Med rekordkomplett familj, totalmiserabelt väder, vilda gullungar, en lutande julgran och tusen kilo vörtbröd har julen passerat. Det går ju så fort, det gör det väl alltid. Och det var svårt att känna igen jultiden i år, eftersom vädret lurades med att klä ut sig till oktober eller mars. En mulen kappa av regntunga moln och plusgradig andedräkt. Men julen promenerade rakt igenom de gråa skyarna med sitt glitter och sina stearinljus. Min tedde sig såhär ungefär.
Kom hem till mamma och pappa den tjugotredje, efter att ha gjort det mest uppenbara dagen-före-doppare-dagen-misstaget och gått igenom Nordstan. En hundraprocentigt obehaglig upplevelse som lämnade ett lager av kletig konsumtionspanik över hela mig. Drack blodapelsinläsk på tåget och så rann det där olustiga så småningom av. Blev hämtad av päronen, kom hem och möttes av världens gosigaste varghund som också är en mycket blasé person.
Andreas och Shora var redan där och vi åt kvällsmat tillsammans.
Så kom familjen Grimsheden med sin levainleverans och cirkuspackning. Lisa slog upp paketverkstad på köksbordet, hon gör alltid de finaste paketen.
Vi klär alltid granen tidigast dagen före julafton så det var drivor av utslitet pynt överallt.
Ville med fjäderpagen och ädelstensögonen!
Morgonen efter, som var själva julafton, vaknade jag av barnen som vaknade i rummet intill.
Hilmis var morgonpigg och pepp på Playmo.
Vi lyckades äta en någorlunda gemensam frukost (det är en kraftansträngning att hålla ihop den här familjens spretiga tider och behov) med massor av Lisas episka vörtbröd, västerbottensost, blåbärs- och kardemummasmoothie, ägg och kaffe. Sedan slog jag och Mattias in våra julklappar lagom i sista sekunden.
Jag lyckades skaka fram två lagom tafatta rim, ett till Andreas som fick en Julian Redhoodie med pins på hans favoritteoretiker + Crystal Castles, och ett till Shora som fick en tisha som jag tryckt det arabiska ordet för revolution på, men där textilfärgen tyvärr tog sig lite väl stora kladdiga friheter..
Vi hängde runt i största allmänhet, lekte med barnen och läste högt ur muminserier.
Mormor och min morbror Fred kom, det vankades jullunch.
Och fika som dukades upp på vedspisen.
Sedan blev det alldeles mörkt (inte för att det någonsin riktigt blivit ljust, regnmolnen var som ett lock över världen hela dagen) och bilderna skiftade till svartvitt. Vi samlade ihop oss i vardagsrummet för julklappsutdelning.
Shora och Andreas var gulliga.
Det fanns så obscent mycket paket men utspritt på tolv personer kändes det i alla fall lite mer rimligt. De här böckerna fick Mattias av mig efter att han beklagat sig över att han läser för lite kvinnliga författare. Gav honom två av mina favoritböcker (överst och underst) och två som verkar grymma. Alltså, har en inte läst Lyckliga i alla sina dagar är det hög tid att göra det, den är så mäktig och smart att jag blir knäsvag.
Jag fick söta paket av Jonis och Lisa med finklädda flamencodansare och randig tejp plus den superfina lampan som anas i bakgrunden! Har behövt en lampa till vardagsrummet sedan vi flyttade in så det var ju verkligen på tiden så att säga.
När vi öppnat, ååh:at, tackat och kramat klart och allt omslagspapper eldats upp i kakelugnen var det snart middagstid.
Jag gjorde denna sallad som tydligen blivit värsta stjärnskottet på julborden i år, samt dessa mandelbollar fast med västerbottensost som är en absolut favoriträtt. Inte bara till jul utan alltid. Funkar exakt lika bra med tex tomatsås och spaghetti.
Vi har skalat bort nästan alla traditionella rätter på julbordet och kör lite vad vi gillar. Så mycket roligare, och så slipper en det där kvalmiga överdådet av kött och tvångsmässiga sillorgier. Efter den här bilden var jag för mätt och trött för att fota mer. Det var en högljudd, intensiv, toksocial men också stillsam julafton. Om det bara hade varit åtminstone lite rimfrost också, så hade den nog kunnat kvala upp till en förstaplacering.
