hamnade inte på bild. Men herregud de är så söta och märkliga så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Mattias säger att de ser ut som en hybrid mellan åsna och kanin och det stämmer rätt bra. Ah, vi hängde i allafall vid stängslet en lång stund och tryckte kinden mot det för att se så mycket som möjligt och förstås högljutt kommentera allt de gjorde och hur bedårande de var.

Gick runt och fotade saker och kollade på barn som studsade på den enorma hoppkudden som finns i parken. Har upptäckt att det är en dold underhållningsskatt att se ungar flyga runt okontrollerat som studsande löv på den där kudden. Alltså kan ej förklara, men det är hysteriskt roligt.

Hittade denna snygga men lagom barnsäkra installation i gräset. Alltså stackars den unge som ramlar in i den här järnskogen. 

Sedan gick vi en sväng till Humana och Myrorna, provade skjortor med sneda Calvin Kleinbrodyrer och för små Dr Martens. Efter det behövdes finkaffe.

Åt mandelcroissant och swoonade över Malmö som stad.

Sedan behövde vi gå hem och ta hand om en tvättid lite och under tiden fixade Mattias falafel för det måste en ändå äta om en är på besök i Malmö. Så gick vi till Folkets park igen, vid grafittiväggen var det livligt värre, folk rollade och sprayade.

Tyckte om det här regnbågsträdet med larven på.

Sedan picknickade vi med falafel och ingefärsöl.

Så blev det så småningom dags att följa med Max till stationen och pussa henne hejdå och lova varandra att vi skulle ses snart snart igen. Jag och Mattias gick hemåt igen genom stan.

Passerade en cykel vars ägare samlat på sig en kastanjeskatt.

Smet in på en innergård så att Mattias kunde fota min outfit (eheh livet som bloggare) men fotade honom först pga så fin.

Kom slutligen hem och parkerade Mattias cykel.

På vår innergård växer oranga bär.

Och vi har en rar gårdskatt som alltid svarar om jag jamar till den.

Gick in och planterade basilika i små ljuslyktor. 

Sedan lagade vi sanslöst god mat inspirerad av det här receptet fast med tofu istället. Alltså tror vi highfiveade sju gånger för att det var så bra. Resten av kvällen spenderas med att se Festen, mitt livs första dogmafilm. Så fantastisk, särskilt skådespelarmässigt. Var helt medryckt och skrattade och vred mig av obehag om vartannat. Trodde det skulle vara ett deprimerande sätt att spendera en lördagkväll men det visade sig vara ett mycket bra val.

CAMPING / HÖGA VÅGOR / EN EPISK BRYGGA / VIT SOL & HET STRAND // ÖSTERLEN EPISOD 3

Vänta, det finns en del sommararkiv kvar i skuggorna som behöver möta världen innan hösten gjort slutgiltig entré. Det finns exempelvis sista delen i Österlentrippen. Det var en så väldigt fin liten semester och den känns redan mycket avlägsen i det här nya, omtumlande livet som börjat här i Malmö.

Efter Mandelmanns trädgårdar köpte vi vietnamesiska vårrullar i en liten foodtruck utanför Kivik och åkte till arboretumet där vi var förra året och åt upp dem. Så köpte vi förstås äppelmust och bananglass och sedan var det dags att fundera över nattens härbärge. Vi hade bestämt oss för att äta middag på Hörte brygga så vi åkte dit för att höra oss för och de berättade att det låg en camping några kilometer bort. Vi checkade följaktligen in där och slog upp vårt tält i ett hörn där vi hoppades på lä och frånvaro av regn. 

Promenerade sedan till vår middagsdestination tre kilometer bort. Vallmos är ju minst lika vackra när de tappar sina kronblad, särskilt ovanifrån.

Detta ställe har bara funnits i ett par månader och ligger vid en liten hamn i en superliten by i utkanten av Österlen. De serverar svenska tapas och det är megahipstrigt med naturviner och en uppsjö av syrade rotfrukter och egenkärnat smör och sånt men alltså SÅ GOTT.

Det här ser inte ut som så mycket mat men vi blev tokmätta. Alltså seriöst skulle kunna leva på de salta mandlarna smöret persiljerötterna och brödet. Vi var nästan de enda gästerna och var så fantastiskt fint att sitta där med utsikt över bryggan och havet och småprata med ägarna och jag var bara så himla lycklig den kvällen.

Det var nästan mörkt när vi skulle gå de tre kilometerna tillbaks men det gjorde ingenting. Sedan blåste det upp till smärre storm och när vi kom tillbaka till campingen satte vi oss längst ut på bryggan och bränningarna slog upp på mina fötter och den var dramatiskt och dånande och jag ville inte gå därifrån. Sedan sov vi en orolig natt i stormregn, vaknade och plockade ner tältet och tackade hejdå till campingen.

Vi försökte ha en mysig utomhusfrukost men det gick sådär pga enormt blåsigt så allt blev en kamp och vi packade snabbt in oss i bilen igen. Åkte till kafferosteriet istället och drack finkaffe och åt någon sjukt god portugisisk sötsak med smörkräm och kanel. Där och då började vi  märka att vi nog egentligen var ganska färdigsemestrade, mätta på upplevelser och att vi mest längtade efter att softa kravlöst någonstans och typ läsa bok. Så vi bestämde oss för att landa hemma hos Andreas och Shora på kvällen men kunde ju lika gärna göra lite roliga saker längs vägen.

Alltså stränderna på Österlen. Faktiskt helt sjuka.

Det var SÅ varmt och stora vågor och vi brottades med dem och badade länge och flöt iväg långt bort och fick simma tillbaka och gå över den varma sanden.

Det här känns redan lite för långt borta nu känner jag. 

Det blev lunchdags och vi gjorde favorit i repris och for till Hammenhögs gästgiveri där vi var en gång förra året. De har god husman och det är fint där också. Vi var de enda gästerna, antagligen både för att det egentligen var för sent för lunch och för att alla sommargäster gått tillbaka till jobbet.

Det är klassiskt tjusigt och lite murrigt.

Jag fick någon historia med friterad blomkål jordärtkockspuré och primörer som var sjukt god.

Sista anhalten på denna trip var Karossgårdens antik som är en enorm lada med rum efter rum efter rum fyllda med vintage och antikt. Jag kan bli lite ställd när det är så mycket saker att jag inte vet vad jag ska titta efter men de hade en väldigt gullig fransk bulldog som grymtade och ville bli gosad. Sedan for vi över alla skånska fält och åt skånska glasstrutar och så lämnade vi den semestern bakom oss, jag sparar den i en guldram i hjärtat.

SOMMARENS SISTA SEMESTER // ÖSTERLEN EPISOD 1

Jag har varit så oerhört mycket ledig de senaste månaderna, bara lite mer än fyra veckors heltidsjobb på fyra månader, helt otroligt. Tack vare att jag redan i januari visste vad jag ska göra i höst så kunde jag megajobba på våren och sedan ha världens längsta sommarlov. Enormt lyxigt. När jag hade jobbat klart mitt sommarjobb för två veckor sedan tog jag och Mattias sommarens sista roadtrip och åkte till Österlen, eftersom det ibland inte finns något bättre än att lajva flärdfulla kulturtanter på idyllexpedition.

Vi sov första natten på Talldungens gårdshotell. Så väldigt fint ställe i Brösarp. Stort och solgult med en fransk bulldog som kilar runt i matsalen.

Vi hade ett litet enkelt rum med pelargoner i fönstret.

Vi packade kvickt in oss i rummet och begav oss ut för att äta middag.

Joel hade tipsat oss om ett creperie så dit styrde vi kosan.

Mysigt ställe med en fin meny och förvirrad personal i unga år.

Åt en stor galette som var mer som en pizza med massor av ost och sparris och mycket gott. Drack även fransk cider men förstår mig inte riktigt på den grejen, lite för mycket kompostkänsla alltså.

Promenerade sedan runt en stund i Bröderna Lejonhjärta-landet. Fint med hästsko på dörren.

Tillbaka på Talldungen hade vi lagt en sådan här dyris på kylning. Har nog bara druckit riktigt champagne en annan gång i mitt liv men Mattias köpte den här till mig för att fira när jag kom in på scenskolan. Efter den insparksfesten var jag dock inte riktigt i form för den så den har sparats och sparats för det rätta tillfället. Vi tyckte att det var nu.
Så satt vi i fönstret och skålade och sedan såg vi Mammuth, så bra film. 

En ny morgon kom och vi åt frukost i den ljusa restaurangen.

Så himla gott var det. Ganska enkelt, men allt var så väldigt välgjort. Till exempel äppelmusten, de saftiga fröfrallorna och den episka marmeladen med mandlar i.

Mattias hade med en hög Dagens ETC-tidningar så vi satt och läste och fyllde på våra fat en lång stund.

Vi gjorde upp en plan för dagen, tackade de trevliga ägarna för den fina vistelsen och gav oss av. 

Till Haväng, för att bada. Det är ett stort skjutfält som också är en helt enorm får- och hästhage. Hedliknande landskap, böljande kullar, frispringande djur.

Trift är en så envis och fin karg blomma.

Vi gick ner för kullar. Drömskt landskap va.

Och kom ner till detta. Lite svårt att tro på att en är i Sverige.

Vi lyssnade på Bea Szenfelds sommarprat och badade, solade, hade det ljust och varmt och oklanderligt bra.

Som grädden på idyllmoset kom tre hästar travande längs strandkanten. Så modiga kids som vågade rida barbacka på sina hästar i vattnet. 

Men någon gång måste en ju åka därifrån och vi hade fler planer för dagen. På vägen tillbaka till bilen ställde ett stiligt får upp sig för fotografering. Försökte gosa med alla får jag kom i närheten av men de var skygga och sprang sin väg.

Den här ulliga visade vägen. 
Jag gick för att hälsa på en hord med lösa hästar men började prata med en unge som ville att jag skulle lyfta upp henne på en av dem så jag glömde fotografera, fast de var så fina. Hon visade mig att en av hästarna var enögd och vi hann bli lite kompisar innan hon blev hämtad av sin förälder och vi sa hejdå. Och så hade halva den dagen gått sin väg.

MER AV BARCELONA / VÄRLDENS BÄSTA JUICE / EN SKOTSK OSTDROTTNING / CEVICHEPREMIÄR

Men vet ni vad, det finns ju en hel hög berättelser kvar från min och Mattias Europaturné. Jag verkar aldrig kunna få bukt med det här eftersläntrandet, så jag fortsätter strö ut skärvor av Europa här tills vi når fram till resans slut.

Vi är fortfarande i Barcelona och det är strax innan Primavera Sound börjar. Boquerian som ligger vid Ramblan är ju en klassiker och allt som oftast ganska outhärdlig att hänga i då den blir klaustrofobiskt trång av turister. Vi försökte ändå gå dit helst en gång om dagen för att köpa juice för en euro för den är helt enastående. Kokos/jordgubb var exempelvis helt grym.

Det är ett helt fantastiskt ställe när det är lite lugnare. Däremot vill många att en inte ska fota (mycket förståeligt, måste vara väldigt enerverande att ha en kamera i ansiktet hela tiden när en försöker arbeta) så jag har inte så värst mycket bilder därifrån. 

Från en reseguide i The Guardian hittade jag tipset om den här ostbutiken som ligger i mysiga Born. Det är en stencool skotsk kvinna som har den, hon pratar högt och mycket, skrattar och skäller, berättar engagerat om ostarna och gav oss tips om två restauranger som visade sig bli några av resans verkliga höjdpunkter.

En kan köpa provtallrikar med ost och vin för tre euro. Sjukt bra ost.

Små djur som visar var osten kommer ifrån. Ko till exempel.

Och får. Vi stod och gafflade med henne en lång stund, klottrade tips i anteckningsböcker, frågade om de lokalproducerade vinerna, valde bland ostarna och hon lät oss gå iväg till bankomaten när vi märkte att kontanterna var på upphällning. 

Vi frågade om bra tapas eftersom det är ett sådant överflöd av den varan att det är svårt att orientera sig när en är ny i stan. 

Hon tipsade om La Candela som låg på ett av alla tusen små torg. 

Det var fullt på uteserveringen men servitören trollade fram ett extra bord och så beställde vi. Jag åt ceviche för första gången och jag och Mattias bara stirrade på varandra. Mathimlen hade just anlänt.

Och det bara fortsatte. Friterade padrones och någon röd sås, manchego inrullad i krispig deg, päronmarmelad och krossade nötter. Alltså allting var så bisarrt gott. Vi gick dit ännu en gång ett par dagar senare och rekommenderar varenda matförtjust person som passerar den katalanska huvudstaden att genast slå sig ner vid ett av de schackrutiga borden.