Vill just nu bara stanna på varma mjuka platser, så varma som möjligt. Vill endast basta, äta donuts, yoga, läsa Sylvia Plath & Christina Ouzounidis, kolla på sista avsnittet av Easy igen & igen, kolla på Liv & Horace, sova & drömma mina bisarra drömmar & basta igen tills all kyla & alla spänningar är utjagade & besvarade med läckande hetta från varje por.
JULEN/SKOGEN/ISEN/REGNET/(AKUTEN)/BARNEN/HÄSTEN/MATEN
THE EUROPEAN REUNION (hundra år senare)
En bra grej med att blogga är att det alltid går att slå nya rekord i hur sent en kan berätta om någonting, en ständig källa till omvänd framgång. Jag har varit rejält under isen länge & då orkar en inte (i alla fall inte jag) vara kreativ eller konstruktiv på något sätt. Men nu har jag mått bättre de senaste tio dagarna eller så & har mer energi. Därför är min ödmjuka ambition att riva av en del grejer som jag inte orkat publicera tidigare, för det vore tråkigt om de inte fick vara med enbart pga effektivitetshets. Den här hösten har varit tung som bly & känts som att ta av sig kläder som vuxit fast i kroppen, men fina grejer har nästlat sig in också. Som när min gulligaste tjeckiska person kom & hälsade på mig & sedan Judith också & vi hade (european) reunion:
Denna bild får illustrera sorgen Adam kände över det tjeckiska valet samt det globala politiska tillståndet i stort.
Vi promenerade över Tempelhofer Feld.
Jag paparazzifotade denna bedårande person. Ni ser ju att vi är som gjorda för varandra.
Åt på Hamys, bakade björnbärskaka, åt okonomiyaki hos JP & Christoph, dansade i ett vardagsrum, dansade länge i en stor klubb med många rum, åt gröt, drack vin, åt brunch, kollade dansshow, la ansiktsmasker, tröstade varandra, lärde känna varandra mer, tjafsade lite & misslyckades med att tatuera oss.
Var äkta glad att se dessa två.
Nu blir det GIF:ar!!!
Älskar dessa kompisar & tycker vi borde bo i samma stad alltid (alla mina bästisar får gärna flytta till Berlin nu genast tack).
B I KNOW U DON'T NEED ME BUT PLEASE BE KIND
Det har varit nästan samma årstid här i två månader nu, den här hösten är så lång & så förbiflimrande på en gång. Det ligger fortfarande lövhögar över & under bilarna, ständig förändring & ständigt förfall. Här är i alla fall från en helg när F var här, vi åt baklava på mitt golv, såg vad som pågick med ockupationen på Volksbühne, gick på loppis längs Maybachufer & jag skämdes över hur överflödig jag känner mig i den här staden (det sista den behöver är en till som mig).