THEATERMASCHINE / EPISOD 1

Årets teaterhändelse här i G har precis passerat och det var en storm och en dröm och ibland en mardröm och mest av allt gick det så fruktansvärt fort. Theatermaschine, ett gigantiskt maskineri som dessa orimligt skillade och hårt arbetande studenter styrt upp. Fyrtio scenkonstverk i olika medier, äkta festivalcentrum, snygg merch och bra fest. Det har varit en hysterisk vecka eftersom vårt platsspecifika verk Keiko fick flytta inomhus och vi hade så lite tid på oss att arbeta om materialet. Jag har varit ett känslomässigt vrak emellanåt och även haft helt euforiska stunder. Motsägelsefullt nog har jag nästan inte dokumenterat en enda sekund av vårt arbete just pga denna stress, retligt nog, men här är i alla fall några utdrag från veckan;

I äkta tysk ball anda var festivalcentrumet förstås beläget i en enorm nedlagd matbutik. Fasaden pryddes av festivalens snygglogga. 

Hängde där, åt lunch för två euro och såg alldeles för få men i alla fall några performances, koreografiska verk och installationer. 

Skulle fotat mer av detta ställe, det var så fint gjort och dessa överambitiösa personer hade gjutit sina egna pallar och gjort sina egna lampor etc etc orkar ej nivån.

Ett av mina glädjeämnen i life just nu är denna typ av trashiga kollage. Just detta får då representera kaosarbetet med Keiko. Ni anar den enorma lokal vi blev anvisade till. Det var ju inte alls som att vårt koncept kring utomhuspoolen rubbades eller så. 

Vårt embryo till konstnärlig konstellation fick möta så många påfrestningar på kort tid. Adams och Judiths immunförsvar kapitulerade fullständigt och detta underlättades av konstant regn i en vecka som vi oavbrutet cyklade igenom.

*att inkludera situationens omständigheter och motstånd i föreställningen* och att illustrera lite för er. Detta samt otillräcklig teknik, försvunna ljusstativ, ström som gick om och om igen och latent stresspåslag. Ville under några dagar aldrig mer jobba med scenkonst. Men nu är jag på andra sidan och har förstås glömt det mesta av ångesten och vill göra det hela life igen.

Jag har varit känslomässigt labil och stundtals djuphavslåg och matchat detta enligt den klassiska indiedevisen I wear black on the outside because black is how I feel on the inside.

Det var öppningsfest!

Karaokerum som dessa två ägde. 

Överhuvudtaget, dessa två <3 Älskar att lära känna människor genom att jobba med dem. Jag och Judith hade känt varandra i ungefär fyra minuter innan vi bestämde oss för att göra ett projekt tillsammans. Och på andra sidan av denna pers som kunde slitit sönder dessa nya och sköra relationer är vi nu är involverade i alla dagliga svängningar i varandras liv, lånar varandras kläder och pengar och smider nog snart nya planer.