Det har varit några tunga dagar, himlen mörk och stripig som på bilden, det har känts ända in. Det som hände i Malmö i helgen var en spark i magen, svärta för ögonen. Ett oundvikligt kvitto på rasismens och kylans framfart, hur trösklarna för den sänks och hur den sipprar in eller strömmar fram. Michaela och Amanda har skrivit fantastiskt bra texter om det som hände. Sedan skjuts en av Public service mest ihärdiga och fantastiska utrikeskorrespondenter. Det är för många hårda kanter i den här världen nu. Som en vinande oro i magen, mardrömmar och dystopiska framtidsvisioner. Men bredvid skuggorna flammar motståndet upp, det är alltid större. Så länge vi inte tystnar kommer vi som vill ha jämlikhet/respekt/solidaritet/självklarheter egentligen/ vara fler. Så många fler. Och vi ska fortsätta tills allt hat brunnit upp.