JAG STANNADE INTE PÅ MITT RUM FÖR ATT SE DAGARNA GÅ

Det är tredje dagen på ett alldeles nyvaket år, klockan är 06.56 och jag åker genom Berlin med ett skramligt morgontomt tåg. Dörrarna andas pysande när de öppnas och stängs, hela tiden nya platser några sekunder korta möjligheter att kliv av och in i ett annat liv. Har Ásgeir i hörlurarna, jag har fastnat (vems hjärta har inte längtat efter ett nytt Bon Iver). 
Sedan i söndags har jag snurrat runt i denna fulsnygga, sofistikerade och smutsiga, fabriksromantiskt explosiva stad av betong, historia och hipsters. Med mina bff's Agnes och Maxime, och med guldbonusen Hanna som också skulle dit samtidigt. Vi har sovit på liggunderlag i ett rum kallt som graven hos en new age-ig dam i Neukölln. Hon bjöd på te och äppelskivor om mornarna, lyssnade på valsång och skapade stolkonst, hade rosenkvartsstenar i dricksvattnet och ametister på skärbrädan för att dra ut tunga energier. Yes. Och det är hon som tagit den här bilden på oss på nyårsafton, duschade i glitter och höljda i fuskpälsar.
Snart kommer det kaskader från jul- och nyårsaftnar, ett överdåd av frukostar och kanske det till och med kan bli en komplett årssummering i år. Senast av alla, på mitt utdragna och sporadiska vis, men det får vara okej. Och du, GOTT NYTT ÅR för tusan, låt oss göra 2015 till ett storslaget år